• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dan Ekborg

Dan Ekborg lämnar ensemblen till Etienne Glasers tolkning av Till Damaskus

3 april, 2012 by Redaktionen

Den planerade premiären Till Damaskus av August Strindberg är framflyttad till år 2013, berättar Stockholms Stadsteater i ett pressmeddelande:
Anledningen är att regissören Etienne Glaser och huvudrollsinnehavaren Dan Ekborg har alltför olika uppfattningar om August Strindbergs pjäs.
−Sådant kan hända, det hör till ovanligheterna och bör respekteras, säger Benny Fredriksson, teaterchef/ VD på Stockholms stadsteater
.

Premiären av Stockholm Stadsteaters uppsättning av Till Damaskusvar planerad till den 14 maj, 100-årsdagen av August Strindbergs bortgång. Etienne Glaser får fortsatt förtroende och kommer även att regissera den kommande uppsättningen 2013.

Olof Palme – en pjäs från Sverige ersätter Till Damaskus under vårens spelperiod.

Dan Ekborg hoppas av ensemblen till Etienne Glasers version av Till Damaskus. Däremot medverkar Dan Ekborg som planerat i Next to normal som har premiär den 21 september. De regisseras av Lisa Ohlin.

Till Damaskus spelas också på Dramaten, i regi av Karl Dunér, där den hade premiär den 31 mars. Teatermagasinet berättar om den föreställningen och här recenserade Kulturbloggen den.

Relaterat:
Teatermagasinet och Kulturnyheterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Dan Ekborg, Etienne Glaser, Strindberg, Stockholms stadsteater

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dan Ekborg, Etienne Glaser, Stockholms stadsteater, Strindberg

Från premiären på Tartuffe på Stockholms Stadsteater: bilder, filmklipp och funderingar

13 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Tartuffe handlar om den välbärgade mannen Orgon och hans familj. Orgon blir vän med Tartuffe, en mycket religiös man, som han utger sig att vara i alla fall men som visar sig vara en bedragare. Orgon är så bländad av Tartuffes predikningar om renlevnad och enkelhet att han skänker allt han äger till Tartuffe och lovar gifta sin dotter med honom. Orgons familj lever en slösaktigt glatt liv med vackra kläder, ostron och champagne. Ett liv som kan bära till helvetet, därför vill Orgon att familjen med hjälp av Tartuffe ska bli frälsta.

Tartuffe skrevs av den franske teatermannen Jean Baptiste P. Molière i slutet av 1600-talet. Han spelade upp en första version av pjäsen för hovet i Versailles 1694. Den väckte sådan förargelse bland kyrkans män att den fick spelförbud.
Molière kommenterade detta:
– Här är en komedi som gjort mycket väsen av sig, som längre varit hårt ansatt; personerna som den visar upp har tydligt markerat att de är mäktigare än de jag tidigare lyft fram på scenen i Frankrike. Markiserna, de preciösa, de bedragna äkta männen, läkarna har alla gått med på att bl förevisade, de har till och med låtsas vara roade av mina porträtt; men bedragarna, de tillåter inte att man skrattar åt dem, de blir vettskrämda …”

Molière kämpade hårt för att få spela pjäsen, skrev om den till en föreställning i fem akter, mildrade de religionskritiska inslagen och lät en representant för kungen bli en hjälte som ställer allt tillrätta. Det tog fem år av kamp för att få spela upp den, i den nyare versionen.

När Tartuffe och andra pjäser av Molière spelas nu, flera hundra år efteråt, blir de ofta farsartade komedier, ibland lite löjliga och inget som säger nutidsmänniskan något. Kritik mot religion är inte alls särskilt chockerande i dagens västvärld, i alla fall inte kritik mot kristna kyrkor. Ett annat skäl till att uppsättningar av Tartuffe kan bli fåniga är att skådespelarna mer agerar som roller än som trovärdiga människor. Jag har sett flera uppsättningar av Tartuffe som bara varit roliga, men inte sagt mig något och där Tartuffe bara varit en löjeväckande figur.

Johan Rabaeus får liv i Tartuffe, gör honom trovärdig. Han haltar rejält men när ingen ser honom går han inte alls så klumpigt. Den svarta prästkappan har han knäppt när någon är i närheten men när han är ensam är den bekvämt och avslappnat uppknäppt, lös och ledig.

Dan Ekborg spelar familjefadern Orgon. Det kan svara svårt att förstå varför Orgon fastnat så för Tartuffe, det är svårt att förstå hur han blir så duperad att han till och med skänker bort allt han äger till bedragaren.
Det skulle vara intressant att se en Tartuffe där Orgon blir begriplig. Det har jag hittills inte sett.

Det är en rolig föreställning och Gunilla Nyroos som Dorine, en uppkäftig tjänstekvinna, gör som alltid bra ifrån sig.

Scenografin är elegant och överdådig: allt utspelar sig i en palatsliknande sal hemma hos Orgon: högt i tak, gigantiska kristallkronor, en påfågel sitter på en ställning framför de stora vackra fönstren som vetter mot balkongen och i bakgrunden hörs sorlet från upproren i Paris. Anna Asp som vunnit Oscar för scenografin till Fanny och Alexander har gjort scenografin till Tartuffe.

Thommy Berggren, regissören, har valt att placera föreställningen till Paris 1871 då parisarna stred på barrikaderna och demonstrerade mot de sociala missförhållandena. Frankrike fick under dessa dagar sin första arbetarregering, Pariskommunen. De välgödda ytliga människorna hemma hos Orgon bryr sig dock föga om det som sker ute på gatorna. De har nog med att fundera på vilken hatt som sitter bäst på huvudet – förutom det alltmer hotfulla som sker med Tartuffe i huset.

Tartuffe i Thommy Berggrens regi får ett djup som är sällsynt. Personen Tartuffe är trovärdig och hur den lättsamma överklassen alltid klarar sig helskinnad från det mesta, är väl vad föreställningen handlar om minst lika mycket som att skildra bedragare i religiös förklädnad.

Publiken på premiären reste sig och gav stående ovationer. Jag tror att de flesta som kommer för att se Tartuffe kommer att bli nöjda, det är underhållande, snygg dekor och bra skådespelare och en underton av allvar. Sedan kan man ju alltid vara kritisk och tycka att inte alla roller är trovärdiga. Men det är sådant som kan sätta sig när föreställningen fått några spelningar på sig och dessutom kan man inte begära vad som helst av de förutsättningar som finns i pjäsen. Det är en komedi med samhällskritik, som ska framföras med lätthet. (I publiken såg jag förresten Göran Rosenberg, Mona Sahlin  och Reine Brynolfsson.)

Stockholms Stadsteater om Tartuffe:

Tartuffe är en religiös hycklare som nästlat sig in i en oerhört förmögen familj genom att framställa sig själv som en osjälvisk och enkel man. Alla utom husets herre, Orgon, genomskådar Tartuffes bedrägeri. Han avgudar sin nyvunne vän och lovar till och med bort sin unga dotter till honom. Ja tack, säger Tartuffe. Men egentligen är det Orgons vackra hustru Elmire han trånar efter. Med henne i sina armar avslöjar han sitt rätta jag.
Synd är ingen synd ? om ingen jävel ser det!

Foto: Petra Hellberg
Bilden ovan: Johan Rabaeus och Dan Ekborg i Tartuffe.

Johan Rabaeus och Mirja Turestedt i Tartuffe.

Gunilla Nyroos och Dan Ekborg i Tartuffe.

Johan Rabaeus

Mirja Turestedt

Johan Rabaeus, Jakob Eklund, Mårten Edman och Lennart Sandberg i Tartuffe.

Tartuffe Johan Rabaeus
Orgon Dan Ekborg
Madame Pernelle, Orgons mor Gunvor Pontén
Damis Henrik Johansson
Mariane Marie Robertson
Elmire, Orgons nya fru Mirja Turestedt
Valère Richard Forsgren
Cléante Niklas Falk
Dorine Gunilla Nyroos
Monsieur Loyal Åke Lundqvist
Polis Jakob Eklund
Piga Sara Zommorodi
Karin Malm

Av Molière
Översättning Hans Alfredson
Allan Bergstrand
Bearbetning och regi Thommy Berggren
Scenografi Anna Asp
Kostym Maria Geber
Ljus Alarik Lilliestierna
Ljud Tomas Florhed
Mask Ulrika Ritter

Relaterat:
Om Tartuffe i Wikipedia
Teatermagasinet
Intervju med Thommy Berggren i DN.
Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Tartuffe, Thommy Berggren Johan Rabaeus, Dan Ekborg, teaterrecension, Stockholms stadsteater, Anna Asp, dekor, scenografi

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Anna Asp, Dan Ekborg, dekor, scenografi, Stockholms stadsteater, Tartuffe, Teater, Teaterrecension, Thommy Berggren Johan Rabaeus

Ska bli kul att se Stjärnorna på slottet med premiär på juldagens kväll

25 december, 2010 by Rosemari Södergren


”Stjärnorna på Slottet” är väl en dokusåpa för oss som är över 35. Fem artister som alla är i medelåldern eller över bor tilsammans i ett slott och får var sin dag där de får vara i fokus: får välja mat och aktiviteter och får berätta om sig själv. Jag tycker att programmen ofta fungerat bra och det känns som om jag kommit de medverkande närmare, fått veta mer om dem.

Några avsnitt genom de år serien sänts minns jag än, som avsnittet med Börje Ahlstedt och det med Kjell Bergqvist.

Juldagens kväll startar nya omgången och de fem artisterna som medverkar är Marie Göranzon, Monica Dominique, Dan Ekborg, Niklas Strömstedt och Ulf Brunnberg.

Först ut är Dan Ekborg.

Från SVT:s sida för Stjärnorna på Slottet:

Dan Ekborgs dag utspelas både högt och lågt på alla plan. Han beställer en helikopter som flyger stjärnorna till Klädesholmen där det bjuds på läckerheter och djupdykning i havet. När Dan berättar om sitt scen- och privatliv blir det samma resa. Skrattsalvor och djupaste allvar.
Dan var bara 13 år när hans far gick bort. Lars Ekborg var en av sin tids största aktörer på svensk scen och film.

Det ska bli intressant. Jätteintressant. Jag såg Dan Ekborg på scen för första gången för mer än 25 år sedan, då han jobbade på en teater i Göteborg och jag pluggade dramatik på Göteborgs universitet. Jag gillade honom redan då, i första rollen jag såg honom i. Fast jag erkänner att han haft en del trista roller i svenska misslyckade komedier på senare år, men alla måste försörja sig och en och annan meningslösare roll kan också bra skådespelare vara tvungna att ta på sig.

På pappret ser årets omgång ut att bli ganska lugn. Ingen av de fem deltagarna utstrålar att de vill provocera. Men det tycker jag är rätt bra. Det kan finnas ett värde i att höra människor prata i lugn och ro också. Allt behöver inte bäras fram av konflikter, även om konflikt ofta är en nödvändig ingrediens i all dramatik.

Dagens Nyheter har plockat fram lite fakta om de fem medverkande:

• Dan Ekborg, 55. Dramatenskådespelare med roller i bland annat ”Lång dags färd mot natt”. Bland filmrollerna finns ”Tomten är far till alla barnen” och ”Jönssonligan”. Dan Ekborg är son till skådespelaren Lars Ekborg och äldre bror till sångaren och skådespelaren Anders Ekborg.
• Monica Dominique, 70. Kompositör, pianist, arrangör och aktör. Har spelat mycket med maken Carl-Axel Dominique och skrivit teater- och filmmusik. Hennes klart mest avlyssnade ”låt” är den förra signaturmelodin till ”Rapport”. Långvarig medverkande i ”Gäster med gester”.
• Niklas Strömstedt, 52. Folkkär artist med låtar som ”En kvinna och en man” ”Om” och ”Sista sommaren”. Har i banden Triad och GES haft megahittarna ”Tänd ett ljus” respektive ”När vi gräver guld i USA”. Har dessutom varit framgångsrik i ”På spåret”.
• Ulf Brunnberg, 63. Film-, tv- och teaterskådespelare med lång karriär. Bland de största rollerna kan nämnas musikalen ”Hair”, teaterfarsen ”Kuta och kör” samt filmerna ”Jönssonligan” och ”Fyra nyanser av brunt”. Den sistnämnda gav honom en Guldbagge för bästa manliga biroll.
• Marie Göranzon, 68. Dramatenskådespelare med över fyrtio roller på nationalscenen, som ”Fröken Julie”, ”Dödsdansen” och ”Lång dags färd mot natt”. En uppmärksammad filmroll är polischefen i Beckfilmerna med Peter Haber och Mikael Persbrandt. Gift med Jan Malmsjö och mamma till Jonas Malmsjö.

Läs även andra bloggares åsikter om Dan Ekborg, Stjärnorna på slottet, SVT, tv, dokusåpa, artister

Arkiverad under: Scen Taggad som: artister, Dan Ekborg, Dokusåpa, Stjärnorna på slottet, SVT, tv

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Challenger Gästspel på … Läs mer om Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in