U2

U2 firade 50 år genom att återvända till skolan där bandet bildades

28 september, 2026 by Redaktionen

U2 – photo credit Rich Fury

U2 firade 50 år genom att återvända till skolan där bandet bildades och gav en konsert på Mount Temple Comprehensive i Dublin.

Ett pressmeddelande berättar:
Den 25 september 2026 markerar 50 år sedan Larry Mullen Jr. satte upp en handskriven lapp på anslagstavlan på Mount Temple Comprehensive School i norra Dublin med orden: ”Drummer Seeks Musicians To Form Band”.

Fem decennier senare återvände U2 till platsen där allt började för en exklusiv konsert på skolans skolgård inför 1 000 elever och medarbetare. Konserten ägde rum på samma plats där bandet gjorde ett av sina allra första framträdanden för mer än 50 år sedan.

Under spelningen framförde U2 bland annat sin första singel, ”Out of Control”, tillsammans med ny musik från det nyligen tillkännagivna albumet Carnaval de Luz.

I samband med ”One” fick bandet sällskap på scen av 32 stråkmusiker från Music Generation – en representant från vart och ett av Irlands 32 grevskap.

SETLISTA – 25 SEPTEMBER 2026

I Will Follow
Vertigo
Beautiful Day
Out of Control
Silencio
One – tillsammans med 32 musiker från Music Generation

Extranummer
With Or Without You

Lyssna: U2 – ”You’re The Best Thing About Me”

6 september, 2017 by Redaktionen

Det ikoniska bandet U2 har släppt en helt ny singel – ”You’re The Best Thing About Me”, som är producerad av den flerfaldigt GRAMMY-belönade producenten Steve Lillywhite, som tidigare har jobbat med bandet på flera tidigare album.

Bandet är just nu ute på sin världsturné ”Joshua Tree 30th Anniversary Tour” som gick av stapeln i Vancouver den 12 maj och avslutas i Brasilien den 25 oktober. Som support på turnén har de med sig bl.a. OneRepublic, The Lumineers, BECK, Mumford & Sons och Noel Gallagher’s High Fying Birds.

U2 spelar Joshua Tree i Dublin – magiskt

23 juli, 2017 by Thomas Johansson

U2 spelar Joshua Tree live
Dublin 22 juli 2017

U2, 30 år efter det stora genombrottet. Det var Joshua Tree, som gjorde att U2 gick från rockstjärnor, till megastjärnor. I år är det 30 år sen skivan släpptes, och det firar U2 genom att spela hela skivan live. Turnén är för U2-mått ganska måttlig med 51 shower. Det finns ingen show i norden, så när vi ville se dom live måste vi åka till någon show, och ska man åka, så är väl Dublin det bästa valet. Nu är vi här, på Croke Stadium. När ljuset släcka i arenan, så börjar deras 28 show på denna turné. Eller ljusen släcks inte riktigt för det är fortfarande en ganska ljus sommarkväll i Dublin.

Larry Mullen Jr kliver ensam ner längs den utskjutande scen-delen, formad som ett träd. Kliver längst fram och börjar trumma igång ”Sunday Bloody Sunday”. Låten om den blodiga söndagen på Nordirland, då 14 obeväpnade män och pojkar dödades av brittiska militärer. Samtidigt är den idag ett upprop och önskan om en fredligare värld. No more-delen finns kvar här på Irland, Bono säger att det aldrig får hända igen. Detta är fortfarande U2 mest politiska låt Den följs av ”New Year’s Day”, ”Bad” och ”Pride (In the Name of Love)”. Nu är intron av konserten över, och nu smyger ”Where the Streets Have No Name igång.” Nu tänds den enorma skärmen. Innan de byter till själva Joshua tree-skivan, så hade vi svårt att se vad som händer. Vi har råkat få tag i platser ganska långt från scenen. Den enorma skärmen är vackert röd och U2 ställer upp sig för att skapa snygga skuggor mot det röda. Det här är bandet där det är viktigt att det grafiskt ska vara snyggt.

När publiken skrålar som mest i Where the Streets Have No Name, så flyger fyra plan över arenen i en formation. Tre av planen släpper ut färg, självklart är färgerna densamma som i Irlands flagga. Det här är hjältarna som är hemma, men känslan är att väldigt många av Dublinborna tar detta som en möjlighet att tjäna pengar. Den roligaste var tjejen som erbjöd att man skulle få låna deras toa för en euro på väg ut från arenan. Det säljs vatten, flaggor och mat. Ofta blir folk inte profeter i sin egen stad. Vår taxichaufför hade förklaringen, avundsjuka.

ndå är det här en väldigt rolig kväll, då det är en publik som kan sin U2. Det sjöngs med, och stämningen är magisk.

U2s andra konsert nästan likadan som den första

18 september, 2015 by Thomas Johansson

U2 – konsert nr 2
Globen, Stockholm, 17 september 2015
Betyg 4

U2 sysslar med falsk marknadsföring, det som innan sas skulle bli två olika kvällar, blir ungefär samma kväll en gång till. Jag räknar till fyra ändringar av showen och lite mer publik som dras upp på scenen i olika omgångar.

För mig personligen blev det ändå två helt olika kvällar. Första kvällen satt jag på läktare C, och det måste vara den verkligt prisvärda kvällen. Ikväll stod jag framme vid scenkanten och kunde knappt se den stora skärmen, och då blev showen helt annorlunda. Det som på läktaren är en verkligt cool och snygg idé, är vid scenkanten en berlinmur som ramlar ner, och skapar en stor barriär till bandet. Ändå är jag nu helt lomhörd, luktar som en svettig boxare, och helt lycklig.

När de röjer på scenen så har dom kul på riktigt och det stänker svett om Bono. Han är och vill vara den stora domptören av publiken, och publiken är med på noterna. U2 har hittat sin formel, och skiter i löftet att showerna skulle vara olika. Formlen är bra, och skulle jag ha tid skulle jag gärna se de två sista showerna i Stockholm också.

Det här är en show som är helt olika beroende på var du ser den. Sitt på läktaren på sidan så att du ser skärmen, och det är en show. Stå någonstans på ståplats och njut av fyra irländare som trivs med att spela. Återigen fyra plus till showen, för det kan ändå bli lite bättre, men det är en klart sevärd show.

Här kan du läsa recensioner och se bilder från den första dagens konsert.

U2 på Globen – bandet visar att de fortfarande har spelglädje

17 september, 2015 by Thomas Johansson

U2 på Globen, Stockholm, 16 september 2015
Betyg 4

Där satt den, verkar hela bandet ha tänkt, efter nästan två och en halv timmes konsert i Globen. Det är en snygg show, med stora bildskärmar, som bandet i olika omgångar kliver in i. Globens vanliga bildkub är förpassad in i ett hörn för här finns stora skärmen på plats.

Den senaste skivan har inte mötts av så stora ovationer, men när Bono kliver in på scenen från sidan och börjar med fotbollsintrot till The Miracle (Of Joey Ramone) så fungerar det. Det låter om U2 som att de vill vara tillbaka på någon rock-klubb på Irland, och det låter väldigt bra.

Efter fyra låtar blir Bono personlig, och U2 lämnar rockklubben. Nu tänds skärmarna och showen blir en av de snyggaste jag sett. Det sitter folk runt hela globen, så ingen del är avstängd. Scenen är stor, det tar både Bono och Edge 48 steg att gå från den stora scenen till plattformen längst bort efter den långa passagen.

”Cedarwood Road” är en personlig favorit från den senaste skivan, och tillsammans med grafiken växer den flera steg, och blir riktigt mäktig. Kvällens stora gäspning som får mig att ställa frågan, varför, är en förinspelad remix av ”The Fly”. Delvis kanske den pausen behövs för att få tid att lasta in alla instrument i skärmen, men det finns hundra andra sätt att få den tiden som varit bättre. Dock höjs konserten några grader för sen spelar de en glödande version av ”Even Better Then the Real Thing” som också är en av de snyggaste grafiska lösningarna jag sett på en scen. Sen flyter showen på, och U2 gillar att spela.

En tjeckisk tjej fick chansen att dansa med Bono till ”Mysterious Ways”. Där visar U2 att dom fortfarande har spelglädjen och det smittar av sig till publiken.

Den gamla klassikern ”where the streets have no name” skapar lycka och dans, och det är en bra sammanfattning av kvällen. Lyckan och dansen bland publiken fortsätter och avslutas med One, efter nästan två och en halv timme njutning.

Detta var den första av fyra kvällar på Globen. U2 har sålt in dessa konserter i par, och kvällarna ska vara ganska olika. Jag och många med mig kommer att gå tillbaka till Globen ikväll, för att se show nummer två. Då är det upp till bevis för U2, att bevisa att den kvällen är så pass mycket annorlunda mot denna kväll, så att de är värda biljettpriset.

Text och foto: Thomas Johansson

U2

Footer

Om oss