Thor
Betyg: 3
Premiär: 27 april 2011
En av årets första storfilmer är här, Thor. Det var ganska höga förväntningar på den här filmen efter den hårda marknadsföringen och jag tycker att filmen uppfyllde förväntningarna. Filmen var bra, men jag älskade den inte.
Någon har släppt in jättar från Jotunheim och därmed förrått Asgård. Detta sker när Oden (spelas av Anthony Hopkins) ska kröna Thor (Chris Hemsworth) till kung och ceremonin avbryts innan han blir kung. Thor är rasande. Denna incident betyder att freden mellan Asgård och Jotunheim är över och Thor vill ge tillbaka omedelbart. Oden, som är gammal och vis, förbjuder detta. Loke (Tom Hiddleston) lyckas övertyga sin bror om att ta sig till Jotunheim ändå och visa dem vad Asagudarna går för, så Thor, Loke och ett gäng andra gudar far till Jotunheim. Heimdall (Idris Elba) vakar över bron Bifrost, som är den enda länken från Asgård till resten av universum, men det tar inte lång tid innan Thor har övertygat honom och han låter dem fortsätta.
När de kommer till Jotunheim tycker de andra i gänget att det känns fel att vara i jättarnas rike och att de borde återvända innan någon skada har skett. Men Thor är arrogant och vill visa sin far att han är modig och stark nog att besegra jättarna på egen hand, så de fortsätter. Snart visar det sig att striden blir svårare än de trodde och Oden måste rädda dem.
Oden är vansinnig på sin son som nu har garanterat att ett nytt krig mot jättarna. Han bannlyser sin son och Thor hamnar på jorden tills han har lärt sig sin läxa. Han kan bara få tillbaka sin älskade hammare om han visar sig värdig att vara kung i Asgård.
Medan Thor kämpar sig igenom världen i Midgård där han träffar på forskarna Jane Foster (Natalie Portman), Erik Selvig (Stellan Skarsgård) och den roliga Darcy Lewis (Kat Dennings), hamnar Oden i en av sina djupa sömnperioder när han behövs som mest och Loke tar över tronen.
Om man är en fan av Marvels superhjälte Thor så kommer man troligen tycka om och känna igen sig mycket i den här filmen. Det verkar som om regissören Kenneth Branagh verkligen har försökt återskapa Marvels version av gudarna och Asgård. Men om man inte är bekant med Marvels superhjälte så kan man undra vad som har hänt med Asgård som har blivit någon slags modern scifi-planet.
Skådespelarna var noga utvalda. Redan efter de första två minuterna av filmen i en scen med Stellan Skarsgård och den oscarsbellönade Natalie Portman förstod jag de har satsat på att få de bästa skådelspelare som går att få. Chris Hemsworth är verkligen trovärdig som en arrogant och mäktig nordisk gud.
Någonting som dock förbryllade mig var att i den här filmen var jätten Laufey en man medan i nordisk mytologi är Laufey Lokes mor. Jag undrade hur det kan komma sig att denna film kunde göra en sådan miss så jag gjorde lite research efteråt och tydligen så är Laufey Lokes far och kung över Jotunheim i Marvelserierna. Troligen beror det här könsbytet på att tecknaren av Thor serien missuppfattade den nordiska mytologin och råkade göra Laufey till en man.
I övrigt var filmen bra, men inte fenomenal. Det är tveksamt om det är värt att se den i 3D. Vissa scener i Asgård var visserligen väldigt vackra med 3Deffekten men andra scener, som när Thor befinner sig på jorden, hade de inte behövt vara i 3D alls.
Läs även andra bloggares åsikter om Thor, film, filmrecension
