• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

konsert

Recension: Bruce Springsteen i Köpenhamn

24 juni, 2016 by Redaktionen

springsteen

Bruce Springsteen, The River Tour
Parken, Köpenhamn 22 juni 2016
Betyg 3
Längd: 3 timmar, 20 minuter

Turnén som började som The River tour, dvs en genomspelning av plattan The River, kompletterat med en del andra låtar, har transformerats till en mer traditionell arenaturné signerat den ständigt unge Bruce Springsteen. 7 låtar av 20 från The River och 25 låtar från andra plattor. Jag är å ena sidan lite besviken över att han väljer att inte köra hela The River, å andra sidan förstår jag varför. Avslutningen på The River är en räcka långsamma låtar som inte riktigt passar i arenor som sväljer 50.000 åskådare.

Dagens spelning inleds med Out In The Streets, Badlands och Cadillac Ranch. Smaka på orden ”Inleds med”. Vad vi får är tre låtar som lika gärna kan avsluta en konsert, eller ligga som extranummer. Det, om inget annat, är en påminnelse om att Springsteen har en hyfsat gedigen låtkatalog att gräva ur.

Det var en bra konsert, trots att ljudet understundom var lite svajigt. Inledningen var som sagt gasen i botten och fortsättningen gjorde mig inte besviken. Sällan spelade Blinded by the Ligtht, följd av en gospel-inspirerad Spirit in The Night var för mig kvällens höjdpunkt. En blödande version av Point Blank, sällan spelade Pink Cadillac och en allsång utan like på Waitin on a sunny day var andra höjdpunkter. Extranumren ska vi bara inte tala om. Konserten avslutades med att Springsteen ensam på scenen framför Thunder Road.

springsteen2Bruce Springsteen är en musiker som ska upplevas på scen. Hans låtar gör sig bättre live än på skiva. Han är en av de sista stora artister som kvar från den era då nya artister fick inleda sin karriär med att turnera, skivkontrakt var en senare fråga. Gagen var låga, det var inte ovanligt att banden spelade för inträdet på baren de för tillfället uppträdde på. Kom det lite folk blev lönen därefter. De kunde spela en 5 kvällar på raken på samma ställe. För att folk ska komma tillbaka kväll efter kväll måste bandet leverera något extra och de kan inte bjuda på samma låtlista kväll efter kväll. Det konceptet har Springsteen tagit från Bobs Bar & Becue till arenor som Parken och Ullevi.

Efter sista tonen av Thunder Road har klingat ut är det lätt att glömma att huvudpersonen i dagens föreställning fyller 67 i september. Jag tror tyvärr att detta var sista gången vi sett Springsteen på vår sida Atlanten, i vart fall i detta format. Jag tror även att det är ett av motiven till varför vi inte får hela The River på menyn. Konserten var ett avsked, även om det inte sades öppet.

Kvällen konsert är min sjunde eller åttonde tillsammans med den gode Bruce. Det är inte den bästa spelningen jag sett med honom, men det är en enorm mängd energi från en artist som trots allt börjar se slutet på sin gärning. Ni som har biljetter till spelningarna i Göteborg har något att se fram emot. Jag ger konserten 3 Stone Ponys av fem möjliga. Det skulle ha varit fyra om inte ljuder fallerat lite grand. Jag måste även säga att om vilken annan artist som helst levererat motsvarande skulle vederbörande fått 6 av fem möjliga, men Springsteen spelar inte samma liga som alla andra.

Låtlista hämtad från Backstreets
1. Out in the Street
2. Badlands
3. Cadillac Ranch
4. Rendezvous
5. Sherry Darling
6. Blinded by the Light
7. Spirit in the Night
8. We Take Care of Our Own
9. Hungry Heart
10. Pink Cadillac
11. You Can Look (But You Better Not Touch)
12. Death to My Hometown
13. The River
14. Point Blank
15. Atlantic City
16. Murder Incorporated
17. The Promised Land
18. Working on the Highway
19. Darlington County
20. Waitin’ on a Sunny Day
21. I’m on Fire
22. Because the Night
23. The Rising
24. Land of Hope and Dreams

Extranummer
1. Born in the U.S.A.
2. Born to Run
3. Glory Days
4. Seven Nights to Rock
5. Dancing in the Dark
6. Tenth Avenue Freeze-out
7. Shout
8. Thunder Road

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Bruce Springsteen, konsert, Köpenhamn, Recension

Recension och bildgalleri: Madonna i Stockholm

15 november, 2015 by Thomas Johansson

madonna5

Madonna på Tele2 Arena i Stockholm
14 november 2015
Showen får betyg 4, musiken får betyg 2

Det är en lördagskväll i Stockholm, men inte vilken lördagskväll som helst. Madonna är i stan för att göra sin show för första gången i Stockholm, och det är dagen efter de fruktansvärde terrordåden i Paris, en attack som drabbade besökare på en rockkonsert allra hårdast. Min lust att gå på en konsert var helt bortblåst, och jag tror att många kände samma sak. Ändå bestämde jag mig för att gå och det gjorde över 40 000 andra också. Att terroristerna valda att bland annat attackera en konsert, gjorde att känslan att det var viktigt att gå, stark. Det kändes faktiskt som att det aldrig varit viktigare att gå på en Madonna-konsert.

Madonna show är just det en show, värdig vilken Las Vegas-scen som helst. Med 14 dansare på scenen, är det ett väloljat maskineri som rullar igång. Öppningsnumret är snyggt, så snyggt att musiken blir ett bihang, och just detta är ett problem med stora delar av showen. Det blir en häftig show, medan publiken inte kan den nya skivan. Ändå är jag tacksam för den snygga förpackninge, besk medicin är lättare att svälja med socker. När Madonna viskar fram ”Jesus loves my pussy best” liggandes på ett långbord av guld, känns det som effektsökeri.

Terrordåden i Paris fanns hela tiden som en elefant i rummet. Den finns där som ett störelsemoment, och Madonna skäller lite under motorverkstadsdelen, att publiken inte uppskattar det hårda arbetet som sker på scenen. Konserten lyfter lite under en latinodel med La isla bonita och dress you up. När Madonna håller ett personligt tal om dåden i Paris och att hennes första känsla var att ställa in kvällens konsert, så exploderar konserten i kärlek och känslor efter den tysta minuten som hålls. I en arena med 40 000 åskådare blir det så tyst att en du skulle hört en nål falla,. Efterföljande Like a prayer, blir just en bön och önskan om kärlek och medmänsklighet, kvällens absoluta höjdpunkt.

Spellista
Iconic
Bitch I’m Madonna
Burning Up
Holy Water
Devil Pray
Messiah (video)
Body Shop
True Blue
Deeper and Deeper
HeartBreakCity
Like a Virgin
S.E.X. (video)
Living for Love
La Isla Bonita
Dress You Up
Like a Prayer (kvällen höjdpunkt, ingår inte i den ordinarie spellistan)
Rebel Heart
Illuminati
Music
Candy Shop
Material Girl
La vie en rose (en Edit Piaff-cover)
Unapologetic Bitch
Holiday

madonna

madonna2

madonna3

madonna4

 

madonna6

madonnamadonna

Arkiverad under: Musik Taggad som: konsert, Madonna, Musik, Recension

U2 på Globen – bandet visar att de fortfarande har spelglädje

17 september, 2015 by Thomas Johansson

u2postersoldout

U2 på Globen, Stockholm, 16 september 2015
Betyg 4

Där satt den, verkar hela bandet ha tänkt, efter nästan två och en halv timmes konsert i Globen. Det är en snygg show, med stora bildskärmar, som bandet i olika omgångar kliver in i. Globens vanliga bildkub är förpassad in i ett hörn för här finns stora skärmen på plats.

Den senaste skivan har inte mötts av så stora ovationer, men när Bono kliver in på scenen från sidan och börjar med fotbollsintrot till The Miracle (Of Joey Ramone) så fungerar det. Det låter om U2 som att de vill vara tillbaka på någon rock-klubb på Irland, och det låter väldigt bra.

Efter fyra låtar blir Bono personlig, och U2 lämnar rockklubben. Nu tänds skärmarna och showen blir en av de snyggaste jag sett. Det sitter folk runt hela globen, så ingen del är avstängd. Scenen är stor, det tar både Bono och Edge 48 steg att gå från den stora scenen till plattformen längst bort efter den långa passagen.

”Cedarwood Road” är en personlig favorit från den senaste skivan, och tillsammans med grafiken växer den flera steg, och blir riktigt mäktig. Kvällens stora gäspning som får mig att ställa frågan, varför, är en förinspelad remix av ”The Fly”. Delvis kanske den pausen behövs för att få tid att lasta in alla instrument i skärmen, men det finns hundra andra sätt att få den tiden som varit bättre. Dock höjs konserten några grader för sen spelar de en glödande version av ”Even Better Then the Real Thing” som också är en av de snyggaste grafiska lösningarna jag sett på en scen. Sen flyter showen på, och U2 gillar att spela.

En tjeckisk tjej fick chansen att dansa med Bono till ”Mysterious Ways”. Där visar U2 att dom fortfarande har spelglädjen och det smittar av sig till publiken.

Den gamla klassikern ”where the streets have no name” skapar lycka och dans, och det är en bra sammanfattning av kvällen. Lyckan och dansen bland publiken fortsätter och avslutas med One, efter nästan två och en halv timme njutning.

Detta var den första av fyra kvällar på Globen. U2 har sålt in dessa konserter i par, och kvällarna ska vara ganska olika. Jag och många med mig kommer att gå tillbaka till Globen ikväll, för att se show nummer två. Då är det upp till bevis för U2, att bevisa att den kvällen är så pass mycket annorlunda mot denna kväll, så att de är värda biljettpriset.

Text och foto: Thomas Johansson

u2_10

u2_12

u2_33

u2_bono

u2-red

u2bono2

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Bono, Globen, konsert, Musik, Recension, U2

Opeth firar 25 år med konsert på hemmaplan

21 april, 2015 by Redaktionen

opeth25ar

Opeth är nog ett av Sveriges mest namnkunniga och inflytelserika rockband ute i världen. I år firar de 25 år som band med att bjuda på en konsert – uppdelad i två set – på Konserthuset i Stockholm söndagen den 4 oktober.

Ett pressmeddelande skriver:
Sveriges sanna stoltheter i Opeth har alltid legat stegen före den övriga metalvärlden. De slutar aldrig utmana sig själva genom svåra och experimentella vägar. Utan att någonsin tappa bort sig själva. Opeth står i en klass för sig med sin tunga och progressiva metal med inslag av flera andra genrer. Tidlösa men samtidigt under ständig utveckling.

Nu firar de 25 år som band och vill med anledning av detta bjuda sina fans på något alldeles extra. ”25th Anniversary Tour” som turnén heter besöker klassiska och anrika konserthus världen över, såsom Le Trianon i Paris, Admiralpalast i Berlin, Stadhalle i Wuppertal, Tivoliredenburg i Utrecht och Palladium i London.

Denna jubileumskonsert innehåller två 80-minutersset, men en paus på 30 minuter emellan. Första delen av konserten bjuder på det album som 2005 tog dem till en helt ny nivå som band och gav dem nya fans världen över – hyllade albumet ”Ghost Reveries” i sin helhet. Andra delen av konserten bjuder på material från hela deras 25-åriga karriär, inkluderat låtar från deras två senaste och mest framgångsrika album ”Heritage” från 2011 och ”Pale Communion” från 2014. Båda dessa album gick in på en 19:e plats på amerikanska Billboard Top 200 vilket är väldigt stort och anmärkningsvärt för ett band inom den progressiva rocken.

Det är en unik upplevelse att se bandet i detta format, något som den extremt uppskattade konserten på Royal Albert Hall i London för några år sedan är ett tydligt exempel och bevis på. Vi ser fram emot en konsertkväll utöver det vanliga när ett av våra internationellt sett största rockband genom tiderna kommer hem för att fira 25 år med en unik konsert i två delar i Stockholms Konserthus.

www.opeth.com

Datum

4.10 – Stockholm, Konserthuset

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hårdrock, konsert, Musik, Opeth, Rockmusik

Recension: Pearl Jam på Friends Arena

29 juni, 2014 by Redaktionen

PJ01

Pearl Jam, Friends Arena
28 juni 2014
Betyg: 5

Ibland är det svårt att skaka av sig känslan av att en konsert mest är en dag på jobbet för artisten eller bandet. För somliga, Bob Dylan och Van Morrison är två ökända exempel, är det dessutom inte sällan en dålig dag då man gör vad som krävs för att få betalt men inte bjuder på det minsta lilla extra. Men till och med hos Bruce Springsteen, som aldrig skulle tillåta sig själv att göra något annat än ett förstklassigt dagsverke, kan det ibland lysa igenom att det är fråga om ett jobb.

Jag antar att Pearl Jam också har sådana dagar, alla band som turnerar månader i sträck måste ju ha dem. Men den här konserten, den 28 juni på Friends Arena, är den exakta motsatsen till en sådan dag.

Inledningen är lågmäld och långsam, med Release, Sometimes och Elderly Woman. De sänker tempot ännu mer och ökar i stället tyngden med Black, inte sällan en del av ett finalcrescendo men här redan som fjärde låt.

Så exploderar det. Go. Animal. Mind Your Manners. Why Go. Corduroy. Energin på scenen är utan motstycke. Eddie Vedder ryter sig igenom låtarna och menar fortfarande vartenda ord.

När Eddie reciterar sin fonetiska lapp och på stapplande, väldigt stapplande, svenska meddelar att bandet höll sitt löfte att komma tillbaka snart eftersom det var en så bra kväll för två år sedan börjar det stå klart att det här är en speciell kväll för bandet och därmed för publiken.

Förra gången var det tolv år sedan vi sågs och Pearl Jam lyckades göra Globen intimare än åtminstone jag någonsin upplevt den. Nu lyckas de – eller snarare vi, publikens oreserverade kärlek är förstås en förutsättning – med det osannolika: att skapa värme och närhet i Friends Arena.

Och hör och häpna: Ljudet är riktigt bra. Volymen är något lägre än vanligt och vi slipper nästan helt att det grötar ihop sig. Bara i My Father’s Son skakar Jeff Aments bas sönder ljudbilden något.

Det är svårt att plocka fram enskilda höjdpunkter. Sirens, kanske det närmaste Pearl Jam kommit en powerballad och den låt på senaste skivan jag haft svårast för, fungerar perfekt. I Spin The Black Circle får Mike McCready eld i baken och springer varv efter varv runt scenen. Rearviewmirror blir ett första crescendo och publikhavet kokar.

Pausen före första extranumret är knappt en minut, så stor är ivern att komma på igen. Och stämningen stiger ytterligare. En tjej i publiken får sin ena sko signerad av Eddie, ur den andra dricker han en slurk vin innan han lämnar tillbaka den och intygar att de nu har ”a special connection”.

En smått magisk akustisk Oceans följs av en cover på Pink Floyds Mother, kanske inte världens mest spännande låt men det går inte att klaga på inlevelsen. Supersonic tillägnas The Hives, den glider över i Dead Boys-covern Sonic Reducer och Ament och McCready körar med leenden från öra till öra. Porch som flippar ut i ett utdraget jammande där Eddie Miley Cyrus-gungar i en lampa.

Ljusen tänds i arenan under Baba O’Reilly (The Who-cover) för att bandet ska se hela publiken och en paradoxalt ljus Indifference får avsluta kvällen efter tre timmar.

Och vi är närmare 24.000 som har fått uppleva något extraordinärt. Så bra. Så fantastiskt bra.
Text: Anders Emretsson
Foto: Peter Birgerstam – förutom bilden på spellistan som är officiell bild

pjsetlist

PJ02

PJ03

PJ04

PJ05

PJ06

PJ07

PJ08

PJ09

PJ10

PJ11

PJ12

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Friends arena, Hårdrock, konsert, Pearl Jam, Rockmusik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 16
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in