Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Radioteater

Radioteatern ger ”Terapioffer” – drama för tonåringar med musik av Alina Devecerski

by

terapioffer

Terapioffer är Sveriges Radios satsning på radiodrama för 13-15 åringar. Författarna Hassan Loo Sattarvandi, Emma Broström och Jenny Jägerfeld har skrivit fem avsnitt vardera, som från terapirummets innersta berättar om varsin femtonåring som går i terapi, berättar ett pressmail.
Premiär i P4 lördag 29 juni kl. 12.03. Samtidigt släpps fem avsnitt på webben och i sociala medier.

– Att nå in till tonen och känslan både av utsattheten och närheten i terapisamtalen är oerhört viktigt för mig som regissör. Jag tror att ju modigare vi vågar vara, ju djupare in vi vågar gå, ju mer hemligt privat det blir, desto mer börjar det handla om oss alla, säger Eva Staaf, regissör för Terapioffer.

Hassan Loo Sattarvandis skriver om Nima som har blivit utsatt för en misshandel. Förövaren, Fredrik, går i hans egen klass och istället för att ta steget ifrån Fredrik dras Nima bara djupare in i Fredriks våld.

Emma Broströms huvudperson heter Maxime. Hennes hjärta slår så hårt och hon kan knappt andas. Hon tror att hon ska dö. Men Maxime är inte det som hennes pappa var innan han tog sitt liv: ett psykfall.

Jenny Jägerfeld berättar om Pim. Pim är så jävla arg. Hur kan folk bry sig om sitt hår när barn svälter, dricksvatten förgiftas och jorden håller på att gå under. Hemma vrids alltid familjens gräl upp till katastrofbråk och skrik.

Signaturlåten för Terapioffer, ”Gå för långt”, har specialskrivits av sångerskan och låtskrivaren Alina Devercerski.

– När jag hörde talas om Terapioffer kände jag direkt att det var nåt jag ville bidra till. Jag fick höra delar av serien och skrev låten ”Gå för långt” som handlar om smärtan i att växa upp, hoppet inför framtiden och att spränga gränser på gott och ont, säger Alina Devecerski som senaste året sålt trippel-platina i Sverige, Norge och Danmark samt nominerats till P3 Guld och Grammis.

Terapioffer vill vara där 13-15 åringar är. Allt de behöver göra är att följa hashtaggen #terapioffer för att kunna lyssna direkt på Facebook och Twitter. Så fort ett avsnitt har sänts kan lyssnaren ladda ned hela serien som podd.

– Vi vill nå den här åldersgruppen genom att gestalta tre tonåringars tankar och tillvaro när livet är som jobbigast. I Terapioffer får vi följa dom på en väg de aldrig trodde att de skulle våga gå. Det är berörande och spännande, säger Doreen Kanter, exekutiv producent på Unga Radioteatern.

Terapioffer görs av Produktionsbolaget filt för sändning i P4 i samarbete med Unga Radioteatern.

I rollerna: Nima – Simon Korkis Malki, Maxime – Karolina Wedin, Pim – Hanna Elffors Elfström och terapeuten spelas av Andreas Rothlin Svensson

Terapioffer sänds lördagar och söndagar kl 12.03-12.15 i P4 under 8 veckor med start den 29 juni.

Bilden ovan:
Fr. v: Statist, Karolina Wedin, Simon Korkis Malki och Andreas Rothlin Svensson. Foto: Björn Dalin

Pink Floyds album ”The Dark Side of the Moon” blir pjäs

by

Dark_Side_of_the_Moon

För fyrtio år sedan släppte Pink Flyod albumet”The Dark Side of the Moon” som sålt i 50 miljoner exemplar, minst och som låg på Billboardlistann i 741 veckor i streck. Albumet ska firas med en pjäs som sänds i brittiska radion, i BBC.

Pjäsen blir en timme lång och är skriven av dramatikern Tom Stoppard. Pjäsen ska sändas den 26 augusti.

The Guardian berättar:
The lead roles will be taken by Iwan Rheon, best known for his portrayal of Simon Bellamy in E4’s Misfits, and stage actor Amaka Okafor, with contributions from Nighy, Sewell and Adrian Scarborough.

Pink Floyds David Gilmour säger till The Guardian:
I have read the script of Tom’s radio play and found it fascinating.
I can’t wait to hear it come to life with the great cast performing it and our music woven into it. I can’t think of a better way to celebrate The Dark Side of the Moon’s 40-year anniversary.

Mediekritiska pjäsen Bruset invigde Radioteaterns vårtema där klassbegreppet ska granskas

by

Dmitri Plax pjäs ”Bruset” är en fascinerande och ruggigt rolig föreställning som bygger på de ord som flödar fram i mediebruset, ord och fraser som ofta förlorat sin mening för dagens människor.
Träffsäkert avslöjar ”Bruset” hur ord plötsligt kan få en ny betydelse när de setts in i en ny ordning för orden, eller en del av ordet plockas ut och sätts i ett annan sammanhang.

”Bruset” hade premiär i Radioteatern lördag den 3 mars och då var Kulturbloggen inbjuden för att lyssna på dramat i Radiohuset och samtidigt fira ugivningen av Dmitri Plax bok ”Re citat iver”. Pjäsen bygger på delar ur boken.

-Det är en viktig bok för mig som är resultatet av ett arbete jag gjort under de senaste tio år, sade Dmitri Plax inför premiärsändningen.

Dmitri Plax är konstnär och författare och han skriver på tre språk: svenska, engelska och ryska.

– Jag ville hitta ett sätt att nå samma konstnärliga mål utan att behöva översätta. Jag sökte mig till källan där språken kommer ifrån, till ordrötterna, berättade han.

– Som konstnär jobbar jag ofta i den gråa zonen mellan det verbala och det visuella.

I boken finns flera tematiska nivåer. Ett av dessa teman har bearbetats till föreställningen ”Bruset” som skildrar alla tomma ord och fraser.

– Jag är född och uppvuxen i ett land som inte finns längre. Allt var uppbyggt på skitsnack. Inget var vad det påstod sig vara, sade Dmitri Plax och fortsatte:
– Skitsnack är intressant språkligt sett. Och nu befinner vi oss i mediebruset hela tiden. De från början betydelsefulla orden börjar tappa betydelse.

Ja, ”Bruset” är en träffsäker mediekritisk ordföreställning som sätter fingret på politisk korrekthet och verkligen visar hur orden tappar sin betydelse. Regissören och skådespelarna har lekt med alla ord som flödar i mediebruset och visar hur det går att vrida betydelsen genom att ändra en del i ordföljden.

Ett citat ut föreställningen:
Att vara eller inte vara
är också
bara en vara

”Bruset” invigde Radioteaterns vårtema där teatern ska undersöka klassamhället och ställer frågor som: Vad är klass? Hur och när uppstår ett klassamhälle? Är klass något som behövs?

Stina Oscarson, Radioteaterchef, sammanfattar sina tankar om projektet i ett pressmeddelande:

”Jag räknar till 17 människor som en kall januarikväll sitter invirade i filtar längs Kungsgatan i Stockholm. Och jag som uppfostrats i tron att samhällets klyftor minskar står frågande. Jag läser att man uppskattar samhällets kostnad för en gängmedlem till 23 miljoner och hör entusiastiska uttalanden om att den uträkningen kommer att göra oss mer motiverade att lösa problemen. Jag undrar om det stämmer.

I Londons kravaller plundrades butiker. Men detta var inte de hungrigas uppror skrev Zymunst Bauman, utan de misslyckade konsumenternas som på detta sätt försöker ta tillbaka sin värdighet.

I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står att ”erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen”. Går det att misstolka? Nej. Men har inte deklarationen snarare blivit ett vackert papper man viftar med för att stärka nationens varumärke än som man använder i praktiken?

Jag träffar en Irakisk skådespelare som levt 3,5 år som papperslös och lyft tunga kartonger i Årstaberg för några kronor i timmen. Han hörs nu i Radioteaterns uppsättning av Kristian Lundbergs Yarden, en av föreställningarna i Radioteaterns satsning Människor utan klass.

I Människor utan klass ingår följande produktioner:
Brott & straff av Fjodor Dostojevskij. Bearbetning och regi: Mattias Andersson
Bruset av Dmitri Plax. Regi: Dmitri Plax
Praktikplats Sverige av Osbourne Blandini. Regi: Peter Schildt
Yarden av Kristian Lundberg. Regi: Jacob Hirdwall
Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen av Max Hebert. Regi: Reine Lööf
Saxofonmannen baserad på Gitarrmannen av Jon Fosse. Regi: Max Lundqvist
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Dramatisering och regi: Åsa Melldahl
Reklamen är livsfarlig av Sven Lindqvist. Dramatisering och regi: Kajsa Isakson
En stjärnas fall av Clarice Lispector. Regi: Magnus Berg
De äger inte oss – vi äger dem! eller De misslyckade konsumenternas uppror av Erik Uddenberg. Regi: Suzanne Osten
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Regi: Gunilla Bresky

Här kan du lyssna på Radioteaterns föreställningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Premiär för nyskriven Norénpjäs i Radioteatern

by

Lars Norén debuterar som regissör för radioteatern med en nyskriven pjäs med titeln ”Skuggor”. Krister Henriksson gör en av rollerna. Tid för premiären i radio n är 4 november strax efter 19.00 i P1.

Här ett pressmeddelande som berättar mer:

Med Skuggor, en nyskriven pjäs om existensens kärna, gör Lars Norén regidebut i radioteatermediet. Den 4 november kl.19.03 ges premiären av föreställningen, med Krister Henriksson i en av rollerna.
– Det var ett fantastiskt spännande arbete och någonting som jag inte gjort förut. Det var så skönt att komma nära rösterna och karaktärerna, alltså skådespelarnas själar, säger Lars Norén om debuten.

Två män i cancerns slutstadium delar sjukhussal. Den yngre ska bli pappa, till ett barn han aldrig kommer att se. Den äldre ser skuggan av en saknad son, och väntar på en dotter som dröjer.

– Om du är omgiven av fyra väggar och dörrarna är stängda; det enda du kan göra är att hoppa rakt upp och det är ungefär så jag ser på hur dehär personerna gör, de hoppar rakt upp eller rakt ut i sig själva, säger regissören.

Fyra starka porträtt av dem som ska dö och dem som ska leva vidare i en oupphörligt angelägen föreställning där trådar av minnen, frågor och tvivel bildar den väv som är livet.

Lars Norén hoppas att det blir mer radioteater för hans del.
– Det var så roligt och det var så lärorikt, säger han.

Premiär!
Fredag 4 november 19.03 i P1

Skuggor av Lars Norén
Med: Jimmy Lindström, Krister Henriksson, Annika Hallin, Sara Wikström, Jelena Mila, Laura Jonstoij Berg, Simon Falk Ehrén
Ljud: Lena Samuelsson
Producent: Magnus Berg
Regi: Lars Norén

Föreställningen finns för lyssning på Radioteaterns hemsida i trettio dagar efter sändning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Radioteatern Iranian Voices vill stödja demokratirörelsen i Iran

by

Ett samarbete mellan Riksteatern, Sveriges Radio samt teatrar och radiostationer i England, Turkiet och Tyskland har resulterat i radioteatern Iranian Voices. Fem verklighetsbaserade berättelser har dramatiserats på fem språk och kommer förutom av de involverade radiokanalerna att sändas av persiska radiostationer och nätsajter världen över.

Idén till Iranian Voices uppstod efter det misslyckade upproret i Iran 2009, då Theatre for Democracy in Iran började samla in berättelser från befolkningen via Facebook. Ett samarbete mellan Riksteatern och Sveriges Radio ledde till att vissa av dessa berättelser dramatiserades som radioteater.

Nu i höst sänds fem sanna historier inom Iranian Voices i två delar; den första den 22 oktober klockan 13.30 och den andra den 29 oktober samma tid. Fokus i berättelserna ligger på situationen för kvinnor och HBT-personer – två utsatta grupper i dagens Iran.

– Men situationen är omänsklig för alla. De senaste 32 åren har iranierna varit ”kidnappade” utan mänskliga rättigheter och med otydliga lagar. Med Iranian Voices vill vi ge röst åt alla dem som tystades ned 2009, säger Susan Taslimi som dramatiserat och regisserat radioteatern.

På en pressfrukost på Södra Teatern den 21 oktober fick vi höra ett smakprov från radioteatern – ett obehagligt avsnitt om en man som arresteras för ”sodomi”, misshandlas, våldtas och tvingas skriva under sin egen dödsdom.

– Nu jublar alla efter Gadaffis död och regimens fall i Libyen. Så var det även när Shahens hade störtats i Iran. Men med Khomeini-regimen blev situationen ännu värre. Bland annat infördes dödsstraff för homosexuella, säger Arsham Parsi, grundare av och chef för Iranian Railroad for Queer Refugees (IRQR), en internationell ideell organisation med säte i Toronto i Kanada.

Arsham betonar att han är medveten om att HBT-personer har problem att brottas med även i västvärlden, men i Iran handlar det om liv eller död, framhåller han. Enligt Arsham Parsi, som lämnade Iran 2005, är det viktigt att de tre A:na samverkar för en ökad demokrati i världen.

– Det behövs såväl Aktivister som Akademiker och Artister. Styrkan med teater är möjligheten att komprimera svåra frågor till ett format som går att ta till sig väldigt snabbt, säger han.

Även Nahid Persson Sarvestani, svensk-iransk regissör och filmare som är känd bland annat för sin dokumentärfilm Prostitution bakom slöjan och levt i exil sedan 1982, medverkade i pressfrukosten.

– När Sharialagarna infördes blev kvinnan reducerad till sexobjekt och kvinnans röst blev bara värd hälften av mannens. Och även om 70 procent av alla studenter idag är kvinnor så har de ingen möjlighet att få jobb eller uttrycka sig, säger hon och fortsätter:

– Jag hoppas att film och teater bidrar till att påverka situationen i Iran. Det är uppenbart att regimen är rädda för vilka effekter ”Prostitution bakom slöjan” kan ge. Bland annat försökte de få Sveriges Radio att stoppa sändningen av den.

I kväll, den 21 oktober, har du möjlighet att träffa Nahid Persson Sarvestani och Arsham Parsi på releasen av Iranian Voices på Södra Teatern i Stockholm. Eventet börjar klockan 17 och innehåller smakprov ur radioteatern och efterföljande samtal.

Se vidare på Södra Teatern och Facebook.

Läs mer om Iranian Voices-samarbetet på Teatermagasinet.

Läs om Riksteatern och Radioteatern.

Bilder: Nahid Persson Sarvestani  och Arsham Parsi blir intervjuade.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,