• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Tips från Göteborg: Konsert, utställning och ny kulturell mötesplats

1 oktober, 2010 by Redaktionen

Bild: Maritza Persson

Höstmörkret sänker sig över staden och dess invånare. Men misströsa icke. Det finns kulturella trevligheter att ägna sig åt. Här följer några Göteborgs-tips:

  • TJ Salvation spelar på Showdown på Henriksberg den 9 oktober. Recension, och intervju med bandet, kommer på Kulturbloggen.

  • ”Kom och kolla på dödssynderna; den giriga paddan, det frossande svinet, den avundsjuka hunden och de andra syndiga djuren!” Illustratören och bildkonstnären Maritza Persson ställer ut ”These are a few of my favourite sins” på Mornington Hotell. Vernissage den 17 november kl 18-21. Utställningen pågår 17 november-2 januari. Bilden på paddan ovan är en av dem som ingår i utställningen.
  • Margarinfabriken – en ny scen och mötesplats för kultur i Göteborg. 11 oktober bjuds här på jazz och 13 oktober är det ost- och vinafton till exempel. Spana in programmet.

Ut och insup Göteborgs kulturliv! Hösten blir så mycket bättre då. Ikväll är det Kulturnatta om inte annat.


Arkiverad under: Scen Taggad som: Göteborg, Konserter, Kultur, Musik, Scen

”Tusen och en natt” (Jävla sköna män) – om en feminist som blir kär i en muslim

24 september, 2010 by Rosemari Södergren

Fatemet Gosheh bor i Göteborg och är en iranska som är internationellt känd för sin konst där hon ofta är provokativ och utmanar männens styre i muslimska Iran. Egentligen borde hon uppmärksammas mycket mer för sin stora kamp för kvinnors rättigheter.

Hon brukar föra dagbok över sitt liv i form av videoinspelningar, en videodagbok. Under sju år har Fateme Gosheh filmat sin stormiga, smärtsamma och inte minst kärleksfulla relation i både ur och skur. Hur ska man förhålla sig till varandra för att lyckas bevara de ideal man tror på. Hur ska kärleken överleva konventioner, strukturer och ett samboskap? Är kärleken värd att väljas före allt man tror på? Kring de här frågorna kretsar dokumentären ”Tusen och en natt ( jävla sköna män)” med filmarna själva i huvudrollerna.

Hon blev plötsligt kär i en man som i alla hennes målningar stod för ondska. Hon blev kär i en muslimsk man, kär i sin fiende, skriver filmleverantören på pressutskicket. Egentligen tycker jag inte filmen alls handlar om att hon träffat och blivit kär i en muslim. Isa Vandi är som rätt många män och inte alls särskilt muslimsk. Det handlar mer om att kärleken gör en människa beroende och också en radikal feminist kan vilja leva traditionellt när hon blir mycket kär i en man. Filmen handlar om det svåra med relationer och det svåra att kombinera eget yrkesliv och karriär och egen utveckling med att leva tillsammans med någon.

Det är så modigt av Isa Vandi och Fatemet Gosheh att lämna ut sig själva och att visa upp sitt förhållande och att klippa ihop videodagböckerna på det här sättet. De visar inte alltid upp sig ur sin bästa sida. På sätt och vis blir filmen mycket starkare för att den är dokumentär istället för att de hade varit en spelfilm. Bilderna är förstås tagna ur taffliga vinklar ibland, precis som det blir med en videodagbok.

Fatemet Gosheh är en mycket intressant kvinnokämpe. Jag vill veta mer om henne. Hon född i Iran 1961 där hon fått sin film- och konstnärliga utbildning. Hon är bosatt i Göteborg där hon är verksam som konstnär. Hennes verk ”En muslimsk kvinnas drömmar och mardrömmar” har bland annat visats på Liljevalchs i Stockholm, Galleri Icosahedron i New York och konstbiennalen i i Florence. Hennes konst har gett upphov till debatt och protester och hon har blivit polisanmäld av Sveriges Muslimska Råd.

ISA VANDI är född 1960 och filmutbildad I Teheran, Iran. Verksam som filmare inom både spel- och dokumentärfilm. 2003 gjorde han en dokumentär om Fatemeh Gosheh och hennes konstnärsskap med titeln ”Dans under vita lakan”.

Folkets bio berättar om filmen.




I samarbete med Filmtrailer.se

Relaterat:
Recension i DN., Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Tusen och en natt, videodagbok, film, recension, islam, feminism, Fatemeh Goshe, Isa Vandi, Folkets bio

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Fatemeh Goshe, feminism, Folkets bio, Isa Vandi, Islam, Recension, Scen, Tusen och en natt

Harry Brown – på dvd

21 september, 2010 by Redaktionen

Michael Caine var som vi alla minns en gång filmvärldens tuffaste och mest välklädda skådespelare. Vem minns inte Harry Palmer och Jack Carter? Två karaktärer som både var charmiga och tuffa. Caine som under de sista decennierna har fått spela en rad biroller, senast i Batman the Dark Knight, brukar för det mesta prestera bra och i filmen Harry Brown är han tillbaka i rampljuset.

Det har varit lite av en trend med att gamla rävar som gör upp, tidigare har vi sett Clint Eastwood och Liam Neeson göra upp med ungdomarna i var sin egen film. I Harry Brown gör Michael Caine en liknande metamorfos från rädd pensionär till hämnande ängel.

Ex-militären och pensionären Harry Brown lever ett rätt stilla liv i en av södra Londons förorter, inte de där fina utan de där stora sena 1960-tals varianterna med höghus gjorda av grå betong.

Dagarna för Harry flyter på med besök till frugan som ligger på sjukhus och möten med sin gamle vän Leonard Attwell (David Bradley).

Tyvärr har det lokala ungdomsgänget tagit över stora delar av huskomplexen och speciellt en vägtunnel är ett populärt tillhåll för det gäng som leds av Noel (Ben Drew, känd som artisten Plan B). Leonard som blivit utsedd till hackkyckling av gänget trakasseras grovt. Det hela går över styr och Leonard beväpnar sig och bestämmer sig att göra upp.

Nästa dag hittas han mördad och det finns inga vittnen, men flera av gängmedlemmarna har förstås filmat delar av misshandeln med sina mobiltelefoner.

Polisen med den rättrådige kommissarie Frampton (Emily Mortimer) står maktlös och Harry Brown bestämmer sig att hämnas sin vän.

Som social kommentar är Harry Brown överdriven men som underhållning tillhör den en av de bättre i genren tack vare Michael Caines starka rolltolkning av pensionären Brown. Visst är det lite clichéartat med känslokalla ungdomar som inte ”bryr sig” och med en sämre skådespelarensemble kunde det lätt ha blivit en fortsättning på de fem Deathwish filmerna, men alla dessa invändningar försvinner när en film presenteras på det här sättet.

Skildringen av ett England som gamlingarna inte förstår eller känns vid lyckas filmen mycket bra med, för oavsett vilken partifärg du har så existerar det på många håll liknande problem.

De trista betongförorter som finns världen över ser ofta förvånande nog lika ut både arkitektoniskt och socialt. De blir inte direkt de socialt trygga miljöer som man kanske skulle förväntat sig.

Caine som själv växte upp i området som skildras i filmen gör en riktig ”Get Carter” tolkning i filmen, Brown bli Jack Carter med samvete.

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Caine, Harry Brown, dvd, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: dvd, Harry Brown, Michael Caine, Recension, Scen

"Ladies and gentlemen" – dokumentär om Rolling Stones från 1974 återfunnen och har fått nypremiär

19 september, 2010 by Redaktionen


”Ladies and Gentlemen: The Rolling Stones” är en konsertdokumentär som regisserats av Rolin Binzer och som visades på biograferna 1974.

Filmen försvann snabbt från biograferna och har därefter levt ett ljusskyggt liv på bootlegmarknaden, berättar Expressen.

Rolling Stones har köpt tillbaka filmrättigheterna och restaurerat den. I mitten av september hade den nypremiär och Mick Jagger själv var förvånad över att de var så bra redan då, berättar Expressen:
– Jag trodde att vi var ett ganska sopigt band vid den här tiden, säger han i den inledande intervjun som spelades in på lyxhotellet Dorchester i somras ljusår bortom den ekonomiska misär bandmedlemmarna uppenbarligen befann sig i då.

Det finns en hel del fakta om filmen i Wikipedia:

’The tracks in the film followed the running order of a typical setlist of the 1972 tour (with the exception of ”Dead Flowers,” which was played at one of the filmed shows in Ft. Worth and only occasionally elsewhere on the tour). The song ”Rocks Off,” which was played at all the 1972 tour shows, was notably absent from the film.

* ”Brown Sugar”
* ”Bitch”
* ”Gimme Shelter”
* ”Dead Flowers”
* ”Happy”
* ”Tumbling Dice”
* ”Love in Vain”
* ”Sweet Virginia”
* ”You Can’t Always Get What You Want”
* ”All Down the Line”
* ”Midnight Rambler”
* ”Bye Bye Johnny”
* ”Rip This Joint”
* ”Jumping Jack Flash”
* ”Street Fighting Man”

De som sett filmen berättar att den startar med en svart stor bild och publiksorlet hört, för att tittaren ska få en känsla av att själva vara med där, dår när konserten speladet, vilket var strax efter utgivningen av ”Exile on main street” i USA.

På DVD har filmen premiär 12 oktober.

Läs även andra bloggares åsikter om Rolling Stones, film, dokumentär

Arkiverad under: Film Taggad som: Dokumentär, Rolling Stones, Scen

Dokumentären om nerdekade rapparen Joaquin Phoenix var bluff

17 september, 2010 by Redaktionen

Han gick från filmstjärna till knarkande rappare i dokumentären ”I’m still here”.
Nu avslöjaren regissören Casey Affleck att dokumentären om Joaquin Phoenix var en bluff.
– Jag menade inte att lura någon, säger han.

Berättar Aftonbladet.

Det var vad jag misstänkte hela tiden. Joaquin Phoenix var jättebra i rollen som Johnny Cash men i rollen som en nerdekad Joaquin Phoenix som misslyckats som rappare, det köpte jag inte. Bland annat för att om Joaquin verkligen ville bli rappare, då skulle han bli grymt bra.

Joaquin är ju lillebror till filmstjärnan River Phoenix, som dog 23 år gammal 1993. Det är tragiskt att River dog så ung och att vi inte fick se River utvecklas inom filmen, han var också en oerhört talangfull skådespelare.

För övrigt kunde väl det inte bli bättre reklam för filmen än att först hävda att den var helt sann och sedan avslöja att det var, som regissören Casey Affleck säger till New York Times, att

Men det var precis vad det var. På torsdagen berättade Casey Affleck för New York Times att dokumentären är fejk.

Affleck förklarar att filmen är ett exempel på ”gonzo-filmskapande” där gränsen mellan vad som är verkligt och inte medvetet suddats ut.

Joaquin Phoenix gjorde ju ett besok hos David Letterman 2009, som har setts miljontals gånger på nätet. Så här efteråt vet vi alltså att det också var fejk. Aftonbladet berättar att den 22 september besöker Joaquin Phoenix Letterman igen. Den här gången som sig själv.
Här är den intervju hos Letterman där Phoenix spelade sig själv som lätt galen och under är en trailer till dokumentären:

En skön blogg har ett själavandringsperspektiv på detta.

Relaterat:

DN, SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om Joaquin Phoenix, dokumentär, galen, fejk, gonzo, film, kändisar

Arkiverad under: Film Taggad som: Dokumentär, fejk, galen, gonzo, Joaquin Phoenix, kändisar, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in