• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Debaser

Jonas Bergsten: “Musiken är ett sätt för mig att komma närmre mina känslor”

17 juli, 2015 by Jonatan Södergren

Jonas-Bergsten

Till sist möts vi upp vid Stadsbiblioteket. Trots en del misskommunikation verkar Jonas Bergsten vara på bra humör. Å andra sidan är det svårt att inte vara glad; sommaren har äntligen intagit Stockholm och kvällen innan bilade han ner från Umeå för att spela på Debaser Slussens nyöppnade terass. Det var hans blott andra spelning efter det att hans minialbum, Ingen av oss är väl hård på riktigt, släpptes tidigare i vår och han beskriver den själv som sin bästa Stockholms-spelning hittills.

När jag hör ditt minialbum tänker jag på något Christopher Owens sade när jag intervjuade honom i samband med att Girls släppte sitt första album; hur artister idag kan plocka influenser från alla möjliga håll. Ditt minialbum innehåller alltifrån en svensköversatt parafras på delfinversen i “Heroes” till klassiska körer i Aldrig gå hem. På vilket sätt påverkas din egen musik av sånt som du tar in?

– Jag lyssnar verkligen på all sorts musik, på så sätt påverkas det antar jag. Det är ingen egen ö. Men jag tror skivan som kommer i höst kommer vara ännu mer varierad, då kommer du höra ännu mer andra influenser. Jag plockar inspiration, dels från musik och litteratur, men också väldigt mycket från mina kompisar. Mina vänners liv är också en inspiration. Eller hur menar du?

När rocken kom på 50-talet så fanns det kanske bara så många saker du kunde inspireras av. Idag finns det dels så oändligt många fler musikstilar och genrer, dels är allt så lättillgängligt med Spotify.

– Precis. Nu är jag ganska ny på internet, men det är klart att det påverkar. Om du har ett öppet sinne så blir det att du plockar lite härifrån och lite därifrån. Det blir blandat.

Är det någonting som kommer undermedvetet eller har du en idé över vilken typ av musik du vill göra när du börjar skriva en låt?

– När jag börjar skriva en låt har jag någon idé av vad jag vill göra. Jag brukar ofta gå omkring på nätterna och lyssna på musik, så kanske det dyker upp någon text. Då brukar jag alltid skriva sms till mig själv. Jag samlar på mig lite sånt, så sitter jag hemma med gitarren, jag har ett jävligt ostämt piano som jag sitter och plinkar på, så sammanfogar jag det där. Ganska okomplicerat egentligen. Sedan tror jag det kan vara bra att ha en grundidé.

Surf började cirkulera på YouTube för några år sedan utan att du visste om det. Kan du berätta lite om hur hajpen byggdes upp?

– Vi skulle spela, och den där låten var inspelad sedan något år tillbaka. Det var min syrra som lade ut den på internet. Så var folk lite peppade. Det kanske blev någon hajp. [Skratt] Jag har en IT-stab bakom mig, jag vet inte ens hur man lägger ut saker på Instagram.

Är det så överlag, att du behöver någon annan som pushar dig för att du ska få ut din musik till omvärlden?

– Hade jag inte haft något skivbolag hade det inte blivit någonting. Den delen är jag jättedålig på, entreprenörskapet. Folk är jättebra på det nuförtiden, men inte jag.

Vad har du gjort sedan Surf kom ut på YouTube?

– Dels har jag levt, och allt vad det innebär. Jag har varit tillsammans med någon och det har tagit slut. Jag fiskar väldigt mycket. Sedan har jag hållit på med skivan i perioder. Det var någon period då jag mådde lite dåligt, då gjorde jag ingenting på ett år. Det har varit en ganska lång och utspridd process.

Är musiken ett sätt att bearbeta jobbiga känslor?

– Jag skulle nog säga att musiken är ett sätt för mig att komma närmre mina känslor. När jag inte får hålla på och spela så blir jag lite deppig. Jag är inte så bra på att prata har jag förstått. När jag har haft relationer har jag haft svårt att prata om känslor. Genom musiken kanske jag gör det lite rakare.

Angående formatet: ett minialbum med sex spår. Tycker du det ligger bättre i tiden nu när musik konsumeras så snabbt?

– Jag gillar ju albumformatet mycket bättre. Fast nu har jag en sån där, eller jag hade en mycket bättre, vattentät mobil eftersom jag alltid tappar den när jag fiskar — då skaffade jag Spotify — men så tappade jag bort den, så jag har en annan mobil nu. Men jag har iallafall Spotify. Då blir det lite spritt, men jag gillar ändå albumformatet. Ett fint omslag, hela grejen. Det kanske är gammeldags men det känns mer på riktigt då.

Du har ett förflutet i band som Anna Leong och INVSN. När började du skriva musik till ett soloprojekt, och på vilka sätt tycker du att det här skiljer sig från det du gjort tidigare?

– Jag började skriva på svenska 2010, eftersom jag var så dålig på engelska. Det kändes roligare att skriva på svenska. Jag tycker att det här är rakare. Enklare kanske. Mer direkt tilltal. Som det blir när det är på svenska.

Är låtskrivarprocessen annorlunda när du har en mer central roll, när det släpps under ditt namn?

– Jag tycker inte att det är det. Det här soloprojektet, även fast det är mitt namn och jag skriver all musik så finns det en bandkänsla. Min syrra är med. Två jättenära vänner. Det känns väldigt bandigt. Jag hade gjort lite demos, så testade vi det. “Näh, det här borde vi göra om.”

Är de andra medlemmarna involverade i låtskrivandet?

– Inte i själva låtskrivandet. Jag frågar dem vad de tycker. “Tycker du den här textraden är bättre,” kan jag fråga. Om vi har gjort någonting och testar det, så kan det ibland kännas på ett annat sätt. Vi kanske skulle ha två verser där. Formmässigt kan det förändras.

Har det någon gång hänt att du haft en låtidé, så har ni spelat den och så har den ändrats allteftersom ni spelat den tillsammans?

– Jo, men så är det. Jag är ganska lyhörd för vad de tycker. Jag tycker det är roligt att göra saker tillsammans med andra. Jag har stor respekt för deras åsikter, det är kul om de också blir involverade.

Var det något du i förhand hade som mål att förmedla med din musik när du bestämde dig för att satsa på det här soloprojektet?

– Jag tycker det känns som en amerikansk popplatta fast på svenska. Jag ville att det skulle vara enkelt. Texterna är ju ganska rakt på sak. På skivan kommer det kanske vara lite fler texter som är svåra.

– Det är mer personligt, det har att göra med språket också. När jag skriver så använder jag verkligen det språket som jag själv pratar. Inte bara svenska utan som jag pratar. På så sätt var det ytterst medvetet, att jag ville att det skulle komma nära, att det inte skulle vara den här skölden emellan. Textmässigt ska det vara hjärtat på kavajslaget.

Kan du berätta lite om Umeå-scenen? Eftersom det är en mindre stad kanske folk känner varandra och det således är ett större utbyte av musikaliska idéer.

– Väldigt många av mina kompisar håller på med musik. Jag hänger med dem. Någon har en studio och jag kommer förbi där. Då kanske jag blir lite inspirerad. Jag har ju många kompisar som har lagt saker på skivan också, som inte är med i bandet.

Tycker du att det finns ett Umeå-sound eller någonting som band från Umeå har gemensamt?

– Jag vet inte riktigt, men i förhållande till hur många människor som bor där så tycker jag att det kommer väldigt mycket bra därifrån. Men det tror jag har att göra med att det finns rätt mycket replokaler. Bara en sån enkel sak. Att repa och spela tillsammans, det är inte så jävla svårt. Jag vet inte hur det är i Stockholm, men det känns som att det är ett större projekt att samlas och spela ihop.

– Men rent soundmässigt… Jag får ofta höra att det är Göteborgspop jag gör, så jag vet inte. Det känns inte som jag har blivit satt i ett norrländskt vemodsfack som artister härifrån ofta kan bli sammanslängda i. Förut kanske det var ganska mycket moll? Danne som spelar trummor spelade i Isolation Years. Det var lite vemodigt, men jag vet inte om det var mer så då. Perishers var ju väldigt melankoliskt. Men vad är det för band från Umeå idag? Deportees? Jag? Kanske, lite soulinfluenser båda två.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Debaser, Ingen av oss är väl hård på riktigt, Jonas Bergsten, Umeå, Woah Dad!

BØRNS: ”Musiken talar till mitt inre barn”

7 juli, 2015 by Jonatan Södergren

Borns

Det är lätt att tro att BØRNS, eller Garrett Borns som han egentligen heter, har skandinaviskt påbrå. I själva verket kommer han från Michigan i nordöstra USA. Ifjol släpptes hans glamrock-influerade debut-EP, Candy, och en fullängdare ska snart vara färdigställd. Kulturbloggen mötte upp honom i samband med att han den 3 juli gav sin första spelning på svensk mark.

Du kommer ursprungligen från Michigan. Efter att ha bott på lite olika ställen runtom i USA, stämmer det att du nu bor i ett trädhus i Los Angeles?

– Jag bodde i ett trädhus ett tag, men nu bor jag inte längre där. Tvättbjörnarna drev ut mig, tyvärr. En familj tvättbjörnar tog över, åt all min mat och jag var inte någon match för dem. Så jag var tvungen att hitta ett mer lämpligt boende.

Är det en kreativ miljö? Skrev du många låtar där?

– Det var en fantastisk miljö för att skriva låtar i. Jag skrev EP:n och massa annan musik där. Det var en cool miljö.

Bor du fortfarande i Los Angeles?

– Yeah.

Inspireras du av staden? Återspeglas känslan i staden i in musik?

– Palmträd och solsken återspeglas definitivt i min musik. Det är inspirerande, det är en cool plats. Det är nära till havet. Du har staden men du har också grönområden. Jag behöver balansen, jag klarar inte av när det bara är en metropol.

Hur var det att växa upp i Michigan?

– Jag växte upp i en liten strandstad. Var hela tiden ute och seglade med vänner och spelade i massa olika band. Jag hade en stor trädgård med massa träd att klättra i. Det var en fin barndom.

Så du klättrade i träd redan som liten!

– Det faktum att jag sedan kunde på i ett trädhus i Los Angeles fick mig att känna mig mer som hemma. Det lockade fram mitt inre barn.

På tal om ditt inre barn, strävar du efter någon slags barnslig lekfullhet när du skriver låtar?

– Definitivt. När jag bodde i trädhuset hade hyresvärden faktiskt tre små ungar som alla spelade olika instrument. De var naturliga artister. Jag älskade att jamma med dem,. Jag brukade även visa upp min egen musiken för att se deras reaktion. Bara att hänga med dem var inspirerande, för de tänker inte på om det är bra eller dåligt, om det är ostämt eller inte.

Barn följer inga regler…

– Exakt, de vet inte ens att regler existerar. Så absolut, musiken talar till mitt intre barn.

Sättet du skriver BØRNS verkar skandinaviskt, har du någon relation till Skandinavien?

– Faktiskt inte. Stilmässigt gillade jag det bara, jag såg Ø:et som en nolla snarare än en bokstav. Jag gillade enkelheten i att se det som en metafor för återfödelse och att börja om på nytt. Jag gillade symboliken.

Känner du till några svenska band? Vad hade du för förväntningar innan du kom hit?

– Jag visste att massa bra popmusik kom härifrån. Max Martin! Jag tänkte att känslan för fantastiska melodier kommer från vattnet, så nu försöker jag dricka allt kranvatten jag kommer åt för att få ner det i mitt system.

Skulle du vilja att Max Martin producerade en av dina låtar i framtiden?

– Jag skulle älska att arbeta med honom. Jag skulle bara vilja hänga med honom. Han är så galet talangfull. Jag lyssnade precis på Britney Spears första album. Det är helt galet att han varit med och producerat det och Taylor Swifts nya. Han är ostoppbar. Jag träffade honom en gång faktiskt, i Los Angeles för länge sedan. Han är så trevlig och jordnära.

Kan du berätta lite om Candy? Den består av fyra låtar. Föredrar du det formatet i dagens musikklimat när allt går så fort?

– Jag gillade enkelheten och ville bara dela med mig av ett smakprov på vad det är jag jobbar på. Låtarna kom ut rätt snabbt. Det var som godis, en liten godbit innan huvudrätten.

Tror du att det var en politisk reaktion att så många artister i 70-talets England gjorde så färgsprakande musik? Som för att undfly den gråa vardagen…

– Antagligen, det känns som att mycket musik idag görs av folk som tar sig själva för seriöst. De försöker vara mörka och skriv känslosamma låtar om saker de själva aldrig har upplevt. Det spelar egentligen ingen roll huruvida du har varit med om det du sjunger, så länge du porträtterar det på ett trovärdigt sätt. Jag ville bara göra något som kändes bra, jag tänkte inte för mycket på det i studion, det var mer som: “Åh, de här ljuden är roliga.”

Jobbar du på ett fullängdsalbum nu?

– Jag håller precis på att knyta ihop säcken faktiskt. Jag ska åka tillbaka till Los Angeles nästa vecka och lägga de sista grejerna.

Hur kommer den att skilja sig från EP:n?

– Jag skulle säga att det är fler låtar som handlar om saker som faktiskt har hänt. Verkligheten spelar in lite mer. EP:n var bara fantastiska kärlekslåtar. Det är fortfarande sånt med, men det är lite mer realism också. Tommy och jag ansträngde oss i produktionen, melodierna och låtskrivandet. Vi försöker göra stora poplåtar som utmanar popformatet och tar dig till platser du inte kan förutse.

På vilka sätt utmanar du popformatet?

– Genom att influeras av konstiga ljud och melodiskt ta saker till en plats du inte hade förväntat dig. Nästan lägga upp det så du tror dig veta vad som ska hända för att sedan göra en helomvändning. Textmässigt är det mest klassiska ämnen, som romantik, men vi försöker säga det på ett sätt som är lite annorlunda.

Har du en vers-refränguppbyggnad, eller experimenterar du även med det?

– Det är inte alltför skumt. I slutändan är det fortfarande poplåtar.

Det är intressant att din röst är så androgyn. Försöker du medvetet leka med könsstereotyper?

– Definitivt, fast ärligt talat var det ingenting jag strävade efter i början. Det bara blev så. Än idag undrar folk vem tjejen som sjunger på mina låtar är. Men jag gillar när det är lite mystik och att folk inte riktigt vet. Med mina två första musikvideo ville jag få folk att fundera, för allting är så tillgängligt, med internet kan du hitta allt om alla artister.

Kan du berätta något om 10.000 Emerald Pools? Hur skrevs den? Har den någon intressant historia bakom sig?

– Jag skrev den tillsammans med min vän Kennedy, jag spelade bara några ackord och sjung på en melodi, så sade han: “Min mammas adress i Vegas är 10,000 Emerald Pools,” och jag tyckte att det var en grym titel. Sedan skrev låten sig själv. Det är kul hur en titel kan väcka så många bilder i ens huvud — men en av de är knappast ett hus i en Vegas-förort.

Låter du ofta sådana “lyckliga misstag” styra en låts riktning?

– “Lyckliga misstag” gör en låt speciell, så jag omfamnar att göra misstag i mina låtar. Det är vad som håller mig intresserad. Att inte veta vad som ska hända. Ibland är det tröttsamt att plocka upp en gitarr, det känns som att du spelar samma sak och sjunger samma melodi hela tiden, istället för att fucka upp och träda ut ur ditt eget huvud en stund.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: 10.000 Emerald Pools, BØRNS, Candy, Debaser, Strand

Jessica Pratt annonserar Sverigespelningar

17 juni, 2015 by Jonatan Södergren

pratt

Vi var många som föll för Jessica Pratts andra fullängdsalbum, On Your Own Love Again, när det släpptes via Drag City tidigare i år. Nu står det klart att den San Francisco-baserade sångerskan kommer till Sverige för två spelningar i slutet av sommaren. Den 31 augusti intar hon scenen på Pustervik i Göterborg och dagen därpå, den 1 september, är det Stockholm och Debaser Strands tur.

Du kan se henne framföra Back, Baby här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser, Jessica Pratt, Pustervik

Swim Deep kommer till Sverige i höst

26 maj, 2015 by Redaktionen

swimdeep

I februari kom To My Brother, det första smakprovet från kommande albumet. Singeln har följts upp av One Great Song and I Could Change the World. Med ett spännande nytt sound står det nu klart att Birminghambandet Swim Deep återvänder till Sverige för en spelning på Debaser Strand den 4 november. Senast de var här var 2013. Så här skriver Luger i ett pressmeddelande:

”Trots att Swim Deep bildades så sent som 2011 så föll deras drömska indiepop ned som en oväntad sommar över indiepubliken och vitaliserade den redan sprudlande engelska popsfären än mer. Efter att ha lagt upp ett par demos på Soundcloud i slutet av samma år, signades de till skivbolaget Chess Club och spelade in sitt debutalbum Where the Heaven Are We (2013) tillsammans med Florence and the Machine-producenten Charlie Hugall. Skivan resulterade i en turné genom Storbritannien tillsammans med Two Door Cinema Club och Bastille.”

Lyssna på To My Brother här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser, Strand, Swim Deep

Debaser kommer tillbaka till Slussen

28 april, 2015 by Redaktionen

debaserslussentillbaka

För älskare av Debaser Slussen kommer nu ett riktigt roligt besked: Musikrestaurangen Debaser Slussen återuppstår i sommar.

Ett pressmail berättar:
oka av semestern, stanna i stan, knyt dansskorna! Debaser Slussens uteservering återuppstår! Förbered dig på en sommar full av livemusik från utescenen och DJs som spelar de bästa låtarna sommarnätterna långa!

Efter ett och ett halvt års frånvaro står det nu klart att vi återvänder till Stockholms hjärta. I slutet av maj öppnar vi upp Debaser Slussen – Terrassen, som kommer att ligga på Slussterrassen precis ovanför vårt gamla torg.

Att det här blir verklighet visar att där det finns vilja där finns det hopp och att en aldrig ska sluta kämpa för något som en verkligen vill.

Vi är oerhört glada att ha ett gott samarbete med Staden igen och är tacksamma för den hjälp Kulturborgarrådet Roger Mogert och flertalet helt fantastiska myndighetsrepresentanter har givit oss i den långbänk denna process varit.

Så nu är bokningarna igång, bygget är i startgroparna, ölen beställd, menyn iväg på tryck, foodtrucken fixad och grillen är redo att tändas. Snart ses vi igen på Debaser Slussen – Terrassen!

Kärlek!
Debaser

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser, Slussen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 26
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

3/10 2025 Aftonstjärnan på … Läs mer om Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Musikerförbundet ser med oro på en … Läs mer om Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Svenska PEN:s styrelse har beslutat att … Läs mer om Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

Beata Hedman och Marie Delleskog i … Läs mer om Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

I bakgrunden Reinis Hofmanis, detail … Läs mer om ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Anna … Läs mer om Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Den 4 mars 2026 inleder Robert Wells … Läs mer om Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

22 verk och 24 författare och … Läs mer om Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

A Big Bold Beautiful Journey Betyg 1 … Läs mer om Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

Filmrecension: Four Mothers

Four Mothers Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Four Mothers

Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

Bolero - Ravels eviga melodi Betyg … Läs mer om Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Alhierd Bacharevič Foto: Julia … Läs mer om På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in