• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Thor, en av årets storfilmer – recensionen

27 april, 2011 by Redaktionen


Thor
Betyg: 3
Premiär: 27 april 2011

En av årets första storfilmer är här, Thor. Det var ganska höga förväntningar på den här filmen efter den hårda marknadsföringen och jag tycker att filmen uppfyllde förväntningarna. Filmen var bra, men jag älskade den inte.

Någon har släppt in jättar från Jotunheim och därmed förrått Asgård. Detta sker när Oden (spelas av Anthony Hopkins) ska kröna Thor (Chris Hemsworth) till kung och ceremonin avbryts innan han blir kung. Thor är rasande. Denna incident betyder att freden mellan Asgård och Jotunheim är över och Thor vill ge tillbaka omedelbart. Oden, som är gammal och vis, förbjuder detta. Loke (Tom Hiddleston) lyckas övertyga sin bror om att ta sig till Jotunheim ändå och visa dem vad Asagudarna går för, så Thor, Loke och ett gäng andra gudar far till Jotunheim. Heimdall (Idris Elba) vakar över bron Bifrost, som är den enda länken från Asgård till resten av universum, men det tar inte lång tid innan Thor har övertygat honom och han låter dem fortsätta.

När de kommer till Jotunheim tycker de andra i gänget att det känns fel att vara i jättarnas rike och att de borde återvända innan någon skada har skett. Men Thor är arrogant och vill visa sin far att han är modig och stark nog att besegra jättarna på egen hand, så de fortsätter. Snart visar det sig att striden blir svårare än de trodde och Oden måste rädda dem.

Oden är vansinnig på sin son som nu har garanterat att ett nytt krig mot jättarna. Han bannlyser sin son och Thor hamnar på jorden tills han har lärt sig sin läxa. Han kan bara få tillbaka sin älskade hammare om han visar sig värdig att vara kung i Asgård.

Medan Thor kämpar sig igenom världen i Midgård där han träffar på forskarna Jane Foster (Natalie Portman), Erik Selvig (Stellan Skarsgård) och den roliga Darcy Lewis (Kat Dennings), hamnar Oden i en av sina djupa sömnperioder när han behövs som mest och Loke tar över tronen.

Om man är en fan av Marvels superhjälte Thor så kommer man troligen tycka om och känna igen sig mycket i den här filmen. Det verkar som om regissören Kenneth Branagh verkligen har försökt återskapa Marvels version av gudarna och Asgård. Men om man inte är bekant med Marvels superhjälte så kan man undra vad som har hänt med Asgård som har blivit någon slags modern scifi-planet.

Skådespelarna var noga utvalda. Redan efter de första två minuterna av filmen i en scen med Stellan Skarsgård och den oscarsbellönade Natalie Portman förstod jag de har satsat på att få de bästa skådelspelare som går att få. Chris Hemsworth är verkligen trovärdig som en arrogant och mäktig nordisk gud.

Någonting som dock förbryllade mig var att i den här filmen var jätten Laufey en man medan i nordisk mytologi är Laufey Lokes mor. Jag undrade hur det kan komma sig att denna film kunde göra en sådan miss så jag gjorde lite research efteråt och tydligen så är Laufey Lokes far och kung över Jotunheim i Marvelserierna. Troligen beror det här könsbytet på att tecknaren av Thor serien missuppfattade den nordiska mytologin och råkade göra Laufey till en man.

I övrigt var filmen bra, men inte fenomenal. Det är tveksamt om det är värt att se den i 3D. Vissa scener i Asgård var visserligen väldigt vackra med 3Deffekten men andra scener, som när Thor befinner sig på jorden, hade de inte behövt vara i 3D alls.

Läs även andra bloggares åsikter om Thor, film, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, thor

Annalisa Ericson, den saltaste bönan i stan: Vila i Frid

23 april, 2011 by Redaktionen


Skådespelerskan Annalisa Ericson, 97, är död.
Hon avled under natten mot långfredagen.
En av svensk underhållnings största somnade stilla in på hemmet Linnégården i Stockholm.

Källa Aftonbladet.

Annalisa Ericson Schildt blev 97 år, så det är väl som skådespelerskan Lena Söderblom som regisserade ”Annalisa och Sven” som blev den allra sista filmen med Annalisa Ericson, säger till Aftonbladet:
– Vi har varit mycket goda vänner och har haft väldigt roligt på senare år. Jag är jätteglad att jag fick göra filmen med henne och Sven Lindberg.
– Det är smärtsamt men hon var gammal och ville nästan själv få somna in.

Det är alltid sorgligt när livet tar slut – men Annalisa Ericson som var född 14 september 1913 på Djurgården i Stockholm har ändå hunnit med en hel del i sitt liv.
Ur Wikipedia:
Hon var ett av de stora affischnamnen inom svensk film under flera decennier, främst 1930-, 1940- och 1950-talen; hon har dansat på både Operan och Oscarsteatern, spelat revy med Ernst Rolf och Kar de Mumma, samt filmat med såväl Nils Poppe som Ingmar Bergman.

Relaterat: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Annalisa Ericson, RIP, dödsfall, kändisar, skådespelare, scen

Arkiverad under: Scen Taggad som: Annalisa Ericson, dödsfall, kändisar, RIP, Scen, skådespelare

Från premiären av Anna Karenina på Stockholms stadsteater

21 april, 2011 by Rosemari Södergren

Fotograf Carl Thorborg Bildtext Sven Ahlström och Helena af Sandeberg i Anna Karenina. Premiär på Stora scenen den 20 april.

Scenen består av en stor grön trappa med en meter höga trappsteg. Det är allt. I mitten någonstans sitter en småfet ung man som snörar på sig ett par skridskor. Det är en avskalad scen som möter oss när vi träder in i salongen på Stockholms stadsteater för att se premiären på Anna Karenina.

Anna Karenina bygger på Leo Tolstojs roman som översattes till svenska under 1870-talet. Att göra teater av en roman har sina svårigheter. Föreställningen på Stockholms stadsteater experimenterar med teaterkonsten i form. Skådespelarna växlar mellan monologer, dialoger och ett mer litterärt berättande om sin egen eller någon annan karaktärs tankar. Denna brist på drama, på dialoger och agerande mellan rollerna är nog ett skäl till att föreställningen är rätt seg.

När jag läst om föreställningen i förhandsartiklar, I intervjuer med Helena af Sandeberg som spelar Anna Karenina och regissören ska föreställningen handla om vad som händer när vi möter kärleken.
Anna Karenina är gift och har son som är åtta år där pjäsens handlingar startar. Anna Karenina tycker att hennes man är stel och inte ger sig hän åt livet. Hon möter greve Vronskij (spelad av Sven Ahlström) och en förtärande passion uppstår mellan dem. Anna Karenina ger sig hän åt den och följer med greven, överger sin son och sin man. Att göra så då, under 1800-talet i Ryssland, var en skandal. Hennes man, Alexander Karenin, är lika orolig för att förlora sitt arbete som sin fru. Sonen stannar förstås hos fadern, något som delad vårdnad existerar inte då.

Det är sådant som gör föreställningen svår att relatera till. Anna Karenina väljer bort sin son för att hon ger sig hundra procent hän åt en passion. Detta gör att hon till slut tar livet av sig. Men då, om något, överger hon väl sin son. Det är svårt att ta till sig hennes reaktioner, svårt att känna någon sympati för henne. Greve Vronskij talar med henne om att han vill att hon ska skilja sig och gifta sig med honom. Om han gör det för att han älskar henne eller för att han vet att när de blir gifta kan han släppa jakten på henne och koncentrera sig på andra kärlekserövringar, det lämnas öppet för tolkningar.

Stadsteaterns uppsättning av Anna Karenina bygger på en ny modern dramatisering av den tyske dramatikern Armin Petras. Denna dramatisering utgår från de centrala karaktärerna och deras känsloliv. Texten förhåller sig både till Tolstojs tid och till vår egen samtid. Då som nu handlar det om viljan att bli älskad, om människor som tror att kärleken är det som ska förlösa dem.
? Anna Karenina lever i ett olyckligt äktenskap och blir besatt av att få Vronskij att älska henne, av att uppnå den ideala kärleken. Hon tror att om hon är en perfekt kvinna så kommer han att älska henne tillbaka. Så hon vänder ut och in på sig själv för att göra sig själv mer älskvärd för honom, säger regissören Kjersti Horn, i ett pressmeddelande.

Föreställningens styrka är de olika sätt att förhålla sig till kärlek och äktenskap som lyfts fram i form av de olika karaktärernas sätt att agera. Som Levin, så fångad i sitt mindervärdeskomplex, att han aldrig kan tro att någon kan älska honom och Stepan, Annas bror, som alltid måste jaga nytt, oavsett om det handlar om älskarinnor eller andra kickar, Kitty som gifter sig för att slippa sina föräldrar …

Å andra sidan är det mycket som är svårt att föra in i dagens samhälle och det sätt vi lever idag, när äktenskapet inte är lika viktigt, där kvinnor kan försörja sig själva. En viktig fråga i sammanhanget är också: vad är kärlek och måste passion var liktydigt med kärlek? Finns det ingen lugn kärlek, kan kärlek inte existera i lugnet? Jag har svårt att ta till sig att det är kärlek som driver Anna Kareninas och Vronskijs förhållande, det är mer en allt förtärande passion och ett vansinne. Den som är förloraren är som så ofta kvinnan. Vronskij har inga problem att gå vidare, hans största problem är ändå tandvärken.

I pressmeddelandet står:

Leo Tolstojs tegelstensroman Anna Karenina, skriven 1877, är en av världslitteraturens främsta skildringar av kärlekens och passionens villkor. Går det att överleva en totalt uppslukande förälskelse? Vad blir kvar av en själv?
Helena af Sandeberg gör rollen som Anna Karenina. ? Jag har aldrig blivit så berörd av någon annan pjäs jag läst. Anna Karenina är en kvinna som väljer bort sitt älskade barn för att kunna leva med en man som hon blir passionerat förälskad i. Det är en enorm smärta men hon kan inte låta bli. Kanske kan man bara begripa kraften i en passion om man själv varit där. Det är en kraft vi känner igen också 2011 ? trots alla val vi har och alla terapeuter vi träffar. Kärleken har blivit vår tids religion. Det handlar om besatthet. Det anses fult men är något som vi dras till. Besatthet i en människa är attraktivt och lockande. Men besatthet kan ödelägga en utan att man märker när det händer, säger Helena af Sandeberg.

Jag vill inte kalla denna besatthet för kärlek, utan mer passion blandad med besatthet. Då blir föreställningen mer intressant, men ändå lyfte den inte riktigt. Den var bitvis seg och det var svårt att identifiera sig med karaktärerna. Kanske lyfter den mer när ensemblen fått några föreställningar i ryggen och samspelet stärks. Eller så är det själva formen, att den bygger mer på litteratur och monologer än dialog och dramatiska möten, som gör den seg.

I rollerna:
Anna Karenina Helena Af Sandeberg
Vronskij Sven Ahlström
Dasja Petronella Barker
Karenin Mats Blomgren
Kitty Nadja Mirmiran
Stepan Jan Mybrand
Levin Henrik Norlén

Produktion:
Av Leo Tolstoj
Översättning Frederik Sjögren
Dramatisering Armin Petras
Regi Kjersti Horn
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Ljus Patrik Bogårdh
Ljud Tony Andersson
Musik Erik Hedin
Mask Patricia Svajger

Fotograf Carl Thorborg
Bildtext Sven Ahlström och Helena af Sandeberg i Anna Karenina. Premiär på Stora scenen den 20 april.

Relaterat: recension i Nummer.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Karenina, kärlek, besatthet, passion, teater, scen, teaterrecension, Stockholms stadsteater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Anna Karenina, besatthet, Kärlek, passion, Scen, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterrecension

World Invasion: Battle Los Angeles: en film för krigsälskare – första filmen som får betyg 0

13 april, 2011 by Rosemari Södergren

World Invasione Battle: Los Angeles
Betyg 0
Sverigepremiär: 20 april 2011

Det började bra. I två minuter. Runt om i världen attackerar yttre rymden för att kolonisera världen. Världens militärer trodde det var meteorer som var på väg mot jorden, men det visade sig vara en välplanerad attack på jorden.

Upplagt för spänning. Men tyvärr blev det bara en massa springa runt och skjuta-skjuta, som i ett tv-spel.

Vi får följa en grupp marinsoldater placerade i Los Angeles. De är manhaftiga med breda käkar och snackar som om alla fördomar någon kan ha om amerikanska soldater.

Förutom att karaktärerna är grovt och slarvigt tillyxade är det aldrig spännande, inget överraskande sker, allt är förutsägbart och det är en hel del som saknas logik.Handlingen utspelar sig augusti 2011 och ändå har soldaterna väldigt omoderna vapen. Inga jasplan i sikte precis utan soldaterna som ska skydda världen för idiotiska aliens springer mest på marken, hittar en övergiven buss och möjligen flyger de helikopter.
Om yttre rymden anföll på så stor front borde världens arméer mött upp med kärnvapen, typ.

Det tycks som om rymdvarelserna anfaller jorden för att vi har vatten. Men rymdvarelserna har inte ens anfallit ett dygn när nivån på havsnivån börjat sjunka. Alltså hallå där: om jordens vatten knappt håller för att fylla rymdvarelsernas stridsfordon med vatten ett dygn varför gör de sig då besväret att anfalla? De borde åtminstone kunna få vatten för något år om det ska vara mödan värt att anfalla en annan planet.

I stort sett består filmen bara av en massa skjutande och manschauvinistiskt snack.
för syns skull någon enstaka kvinna till soldat. Det verkar som om filmen är gjord för en krigsälskande publik och för att inte kunna beskyllas för någon form av rasism är fienden rymdvarelser som ser ut som en slags myror blandade med robotar. För att filmskaparna ska kunna ge sig totalt hän åt dödandet och hatandet.

Allt är förutsägbart, det blir aldrig spännande och så förstår innehåller filmen den obligatoriska ingrediensen med några söta oskyldiga små barn.

Filmens beskrivning från filmbolaget:

I åratal har UFO iakttagelser dokumenterats över hela världen – Buenos Aires, Seoul, Frankrike, Tyskland, Kina. Men 2011 kommer det som en gång var iakttagelser bli en skrämmande verklighet när Jorden attackeras av okända trupper. När folk över hela jorden ser världens stora städer falla, blir Los Angeles mänsklighetens sista utpost att stå fast mot det anfall som ingen förväntade sig. Det blir upp till marinofficeren (Aaron Eckhart) och hans nya pluton att dra en linje i sanden när de tar sig an en fiende olik allt de någonsin stött på tidigare.

Det låter tyvärr mycket, mycket mer spännande än det någonsin blir. Jo, jag har en hosta som inte vill ge sig. Det var inget problem, Jag kunde sitta och hosta hur mycket som helst i biosalongen, det hördes inte på grund av det enorma oljudet från allt skjutande och alla exploderande granater.

WORLD INVASION BATTLE: Los Angeles är regisserad av Jonathan Liebesman och i rollerna ser vi bland andra Aaron Eckhart, Michelle Rodriquez, Bridet Moynahan och Michael Pena.

World Invasion: Battle Los Angeles är en film för krigsälskare – och den första filmen som får betyg 0 av Kulturbloggen sedan vi började sätta betyg på filmer.

Läs även andra bloggares åsikter om World Invasion: Battle Los Angeles, film, recension, krig, rymdvarelser, aliens, ufo

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Krig, Recension, Scen, World Invasion: Battle Los Angeles

Digitaliseringen av landets biografer snabbas på med 60 miljoner kronor

12 april, 2011 by Redaktionen

Regeringen satsar 60 miljoner kronor under fyra år för att kunna snabba på digitaliseringen av landets biografer skriver näringsminister Maud Olofsson och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i ett pressmeddelande:

Inom några få år kommer större delen av filmdistributionen gått från att ha varit analog till att vara digital. Samtidigt är det i dagsläget bara omkring 20 procent av alla biografer som klarar det nya sändningsformatet. Omställningen för biograferna är mycket kostsam och det har varit en överhängande risk att små biografer, främst på mindre orter, skulle slås ut då de inte kan visa digitalt format.

Regeringen har sedan tidigare pekat ut digitalisering av biografer som en viktig insats för att kunna upprätthålla ett rikt kulturliv i hela landet. Takten för digitaliseringen har dock gått snabbare än beräknat och vi står inför faktum att en majoritet av biograferna inte kommer kunna visa nya filmer om inte en omställning kan påbörjas snarast.

Vi har därför beslutat att tidigarelägga en stor satsning som handlar om att ge stöd till biografer för omställning till digitalt format. Regeringens satsning omfattar totalt 60 miljoner kronor som fördelas under fyra år. Genom beslutet kommer stödet till digitalisering av biografer kunna inledas redan i år. Svenska Filminstitutet, SFI, får i uppdrag att utforma och administrera satsningen på digitalisering av biografer. Biografer i hela landet kommer att kunna ansöka om medfinansiering till digitaliseringsprojekt.

En naturlig följdfråga är naturligtvis varför denna omställning från analogt till digitalt över huvud taget måste göras?

Större utbud, kortare väntetid på nya filmer och ökad tillgänglighet för personer med behov av textad eller syntolkad film är tre starka fördelar.

Genom den digitala tekniken kan biografer över hela landet erbjuda aktuella filmer och ett mer varierat utbud än tidigare. Dessutom får biograferna möjlighet att visa evenemang som exempelvis opera-, musik- och teaterföreställningar. Det kan handla om direktutsändningar från Metropolitan i New York, Dramaten, Kungliga Operan och Stockholms Konserthus. Den digitala visningstekniken ger också möjlighet att visa stora idrottsevenemang och dataspelstävlingar.

Samtidigt ges nya möjligheter till ökad tillgänglighet av film för döva, hörselskadade och synskadade. Exempelvis kan teknik med i förväg inspelade syntolkningsljudspår utvecklas, vilket ökar tillgängligheten för syn- och hörselskadade redan från premiärdatum. Samtliga digitala filmkopior kan innehålla både en otextad version, en svensktextad version och ett syntolkat ljudspår.

Dessutom är digitala filmkopior, i jämförelse med analoga, är billigare att både framställa och distribuera, vilket gör att aktuell film kan få snabbare spridning till mindre orter.

Det är mycket glädjande att vi nu kan ge besked om att satsningen kan komma igång redan i år så att publiken i hela landet kan få tillgång till ett varierat filmutbud och ett rikare kulturutbud.

Läs även andra bloggares åsikter om film, biografer, digitalisering

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: biografer, digitalisering, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Sida 161
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in