• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Köpenhamn

Recension: Bruce Springsteen i Köpenhamn

24 juni, 2016 by Redaktionen

springsteen

Bruce Springsteen, The River Tour
Parken, Köpenhamn 22 juni 2016
Betyg 3
Längd: 3 timmar, 20 minuter

Turnén som började som The River tour, dvs en genomspelning av plattan The River, kompletterat med en del andra låtar, har transformerats till en mer traditionell arenaturné signerat den ständigt unge Bruce Springsteen. 7 låtar av 20 från The River och 25 låtar från andra plattor. Jag är å ena sidan lite besviken över att han väljer att inte köra hela The River, å andra sidan förstår jag varför. Avslutningen på The River är en räcka långsamma låtar som inte riktigt passar i arenor som sväljer 50.000 åskådare.

Dagens spelning inleds med Out In The Streets, Badlands och Cadillac Ranch. Smaka på orden ”Inleds med”. Vad vi får är tre låtar som lika gärna kan avsluta en konsert, eller ligga som extranummer. Det, om inget annat, är en påminnelse om att Springsteen har en hyfsat gedigen låtkatalog att gräva ur.

Det var en bra konsert, trots att ljudet understundom var lite svajigt. Inledningen var som sagt gasen i botten och fortsättningen gjorde mig inte besviken. Sällan spelade Blinded by the Ligtht, följd av en gospel-inspirerad Spirit in The Night var för mig kvällens höjdpunkt. En blödande version av Point Blank, sällan spelade Pink Cadillac och en allsång utan like på Waitin on a sunny day var andra höjdpunkter. Extranumren ska vi bara inte tala om. Konserten avslutades med att Springsteen ensam på scenen framför Thunder Road.

springsteen2Bruce Springsteen är en musiker som ska upplevas på scen. Hans låtar gör sig bättre live än på skiva. Han är en av de sista stora artister som kvar från den era då nya artister fick inleda sin karriär med att turnera, skivkontrakt var en senare fråga. Gagen var låga, det var inte ovanligt att banden spelade för inträdet på baren de för tillfället uppträdde på. Kom det lite folk blev lönen därefter. De kunde spela en 5 kvällar på raken på samma ställe. För att folk ska komma tillbaka kväll efter kväll måste bandet leverera något extra och de kan inte bjuda på samma låtlista kväll efter kväll. Det konceptet har Springsteen tagit från Bobs Bar & Becue till arenor som Parken och Ullevi.

Efter sista tonen av Thunder Road har klingat ut är det lätt att glömma att huvudpersonen i dagens föreställning fyller 67 i september. Jag tror tyvärr att detta var sista gången vi sett Springsteen på vår sida Atlanten, i vart fall i detta format. Jag tror även att det är ett av motiven till varför vi inte får hela The River på menyn. Konserten var ett avsked, även om det inte sades öppet.

Kvällen konsert är min sjunde eller åttonde tillsammans med den gode Bruce. Det är inte den bästa spelningen jag sett med honom, men det är en enorm mängd energi från en artist som trots allt börjar se slutet på sin gärning. Ni som har biljetter till spelningarna i Göteborg har något att se fram emot. Jag ger konserten 3 Stone Ponys av fem möjliga. Det skulle ha varit fyra om inte ljuder fallerat lite grand. Jag måste även säga att om vilken annan artist som helst levererat motsvarande skulle vederbörande fått 6 av fem möjliga, men Springsteen spelar inte samma liga som alla andra.

Låtlista hämtad från Backstreets
1. Out in the Street
2. Badlands
3. Cadillac Ranch
4. Rendezvous
5. Sherry Darling
6. Blinded by the Light
7. Spirit in the Night
8. We Take Care of Our Own
9. Hungry Heart
10. Pink Cadillac
11. You Can Look (But You Better Not Touch)
12. Death to My Hometown
13. The River
14. Point Blank
15. Atlantic City
16. Murder Incorporated
17. The Promised Land
18. Working on the Highway
19. Darlington County
20. Waitin’ on a Sunny Day
21. I’m on Fire
22. Because the Night
23. The Rising
24. Land of Hope and Dreams

Extranummer
1. Born in the U.S.A.
2. Born to Run
3. Glory Days
4. Seven Nights to Rock
5. Dancing in the Dark
6. Tenth Avenue Freeze-out
7. Shout
8. Thunder Road

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Bruce Springsteen, konsert, Köpenhamn, Recension

Porgy och Bess premiär på Operaen i morgon (22.3.2014)

21 mars, 2014 by Redaktionen

 

 porgyochbess

Bild Miklos Szabo

Porgy och Bess

Gershwins Porgy och  Bess fick sin Europapremiär  på Det Kongelige Teater i 1943. Nu är den swingende opera tillbaka på Den Kongelige Opera i en uppsättning som har skapats speciellt för Operaen, med ett handplockat sångarlag från hela världen.

Porgy och  Bess  utspelar sig på 1920-talet bland svarta amerikanare i den fiktiva staden Catfish Row  i Charleston, South Carolina. Den handikappade  Porgy  försöker att rädda Bess ur klorna på hennes våldsamma älskare, Crown  och knarkhandlaren  Sportin’ Life,  allt medan han själv förälskar sig huvudlöst i henne.  Operan är på en och samma gång klassisk uppjazzat, sofistikerad och folklig,  och  den är fylld till bristningsgränsen med kända och oförglömliga örhängen.

Porgy sjöngs av den  amerikanske Derrick Lawrence, som har sin bas  i Europa  och spänner över en bred repertoar från  Mozart till Wagner samt amerikanske Kenneth Overton,  som har en  aktiv operakarriär  i hela USA både  både vad det gäller den klassiska repertoaren och ny musik.

Brittiska Elizabeth Llewellyn,  som  2013 blev nominerad til Singer of the Year i Opernwelt, rolldebuterar som Bess alternerande med den erfarne, prisbelönade   amerikanske sopran Lisa Daltirus. Dessutom medverkar en lång rad internationella sångare som solister och i kören och Anders Jakobsson och Magnus Gislasson.

Porgy och  Bess  regisseras av den erfarna och prisbelönta skottska  opera- och musikalregissören  John Doyle, som ansvarar för en lång rad  Broadway-succeser.

Liz Ascroft har skapat t en scenografi, som  består av Det Kongelige Teaters största, målade ridå någonsin samt en gigantisk kuliss  i förfall – inspirerad av fattiga, barska kår i de solsvedna sydstater.

Gershwins dynamiske och dramatiska musik förlöses  av Det Kongelige Kapel och dirigenterna Michael Boder, Lionel Friend och Geoffrey Paterson.

Läs mer om Porgy och Bess på Operans hemsida

Arkiverad under: Scen Taggad som: Köpenhamn, Porgy och Bess premiär på Operaen

Premiären på Evita på Det Ny Teater i Köpenhamn – en scenografisk fullträff men ingen sånglig höjdpunkt

24 januari, 2014 by Redaktionen

evitavidkistan

Bild: Miklos Szabo

Musikalpremiär på Evita på Det Ny Teater i Köpenhamn 23/1-2014

Musik: Andrew Lloyd Webber. Sångtexter: Tim Rice. Översättning till danska: Karen Hoffmann

Dagen efter premiären på Andrew Lloyd Webber/Tim Rice musikal/rockopera nynnar jag fortfarande på ledmotivet “Don´t cry for me Argentina”, men den melodin, som ju upprepas vid ett antal tillfällen är egentligen också det mest positiva jag kan skriva om denna storsatsning.

Evita har jag upplevt vid flera tillfällen tidigare och senast när den gick med  Charlotte Perrelli på Malmö Opera, men också ett par gånger i London. Evita, är om jag minns rätt skrivit för Elaine Page och hon är också en av de artisterna som jag har lyssnat på som tillfullo behärskar det sångliga på dess olika nivåer.Men jag är inte säker på om jag faktiskt har upplevt henne i verkliga livet, men jag har lyssnat på henne gång på gång.

Evita sjöngs av Charlotte Guldberg och det är en sångerska som jag varken har hört talas om eller ännu mindre lyssnat på tidigare. Hon har ju haft stor framgång i tidigare uppsättningar på Det Ny Teater, men alldeles bestämt gjorde hon det inte särskilt bra eller övertygande. Enligt min mening lyckades hon inte ens att klara av “Dont cry for me Argentina” på ett bra sätt även om det i just denna melodi hörs att hon har flera av de förutsättningar som krävs. I övriga nummer sjöng hon för det mesta så högt att det inte blev njutbart, med några få undantag.Ja, jag vet att partiet ligger högt, och jag kommer nog alltid att föredra Elaine Page´s tolkning. Rent sceniskt gjorde Charlotte Guldberg en utmärkt och mycket väl godkänd insats.

Juan Peron sjöngs av en annan för mig okänd skådespelare Jesper Lohmann, ja sjunga är kanske att säga för mycket, men han gjorde ju i alla fall ett försök. Precis som sin motspelare Charlotte Grundberg är han i grunden skådespelare och jag funderar fortfarande på varför det Ny Teater använder sig av två “sjungande” skådespelare för att besätta de två viktigaste rollerna i detta verk?Visst kan man göra en uppsättning med olika utgångspunkter, men för min del är det i alla fall musiken och det sångliga som är det viktigaste för en stor upplevelse.

Som berättaren Che upplevde vi Tomas Ambt Kofod och utan hans medverkan hade det förmodligen inte blivit någon större upplevelse överhuvudtaget. Kort sagt han är kvällens stora behållning och en orsak till att uppleva föreställning   ytterligare en gång längre fram.

En annan sångare, som jag nog också hörde för första gången var Magnus Vigilius som sjöng Magaldi´s parti och fick vi uppleva en riktigt fin sånginsats, men tyvärr var hans insats begränsat till ett par tillfällen, men i motsats till Lohmann  var han också utmärkt sceniskt, vilket ju också Tomas Ambt Kofod var.

Det musikaliska framförandet var säkert som det skulle vara åtminstone om jag utgår från att Evita i denna uppsättning är som en rockopera för begreppet rockmusikal existerar kanske inte, men jag anser att orkestern spelade alldeles för starkt och där tänker jag särskilt på blåsarsektionen och trummor. Det borde vara både möjligt och önskvärt att ge ett större utrymme för stråkmusikerna i orkestern. Det är kanske av den anledningen som jag upplever att Charlotte Guldberg sjöng på det sätt hon gjorde?

Det bästa med föreställningen var den fantastiska scenografin och kostymerna får också högsta betyg. Det var som att uppleva en film fast på teatern. Ensemblen gjorde också en mycket fin insats såväl sångligt som dansant, men det är å andra sidan inget ovanligt när det gäller uppsättningar på Det Ny Teater.

Avslutningsvis var det totalt sett ingen större musikalupplevelse, men det innebär inte att jag kan tänka mig att uppleva föreställningen ytterligare en gång, längre fram. Min mediokra upplevelse på premiären kan ju bero på att varken jag eller kärleksparet var i bästa form. För sångarnas del kan det ju handla om ren premiärnervositet till exempel.

Recensioner

Gregers DH

Jan Eriksen i BT

Hans Bjerregaard i Extrabladet

Lars C W Wallenberg i Börsen

David Richter i Kulturnytt

Produktionsteam

Regi: Daniel Bohr

Koreografi: Adam Cooper

Musikalisk ledning: Per Engström

Scenografi: Paul Farnsworth

Ljusdesign: Jason Taylor

Ljuddesign: Gregory Clarke

 

Medverkande

Eva Perón: Charlotte Guldberg

Överste Juan Perón: Jesper Lohmann

Che: Tomas Ambt Kofod

Magaldi: Magnus Vigilius

Ensemble

Jesper Paasch –  Anne Suppli

Joel Brekke –  Rønnaug Sundling

Matthew Bailey –  Randi Winther

Kristian Jensen –  Ulla Sell

Martin Loft –  Kristine Marie Brendstrup

Jonas Holst – Lina Löfgren

Steffen Hulehøj Frederiksen – Anete Lotus Jensen

Simon Nølers Anais Lueken

Morten Daugaard – Sara Ollinen

Martin Skriver –  Cecilie Thiim

Peter Persson –  Nina Maria Lybæk

Barn

Alessia Spadoni Charquero –  Olivia Chanel Nielsen

Molli Malou Kammer Nagan –  Rigmor Marie Glipsrtup

Laura Wendel Nielsen Thygesen –  Nikolai Havrehed

Carl-Emil Lohmann –  Victor Rolf Hallgren Steinrud

Arkiverad under: Recension Taggad som: Evita på Det Ny Teater, Köpenhamn

Otello – säsongsöppning på Den Kongelige Opera i Köpenhamn

22 september, 2013 by Redaktionen


otellomichaelszabo

Bilder: Miklos Szabo

Säsongsöppning på DKT  – Otello 21/9 2013

Musik: Giuseppe Verdi Libretto: Arrigo Boito efter Shakespeares skådespel Othello

I går kväll var det gallapremiere på Den Kongelige Opera i Köpenhamn . Det skedde med Giuseppe Verdi´s Otello. DKT ger tre verk av Verdi för att fira dels 200-års minnet sedan kompositören föddes dels är det ett firande av att det nästa år är 450 år sedan William Shakespeare föddes.

Med anledning av detta  dubbeljubileum ges tre av Verdis operor som bygger på Shakespeares verk, nämligen Otello,  Falstaff och Macbeth. Alla tre verken kan sägas vara olika och Falstaff är också Verdi´s sista opera och är dessutom att betrakta som en komisk opera, medan  de båda andra är blodiga och dramatiska.

De två  ledande rollerna sjöngs av den amerikanske tenoren  Raymond Very och Desdemona sjöngs av Ann Petersen. I övrigt sköttes det övriga sjungandet av DKT egna solister med John Lundgren i spetsen  som Jago. I några roller alternerar för övrigt flera av husets  solister. Premiären bjöd också en debut nämligen Henning von Schulmann som Roderigo. En praktfull debut för en av den unga generationens nya sångare.

Det konstnärliga teamet bestod av kända operaskapare och med Nicola Raab som regissör och ljuset sköttes av vår egen Linus Fellbom, senast känd och erkänd från NorrlandsOperans uppsättning av La Boheme. Pier Giorgi Morandi också känd och erkänd från bl.a. föreställningar på Kungliga Operan i Stockholm ledde det musikaliska med en fast hand.

Ur scenografisk synvinkel var det en mycket sparsam och minimalistisk uppsättning och tanken bakom detta var förmodligen att vi skulle förflyttas till Shakespeares tid och särskilt hans Globe Teater. En fördel med detta blev onekligen att vi kunde koncentrera oss på musiken och sångarnas insatser. Det var en oerhörd enkel men genialisk idé den att till exempel använda sig av tre rörliga väggar och en  jättelik rörlig spegelvägg. De tidstrogna kostymerna bidrog också till att ytterligare förhöja en stark operaupplevelse.

På sånginsatserna anser jag inte att man kan klaga de var alldeles utmärkta om än inte helt från början, men till den fantastiska upplevelsen bidrog den fantastiska operakören som redan i själva öppningsscenen verkligen satte ner foten och man återkom vid flera tillfällen och i Otello förstärkt  med Det Danske Drengekor och Det Danske Pigekor.

I tredje akten finns det en stor och fantastiskt fin körscen med alla tre körerna tillsammans och det är ytterligare en höjdpunkt utöver alla de andra inte minst sceniskt.

En kväll som denna spelar också orkestern en alldeles särskild och speciell roll. Orkestern var i sitt absoluta esse vilket ju också krävs i detta verk.Jag vill sammanfatta mina intryck med att konstatera att där Richard Wagner behöver minst fyra timmar för att beröra mig klarar Giuseppe Verdi av detta på halva tiden. Detta skall självklart inte uppfattas som att jag har övergivit Wagners musikvärld för båda jubilanterna behövs och är nödvändiga för stora operaupplevelser.

Recensioner

GregersDH

Carl-Håkan Larsén i Sydsvenskan

Lars-Erik Larsson i Skånska Dagbladet

Produktionsteam

Musikalisk ledning: Pier Giorgio Morandi

Regi: Nicola Raab

Scenografi: Ashley Martin – Davis

Kostymer: Julia Müer

Videodesign: Ashley Martin – Davis  och Signe Krogh

Medverkande

Otello: Raymond Very

Desdemona: Ann Petersén

Jago: John Lundgren

Cassio: Niels Jörgen Riis

Roderigo: Thomas Peter Koppel

Lodovico: Henning von Schulmann3

Montano: Sten Byriel

Emilia: Johanne Bock

En härold: Florian Pock

Det Kongelige Operakör

Det Kongelige Kapel

Det Danske Drengekor

Det Danske Pigekor

Statister

Arkiverad under: Recension Taggad som: Köpenhamn, Otello operapremiär på Den Kongelige Opera

Ragnarök i Christians Kirke, Sagaen om Ringen – en magisk operaupplevelse

2 september, 2013 by Redaktionen

ragnarok

Ragnarök i Christians kirke – ett kraftprov 1 september 2013

Musik och text: Richard Wagner en bearbetning av Jonathan Dove och Graham Vick

Efter två fantastiska kvällar i Christians kirke så var det då dags för det avgörande kraftprovet – Ragnarök eller i original Die Götterdämmerung.

De tre andra delarna av Nibelungens ring fordrar en aktiv och engagerande insats från både sångare och orkester, men frågan är om inte sista delen ställer ännu större krav på orkester och sångare.

Ragnarök är också den längsta delen speciellt med tanke på att prologen är nästan lika lång som en vanlig operaföreställning. I denna uppsättning hade man helt slopat just prologen och det är ju ett helt nödvändigt val om man har tolv sångare till sitt förfogande.

Det var med stora förväntningar som jag intog min plats på soldaterloftet.  Inte en minut var jag orolig för att den eminenta sångargruppen skulle ha några som helst problem att klara sin uppgift, men spänd på att se hur man skulle klara av Ragnarök på tre timmar inklusive en paus på en halvtimme.

Det gick alldeles helt utmärkt och både ensemblen och orkestern var i sitt absoluta esse. Om man skall vara helt rättvis så är nog Ragnarök den del som fordrar och ställer största krav på dirigent och musiker, vilket inte skall tolkas som de andra delarna är mindre krävande.

Orkesterns insatser har egentligen varit den allra största överraskningen, vilket är naturligt för mig att påstå eftersom jag väl känner till de flesta sångarna sedan tidigare.

Att sitta 18 man i ”diket”, mot vanligtvis ett hundratal och ändå låta så bra som de ju faktiskt gjorde är inte bara en stor prestation utan en ren sensation! Touché känns i sammanhanget som mer än väl lämpligt att yttrycka.

Sagaen om Ringen presenteras nästan som en konsertant version, även om man har använt sig av en scenograf nämligen Tage Andersen. Det får också betraktas som skickligt hur man har använt sig kyrkorummet dvs  genom att använda sig av alla möjligheter som till exempel  scengolvet och predikstolen .

I mitt förra inlägg konstaterade jag att regissören måste ha lagt ner mycket tid på sin personinstruktion. En uppfattning som jag anser kraftigt förstärktes efter att jag hade sett Ragnarök.

Det bästa exemplet på detta är  scenen  i första akten där Brünnhilde  möter sin syster Waltraute och det syns så klart att de båda sjunger förbi varandra och efter det första välkomnandet skiljs de som ovänner.

En annan stark scen blir det när sista delen av andra akten när Brünnhilde konfronterar sällskapet om det rätta förhållandet dvs att det är Siegfried och Brünnhilde som är gifta med varandra, som det är bara hon och Hagen som känner till. Det räknar jag som ett stort ögonblick i föreställningen.

Ur sånglig synpunkt så är det Brünnhilde som svarar för en av de allra bästa prestationerna i föreställningen. Den sista kvarten har helt enkelt magiskt! Personligen anser jag också att sista delen är den bästa ur både sånglig och musikalisk upplevelse.

Mitt samlade intryck av Sagaen om Ringen blir att denna uppsättning har helt förändrat min favoritlista och som de tre bästa uppsättningarna , som jag har upplevt, kommer Wermland Opera´s  sagouppsättning på första plats, Sagaen om Ringen på andra plats och på tredje plats kommer den tidigare ettan Kasper Holtens feministiska version på Operaen 2006.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att även om detta har varit en mycket stor operaupplevelse så föredrar jag att uppleva Nibelungens ring i ett operahus med hundra man i ”diket” och med alla dessa möjligheter som normalt finns på ett stort och välrennomerat operahus i din närhet.

Avslutningsvis hoppas jag också på att fler människor skall ha möjlighet att få ta del av Nibelungens ring och att detta försök bara är början på fortsatta operabesök.

 

ringsaganchristianskirke2hankewotan

 

Medverkande

Stig Fogh Andersen – Siegmund, Siegfried og Loge
Tina Kiberg – Brünnhilde
Ronnie Johansen – Wotan og Gunther
Gitta-Maria Sjöberg – Sieglinde og Gutrune
Lars Fosser – Alberich og Wotan
Anette Bod – Fricka og Waltraute
Elisabeth Hanke – Erda samt 3. Valkyrie og Rhindatter
Maria Hanke – Freia samt 2. Valkyrie og Rhindatter
Vibeke Kristensen – Skovfuglen samt 1. Valkyrie og Rhindatter
Bo Kristian Jensen – Donner og Mime
Per Bach Nissen – Fafner  og Hagen
Morten Staugaard – Fasolt og Hunding

Jens Söndergaard – Wotan (Rhenguldet)

Instruktør – Stig Fogh Andersen
Scenografi – Tage Andersen
Dirigent – Niels Borksand

Läs första recensionen här

Arkiverad under: Recension Taggad som: Köpenhamn, Nibelungens ring i Christians kirke

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 6
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Tolvskillingsoperan Regi Sofia Adrian … Läs mer om Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Av Klas Abrahamsson Regi: Ragna … Läs mer om Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Matilda The Musical Av Roald Dahl Manus … Läs mer om Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Reality Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Filmrecension: Priscilla – vad är poängen?

Priscilla Betyg 2 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Priscilla – vad är poängen?

Spännande klanger stiger ur reflekterande nyskriven jazz – Serendippo av Karl Wallmyr

Karl Wallmyr Serendippo 4 HOOB … Läs mer om Spännande klanger stiger ur reflekterande nyskriven jazz – Serendippo av Karl Wallmyr

Filmrecension: Scrapper – lite för lättsamt ytlig

Scrapper Betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Scrapper – lite för lättsamt ytlig

Filmrecension: 100 årstider – dess styrka är också dess svaghet

100 årstider Betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: 100 årstider – dess styrka är också dess svaghet

Som vore de tålamodsprövande övningarna tagna ur Scenskolans metodik – Försök 3 och 2 på Göteborgs Stadsteater

Koncept, text, & regi: Iggy … Läs mer om Som vore de tålamodsprövande övningarna tagna ur Scenskolans metodik – Försök 3 och 2 på Göteborgs Stadsteater

Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Foto: Mel Butler The Jesus and Mary … Läs mer om Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in