• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Woah Dad!

Maja Gödicke: “Alla stora förändringar som kan hända har hänt i mitt eget liv”

4 maj, 2016 by Jonatan Södergren

maja

Debuten med Omniana, som släpptes via Kning Disk förra året, bestod av Maja Gödickes samlade inspelningar från det senaste decenniet. Nu tar den Göteborgsbaserade artisten ett avbrott från arbetet med uppföljaren för att släppa en speciell singel, Blå, den här gången via Woah Dad i samarbete med färgföretaget Beckers.

Din nya singel Blå känns betydligt mer direkt än albumet du släppte förra året. Vad beror det på?

– Jag har inte skrivit den, det är två låtskrivare som heter Anton Axélo och Dennis Galvén som har skrivit låten och jag har fått vara med i slutprocessen. Göra den till min. Men temat var klart sedan innan i och med att det är en del av en kampanj som handlar om livet som förändras och vilken roll målarfärg spelar. Det är ett nytt sätt att jobba för mig, en ny typ av process. Anledningen till att det låter på ett annat sätt är väl för att det är andra människor som har varit inblandade i processen.

Vad tycker du om det här sättet att jobba?

– Jag är öppen för nya sätt att jobba på. Det är lärorikt, om inte annat för att öppna upp sitt eget rum där man sitter och jobbar med sina influenser och sina egna impulsiva beslut som hela tiden färgar det man gör. Jag ser det som ett välkommet avbrott från det jag gör och kommer fortsätta göra.

Vilken touch tycker du att du har satt på låten?

– Jag skrev en lista med saker jag ville vrida på. Jag förhandlade ner den i tempo, jag ville ha den lite lägre men fick två bpm till godo. Sedan har jag försökt bearbeta textmassan, det är svårt för mig att låta bli, så vissa formuleringar fick strykas. I övrigt tycker jag storyn i sig var något jag kunde relatera rätt hårt till i och med att jag gjort ungefär samma resa; alla stora förändringar som kan hända har hänt i mitt eget liv. Det var fint att göra någon slags förenklad, rapp sammanfattning även om det inte handlar om mig. Om det var självbiografiskt skulle jag behövt fem låtar för att försöka förklara alla förändringar. Jag skulle ha försökt problematisera det mer. Nu är det en långtradare som kör igenom en storyline. Det var befriande för jag tror inte jag hade kunnat skriva den så direkt.

Det är även på gång med en video som kommer sändas i TV, kan du berätta om det?

– Det var färgföretaget Beckers som kom på detta. De ville att artister skulle gestalta den här grejen att folk målar om när stora förändringar händer i livet. Det här är den första av flera olika samarbeten de kommer köra.

– En av anledningarna till att jag tackade ja var att Filip Nilsson och Thomas Skoging från Acne Films skulle göra den här filmen. Efter ett möte med dem kände jag wow. Fin vision, fina referenser. Lite Michel Gondry. Du vet, han som gjorde Eternal Sunshine on the Spotless Mind. Jag blev peppad och det kändes som att de hade medel att göra någonting väldigt fint. Jag blev intresserad av den visuella biten, den dramatiska biten. Det ska bli spännande att se hur det blir. Det var intensiva dagar, fullt team på trettio personer och entourage. Så det var som att kliva in i en stor cirkus. Aldrig varit med om något liknande.

Vilka associationer har du själv till färgen blå?

– När jag satte låttiteln tänkte jag att blå är en ganska tvetydig färg. Symboliken kan variera från det där klassiskt blåa du kan känna – blues typ – till en väldig lätthet. Jag tycker ofta de två känslorna kan gå hand i hand. Man känner sig sorgsen men hoppfull på samma gång. Det finns en lätt melankoli i det som är trevlig. Så jag ville döpa låten till det eftersom det känns som en bra sammanfattning av den här resan som personen i fråga påbörjar i början av låten och slutar fyra minuter senare.

Vilken är din favoritfärg?

– Hm, någon slags blå som drar mot grön. Smaragdgrön. Ljusblå med lite värme i.

Vad händer när det här projektet är avklarat?

– Jag kommer återgå till min label Kning Disk och så fort jag kan släppa en singel som blev framflyttad på grund av att det här projektet skulle sjösättas så snabbt. Så jag släpper singeln Rokoko i början av juni. Det är en helt egenproducerad låt. Det blir spännande att sätta dem bredvid varandra och se vad de får för olika mottagande.

Är Rokoko mer likt ditt album?

– Det är nog likt mitt framtida album som jag sitter och jobbar på just nu. Det är också ganska högt tempo. Men där är jag ansvarig för alla delar så det har mer släktskap med Omniana såklart. En pianoslinga är väldigt framträdande. Ossian Melin har gjort videon så det blir ett helt annat uttryck genom det. Det är ett väldigt omaka fast maka syskonpar av låtar.

Vad har du fler för idéer till ditt kommande album?

– Jag håller på att lägga grunden idémässigt. Jag har lyssnat rätt mycket på Arthur Russell, men han är en så begåvad instrumentalist och det är ju inte jag. Mitt blir nog långt mer lo-fi och endimensionellt men det finns vissa disco-tendenser. Jag jobbar med rätt få komponenter för att skapa catchy och djupa ljudbilder. Rokokos omslag är en parafras på ett album av John Cale som jag skapade på något undermedvetet sätt. Vintage Violence när han har en plastmask för ansiktet. Så det kommer förmodligen finnas influenser från hans grejer också.

Tänker du mycket på hur din musik ska resonera med en publik eller skapar du främst för din egen skull?

– Det är någonting alla kreatörer måste ta ställning till på något sätt. Hur kan det här potentiellt mottas? Sedan tycker jag det är intressant att göra en låt som Blå, som får en väldigt stark maskin runt sig. Sedan vet jag att jag i fortsättningen förmodligen kommer hålla det lite mer lågmält. Men det är klart jag alltid funderar över om någon jävel kommer tycka om det här. Annars hade jag inte släppt någonting. Då hade jag bara kunnat sitta och göra det själv, det hade varit härligt det också, men jag tror alla som släpper musik känner sig lite ensamma och vill ha lyssnare. Det är mitt sätt att kommunicera med människor, mitt sätt att känna mig som en människa själv. Men storleken på min lyssnarskara spelar mindre roll i längden. Sedan är det självklart kul om det här får lite snurr, den här är ju bredare, mer tillgänglig för många. Jag är inte per se emot kommersiell musik, men det finns ingen given koppling mellan kvalitet och kvantitet.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Blå, Maja Gödicke, Woah Dad!

Jonas Bergsten: “Musiken är ett sätt för mig att komma närmre mina känslor”

17 juli, 2015 by Jonatan Södergren

Jonas-Bergsten

Till sist möts vi upp vid Stadsbiblioteket. Trots en del misskommunikation verkar Jonas Bergsten vara på bra humör. Å andra sidan är det svårt att inte vara glad; sommaren har äntligen intagit Stockholm och kvällen innan bilade han ner från Umeå för att spela på Debaser Slussens nyöppnade terass. Det var hans blott andra spelning efter det att hans minialbum, Ingen av oss är väl hård på riktigt, släpptes tidigare i vår och han beskriver den själv som sin bästa Stockholms-spelning hittills.

När jag hör ditt minialbum tänker jag på något Christopher Owens sade när jag intervjuade honom i samband med att Girls släppte sitt första album; hur artister idag kan plocka influenser från alla möjliga håll. Ditt minialbum innehåller alltifrån en svensköversatt parafras på delfinversen i “Heroes” till klassiska körer i Aldrig gå hem. På vilket sätt påverkas din egen musik av sånt som du tar in?

– Jag lyssnar verkligen på all sorts musik, på så sätt påverkas det antar jag. Det är ingen egen ö. Men jag tror skivan som kommer i höst kommer vara ännu mer varierad, då kommer du höra ännu mer andra influenser. Jag plockar inspiration, dels från musik och litteratur, men också väldigt mycket från mina kompisar. Mina vänners liv är också en inspiration. Eller hur menar du?

När rocken kom på 50-talet så fanns det kanske bara så många saker du kunde inspireras av. Idag finns det dels så oändligt många fler musikstilar och genrer, dels är allt så lättillgängligt med Spotify.

– Precis. Nu är jag ganska ny på internet, men det är klart att det påverkar. Om du har ett öppet sinne så blir det att du plockar lite härifrån och lite därifrån. Det blir blandat.

Är det någonting som kommer undermedvetet eller har du en idé över vilken typ av musik du vill göra när du börjar skriva en låt?

– När jag börjar skriva en låt har jag någon idé av vad jag vill göra. Jag brukar ofta gå omkring på nätterna och lyssna på musik, så kanske det dyker upp någon text. Då brukar jag alltid skriva sms till mig själv. Jag samlar på mig lite sånt, så sitter jag hemma med gitarren, jag har ett jävligt ostämt piano som jag sitter och plinkar på, så sammanfogar jag det där. Ganska okomplicerat egentligen. Sedan tror jag det kan vara bra att ha en grundidé.

Surf började cirkulera på YouTube för några år sedan utan att du visste om det. Kan du berätta lite om hur hajpen byggdes upp?

– Vi skulle spela, och den där låten var inspelad sedan något år tillbaka. Det var min syrra som lade ut den på internet. Så var folk lite peppade. Det kanske blev någon hajp. [Skratt] Jag har en IT-stab bakom mig, jag vet inte ens hur man lägger ut saker på Instagram.

Är det så överlag, att du behöver någon annan som pushar dig för att du ska få ut din musik till omvärlden?

– Hade jag inte haft något skivbolag hade det inte blivit någonting. Den delen är jag jättedålig på, entreprenörskapet. Folk är jättebra på det nuförtiden, men inte jag.

Vad har du gjort sedan Surf kom ut på YouTube?

– Dels har jag levt, och allt vad det innebär. Jag har varit tillsammans med någon och det har tagit slut. Jag fiskar väldigt mycket. Sedan har jag hållit på med skivan i perioder. Det var någon period då jag mådde lite dåligt, då gjorde jag ingenting på ett år. Det har varit en ganska lång och utspridd process.

Är musiken ett sätt att bearbeta jobbiga känslor?

– Jag skulle nog säga att musiken är ett sätt för mig att komma närmre mina känslor. När jag inte får hålla på och spela så blir jag lite deppig. Jag är inte så bra på att prata har jag förstått. När jag har haft relationer har jag haft svårt att prata om känslor. Genom musiken kanske jag gör det lite rakare.

Angående formatet: ett minialbum med sex spår. Tycker du det ligger bättre i tiden nu när musik konsumeras så snabbt?

– Jag gillar ju albumformatet mycket bättre. Fast nu har jag en sån där, eller jag hade en mycket bättre, vattentät mobil eftersom jag alltid tappar den när jag fiskar — då skaffade jag Spotify — men så tappade jag bort den, så jag har en annan mobil nu. Men jag har iallafall Spotify. Då blir det lite spritt, men jag gillar ändå albumformatet. Ett fint omslag, hela grejen. Det kanske är gammeldags men det känns mer på riktigt då.

Du har ett förflutet i band som Anna Leong och INVSN. När började du skriva musik till ett soloprojekt, och på vilka sätt tycker du att det här skiljer sig från det du gjort tidigare?

– Jag började skriva på svenska 2010, eftersom jag var så dålig på engelska. Det kändes roligare att skriva på svenska. Jag tycker att det här är rakare. Enklare kanske. Mer direkt tilltal. Som det blir när det är på svenska.

Är låtskrivarprocessen annorlunda när du har en mer central roll, när det släpps under ditt namn?

– Jag tycker inte att det är det. Det här soloprojektet, även fast det är mitt namn och jag skriver all musik så finns det en bandkänsla. Min syrra är med. Två jättenära vänner. Det känns väldigt bandigt. Jag hade gjort lite demos, så testade vi det. “Näh, det här borde vi göra om.”

Är de andra medlemmarna involverade i låtskrivandet?

– Inte i själva låtskrivandet. Jag frågar dem vad de tycker. “Tycker du den här textraden är bättre,” kan jag fråga. Om vi har gjort någonting och testar det, så kan det ibland kännas på ett annat sätt. Vi kanske skulle ha två verser där. Formmässigt kan det förändras.

Har det någon gång hänt att du haft en låtidé, så har ni spelat den och så har den ändrats allteftersom ni spelat den tillsammans?

– Jo, men så är det. Jag är ganska lyhörd för vad de tycker. Jag tycker det är roligt att göra saker tillsammans med andra. Jag har stor respekt för deras åsikter, det är kul om de också blir involverade.

Var det något du i förhand hade som mål att förmedla med din musik när du bestämde dig för att satsa på det här soloprojektet?

– Jag tycker det känns som en amerikansk popplatta fast på svenska. Jag ville att det skulle vara enkelt. Texterna är ju ganska rakt på sak. På skivan kommer det kanske vara lite fler texter som är svåra.

– Det är mer personligt, det har att göra med språket också. När jag skriver så använder jag verkligen det språket som jag själv pratar. Inte bara svenska utan som jag pratar. På så sätt var det ytterst medvetet, att jag ville att det skulle komma nära, att det inte skulle vara den här skölden emellan. Textmässigt ska det vara hjärtat på kavajslaget.

Kan du berätta lite om Umeå-scenen? Eftersom det är en mindre stad kanske folk känner varandra och det således är ett större utbyte av musikaliska idéer.

– Väldigt många av mina kompisar håller på med musik. Jag hänger med dem. Någon har en studio och jag kommer förbi där. Då kanske jag blir lite inspirerad. Jag har ju många kompisar som har lagt saker på skivan också, som inte är med i bandet.

Tycker du att det finns ett Umeå-sound eller någonting som band från Umeå har gemensamt?

– Jag vet inte riktigt, men i förhållande till hur många människor som bor där så tycker jag att det kommer väldigt mycket bra därifrån. Men det tror jag har att göra med att det finns rätt mycket replokaler. Bara en sån enkel sak. Att repa och spela tillsammans, det är inte så jävla svårt. Jag vet inte hur det är i Stockholm, men det känns som att det är ett större projekt att samlas och spela ihop.

– Men rent soundmässigt… Jag får ofta höra att det är Göteborgspop jag gör, så jag vet inte. Det känns inte som jag har blivit satt i ett norrländskt vemodsfack som artister härifrån ofta kan bli sammanslängda i. Förut kanske det var ganska mycket moll? Danne som spelar trummor spelade i Isolation Years. Det var lite vemodigt, men jag vet inte om det var mer så då. Perishers var ju väldigt melankoliskt. Men vad är det för band från Umeå idag? Deportees? Jag? Kanske, lite soulinfluenser båda två.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Debaser, Ingen av oss är väl hård på riktigt, Jonas Bergsten, Umeå, Woah Dad!

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in