• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bergmanfestivalen

Om Bergmanfestivalen och höstens premiärer på Dramaten

18 april, 2018 by Redaktionen

Nanna Blondell, Dimen Abdulla och Bahar Pars. Foto: Ali Mian

Den tyske regissören och dramatikern Falk Richter inleder Bergmanfestivalen i augusti 2018 med dramat Safe. Den kommande Bergmanfestivalen äger rum mellan den 23 augusti och 2 september. Festivalen bjuder på flera premiärer som presenterades i en stor samling i Dramatens stora salong den 18 april. Linn Ullmans roman De oroliga sätts som första gången upp som teaterpjäs med urpremiär de 25 oktober, i regi av Pernilla August, som därmed debuterar som teaterregissör.

Fenix. Foto: Daniel Bjurgård, modellbygge: Alexander Culafic och Milan Rakic

Höstens repertoar och några punkter ur programmet våren 2019 presenterades för en stor publik där allmänheten också var inbjuden, vilket var ett nytt grepp av den svenska nationalscenen och uppenbarligen uppskattat då publiken köade i god tid före insläpp.

Falk Richter berättade i en filmklipp om tankarna med dramat Safe, som skrivit speciellt för Dramaten och Bergmanfestivalen. Ordet ”safe” betyder att vara trygg, säker.
– Safe handlar om nutidsmänniskan som lever med stor oro. Hur säker kan någon vara? Har vi jobbet kvar om ett år? Hur ser klimatet ut om tio år? Hur är våra förhållande nästa år?

Suzanne Osten regisserar Ann-Sofie Báránys nyskrivna pjäs Fenix, som också är en av premiärerna under Bergmanfestivalen. Fler premiärer under Bergmanfestivalen:
Teaterchefen Eirik Stubø regisserar Erland Josephsons En natt i den svenska sommaren.
Dimen Abdullas Persona, persona, persona får urpremiär med Bahar Pars och Nanna Blondell i rollerna.
Emil Graffmans uppsättning av Ingmar Bergmans Riten ges på Tornrummet.
Unga Dramatens festival-bidrag blir Jörgen Dahlgvists nyskrivna Det sista barnet, i regi av Erik Holmström.

En spännande föreställning att se fram emot är den tragiska farsen Stolarna av Eugène Ionesco som sätts upp med Kicki Bramberg och Johan Ulveson i rollerna, i regi av Tobias Theorell.

Unga Dramaten tar sig an de stora klassikerna och sätter upp dem för de yngsta under temat Unga klassiker. Först ut blir Den lille girige och Lilla Svansjön.

Succéduon Jens Ohlin och Hannes Meidal skriver en helt ny Faust, Alexander Mørk-Eidem sätter upp den amerikanska stjärndramatikern Tracy Letts Mary Page Marlowe som får Sverigepremiär och så flyttar LasseMajas detektivbyrå in på Dramatens Stora scen med ett deckarmysterium för hela familjen.

Två vårnyheter presenterades också. Sofia Jupither sätter upp Hamlet med Adam Lundgren i huvudrollen och på Unga Dramaten fördjupar sig Malin Axelsson i den första kärleken i nyskrivna Lauras läppar.

Adam Lundgren/Hamlet Foto: Nicke Johansson

HÖSTENS PREMIÄRER 2018
Safe av Falk Richter
Den europeiska kontinenten glider isär. Värderingar förskjuts och upplevelsen av trygghet och säkerhet förändras. Om du skulle skriva en roman 2018 och låta Europa vara huvudperson, vad skulle berättelsen handla om? Falk Richter undersöker den nutida människans komplexa dilemman i ett specialskrivet verk för Dramaten. Som en av Tysklands främsta regissörer och dramatiker tänjer hans föreställningar på gränsen för vad teater kan vara – i ett massivt flöde integreras video, text, dans och musik.
Översättning: Magnus Lindman Regi: Falk Richter Koreografi: Falk Richter och Johanna Lemke Medverkande: Ulriqa Fernqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ruth Rebekka Hansen, Ninos Josef, David Lagerqvist, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Reuben Sallmander, Alexander Salzberger, Björn Vårsjö Video: Christopher Kondek Scenografi: Katrin Hoffmann Kostym: Daniela Selig Musik: Helgi Jónsson och Valgeir Sigurðsson Ljusdesign: Carsten Sander Peruk och mask: Melanie Åberg
Urpremiär den 23 augusti, Stora scenen. Del av Bergmanfestivalen.

Fenix av Ann-Sofie Bárány
Marina Tsvetajeva (1892 -1941) är en hyllad rysk poet, besatt av tanken på att ta sig in på teatern. Beväpnad med sin nyskrivna pjäs Fenix, om en flicka och en åldrad Casanova, jagar hon stadens mest upptagna manliga teatergeni. Fenix är en pjäs av dramatikern Ann-Sofie Bárány som tar avstamp i Tsvetajevas omskakande liv och konstnärskap. Regisserar gör Suzanne Osten som på Dramaten tidigare har regisserat Falla ur tiden. Nyskriven musik av Malin Dahlström och Gustaf Karlöf från Niki & The Dove.
Regi: Suzanne Osten Medverkande: Thérèse Brunnander, Siri Hamari, Emelie Jonsson, Elin Klinga, Hannes Meidal, Simon Norrthon, Martin Selze Scenografi och kostym: Anna Heymowska Ljusdesign: Torben Lendorph Musik: Niki & The Dove Peruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol
Urpremiär 24 augusti, Lilla scenen, Del av Bergmanfestivalen.

En natt i den svenska sommaren av Erland Josephson
Om mötet mellan den ryske regissören Andrej Tarkovskijs och de svenska skådespelarna under inspelningen Offret. Medan filmarbetarna väntar alltmer otåligt i den svenska sommarnatten utmanas deras syn på leken, livet, språket och konsten. Erland Josephson arbetade med de stora regissörerna Ingmar Bergman, Andrej Tarkovskij och Peter Brook och vann internationellt erkännande genom sina många film- och teaterroller.
Regi: Eirik Stubø Medverkande: Erik Ehn, Lena Endre, Nina Fex, Thomas Hanzon, Tova Magnusson, Torkel Petersson Scenografi: Erlend Birkeland Ljusdesign: Ellen Ruge Peruk och mask: EvaMaria Holm
Premiär 25 augusti, Elverket. Del av Bergmanfestivalen.

Det sista barnet av Jörgen Dahlqvist
Unga Dramaten
När Prissie kommer till skolan en dag sitter hennes bästis Rickie i kafeterian och dricker kaffe med de äldre tjejerna. Och hon säger: jag blev vuxen igår. Det sista barnet är en flickas redogörelse av en chockartad händelse, där verklighet snart blandas med fantasier. Regisserar gör Erik Holmström, känd för hyllade dockteater­föreställningar på Malmö Dockteater. Det sista barnet är den andra fristående delen i Flickland-trilogin, skriven av Jörgen Dahlqvist.
Regi: Erik Holmström Medverkande: Rakel Benér Gajdusek Scenografi och kostym: Erika Magnusson Ljusdesign: Jesper Larsson Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen
Urpremiär den 26 augusti, Lejonkulan. Del av Bergmanfestivalen. Rekommenderas från 13 år.

Riten av Ingmar Bergman
Tre framgångsrika skådespelare har fått ett obscent varieténummer censurerat. Skådespelartrion, som lever i en destruktiv symbios, kallas till förhör hos en domare som vill blottlägga alla deras svagheter. Ett aggressivt stycke teater om konstens och människans eventuella frihet. Riten gjordes ursprungligen som tv-film 1969. Här i regi av Emil Graffman, som tidigare på Dramaten regisserat Strömming på Cattelin och Den fule.
Bearbetning: Lucas Svensson och Emil Graffman Regi och scenografi: Emil Graffman Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Johan Holmberg, Rasmus Luthander, Pierre Wilkner Kostym: Helle Carlsson Ljusdesign: Tobias Hagström Ståhl Peruk och mask: Moa Hedberg (praktikant StDH/SKH)
Premiär den 26 augusti, Tornrummet. Del av Bergmanfestivalen

Persona, persona, persona av Dimen Abdulla
Sjuksköterskan Alma talar och patienten Elisabet tiger och så blandar de ihop sig med varandra.Sociala predatorer, masker, identitet och kamouflage är några teman som dramatikern Dimen Abdulla utforskar tillsammans med skådespelarna Nanna Blondell och Bahar Pars. En nyskriven pjäs som baseras på Ingmar Bergmans manus Persona och på personliga intervjuer med skådespelarna själva. Dimen Abdulla har tidigare bland annat satt upp uppmärksammade X på Unga Klara och utsågs 2015 till Radioteaterns husdramatiker. Bahar Pars har på Dramaten medverkat i Figaros bröllop och Marodörer, och är även känd från den Oscarsnominerade En man som heter Ove. Nanna Blondell har tidigare på Dramaten medverkat i The Mental States of Sweden, Don Giovanni och Götgatan, samt i en rad film- och tv-roller.
Regi: Nanna Blondell, Bahar Pars, Dimen Abdulla Medverkande: Nanna Blondell, Bahar Pars Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud: Foad Arbabi
Urpremiär den 1 september, Tornrummet. Del av Bergmanfestivalen.

Stolarna av Eugène Ionesco
En tragisk fars med Johan Ulveson och Kicki Bramberg om Gubben och Gumman och deras imaginära gäster. Gäster som anländer och stolar som plockas fram i väntan på vältalaren som ska förmedla Gubbens budskap. En av efterkrigstidens verkliga klassiker och ett av de främsta exemplen på den absurda teatern. Den behandlar djupt mänskliga teman som ensamhet, åldrande och livets slut. Regisserar gör Tobias Theorell, som senast satte upp Anna Karenina på Dramaten.
Regi: Tobias Theorell Medverkande: Kicki Bramberg, Johan Ulveson
Premiär den 11 oktober, Målarsalen.

LasseMaja och Hamletmysteriet av Jonna Nordenskiöld, efter en idé av Martin Widmark
Unga Dramaten
Staden Vallebys museichef ska sätta upp Hamlet på Dramaten och Dino, Sara, Prästen, Polismästaren och förstås Lasse och Maja bjudits in till ”samarbetet”. Men den oersättliga kronan som kungen lånat ut försvinner plötsligt! Vem har tagit den? Och varför?
Regi: Jonna Nordenskiöld Medverkande: David Arnesen, David Book, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Per Svensson, Tiril Wishman Eeg-Henriksen Kompositör: Joel Sahlin Scenografi: Fridjon Rafnsson Kostym: Helena Willis Ljusdesign: Johan Sundén Peruk och mask: Peter Westerberg
Urpremiär den 18 oktober, Stora scenen. Rekommenderas från 7 år. I samarbete med Blixten & Co. Sverigeturné hösten 2019.

Den lille girige av Ada Berger, extremt fritt efter Molière
Unga Dramaten
En ha-galen komedi för de yngsta. Harpagon är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Marianne är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Hur blir det när de två möts? Det blir krig. En del av Unga Dramatens serie Unga klassiker.
Regi: Ada Berger Rum: Emma Fallde, Tina Paulsson Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär den 25 oktober, Lejonkulan. Rekommenderas från 3 år.

De oroliga av Linn Ullmann
Pappan och dottern sitter med en bandspelare mellan sig. Planen är en gemensam bok men åldrandet hinner ikapp pappan och samtalen blir oförutsägbara och splittrade. De oroliga är en lekfull och utforskande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp och om två föräldrar som helst vill vara barn. Pernilla August är skådespelare och regissör och har regisserat filmer som Svinalängorna (2010), Den allvarsamma leken (2016) och den danska tv-serien Arvingarna som sänts på SVT. Med De oroliga debuterar hon som teaterregissör.
Dramatisering: Karen-Maria Bille Regi: Pernilla August Medverkande: Anita Ekström, Rebecka Hemse, Ingela Olsson Scenografi: Magdalena Åberg Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud och musik: Anna Sóley Tryggvadóttir Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives
Urpremiär den 25 oktober, Lilla scenen.

Faust av Jens Ohlin och Hannes Meidal

Frida Österberg/Faust Foto: Jenny Baumgartner

En ny Faust – en mardrömslabyrint på versfötter, om viljan att lysa upp bland livets och konstens skuggor, se sitt eget ansvar i ögonen och utrota ondskan, en gång för alla. Dramatikerduon Jens Ohlin och Hannes Meidal har skapat en rad uppmärksammade uppsättningar, som med avstamp i klassiker blivit högaktuella fristående verk. Deras nyskrivna Hamlet på Teater Galeasen (i samarbete med Dramaten) 2017 blev en succé och belönades med Thaliapriset och Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris.
Regi: Jens Ohlin Medverkande: Thérèse Brunnander Ana Gil de Melo Nascimento, Per Mattsson, Hannes Meidal, Razmus Nyström, Frida Österberg Kostym: Matilda Hyttsten Ljusdesign och scenografi: Susanna Hedin Peruk och mask: Lena Strandmark
Urpremiär den 15 november, Elverket.

Lilla Svansjön av Claire Parsons
Unga Dramaten
Istället för de graciösa svanarna dyker tre andra figurer upp på scen. Vad gör de när de märker att publiken förväntat sig en svan? Och vad gör man när man känner sig fel? Lilla Svansjön är en stor klassiker i liten tappning och handlar om att duga som man är. För regi och koreografi står Claire Parsons som intresserar sig speciellt för det som spjärnar emot inlärda koder. Unga Dramatens serie Unga klassiker.
Regi: Claire Parsons Rum: Emma Fallde, Tina Paulsson Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär den 30 november, Lejonkulan. Rekommenderas från 5 år.

Mary Page Marlowe av Tracy Letts
Mary Page Marlowe jobbar som revisor. Hon har två barn. Hon är gift. Hon är skild. Hon är arg och hon är glad. Inget speciellt med henne. Rollen som denna alldeles vanliga ovanliga människa görs av flera skådespelare i olika åldrar och handlingen hoppar fram och tillbaka i tid. För regi står Alexander Mørk-Eidem, känd för en rad succéer på Kulturhuset Stadsteatern, samt senast för Häxorna och Swede Hollow på Dramaten. Mary Page Marlowe filmatiserades 2014 med Meryl Streep i huvudrollen.
Medverkande: Melinda Kinnaman, Emma Broomé, Mia Benson, Shanti Roney, Alexander Salzberger Nina Rashid m.fl. Översättning: Rebecca Alsberg Regi: Alexander Mørk-Eidem Scenografi: Christian Friedländer Kostym: Jenny Ljungberg Ljusdesign: Ellen Ruge
Sverigepremiär den 6 december, Stora scenen.

VÅRPREMIÄRER 2019
Lauras läppar av Malin Axelsson
Unga Dramaten
En labyrintisk skräckhistoria om den första stora kärleken. Om att bli besatt av någon som inte går att nå och om att bli galen av längtan. Skriven och regisserad av Malin Axelsson, konstnärlig ledare för Sveriges Radio Drama, där hon gjort succé med serierna Parmiddagen och Cheferna. Som konstnärlig ledare för ung scen/öst skapade hon hyllade föreställningar som Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, ROFLMAOWTIME och Rose Rose Rose.
Regi: Malin Axelsson Kompositör: Elize Arvefjord Scenografi och kostym: Anna Dolata Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär 31 januari 2019, Lejonkulan. Rekommenderas från 13 år.

Hamlet av William Shakespeare
Sofia Jupither som tidigare på Dramaten regisserat Frun från havet, I lusthuset och Tigern sätter upp Hamlet med premiär i februari 2019. I rollen som Hamlet ser vi Adam Lundgren som fick sitt stora genombrott i tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell från 2013 och i filmen Känn ingen sorg, baserad på Håkan Hellströms musik och sångtexter.
Regi: Sofia Jupither Medverkande: Adam Lundgren m.fl.
Premiär februari 2019, Stora scenen.

INTERNATIONELLA GÄSTSPEL UNDER BERGMANFESTIVALEN
Fler tillkommer. Fullständigt program för Bergmanfestivalen släpps den 16 maj

Efter repetitionen/ Persona (Toneelgroep Amsterdam/Nederländerna)
Två korta pjäser som båda gränsar mellan fantasi och verklighet, mellan sjukdom och normalitet. Ivo Van Hoeve, belgisk teaterregissör och konstnärlig ledare för Toneelgroep Amsterdam har en stark relation till Ingmar Bergman och har tidigare satt upp Scener ur ett äktenskap (2005), Viskningar och rop (2009) och Efter repetitionen/ Persona (2012). Han satte även upp Jean Cocteaus pjäs Vox Humana med Toneelgroep Amsterdam under Bergmanfestivalen 2016, och regisserade succéföreställningen Lazarus om David Bowie i New York och London.
Av: Ingmar Bergman Regi: Ivo Van Hove Medverkande: Frieda Pittoors, Gaite Jansen, Gijs Scholten Van Aschat, Lineke Rijxman, Marieke Heebink Scenografi/ljusdesign: Jan Versweyveld Ljuddesign: Roeland Fernhout Kostym: An D’Huys
Föreställningen ges på Subtopia, Alby den 31 augusti och 1 september.

Hearing (Mehr Theatre Group/Iran)
Kvinnornas sovsal på universitet är en sluten värld, en värld för bara kvinnor. Om män ska beträda området tillkännasges det i högtalarna: ”Kära flickor, observera din hijab, en man vill komma in”. I en sovsal likt denna hör en kvinna plötsligt en man i ett av rummen. Det blir startpunkten för Hearing.
Text/regi: Amir Reza Koohestanis Medverkande: Mona Ahmadi, Ainaz Azarhoush, Elham Korda, Mahin Sadri
Den 27 och 28 augusti. Lilla scenen.

DRAMATEN &
Konsert: José González med symfoniorkestern The String Theory
2015 släpptes José González senaste alster Vestiges & Claws som rymmer avskalade ljudbilder och smittsamma rytmer. På Dramaten ger han nu en unik spelning tillsammans med kammarorkestern The String Theory, en experimentell kammarorkester med rötter i Berlin och Göteborg.
Den 16 september, Stora scenen. Biljettsläpp den 27 april.

Dramatens bokcirklar
Läs den här! – Tre skådespelare väljer var sin favoritbok, som sedan blir utgångspunkt för samtal med publik och Dramatens dramaturger. Den 30 september med Andreas T. Olsson, den 28 oktober med Johan Ulveson och den 25 november med Emma Brommé. I Dramatenbaren, söndagar klockan 15.00.

Ord och Ton
Musik- och poesiprogrammet Ord & ton fortsätter på temat Sverige, Sverige fosterland! under ledning av Reuben Sallmander. Med skådespelare ur Dramatens ensemble, sångare och musiker från Kungliga Operan. Den 21 september, 12 oktober, 9 november, 7 december klockan 12-13 i Dramatenbaren.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Scenkonst, Teater

Tankar om Bergmans kvinnosyn efter att ha sett Herbstsonate (Höstsonaten)

30 augusti, 2016 by Rosemari Södergren

herbstsonate3

Herbstsonate (Höstsonaten)
Av Ingmar Bergman
Regi Jan Bosse
Scenografi Moritz Müller
Kostym Kathrin Plath
Musik Arno Kraehahn
Visades under Bergmanfestivalen på Dramaten, stora scenen 28 och 29 september 2016
Deutsches Theater i samproduktion med Schauspiel Stuttgart.

Höstsonaten är en västtysk dramafilm från 1978 med manus och regi av Ingmar Bergman. Nu har två tyska teatrar (Deutsches Theater och Schauspiel Stuttgart) i samarbete gjort en teaterversion med duktiga tyska skådespelare.

Filmen handlar om en berömd pianist, spelad av Ingrid Bergman. Liv Ullmann och Lena Nyman gör starka rollporträtt som hennes kuvade respektive autistiska döttrar. I smärre roller ses bland andra Gunnar Björnstrand, Erland Josephson, Mimi Pollak och Linn Ullmann (Bergmans och Ullmanns dotter).

Filmen blev Oscarsnominerad i två kategorier, bästa manus och bästa kvinnliga huvudroll. Den belönades i Frankrike med en César och i USA med en Golden Globe för bästa utländska film.

Teaterversionen med oerhört duktiga tyska skådespelare är imponerande. Och för att inte tala om den fina scenografin där vridscenen används elegant där de olika rummen i huset där handlingen utspelar sig är byggda.

herbstsonateFöreställningen fick mig dock att fundera på det där med Bergmans kvinnosyn. Ingmar Bergman och August Strindberg är utan tvekan två av svensk teaterhistorias största dramatiker. Strindberg beskylls av och till för att ha en unken kvinnosyn. Jag läser för min del inte in denna tolkning i de av hans draman som tas som exempel på detta. Jag tycker att Strindberg i både draman och i böcker driver och förlöjligar framför allt sig själv och sin mansroll. När jag såg den tyska scenversionen av Höstsonaten slog det mig med kraft att kvinnosynen i denna föreställning – och i likaså i filmen förstås, är konservativ. När en kvinna satsar på sin karriär sviker hon sina barn, är sensmoralen.

Handlingen i korthet: Sju år har gått sedan mor och dotter senast träffades. Den framgångsrika konsertpianisten Charlotte Andergast har tagit en paus från det internationella turnélivet för att besöka sin dotter Eva i den norska landsorten. Eva är gift med Viktor, prästen i församlingen i byn. Charlotte har precis förlorat sin gamle vän Leonardo i en sjukdom. Det är ett hårt slag för henne, men bereder samtidigt en möjlighet för mor och dotter att återförenas. Förväntningarna är höga och båda ser fram emot att få ses. Men det är något Eva inte har berättat. Hon har sin handikappade syster Helena boende i huset.

Stämningen blir ganska snabbt hätsk mellan modern Charlotte och dottern Eva. Eva beskyller sin mor för att inte ha älskat henne, eftersom modern har satsat på sin karriär som pianist. När modern varit hemma har det krupit i henne av längtan att ge sig ut på turné. Modern beskylls av Eva för att vara kärlekslös, att inte ha älskat sina barn och framför allt inte ha älskat Eva.

Det är träffande att denna film och nu också scenversionen gjorts i Tyskland. Det finns dagis för barn där också, men det är ändå väldigt vanligt att kvinnor förväntas vara hemma med barnen när de är små. När barnen börjar i skolan förväntas mödrarna ändå vara hemma vid tretiden när barnen kommer hem från skolan för att då kunna servera barnen middag. Kvinnorna förväntas mest arbeta deltid när barnen nått skolåldern.

Föreställningen och berättelsen kan ses på två olika sätt, förstås. En del ser den som en psykologisk studie av en eller två kvinnor som inte kan älska. Men jag kan inte låta bli att tänka att dessa kvinnor, och framför allt modern, är fångade i en kvinnosyn där en mor alltid måste vårda sina barn och vara hemma. Varför kan inte ett barn växa upp och bli en trygg vuxen om fadern är den som ger vardagens omvårdnad och kärlek och modern har karriär? Är det så självklart att mödrarna måste vara det centrala för att barnen ska växa upp till goda vuxna?

En sak som jag också grunnar över när det handlar om Evas reaktioner är varför hon fortfarande som vuxen klamrar sig fast vid vad hennes mor gjort och inte gjort. Eva har själv fött ett barn som dog som fyraåring. Att förlora ett barn är bland det svåraste vi människor kan drabbas av i livet. Varför är Eva mer fixerad vid sin mor än sin egen sorg?

Eva och föreställningen skickar också ut undermeningen att Helena, den psykiskt sjuka dottern, är sjuk på grund av att mamman inte gett henne tillräckligt med kärlek. Det är också en fruktansvärd anklagelse. Det är inte helt ovanligt att sådana beskyllningar kommer. Tyvärr. Föräldrar till barn med ADHD och autism-sjukdomar får fortfarande möta den synen. När ska vi inse att sjukdomar eller funktionshinder kan drabba ett barn utan att det är föräldrarnas fel?

Vad jag funderar på om Ingmar Bergman ville visa att mödrar som inte tar hand om sina barn enligt den klassiska modellen skadar sina barn – eller tänkte han att människor existerar fritt från samhällets konventioner, eller var det samhällets konventioner han var kritisk emot? För alla karaktärer i Hästsonaten är fångade i ett konservativt samhälles regler.

I rollerna:
Charlotte Corinna Harfouch
Eva Fritzi Haberlandt
Helena Natalia Belitski
Viktor Jörg Pose
Erik Damian Fink / Bennet Schuster

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Herbstsonate, Ingmar Bergman

Huset vid nattens ände – en föreställning för inbitna Bergman-fans

26 augusti, 2016 by Rosemari Södergren

husetvidnattensande

Huset vid nattens ände
Fritt efter Ingmar Bergman
Regi och scenografi Sebastian Hartmann
Kostym Adriana Braga Peretzki
Ljusdesign Lothar Baumgarte
Videodesign Voxi Bärenklau
Peruk och mask Melanie Åberg
Premiär på Dramaten 25 augusti 2016

”Huset vid nattens ände” är ett fantasieggande namn på en föreställning. Nog är denna föreställning kreativ så det sprakar om det – fast lite för mycket, för utdraget. Föreställningen är mer ett collage genom Bergmans universum än ett drama. Det är som att ha hamnat i ett drömvärld av den tyske regissören Sebastian Hartmanns syn på Bergman. Det är mycket skrik, mycket ångest och framför allt många versioner av dödsångest.

husetvidnattensande2Ingmar Bergman var utan tvekan av de de stora svenska dramatikerna och regissörerna. Att plocka ut ett collage av hans verk är ingen lätt uppgift, det blir helt klart olika resultat beroende på vem som gör utvalet. Sebastian Hartmanns collage ”Huset vid nattens ände” får mig att komma ihåg varför jag så sällan fått ut något av Ingmar Bergmans produktion, hans filmer och draman har sällan talat till mig. Jag kommer från genuin arbetarklass och har under min uppväxt aldrig känt någon som kan unna sig lyxen att ha dessa ångestutbrott som karaktärerna och i synnerhet kvinnorna har i många av Bergmans verk. I min värld har vi helt enkelt inte haft vare sig tid eller råd med dessa utbrott, när livet handlat om att få lönen att räcka månaden ut. Nej jag förkastar inte allt Ingmar Bergman skapat, jag säger bara att det är bara några av hans verk som känts angelägna för mig och min omgivning.

Jag tror att målgruppen för ”Huset vid nattens ände” är Bergman-älskare. Den som vill se en tre timmar lång föreställning och dra paralleller till Bergmans verk, liv och allt det som påverkat Bergman. Föreställningen är ett gigantiskt smörgåsbord för Bergmans stora beundrare. För andra, som jag, är föreställningen emellanåt intressant och emellanåt väl seg och utdragen i en del scener.

Föreställningens två styrkor som imponerade på mig var scenografin och skådespelarna. Scenografin går knappt att beskriva. Regissören Sebastian Hartmann har valt att bygga upp flera rum och placerat dem på scenens vridfunktion. Scenografin är en gigantisk huskonstruktion på Stora scenen bestående av Ingmar Bergmans olika rum, en plats där gestalter från Bergmans filmer och teaterpjäser kommer och går och interagerar med varandra i oväntade konstellationer.

Regissören som samtidigt är scenograf har också valt att låta några kameramän hela tiden följa skådespelarna tätt inpå och dessa direkt-inspelningar, oftast mycket täta närbilder, projiceras på en stor duk på scenen. Ibland är det bara filmprojektionen som syns och skådespelarna är dolda. Det är en stor utmaning för skådespelarna också att bli visade så extremt nära, en utmaning som samtliga klarar med väl godkänt. Skådespelarna är imponerande skickliga i denna föreställning som är rätt krävande för dem både psykiskt och fysiskt.

Ingmar Bergmans bostad på Fårö har haft en avgörande roll för Sebastian Hartmann när han inspirerades till att skriva den nya pjäsen. Hartmann fick ett konstnärsstipendium att få arbeta och bo i Ingmar Bergmans hem, varpå han packade bilen full med böcker och gamla filmer och reste till Fårö i oktober 2015 för att skriva. Vistelsen påverkade honom starkt och han säger i ett pressmeddelande:

– De första dagarna kunde jag inte arbeta, det var för galet att verkligen vara där och jag kände hans närvaro hela tiden. Så småningom började jag skriva på morgnarna och såg filmer på kvällarna. När jag lämnade Fårö efter en dryg månad var jag ledsen, jag förstod varför Bergman ville leva, jobba, filma och dö där, säger Sebastian Hartmann.

Föreställningen invigde Bergmanfestivalen och för alla som har Ingmar Bergman som en stor ikon är collaget värt ett besök, men för den som liksom jag inte riktigt fastnat för allt Bergman skapat kan den vara bitvis seg att sitta sig igenom.

En liten rolig detalj. Ingmar Bergman själv dyker upp, både i form av en skådespelarkör på nio personer men också gestaltad av enskilda skådespelare och vid ett tillfälle undrar Bergman om han fångats i ett drömspel. Det är en liten rolig kick mot Strindberg och teatervetare. En del av oss ser väl August Strindberg som den största och kan tänka oss att det vore en mardröm för Bergman att fastna i ett Strindberg-drama. Föreställningen är fylld av sådana blinkningar till scenkonstens historia.

Medverkande
Eric Stern, Sanna Sundqvist, Elin Klinga, Reuben Sallmander, Andreas Rothlin Svensson, Bengt CW Carlsson, Mia Benson, Peter Engman och Tova Magnusson

husetvidnatttensande3

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Huset vid natten ände, Scenkonst, Sebastian Hartmann, Teater, Teaterkritik

Flera intressanta premiärer på Dramaten hösten 2016

17 maj, 2016 by Redaktionen

Livia Millhagen i Medea Fotograf Rumle Skafte
Livia Millhagen i Medea
Fotograf Rumle Skafte

Stefan Larssons uppsättning av Medea har hyllats av kritiker och gått för utsålda hus sedan årsskiftet på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn. Från och med i höst spelas Medea, som är ett samarbete mellan teatrarna, på Dramaten. Premiär på Målarsalen den 7 oktober.

Föreställningen ställer frågor om hämnd och om det går att fortsätta leva efter att ha dödat sina barn. I Stefan Larssons uppsättning blir det legendariska dramat Medea en knivskarp skildring av en grym skilsmässa.

Medea är en av många intressanta premiärer på Dramaten i höst. Den 17:e maj fyller Dramaten 228 år. Det var nämligen för 228 år sedan som den första föreställningen spelades på Dramaten. Det var en uppsättning heter Sune Jarl och den spelades i Bollhuset.

I samband med Bergmanfestivalen 25 augusti – 4 september har Dramaten premiär på sex föreställningar:
Huset vid nattens ända av Sebastian Hartmann har urpremiär 25 augusti på Stora scenen. Dramat är ett slags drömspel med ett hus på scen där vi möter olika karaktärer i rum, mix av Bergmanproduktioner och vi också möter Bergman själv.

Den goda viljan
av Ingmar Bergman har premiär den 26 augusti på Lilla scenen. Dramat bygger på Bergmans roman och skildrar han föräldrars kärleksdrama fram till sonen Ingmars födelse 1918. Romanen har filmatiserats och visats både som film och tv-serie. Regissören och Dramatenchefen Eirik Stubø berättar att han och övriga produktionen gått tillbaka till romanen och utgår från den och har inte försökt utgå från filmen eller tv-serien.

Ensam och Esmeralda av Martina Montelius har urpremiär den 26 augusti i Tornrummet på Unga Dramaten
En föreställning till försvar för fantasin och hur viktig den är för barn.

Falla ur tiden av David Grossman, Sverigepremiär den 27 augusti på Elverket
Grossmans berättelse om åtta personer som alla har varit med om det värsta tänkbara, att förlora ett barn, var en av förra årets absolut starkaste utgivningar. Nu tar Suzanne Osten tag i den och regisserar för första gången en föreställning på Dramaten.

Deformerad persona av Mattias Andersson och Ylva Andersson har premiär den 28 augusti i Målarsalen.
Mattias Andersson berättade att han i dramat vill skildra maktstrukturer i vårt samhälle. Han har skrivit manus illsammans med sin syster som insjuknade i MS som tjugoåring.

Hedda Gabler av Henrik Iben har premiär den 31 augusti i Lejonkulan.
Efter uppmärksammade uppsättning av Fröken Juli och Vildanden fortsätter Anna Pettersson med Hedda Gabler att undersöka hur de naturalistiska dramerna, som med åren har blivit klassiker, idag ska kunna gripa tag i publiken på samma sätt som de gjorde när de slog ned som bomber islutet av 1800-talet.

Förutom de sex Dramaten-premiärerna blir det minst tio internationella gästspel under Bergmanfestivalen.

Andra premiärer att se fram emot på Dramaten i höst:
Presidentskorna av Werner Schwab, premiär den 22 oktober, Lilla scenen
Stina Ekblad, Lena Endre och Ingela Olsson spelar tre städerskor från samhällets bottenskikt som i ett enda långt och vindlande samtal klar av varandra livslögn efter livslögn. Det är första gången som 1990-talsikonen Werner Schwab spelas på Dramaten.

Ivanov av Anton Tjechov, premiär den 27 oktober på Stora scenen
I regi av Alexander Mørk-Eidem.

20 november av Lars Norén, premiär i november på Elverket

Rannsakningen av Peter Weiss, premiär på Orionteatern den 8 november

dramatenhosten

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, scenhöst, Scenkonst, Teater

Bergmanfestivalen 2016: Sex premiärer, internationella gästspel och en tidigare ospelad Bergmanpjäs

15 april, 2016 by Redaktionen

Lars Eidinger Foto Arno Declair
Lars Eidinger Foto Arno Declair

Den tredje internationella Bergmanfestivalen äger rum den 25 augusti till den 4 september. Mattias Andersson gör Deformerad persona: en parafras på filmklassikern, Anna Pettersson tar sig an Ibsens Hedda Gabler, teaterchef Eirik Stubø sätter upp Den goda viljan som blir teater för första gången, Suzanne Osten undersöker sorg i Falla ur tiden, Sebastian Hartmann Dramatendebuterar med Bergmankollaget Huset vid nattens ände och Unga Dramaten medverkar för första gången på Bergmanfestivalen när Agneta Ehrensvärd regisserar Martina Montelius nyskrivna Ensam och Esmeralda.

Ett pressmeddelande berättar om programmet hittills:

Vaughn Rice i Marcus Lindeens dokumentära performance Wild Minds Foto Helena Tossavainen
Vaughn Rice i Marcus Lindeens dokumentära performance Wild Minds Foto Helena Tossavainen
Festivalen gästas också av flera internationella gästspel. Bland dem Liv Ullmanns Enskilda samtal från Riksteatret/Nationaltheatret i Oslo, Thomas Ostermeiers Richard III från Schaubühne, Höstsonaten från Deutsches Theater Berlin och Scener ur ett äktenskap från belgiska tg STAN med Ruth Vega Fernandez. Dessutom blir det en läsning av en tidigare oinspelad Bergmanpjäs för Radioteatern, Marcus Lindeens dokumentära Wild Minds i en intim repsalsmiljö, samtal, föreläsningar och mycket mer. Biljetterna släpps den 15 april klockan 12.

– Bergmanfestivalen är ett viktigt led i Dramatens internationella satsning på att genom utbyten och samarbeten över gränserna bidra till en konstnärlig utveckling som kommer både publik och scenkonstnärer till godo. Festivalen blir ett viktigt komplement till vår repertoar och en mötesplats för samtida scenkonst, säger teaterchef Eirik Stubø.

I samband med Ingmar Bergmans bortgång 2007 föddes idén att skapa en internationell teaterfestival till hans minne. Initiativtagare var dåvarande Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm och den första Bergmanfestivalen genomfördes våren 2009 och följdes upp av en andra festival våren 2012.

2016 inleder Bergmanfestivalen teatersäsongen i augusti och är större än någonsin tidigare. Under elva dagar får hela sex Dramatenproduktioner premiär. Dessa fortsätter att spela efter festivalen och blir en del av höstens repertoar, något som är helt nytt för årets Bergmanfestival.

Även en fjärde Bergmanfestivalen är planerad och kommer att äga rum 2018, etthundra år efter Ingmar Bergmans födelse.

DRAMATENPREMIÄRER UNDER FESTIVALEN
Husets vid nattens ände av Sebastian Hartmann fritt efter Ingmar Bergman
Urpremiär den 25 augusti, Stora scenen
I den hyllade tyske regissören Sebastian Hartmanns Huset vid nattens ände möts gestalter från Bergmans filmer och teaterpjäser och interagerar med varandra i nya, oväntade konstellationer. Scener och karaktärer ur verk som Skammen, Fanny och Alexander, Scener ur ett äktenskap, Laterna Magica, Ur marionetternas liv, Viskningar och rop, Tystnaden och Vargtimmen glider in och ut ur föreställningen. Men Huset vid nattens ände är inte först och främst en vördnadsfull blick på ett rikt konstnärskap, utan ett levande utforskande av människor, relationer och komplexa känslor.
Sebastian Hartmann inspirerades till att hylla Bergman på detta vis efter en vistelse i hans hem på Fårö.
Medverkande: Sanna Sundqvist, Eric Stern, Elin Klinga, Reuben Sallmander, Andreas Rothlin Svensson, Bengt CW Carlsson och Mia Benson med flera. Regi: Sebastian Hartmann

Den goda viljan av Ingmar Bergman
Premiär den 26 augusti, Lilla scenen
”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Romarbrevet 7:19)
Det är 1909. Anna och Henrik möts. Hon studerar till sjuksköterska i Stockholm. Han läser teologi i Uppsala. De har ingenting gemensamt, men ett starkt kärleksband uppstår mellan dem. De kommer att bli Ingmar Bergmans föräldrar.
Den goda viljan är en fri berättelse om Annas och Henriks kärleksdrama fram till sonen Ingmars födelse 1918. Romanen gavs ut 1991 och blev underlag för en mycket omtyckt tv-serie och en Guldpalmsbelönad film. Nu blir berättelsen teater för första gången. Regissören och teaterchefen Eirik Stubø återvänder till romanen och ger sin sceniska tolkning av berättelsen om Anna och Henrik. Med Ingmar Bergmans egna ord från förordet: Orden står oemotsagda och lever förhoppningsvis sitt eget liv, liksom en egen föreställning i läsarens sinne. (Ur Ingmar Bergmans förord till romanen Den goda viljan, Norstedts1991.)
Medverkande: Erik Ehn, Rebecka Hemse, Per Mattsson, Lena Endre, Otto Hargne Kin, Örjan Ramberg, Kicki Bramberg och Emma Broomé. Regi: Eirik Stubø

Ensam och Esmeralda av Martina Montelius
Urpremiär den 26 augusti, Unga Dramaten/Tornrummet

Rasmus Luthander, Emma Mehonic, Hannes Meidal och Maria Kulle medverkar i Ensam och Esmeralda Foto Roger Stenberg
Rasmus Luthander, Emma Mehonic, Hannes Meidal och Maria Kulle medverkar i Ensam och Esmeralda Foto Roger Stenberg
I den stora borgerliga våningen är Ensam oftast ensam. Hans pappa är mest intresserad av att hålla ordning på kastruller. Men Ensams mormor finns också där, med erfarenhet som fiskaffärsbiträde och en oklar fotbollskarriär. Hon öppnar dörren till en annan värld. Där dyker cirkusartisten Esmeralda upp och hon lär Ensam allt om att skapa bilder och berättelser.
I Ensam och Esmeralda, som regisseras av Agneta Ehrensvärd, skildrar Martina Montelius på sitt särpräglade sätt en filmmakares barndom. På ett lika komiskt som sorgligt sätt visar Ensam och Esmeralda hur fantasin kan bli en väg ut ur krav och förväntningar, och hur barnets upplevelser kan ge material till konstnärlig skapande.
Medverkande: Rasmus Luthander, Emma Mehonic, Hannes Meidal och Maria Kulle. Regi: Agneta Ehrensvärd

Falla ur tiden av David Grossman
Sverigepremiär den 27 augusti, Elverket
Åtta personer har träffats. Alla har varit med om det värsta tänkbara – att förlora ett barn. En man ger sig ut för att leta reda på sin döde son. Vad som därefter sker är en abstrakt, musikalisk och föränderlig resa in i sorgens skoningslösa landskap. ”Hans död är inte död”, säger kentauren som vuxit ihop med sitt skrivbord. Falla ur tiden är regissören Suzanne Ostens tolkning av den israeliske författaren David Grossmans hyllade roman Fallen ur tiden. Boken gavs ut 2014 och tar sin utgångspunkt i författarens sorg efter att ha förlorat sin 21-årige son i krig.
Texten har bearbetats av Erik Uddenberg och musiken skapats av Anders Niska.

Suzanne Osten regisserar David Grossmans Falla ur tiden Foto Roger Stenberg
Suzanne Osten regisserar David Grossmans Falla ur tiden Foto Roger Stenberg

Falla ur tiden blir Suzanne Ostens första uppsättning på Dramaten.
Medverkande: David Arnesen, Thérèse Brunnander, Johan Holmberg, Maria Johansson Josephsson, Hulda Lind Johánsdóttir, Simon Norrthon, Maria Sundbom och Frida Österberg Regi: Suzanne Osten

Deformerad persona av Mattias Andersson och Ylva Andersson
Premiär den 27 augusti, Målarsalen (flyttas efter festivalen till Lilla scenen)
En höghuslägenhet i en svensk stad 2016. En ung kvinna är sjuk i MS, hennes jämngamla vårdare är en kvinna från ett lägre samhällsskikt. Vem är egentligen underordnad och vem är överordnad? Vem är det som är beroende av den andra? Vem är sjuk och vem är frisk?
Mattias Andersson har skrivit Deformerad Persona tillsammans med systern Ylva Andersson som själv insjuknade i MS i 20-årsåldern. Ylvas dikter, dagboksanteckningar och berättelser ligger till stor del grund för manuset. Deformerad persona är alltså både en semidokumentär pjäs och en deformerad parafras på Ingmar Bergmans psykologiska thriller Persona från 1966, som visar att arvet från Bergman inte måste vara apolitiskt. Det är inte heller en dramatisering av filmen utan en helt ny pjäs, fritt inspirerad av Bergmans berättelse.
Medverkande: Sofia Pekkari, Nina Zanjani, Kristina Törnqvist och Danilo Bejarano Regi: Mattias Andersson

Hedda Gabler av Henrik Ibsen
Premiär den 31 augusti, Lejonkulan
Efter uppmärksammade uppsättningar av Fröken Julie och Vildanden fortsätter Anna Pettersson med Hedda Gabler att undersöka hur de naturalistiska dramerna, som med åren har blivit klassiker, i dag ska kunna gripa tag i publiken på samma sätt som de gjorde när de slog ned som bomber i slutet av 1800-talet. Hur kan de dekonstrueras och osäkras?
I Anna Petterssons händer får Hedda Gabler ett avskalat format där Electra Hallman i titelrollen interagerar med videoprojektioner av de övriga tre skådespelarna
Hedda Gabler är ett av Henrik Ibsens mest slitstarka mästerverk. Berättelsen om den frustrerade Hedda som är instängd i patriarkala sociala strukturer, som hon har ett alltmer desperat behov av att slå sig ur, skrevs 1890 och har satts upp många gånger sedan dess. På Dramaten har den iscensatts vid flera tillfällen och 1964 var det Ingmar Bergman som stod för regin. Han satte även upp pjäsen på National Theatre i London 1970 och på Residenztheater i München 1977.
Medverkande: Electra Hallman, Mattis Herman, Kim Haugen och Eindride Eidsvold Regi: Anna Pettersson

Persona, persona, persona – en teatral presentation
Dimen Abdulla, Bahar Pars och Nanna Blondell har var och en sedan flera år tillbaka ett mycket personligt förhållande till Ingmar Bergmans Persona. Nu skapar denna skarpa trio ett helt nytt verk för Dramaten. Produktionen får premiär på Bergmanfestivalen 2018 men redan till årets festival bjuds publiken in till en kollationering, en förträff, för produktionen.
Publiken deltar när trion läser originalmanuset tillsammans och vänder och vrider på texten, ställer frågor, diskuterar, provar: ”Det är nästintill omöjligt att prata om Persona. Vi vill in i det bergmanska landskapet och låta Persona möta oss tre och lära känna varandra”, säger trion i ett gemensamt uttalande.
Plats och tid tillkommer.

Larmar och gör sig till – en Bergmanhyllning på Drottningholms Slottsteater
En lekfull hyllning till Ingmar Bergmans konstnärskap, ordet och skådespelarkonsten. Programmet på Drottningholm sträcker sig från eftermiddag till skymning och innehåller såväl musikteater som läsningar, samtal, föredrag och filmvisning i parken.
Medverkar gör, bland andra, skådespelare ur Dramatens ensemble och musiker ur Drottningholmsteaterns orkester under ledning av Maria Lindal.
Ett samarbete mellan Drottningholms Slottsteater och Bergmanfestivalen/Dramaten. Se hela programmet på www.dtm.se
Drottningholms Slottsteater den 3 september.

GÄSTSPEL
Deutsches Theater Berlin (DEU): Höstsonaten av Ingmar Bergman
Sju år har gått sedan de senast träffades. Den framgångsrika konsertpianisten Charlotte Andergast, här spelad av den framstående tyska skådespelaren Corinna Harfouch, har nu tagit en paus från det internationella turnélivet för att besöka sin dotter i den norska landsorten. Förväntningarna är höga och båda ser fram emot att få ses. Men det är något Eva inte har berättat. Hon har sin handikappade syster Helena boende i huset. Regissören Jan Bosses uppsättning av Höstsonaten är en psykologisk duell mellan mor och dotter, baserad på Ingmar Bergmans film med samma namn.
Medverkande: Corinna Harfouch, Fritzi Haberlandt, Natalia Belitski, Jörg Pose och Damian Fink/Bennet Schuster Regi: Jan Bosse
En samproduktion med Schauspiel Stuttgart
STORA SCENEN den 28 och 29 augusti

Schaubühne (DEU): Richard III av William Shakespeare
Richard är anskrämlig. Han föddes för tidigt och är en missbildad, haltande, puckelryggig krympling. Han spelar ut sina rivaler mot varandra med politisk list, utnyttjar skrupellöst andras äregirighet för egna syften och skrider oskadd genom ett enormt blodbad tills det inte längre finns några hinder mellan honom och tronen. Ensam på toppen av makten, när inga motståndare finns kvar, kan han bara vända sin vrede mot den enda sanna motståndaren: Sig själv. I Schaubühnes uppsättning har Shakespeares klassiska text översatts och bearbetats av den tyske dramatikern Marius von Mayenburg. För regin står den prisbelönte och omtalade Thomas Ostermeier.
Medverkande: Lars Eidinger, Moritz Gottwald, Eva Meckbach, Jenny König, Sebastian Schwarz, Robert Beyer, Thomas Bading, Christoph Gawenda, Laurenz Laufenberg och Thomas Witte Regi: Thomas Ostermeier
STORA SCENEN den 2 och 3 september

Riksteatret/Nationaltheatret (NOR): Enskilda samtal av Ingmar Bergman i en version för scenen av Liv Ullmann

Vad gör vi med våra djupaste hemligheter? Vad gör det med oss? Liv Ullmanns uppsättning av Enskilda samtal, som hon också filmatiserat med stor internationell framgång, handlar om Anna som på mer än ett sätt måste betala sanningens pris. Dramat är baserat på historien om Ingmar Bergmans mors liv och är en berättelse som Bergman menade att bara Liv Ullmann kunde berätta. Men utgångspunkt i moderns hemliga dagbok och Ingmars egna dagböcker har Liv Ullmann skapat ett nytt manus för scenen.
Medverkande: Marte Engebrigtsen, Anneke von der Lippe, Mattis Herman Nyquist, Liv Bernhoft Osa, Hermann Sabado, Kari Simonsen, Bjørn Skagestad Regi: Liv Ullmann
LILLA SCENEN den 1 och 2 september

Maxim Gorki Theater (DEU): Det säger mig ingenting, det så kallade därute av Sibylle Berg
Det är kväll. En ung kvinna sitter ensam i sin lägenhet. Hon håller kontakt med sina tjejkompisar via Skype och chatt. Det kommer några sms. Hennes mamma ringer. Några våningar längre ned, i källaren, sitter en fastbunden man med munkavel.
I Det säger mig ingenting, det så kallade därute (Es sagt mir nichts, das sogenannte Draußen) börjar en ung kvinna med rasande bitsk komik att göra en inventering av sina egna och andra kvinnors reaktioner på sin omvärld med kvinnobilder från reklam och media och våld på stadens gator.
Det säger mig ingenting, det så kallade därute valdes av facktidskriften Theater Heute till årets tyskspråkiga pjäs 2014
Medverkande: Nora Abdel-Maksoud, Suna Gürler, Rahel Jankowski och Cynthia Micas. Regi: Sebastian Nübling. Koreografi: Tabea Martin
I samarbete med Junges Theater Basel
LILLA SCENEN den 3 och 4 september

tg STAN (BEL): Scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman
Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap gjordes ursprungligen som en serie i sex delar för Sveriges Television med Liv Ullmann och Erland Josephson i huvudrollerna. Historien om Johan och Mariannes äktenskap i upplösning utspelar sig i sex avsnitt under en tidsperiod av 20 år. Bergman skildrar viktiga skeenden i parets liv, observerar de egenheter som uppstår när man delar liv och gestaltar några scener ur äktenskapet.
Av och med Ruth Vega Fernandez och Frank Vercruyssen i samarbete med Alma Palacios and Georgia Scalliet och även: Robby Cleiren, Bob Cornet, Jan Deca, Jolente De Keersmaeker, Mariet Eyckmans, Karin Vaerenberg, Renild Van Bavel, Jan Vancaillie and Thomas Walgrave
I samarbete med Théâtre Garonne, Toulouse
MÅLARSALEN den 2 och 3 september

tg STAN (BEL): Efter repetitionen av Ingmar Bergman
I Efter repetitionen från belgiska tg STAN sitter en åldrande teaterchef och minns teaterns tidigare uppsättningar av Strindbergs Ett drömspel, som han nu regisserar för femte gången, när han blir avbruten av en ung entusiastisk skådespelerska. Hon vill prata om sin nu mer avlidna mor, också hon skådespelerska, en kvinna som teaterchefen en gång varit förälskad i.
Ingmar Bergman skrev först Efter repetitionerna för tv 1984 med Erland Josephson, Ingrid Thulin och Lena Olin i rollerna.
Av och med Georgia Scalliet och Frank Vercruyssen i samarbete med Alma Palacios, Ruth Vega Fernandez och Thomas Walgrave
En samproduktion med Théâtre Garonne, Toulouse
MÅLARSALEN den 4 september (två föreställningar)

Toneelgroep Amsterdam (NLD): Vox Humana av Jean Cocteau
I Vox Humana talar en ensam skådespelerska i telefon med en älskare från ett förhållande som just tagit slut. Den namnlösa kvinnan kastas mellan starka känslor när hon försöker förstå mannen som lämnat henne, och även sig själv. Det blir ovanligt och obehagligt voyeuristiskt, också för att vara teater. Regissören Ivo van Hove gör det hela tydligt genom att placera skådespelerskan i ett litet lådliknande rum bakom ett stort fönster genom vilket publiken skärskådar henne. Man får känslan av att hon är fångad i sin egen lägenhet där hon rör sig som ett djur i bur.
Medverkande: Halina Reijn Regi: Ivo van Hove
ELVERKET den 30 och 31 augusti

Det Norske Teatret (NOR): Klaga månde Elektra av Eugene O’Neill
”Detta är teater av internationell klass”, skrev Aftenpostens kritiker efter premiären av Klaga månde Elektra(Sorga kler Elektra) på Det Norske Teatret 2012. Eugene O’Neills familjedrama är baserat på den grekiska tragedin Orestien och utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget. I Eirik Stubøs regi och med jazzmusiker på scen har tragedin om familjen Mannons undergång på ett märkligt vis blivit ett festtåg på väg ned mot det själens dystraste mörker. Traditionella låtar från den stora amerikanska sångboken blandas med rockballader i nytolkningar av ensemblen och en jazztrio.
Medverkande Jan Grønli, Gertrude Jynge, Torbjørn Eriksen, Kirsti Stubø, Lasse Kolsrud, Espen Løvås och Marie Blokhus Regi: Eirik Stubø
ELVERKET den 3 och 4 september

Salon Madame Nielsen (DNK)
Under Bergmanfestivalen kommer den danske författaren och performancekonstnären Madame Nielsen med sitt entourage till Stockholm och flyttar in i en exklusiv hotellsvit på ett av stadens fina gamla hotell. Här kommer hon vissa utvalda kvällar att öppna upp sin Salon Madame Nielsen för Stockholms invånare. Tillsammans med sin ledsagare Sailor Toldam och inbjudna gäster underhåller hon med sånger, berättelser och kåserier över tidens brännheta ämnen. Bland annat berättar hon om sina upplevelser i ”flyktingströmmen”, som hon under hösten 2015 vandrade i och följde med upp genom Europa från Grekland till Danmark, en bildningsresa som hon senare har skrivit om i bildningsromanen INVASIONEN. Bakom Madame Nielsen står den danske författaren, dramatikern och musikern Claus Beck-Nielsen.
EXTERN LOKAL den 30 och 31 augusti

DRAMATEN& BERGMANFESTIVALEN
Under festivaldagarna kommer Dramaten& att erbjuda ett myller av samtal och möten kring de Bergmanska ämnena sorg, drömmar och misslyckanden. Det blir fördjupningar och samtal men också läsningar, lyssningar, musik och föreläsningar.

Läsning: Nyupptäckt pjäs av Ingmar Bergman
Under hösten 2016 sätter Sveriges Radios Radioteatern upp ett av Ingmar Bergmans hittills okända och ospelade manuskript i ett unikt, ännu hemligt projekt. Under Bergmanfestivalen får vi lyssna till utdrag ur arbetet med läsning ur manuset och möta de medverkande i uppsättningen. Mer information kommer närmare festivalen.
I samarbete med Sveriges Radio

Föreställning på repsal 1: Wild Minds av Marcus Lindeen
Wild Minds är en dokumentär performance där vi möter fyra personer besatta av sina dagdrömmar. Regissören och dramatikern Marcus Lindeen har intervjuat människor i USA som identifierar sig som tvångsmässiga dagdrömmare och som tvingats söka hjälp för sina livliga fantasier. Historierna framförs live i en intim repsalsmiljö av skådespelare som simultantolkar dokumentära röster till nykomponerad musik av Hans Appelqvist. Föreställningen valdes förra året ut till Scenkonstbiennalen och gästspelar under våren på Schaubühne i Berlin.
Medverkande: Sandra Carpenter, Vaughn Rice, Mika Risiko och Kiki Snodgrass. Regi: Marcus Lindeen
Föreställningen är skapad på beställning av Moderna Museet i Stockholm.

Lyssning: Bergman som radiodramaregissör
Under årens lopp har dryga 40 föreställningar signerats av Ingmar Bergman på Sveriges Radios Radioteatern. Främst i egenskap av regissör, men också som dramatiker. Vem var Ingmar Bergman som radiodramaregissör och hur såg hans arbete med skådespelarna ut? Möt de som arbetat med Bergman på Radioteatern och lyssna till utdrag där man får höra Bergman arbeta: inspelat när bandet gick innan och efter själva pjäsens inspelning.
I samarbete med Sveriges Radio

Två samtal med David Grossman
David Grossman är en av Israels mest kända författare och en ihärdig regimkritiker. Hans förra roman på svenska, den hyllade På flykt från ett sorgebud, skildrar den israeliska vardagen i skuggan av tre generationers krig. Boken Fallen ur tiden ligger till grund för Suzanne Ostens uppsättning Falla ur tiden och tar sin utgångspunkt i Grossmans sorg efter att ha förlorat sin 21-årige son i krig. Under Bergmanfestivalen medverkar författaren i två samtal, ett med regissören Suzanne Osten (på Bajit, i samarbete med Judiska Församlingen) och ett med journalisten Johar Bendjelloul.

4 x Bergman: samtal med Leif Zern
Leif Zern är en av Sveriges mest kända och respekterade teaterkritiker. 1993 gav han ut ”Se Bergman”, en bok om Ingmar Bergmans konstnärskap. Där skriver han bland annat: ”egenarten i Bergmans estetik föddes ur dialektiken mellan film och teater. Ingen annan modern filmregissör har i samma utsträckning använt skådespelaren som sitt instrument.” 4 x Bergman är ett seminarium i fyra delar där vi får höra Leif Zern i samtal med fyra Bergmankännare.

Föreläsning och workshop: Publikarbete – En teater för hela staden
Medlemmar från teaterkompaniet Maxim Gorki Theater i Berlin berättar om sina erfarenheter och metoder för att nå ut till nya publikgrupper. Teaterns konstnärliga ledare Shermin Langhoff och Jens Hillje beskriver sin vision för teatern på följande vis: “Gorki är för hela staden, och det inkluderar alla människor som har kommit till staden de senaste årtiondena (…) Vi inbjuder er alla till ett publikt utrymme där människans villkor och vår identitetskonflikt kommer att speglas genom konsten att skapa teater och konsten att se teater. På detta sätt vill vi bidra till en djupgående debatt om att leva tillsammans i dagens pluralistiska samhälle. Hur har vi blivit de vi är, det vi är? Och vilka vill vi vara i framtiden? Man skulle också kunna säga: vem är detta ’vi’?”

Seminarium: Det fruktbara misslyckandet
Efter att ha fått tillgång till Ingmar Bergmans arkiv skapade regissören Marcus Lindeen föreställningen Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner för Stockholms Stadsteater. Vad betydde Bergmans misslyckade projekt för att komma fram till de filmer som gjorde honom världsberömd? Finns det i samtidens krav på effektivitet utrymme för prövande och misslyckande? Dramaten& bjuder in flera röster från både konsten och vetenskapens fält som talar om misslyckanden – för Bergman och för dem själva. Står synen på misslyckande i direkt förhållande till kreativitet?

Introduktioner till föreställningarna

Introduktioner ges till såväl gästspel som Dramatens egna produktioner. Kom en stund innan föreställningen och lär dig mer om pjäsen, dramatikern och det gästande kompaniet av dramaturger från Dramaten eller de gästande teatrarna.

Samtal efter gästspelen
Stanna kvar efter föreställningen och lyssna till ett samtal om arbetet bakom de gästande produktionerna. Medverkar gör regissör och delar av ensemblen från det gästande kompaniet. Samtalen leds av Dramatens dramaturger.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in