• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Berlin

Zweiter Tag in Berlin

6 februari, 2010 by Redaktionen

komischeoper2
Andra dagen i Berlin vaknade jag ganska tidigt och efter intagen frukost var det alltså dags att ägna sig åt andra kulturella aktiviteter, än operabesök.

Tyvärr var vädret inte det allra bästa och gatorna var på många ställen glashala, vilket inte inbjöd till mer promenader än vad nöden kräver dvs korta transportsträckor för att sätta sig i säkerhet inomhus.

Dagen var alltså ovanligt väl lämpat för ett muséebesök, men vilket? Alternativt hade jag kunnat tänka med ett besök på ett konstmuséum, vilket det finns flera av i Berlin. De bästa, enligt min uppfattning ligger en stunds resa från centrala Berlin, men tyvärr hittade jag inte U-banan som skulle ta mig dit och någon att fråga fans det inte tillhands dvs de flesta som jag mötte var turister från andra ställen än Berlin.

Till sist bestämde jag mig för att besöka museet för de mördade judarna i Europa, som ligger strax bakom Brandenburger Tor och är ganska enkelt att hitta. Det ligger längst upp på vänster sida av den gata som löper runt ena sidan av monumentet.

Själva utställningen ligger under jord och består av ett antal olika rum. När man kommer in efter att ha avklarat säkerhetskontrollen, går man in till vänster och får då en exposé över den historiska utvecklingen från nazisternas maktövertagande. Intressant även om det inte ger nya informationer, men så klart viktigt för förståelsen för de som saknar de historiska kunskaperna.

Därefter kommer man in i ett rum som redovisar antalet mördade judar land för land. Här fäste jag mig speciellt för siffran från Tyskland. Alla har vi kanske hört om att det handlade om sex miljoner mördade judar, men att det rörde sig om c:a 160 000 från själva Tyskland hade jag ingen aning om. Detta var en nyhet för mig.

Sedan kom jag in i ett rum där det redogjordes för ett antal judiska familjers öden runt om i Europa. Detta var nog det mest gripande rummet av alla. Här fick jag klart för mig den ohyggliga omfattningen av nazisternas illdåd exemplifierat av dessa okända familjers öden. Verkligen gripande och realistiskt!

Nästa rum är om möjligen än mer gripande! Här är det olika röster som redovisar olika individuella människoöden. Det berättas att det skulle ta mer än sex år, dygnet runt, för att lyssna på alla människoöden!

Sista rummet består av bilder från olika koncentrationsläger runt om i Europa. Mycket skrämmande och lärorikt!

Besök gärna minnesmonumentet, men avsätt helst en rimlig tid för besöket. Jag behövde nästan tre timmar, men självklart går det att genomföra på kortare tid. Det är ju faktiskt upp till var och en, men det räcker inte med en halvtimme eller mindre för en helhetsupplevelse. Det är en viktig påminnelse om tider som ingen av oss vill ha tillbaka. Eller hur?
Inom parentes kan jag berätta att när vi vid ankomsten till Berlin blev avslängda i Berlin Spandau, var jag nog den enda i tågvagnen som förknippade Spandau med den siste nazistförbrytaren, som satt inspärrad där, Albert Speer. Ensam i många år förutom vaktstyrkorna från de allierade.

Efter besöket blev det en längre promenad på Unter den Linden, Berlins paradgata, innan det var dags att hitta ett ställe att äta på. Vilket inte var helt enkelt, men det berodde kanske på att aptiten efter besöket på museet inte var på topp, men jag insåg ju att jag var tvungen att äta innan kvällens operaföreställning – Don Pasquale började.

Efter att ha gjort ett försök att komma in på Komische Oper, hittade jag småningom en tilltalande restaurang på Unter den Linden, Dressler och efter att ha kollat prisläget blev detta mitt val. Eftersom jag går på LCHF så fanns det tyvärr inte så många alternativ, men slutligen valde jag en wienerschnitzeln med inlagd gurksalat. Vin var inte att tänka på, en dl, kostade fem Euros! Jag behöver minst fem dl för att känna att jag är nöjd. Men wienerschnitzeln var helt perfekt och betjäningen lämnade inget övrigt att önska. Trevlig personal, vilket faktiskt inte alltid är fallet i Berlin.

Det var nu dags att bege sig till Komische Oper som egentligen bara låg bakom restaurangen.
Väl framme vid operahuset fanns jag ett lite men ganska trevligt operahus. Jag hade biljetter på andra balkongen eller som det heter här 2 rang. Det var ingen bra plats skulle det visa sig. Till exempel hade jag ingen tillgång till textmaskinen, vilket ju övrigt inte hade hjälpt mig särskilt mycket, eftersom ensemblen både sjung på tyska och det var den tyska texten som levererades.

Som tidigare konstaterats gällde kvällens föreställning Gaetano Donizettis komiska opera ”Don Pasquale”, som denna kväll hade premiär efter att inte ha framförts de senaste sextio åren!

När jag valde vilka operor jag skulle se hade jag att välja mellan Tannhäuser på Deutsche Oper och Don Pasquale, eftersom jag precis hade övervarit premiären på Tannhäuser på DKT och inte hade sett kvällens föreställning ansåg jag att valet var enkelt. I efterhand ångrar jag mig jag skulle nog trots allt ha valt Tannhäuser, men det är så dags. Detta särskilt som jag nu vet att stockholmsoperan kommer att sätta upp just ”Don Pasquale nästa säsong!

Operan handlar om den rike ungkarlen don Pasquale vars unge släkting Ernesto som önskar gifta sig med den unga änkan Norina, men don Pasquale vägrar och hotar göra Ernesto arvlös. I samråd med doktor Malatesta beslutar sig Ernesto för att ge don Pasquale en minnesbeta.
Malatesta råder don Pasquale att själv skaffa sig en hustru och föreslår sin egen syster Sofronia, som han skildrar i de mest berömmande ordalag. Norina skall uppträda som denna uppdiktade syster och med sitt uppträdande få don Pasquale att intressera sig för äktenskap.

Hela scenbilden utgår från en övertäckt katafalk i ett tänkt begravningskapell, med tända kandelabrar och med en likkista på toppen och där flera händelser sker under katafalken bl.a vill man få oss att tro att där försiggår ett samlag. I varje fall får vi se en naken man, dock skyld på ett väsentligt ställe, men i detta fall är det ingen brist på fantasi, men så är jag ju också på Komische Oper! Vilken avsikt regissören hade med denna uppsättning övergår dock mitt förstånd och kunnande.

Tyvärr sjöng man på tyska så jag hade svårt att uppfatta det humoristiska i föreställningen, men den tyska publiken skrattade hejdlöst, särskilt när en jätte till man, utklädd till kvinna gjorde sin entré. Någon särskild roll kunde i varje fall inte jag upptäcka att hon/han spelade, men publiken uppskattade medverkan. Sångarna var helt okända för mig, men de sjöng överlag ganska bra särskilt dr Malatesta, men även don Pasquale själv. De andra huvudpersonerna lämnade inte efter sig någon större minnesbild, men dåligt vill jag inte kalla det, kanske mediokert?

Musiken var ganska typisk för Donizetti och orkestern skötte sig utmärkt, vilket också kören gjorde, men det var en ganska märklig uppsättning även om det säkert är fullt möjligt att tolka librettot på det viset som regissören hade gjort. Det skall dock bli oerhört spännande att se och höra stockholmsoperans version nästa år!

Sammantaget blev det trots allt en ganska fin upplevelse, detta mitt första besök på Komische Oper i Berlin. Till sist måste jag också berätta om en märklig upplevelse som mötte mig på väg ut ur operahuset: vaktmästarna var utrustade med varsin sparbössa och det var ingen tvekan om att de önskade att jag lämnade en slant i bössan, vilket jag naturligtvis gjorde. Väluppfostrad som jag är.

Vill du läsa mer om mina tankar och upplevelser om och kring opera? Besök min blogg

Arkiverad under: Musik Taggad som: Berlin, Don Pasquale, Komische Oper

Möte med Tiger Lou

6 november, 2008 by Rosemari Södergren

Nio månader bodde Tiger Lou i Berlin – och ägnade tiden till att ge låtarna på nya albumet tid att växa fram.
-Den här gången ville jag låta det ta tid. Jag ville ha tid att ställa upp olika val av hur det ska låta, ställa valen emot varandra, hinna känna mig fram, berättar Tiger Lou när Kulturbloggen träffade honom i en lokal hos konsertarrangören Luger i Stockholm.

Tiger Lou heter egentligen Rasmus Kellerman och i slutet av oktober släpptes hans tredje album: Partial Print.

Han var i Berlin nio månader. Hans fru, Andrea Kellerman, som också är musiker, var med och jobbade under tiden med att spela in sin nya skiva, medan Tiger Lou utförde några frilansuppdrag som formgivare, badade och promenerade i Berlin, såg mycket film och lät nya skivan växa fram.

– Det var fantastiskt att ge sig själv tid att koncentrera sig. Att få arbeta med musiken och låta en låt få växa i flera vecka innan jag gjorde en demo, säger Tiger Lou.

Varför blev det just Berlin?
– Både jag och min fru har turnerat mycket i Tyskland och vi har spelat massor av gånger i Berlin. Det var enkelt att stanna där och att hitta en lägenhet. Berlin känns som en ny stad, trots att den är gammal. Den har inte fått växa till sig riktigt än.

Partial Print, släpptes i slutet av oktober och onsdag den 5 november hade han premiärspelning på höstturnén, i Nyköping.

Under turnén har han med bandet, men när han spelade in skivan har han i stort sett spelat alla instrument själv, med undantag av att Rolf Klinth spelat bas på några låtar.

– I bandversionern blir det aldrig annorlunda men ändå annorlunda, eftersom alla är olika och spelar på sitt instrument på sitt sätt. Min andra skiva med väldigt levande och dynamisk under turnén, säger Tiger Lou.

Den nya skivan skiljer sig från de två tidigare genom att den är så mycket mer genomarbetad menar han. Arrangemangen har många detaljer att hitta och upptäcka.

– Den kanske inte är lika lätt att ta till sig snabbt, kan kräva tid att lyssna på. Jag hoppas mina fans från tidigare ger skivan den tiden, säger han.

Varför spelar han själv nästan alla instrument på skivan?
– Jag vill få fram min vision, det är enklaast att få fram den om jag för alla delar själv, även om bandmedlemmarna är bättre på sina instrument än jag. Roffe är till exempel en mer proffsig basist än jag. Men det känns viktigt att få fram min vision.

Tiger Lou skriver de flesta låtar på gitarr, men när riffen kommer och låten tar form i hans huvud hör han de andra instrumenten samtidigt, berättar han.

– Ja basen och trummorna hör jag inom mig samtidigt som gitarrens melodi.

Tiger Lou bor numer i Stockholm. På svenska wikipedia står det att Tiger Lou är från Oxelösund. Men själv säger han att han är uppväxt både i Oxelösund och Nyköping. Men det var en tillfällighet att turnéstarten blev just där.

– Nyköping har ett nyöppnat ställe, jag visste inte att det fanns knappt.

Tiger Lou har ett förflutet som punkmusiker. Det första bandet han spelade med var punk/hardcore. Men den första musiken han lyssnade på mer aktivt var dels shoegaze och band som The Cure och Depeche Mode. Första stora konserten han var på var just med The Cure, på deras Wish-turné.

– Det var musik som mina större syskon lyssnade på. Men så upptäcke jag punken och det var jättekul att hitta skivor och band som mina syskon inte kände till, berättar han.

Det var via punk och hardcore som han först började spela i band.

– Det var sådan stämning då. Med punken upptäckte ungdomar att man kunde spela i ett band. Jag förstod plötsligt att man kunde spela i band under andra förutsättningar än att stå på scenen i Globen.

Runt om i landet var det ett vitalt musikliv.

– Det fanns ett sådan engagemang, med ett nätverk av musikintresserade. Det växte upp skivbolag i många småstäder.

Tiger Lou inte bara spelade i ett band, han startade ett skivbolag (som hann ge ut en skiva) och ett fanzine också.

Kanske var det då han upptäckte sin talang som formgivare? Vid sidan av musiken försörjer han sig som formgivare, har formgett bokomslog med mera. Och förstås: omslaget till nya skivan.

– Det känns viktigt, form och musik hör ihop och ska förmedla samma känsla.

Vad gör han när han inte sysslar med formgivning eller musik?

– Jag har börjat med kickboxning, för första gången i mitt liv har jag skaffat en hobby. Och så går jag långa promenader i skogen med vår hund Bess.

Namnet Tiger Lou kommer av karaktären Tiger Lu från filmen Fong Sai-Yuk (1993).

Text: Rosemari Södergren
Foto: Anders Löwdin

Så här ser turnéplanen ut för Tiger Lou:
6.11 Gävle, Spegeln
8.11 Uppsala, V-dala Nation
12.11 Göteborg, Brew House
13.11 Norrköping, Skandiateatern
14.11 Linköping, Konsert & Kongress
23.11 Stockholm, Debaser Medis

Tiger Lous hemsida
Tiger Lou på Myspace


Newsdesk, pressmeddelande om turnén

Helsingborgs Dagblad om turnén.
Kulturbloggens recension av Partial Print

Andra bloggar om: intervju, Berlin, skivnytt, turné, Nyköping, indie, Tiger Lou, Rasmus Kellerman, Partial Print, formgivning

Arkiverad under: Scen Taggad som: Berlin, indie, Intervju, Nyköping, skivnytt, Turné

Mitt lilla filmklipp från Berlin med Lou Reed

10 juli, 2008 by Rosemari Södergren

Efter lång och oviss väntan kommer bandet tillbaka. Man gör, visar det sig, tre extranummer; ”Satellite of love” där basisten Fernando Saunders och barnkören spelar centrala roller i framför mikrofonerna, Velvet Undergrounds ”Rock and roll” framförd som rå och ren fuzzrock och så helt nya ”The power of the heart”. Under de här låtarna visar Lou Reed med små gester stor humor, han blinkar åt publiken, drar ett och annat litet skämt eller nyper affekterat gitarristen Steve Hunter i axeln.

Till slut, efter två timmar istället för utannonserade en, är både han och publiken på riktigt bra humör.

Så skriver DN:s Niklas Wahllöf om Lou Reed Berlin-konsert i Globen Annexet igår.

Det var tredje gången jag såg Lou Reed live – och tidigare har han aldrig varit på lika gott humör. Jag tror att han tycker det är så kul att få turnera runt med just den här Berlinskivan.

Jag lyssnade igenom hela Berlin-skivan tidigare på dagen. Det Lou Reed gör under turnén: Han har med sig en barnkör med tolv ungdomar, en blåsorkester, sju rockmusiker och några stråkar. Det blir gigantiskt och häftigt när rockmusik möter klassisk musik.

Sångerna framförs på scen i samma ordning som de är på skivan, eftersom det är en berättelse som framförs om Caroline och Jim och deras krångliga kärlekshistoria. Men att gå på konsert och veta precis vilken nästa låt är som kommer, det kan vara tråkigt också. Jag tyckte inte det, för mig var det en av poängerna, men min kompis, som jag såg konserten tillsammans med, tyckte att det var en sak som var negativt med konserten.

Ingen kan väl säga att Lou Reed är någon skönsångare precis. Ett exempel tar Wahllöf upp i DN:

I ”Men of good fortune” sjunger han sämre än vanligt, vilket inte vill säga lite, och verkar antingen okoncentrerad eller rent av packad. Vilket han förstås inte är.

Men det är inte Lou Reeds sång som gör föreställningen. Hans raspiga, råa, bittra stämma blir en ingrediens i helheten, en del i föreställningen. Det hade inte alls blivit samma känsla om huvudartisten sjungit vackert. Då hade det blivit operett av det. Inget fel med operetter men Berlin ska vara mörkt och vemodig och tung.

Efter att publiken klappat i händerna och visslat den bra stund kom Lou Reed och musikerna in och gav tre extranummer. Det var då det märktes vilket strålande humör han var på, för att vara han.

Han spelade Satellite of love där basisten Fernando Saunders sjöng en stor del och barnkören körade. Det blev häftigt.
Sedan bjöd han på Velvet Undergrounds ”Rock and roll” framförd och en nyskriven spröd sång: ”The power of the heart” där bland annat raden ingår: ”Will you marry me”. Kanske använde han den sången när han friade till Laurie Anderson, som han ju gift sig med nyligen efter att ha varit tillsammans i sjutton år.

För mig var det här en av de bästa konserterna på länge, medan min kompis tyckte att den drogs ner av att Lou Reed sjöng rätt falskt ibland och hans rockmusiker inte imponerade. Däremot var vi båda överens om att barnkören, stråkarna och blåsorkestern var av hög klass.

Det är stort att de hur rock kan framföras på ett sätt som ofta klassisk musik görs, att uppleva denna interaktion mellan rock och klassisk musik.

Här är en litet filmklipp från spelningen igår, jag spelade inte in mer, för det kändes som om man störde föreställningen med ljuset från mobiltelefonerna. I en vanlig konsert märks det inte på samma sätt, men när föreställningen mer än teater än konsert, då stör blixtar och mobiltelefoner. Under mitt filmklipp ett från Berlin med Lou Reed i Arezzo, Italien.

Jörgen Modin har en bra recension från konserten.

Och en bra intervju med Lou Reed i DN.

Lou Reed,Berlin Arezzo 1-2 Sad Song Overture,Berlin,Lady Day

Aftonbladet gav föreställningen betyg 3. Alldeles för lågt, så klart.

Andra bloggar om: rockopera, Berlin, Lou Reed, Globen Annexet, video

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berlin, rockopera, Video

Duffy säljer mest och Winnerbäck, Lou Reed och Cat Power-vecka och Nicole Kidman har fått en dotter

7 juli, 2008 by Rosemari Södergren

Duffy är på väg att bli den bäst säljande artisten i Storbritannien i år. BBC skriver:

Welsh soul star Duffy is to become the first artist to sell one million albums in 2008, according to the Official UK Charts Company.

Veckan som gått har varit fylld av intressanta musikhändelser med både Roskilde- och Arvikafestivalen och konserter av Springsteen i Göteborg och Leonard Cohen på Sofiero Slott i Helsingborg.

Nu har vi ännu en bra musikvecka framför oss, tror jag. Inte lika fullpackad med konserter med ändå:
Kent och Håkan Hellström gör ännu en gemensam konsert, den här gången i Strömstad. Lars Winnerbäck ska spela på samma plats som Cohen spelade förra veckan: Sofiero slott, Helsingborg, 10 juli. Cat Power spelar i Malmö 7 juli och Lou Reed spelar i Stockholm på onsdag. Och inte vilken konsert som helst utan Lou Reed skaframföra sitt klassiska album ”Berlin” från 1973, omgiven av hela 30 personer fördelade på hans band, en orkester och en barnkör. Kulturbloggen ska dit, så räkna med en recension under veckan.

En film om Lou Reeds Berlinkonsert går på biograferna nu, men den fick inte så bra betyg.

Cat Power förresten, fick väldigt bra kritik för sin spelning på Roskildefestivalen.

Om jag nu ska berätta att Nicole Kidman fått en dotter under kategorin musik, som det här inlägger ska placeras under får jag göra det med tanke på babyns pappa. Countryrockartisten Keith Urban är ju Nicole Kidmans nye livspartner efter skilsmässan från Tom Cruise. För min del tycker jag Keith Urban ger bra mycket bättre intryck än Tom Cruise, utan att någonsin ha träffat någon av dem.

BBC berättar om den nyfödda dottern:

Oscar-winning actress Nicole Kidman has given birth to a baby girl called Sunday Rose in Nashville and both are doing well, her spokeman has said.

He said the couple were ”delighted” to announce the birth, and that the baby weighed 6lb 7.5oz.

”Keith was by Nicole’s side and mother and baby are very well,” he added.

Lou Reed & John Cale performing Berlin at the Bataclan in Paris in 1972.

Lou Reed – Perfect Day

Cat Power ”The Greatest” Live Roskilde Festival 2008

Duffy – Rockferry

Referens till veckans musikhändelser:
Aftonbladet.
SVD om Nicole Kidmans dotter.
Aftonbladet om Kidmans dotter

Andra bloggar om: konsert, Stockholm, video, Berlin, Lou Reed, Malmö, Strömstad, Sofiero slott, Winnerbäck, Kent, Nicole Kidman, baby, dotter, Keith Urban, Lou Reed

Arkiverad under: Musik Taggad som: Berlin, konsert, Stockholm, Video

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Hemmet – gräsligt

Hemmet Betyg: 1 Svensk biopremiär: 29 … Läs mer om Filmrecension: Hemmet – gräsligt

Trollhättan Jazz & Blues 2025 dag 2 – Fullträffar avlöser varandra

25/10 2025 Folkets Hus i … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2025 dag 2 – Fullträffar avlöser varandra

Starkt kvartal för bokförsäljningen

Under det tredje kvartalet 2025 uppgick … Läs mer om Starkt kvartal för bokförsäljningen

Mästaren och Margarita – publikens favorit i Monster of Film

Mästaren och Margarita har vunnit … Läs mer om Mästaren och Margarita – publikens favorit i Monster of Film

Spelrecension: Ghost of Yotei – lika roligt som snyggt skrivet och presenterat

Ghost of Yotei Betyg 5 Utvecklat av … Läs mer om Spelrecension: Ghost of Yotei – lika roligt som snyggt skrivet och presenterat

Trollhättan Jazz- och bluesfestival dag 1 – Västsveriges främsta festival befäster sin ställning

24-25/10 2025 Folkets Hus i … Läs mer om Trollhättan Jazz- och bluesfestival dag 1 – Västsveriges främsta festival befäster sin ställning

Teaterkritik: LeMarcs hjärta pumpar nytt liv på Stadsteatern

Foto Sören Vilks LeMarc – Det som … Läs mer om Teaterkritik: LeMarcs hjärta pumpar nytt liv på Stadsteatern

I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Manus: Rasmus Dahlstedt Regi: Peter … Läs mer om I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Förledd: charm och mognad

Titel: Förledd  Författare: Elin … Läs mer om Förledd: charm och mognad

Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Titel: Kvinnorna på Weyward Cottage … Läs mer om Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Whiskey on the rocks vann Prix Italia

SVT:s Kristallen-belönade dramaserie … Läs mer om Whiskey on the rocks vann Prix Italia

Filmrecension: Vi dör i natt

Vi dör i natt Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Vi dör i natt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in