• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kultur

Ladda för kultur i Almedalen – eller är kulturen verkligen en valfråga?

18 juni, 2010 by Rosemari Södergren

Dubbelt så mycket kultur i Almedalen, står det i en rubrik i DN.
Huruvida dubbelt så mycket är särskilt mycket säger ju inte rubriken.
Om det varit ett kulturarrangemang tidigare betyder dubbelt så mycket två.
Allt är relativt.

En sak är säker: för att synas i bruset i Almedalen i år krävs att sticka ut, att ha något. Det kommer att vara hur mycket folk som helst, överallt och hela tiden.

DN berättar om teaterföreställningen ”Seven” som ska spelas under Almedalsveckan, första veckan i juli.

”Seven” är dokumentär berättar­teater om kvinnorna som övervunnit omöjliga odds i sin kamp för frihet och rättvisa. Texten har sammanställts av sju internationellt kända dramatiker som intervjuat sju kvinnor från Guatemala, Nordirland, Nigeria, Ryssland, Afghanistan, Pakistan och Kambodja.

Sju manliga riksdagspolitiker spelar de sju kvinnoroller i teaterföreställningen ”Seven”,

Staffan Danielsson (C) läser om Marina Pisklakova-Parker (Ryssland) som trots enorma svårigheter lyckades 1993 starta Rysslands första hjälplinje (ANNA) för offer för misshandel i hemmet.

Mats Pertoft (MP) läser om Farida Azizi (Afghanistan) som under talibanregimens styre i Afghani­stan kämpade mot kvinnoförtryck och kvinnors marginalisering. På grund av de dödshot som riktats mot henne har hon flytt till USA.

Jacob Johnson (V) läser om Inez McCormack (Nordirland) som är engagerad i kvinnorätts- och människorättsfrågor, liksom frågor som rör arbete och social rättvisa.

Mikael Damberg (S) läser om Mukhtar Mai (Pakistan) som blev utsatt för en gruppvåldtäkt som vedergällning för ett ”hedersbrott”. I stället för att följa traditionen och ta sitt liv ställde hon sina förövare inför rätta.

Fredrik Malm (FP) läser om Annabella De Leon (Guatemala) som genom att skaffa sig en utbildning kunde lyfta sin familj ur fattigdom och har varit kongressledamot sedan 1995.

Michael Anefur (KD) läser om Mu Sochua (Kambodja) som 2005 blev nominerad till Nobels fredspris, på grund av sitt arbete mot människohandel och sexslaveri i Kambodja och grannlandet Thailand.

Mats Sander (M) läser om Hafsat Abiola (Nigeria) som efter morden på hennes föräldrar grundade organisationen Initiative for democracy, som erbjuder utbildningar och ledarskapsträning för unga kvinnor runt om i Nigeria.

Bakom ”Seven” ligger Riksteatern som berättar mer om föreställningen här.
Här finns en recension av föreställningen i Svenska Dagbladet.

DIK, fackförbundet för akademiker som jobbar med kultur, har ett stort program som är intressant för den kulturintresserade. Hela programmer ser du här.

Bland annat arrangerar DIK:
Chattwalk med kulturministern
En chattwalk kring sex kulturpolitiska perspektiv i rasande tempo. Ingen talare får mer än tre minuter för att ge sin syn. Bland de medverkande finns kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Kultur uppstår i möten mellan människor. I dessa möten uppstår nya idéer uppstår och växer. Nya idéer är i sin tur en förutsättning för utveckling, entreprenörskap och företagande. Om kommuner och regioner minskar sin kulturverksamhet är risken stor att nya möten och därmed nya idéer aldrig uppstår. Då hämmas utvecklingen och därmed också tillväxten. Tillväxt inte bara behöver kultur, den kräver det!

Välkommen till ett annorlunda arrangemang med chattwalk som ger dig snabba svar på stora frågor. Mellan varje fråga blir det tid för diskussion med publiken.

Medverkande:
* Lena Adelsohn Liljeroth (M), kulturminister
* Siv Holma (V), ordförande i riksdagens kulturutskott
* Jasenko Selimoviæ, konstnärlig ledare och regissör (FP)
* Ted Hesselbom, chef för Röhsska museet i Göteborg
* Karin Linder, förbundsordförande DIK

Onsdag 7 juli, kl 8:00-9:30
Kårhuset Rindi, Stora salen

Fler kulturarrangemang i Almedalen har DN letat fram här.

Jag siktar bland annat in på mig följande under söndagen 4 juli:

Kl 16.30-18.00
Moderaterna lovar. Kulturpolitisk utfrågning av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M).
Arrangör: Svensk Scenkonst.

Kl 20.30-22.30
Pjäsen ”Bergsprängardöttrar” spelas. Manus, regi och scenografi: Lo Kauppi. Producent: Helena Ringvold.

Och på tisdagen:
Tisdagen den 6 juli
Kl 10.00–11.30
Vad händer när kulturbidragen läggs i koffert? Arrangör: Kulturrådet.

Kan scenkonst förändra världen?
Arrangör: Riksteatern.

Kl 16.00–17.30
Privata pengar i praktiken – om personligt engagemang och ny finansiering. Arrangör: Kultur och näringsliv.
Produktion och arrangör: Riksteatern.

————
I jämförelse med hur viktig kulturen är, tycker jag ändå att det är rätt lite seminarier och arrangemang som har fokus på kulturpolitik.

Med tanke på att det inte var så många dagar sedan det här pressmeddelandet kom:
Rödgröna: – Nu blir kulturen en valfråga!

2010-06-04 15:04

De rödgröna riktar nu skarp kritik mot de borgerliga partierna för att man i sitt nya kulturpolitiska program inte höjer ambitionerna eller presenterar nya förslag som kan bidra till att lösa de stora utmaningar och problem som svenskt kulturliv står inför.

– Efter fyra förlorade år med borgerlig kulturpolitik hade det varit på sin plats med en borgerlig kursomläggning av kulturpolitiken. Men varje förväntan om borgerlig omprövning kom på skam och nu föreslås fyra år till med samma inriktning. Jag förstår om många i svensk kulturliv blir besvikna. Det är bra att man arbetar vidare med projekt som Skapande skola. Även förslaget om digitalbio – som vi har arbetat för länge – är bra. Men i det stora hela är det allt för låga ambitioner och mest diffusa förslag. De borgerligas loja inställning till kulturen är också ett besked. Vårt besked tillbaka är tydligt:
– Nu blir kulturen en valfråga!, säger Socialdemokraternas kulturtalesperson Leif Pagrotsky.

Men nja, jag tycker mig inte se så stort intresse för kultur bland de som arrangerar seminarier i Almedalen. Det kryllar inte av kulturpolitiska arrangemang.
Fast å andra sidan gör det att jag har en rimlig chans att delta i rätt stor del av det utbud som finns.

Relaterat:
Marit Bergman om varför hon röstar rödgrönt.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, DIK, kultur, Almedalen, val2010

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Almedalen, DIK, Kultur, Kulturpolitik, val2010

Popvänsterns återkomst behövs

10 juni, 2010 by Redaktionen

Krogen har blivit politisk, skriver Stockholms tidningen City. Tidningen finns ju tyvärr bara i pappersupplaga, i stort sett. Den finns i något konstigt format på webben som inte inte går att länka till.

Rätt konstigt i och för sig för en tidning som trots allt lever på annonsintäkter till hundra procent. Genom att finnas på webben skulle den kunna ta in fler annonser?

I numret som fanns tillgängligt torsdag 10 juni tar City upp att var och varannan klubbkväll med en diskussion. Politiken har flyttat ut på krogen.

Jo, jag tror det ligger något i det. Jag tycker mig se att allt fler börjar intressera sig för samhällsfrågor och diskutera politik.

City har speciellt kikat närmare på två unga tjejer som bloggar om politik från vänsterhållet och som kan ses som ett vänstersvar på Moderaternas Blondinbella.

De två vänsterblogg-tjejerna är Fiona och Rebecca. Fram till valet bloggar de på nyheter24.se.
Där har de en skön mix av att lyfta fram sig själva och sin musik och politik och samhällsengagemang.

Undrar om de också stått på den där gnälliga attityden som vi på Kulturbloggen råkar ut för då och då, gammelpolitiker som inte tycker vi är rumsrena i politiken för att vi skriver om musik och film också?

I artikeln berättar City också om projektet Popvänstern som dragits igång på Pet Sounds Bar i Stockholm. Fast i sanningens namn skulle det projektet ha nytta av bloggare som oss på Kulturbloggen. De har inte publicerat något på twitter sedan slutet av januari.

Här intervjuas Uje Brandelius, initiativtagaren till Popvänstern:

Varför har du dragit igång Popvänstern?
– För att jag fick jobb på Vänsterpartiet i riksdagen och träffar en massa intressanta vänstermänniskor varje dag plus att jag känner en jävla massa popsnören med vänstersympatier från min tid i Doktor Kosmos. Den kombon kände jag att var tvungen att utnyttja på nåt vis. Det är ju inte direkt svårt att komma på popmusiker med vänsteråsikter. Skillnaden är väl att jag har druckit öl med dom flesta och har deras telefonnummer.

Vad vill du att Popvänstern ska vara för sorts klubb?
– Ett ställe för både party och debatt. Jag har liksom aldrig förstått varför det måste vara antingen eller. Alla mina bästa partyn har innehållit minst ett rejält gräl. Att debattera är som att dansa för mig, fast roligare, för man kan vinna, det kan man inte i dans.

Nå, vad är då popvänstern? Enligt hemsidan:

Efter rödvinsvänstern, proggvänstern, stenkastarvänstern, chilevänstern, sovjetvänstern, kinavänstern, palestinasjalsvänstern, homovänstern, tokvänstern, knasvänstern, haschvänstern, extremvänstern, kulturvänstern, mediavänstern, gammelvänstern, sossevänstern, huliganvänstern, fulvänstern, finvänstern, frasvänstern, överklassvänstern, modevänstern, hippievänstern, vegovänstern, anarkovänstern, arbetarvänstern, fackföreningsvänstern, radhusvänstern, låtsasvänstern, skogsmullevänstern och gåslevervänstern är det nu dags för…POPVÄNSTERN

Nu hoppas jag att Popvänstern är mer aktiva utanför Twitter och webben.

För min del står också Dagens Arena för popvänstern. De har gjort en nysatsning på sin sajt och inser att musik är viktig och samlar på politiska låtar på en lista på Spotify.

Nu handlar popvänstern inte om några få projekt, det handlar om många projekt, många maskrosor som spirar ur asfalten, eller för den delen alla möjliga blommor och all möjlig musik och film och bild och diskussioner som förs.
Människor som vill förändra samhället, som har visioner, drömmar …

För en sak är säker: det blir en tuff valrörelse i år. I några opinionsundersökningar har högeralliansen utropas till vinnare, nu kom den stora mest seriösa från SCB som säger att den rödgröna oppositionen ser ut att vinna, enligt Aftonbladet:

De rödgröna leder med 50,2 procent över alliansens 44,2 procent i SCB:s majmätning.
– Svenska folket giller inte regeringens politik som gett utslagning och ökade klyftor, säger Ibrahim Baylan, (S).
Sverigedemokraterna hamnar utanför riksdagen med 3,9 procent.

Mätningarnas mätning, som räknar samman alla opinionsmätningar, säger också att de rödgröna leder:

Vid ett riksdagsval i maj skulle det borgerliga blocket få 44,2 procent av rösterna medan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet skulle få 50,2 procent.

Det kommer att bli tufft. Igår spred Rapport konstiga siffror om utanförskapet. Roger Jönsson är en av många som visat på felaktigheterna där.

Utanförskapet
Förra året var det runt 1 miljon människor som vare sig hade ett arbete eller var heltidsstuderade utan att samtidigt söka arbete. Men utanförskapet är så mycket större än så. Att vara sjuk och borta från sin arbetsplats under lång tid kan för många betyda isolering, avsaknad av arbetsgemenskap och tillhörighet. Dessutom tillkommer alla de som har ett jobb men egentligen vill arbeta mer än de kan på grund av arbetsmarknadsskäl. Att arbeta deltid innebär ofta att man inte klarar sin egen försörjning och blir beroende av andra. Och det är framför allt kvinnor som arbetar deltid. Det är alltså ytterligare en halv miljon människor som befinner sig i utanförskap: de arbetar men mindre än de skulle vilja göra. Sammantaget är det runt 1,5 miljon människor som står utanför arbetsmarknaden.”

Om det är utanförskap vi ska diskutera ska vi diskutera samma som moderaterna tog upp inför valet 2006. Gör vi det ser vi att utanförskapet har ökat med över 70 000 personer.

Ulrika Falk har också ett bra inlägg kring detta.

En sak är säker: valkampanjen har börjat och det kommer att handla om många försök att frisera siffror som talar sitt tydliga språk om hur klyftor ökat i Sverige och hur utanförskapet ökat under högerregeringen.

Mona Sahlin skriver i den rödgröna bloggen:

Alla dessa tio exempel ovan visar på tydliga skillnader mellan de politiska alternativen – både i sak och ideologiskt. Den 19 september står svenska folket vid skiljevägen: Ska vi ha fler jobb – eller ökade klyftor? Nu växlar vi upp!

Om nu denna opinionsmätning visar på ett växande engagemang och intresse för samhällsfrågor och att kulturintresse betyder känsla för politik: då har nog popvänstern vaknat till liv lite varstans. Och det bådar gott.
För det handlar inte om att vinna ett val, det handlar om att förändra ett samhälle. Att ha medborgare som känner sig delaktiga i samhällsdebatten.

Relaterat:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Expressen 1, Expressen 2.

Läs även andra bloggares åsikter om rödgröna, politik, popvänstern, kulturpolitik, kultur, opinionsmätning

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Kultur, Kulturpolitik, Politik, popvänstern, rödgröna

Göteborg: Steneby sticker ut

4 juni, 2010 by Redaktionen

Masterposter 2010

Uppflugen på en av innergårdens bänkar presenterade igår Röhsska museets chef Ted Hesselbom, tillsammans med representanter för HDK och Steneby, en av årets examensutställningar – Design och konsthantverk på avancerad nivå – för press och vip. HDK och Steneby har som vanligt en stor bredd i sitt utbud, från mjukt till hårt, från humor till allvar. Performancekonst, att utforska mellanrum, att göra fantasin verklig och handvävda linnelakan var bara några av de verk som visades upp. Detta år är det dock Steneby som främst visar framfötterna. Här kommer några exempel:

En trappa upp möttes vi av Alexander Brandts ”Väktaren”, en 250 kilo tung skulptur som består av runt 400 små, sammansvetsade metallbitar. Som konstnären själv uttrycker det: ”Jag hoppas att min skulptur hos någon kan framkalla en gnista av magisk fantasi och så ett frö till dennes egen berättelse.” Vad som är Alexanders egen berättelse får jag inte ur honom. ”Jag vill inte tolka verket för betraktaren”, säger han. Och jag kan hålla med, även om jag är nyfiken. ”Väktaren” får mig att tänka på fågel Fenix störtandes mot marken med vingarna tätt intill kroppen, om eld och förgängelse, om styrka, stål och Hollywood-rekvisita. Det finns en inneboende kraft i verket som accentueras av de avgasrörsliknande cylindrarna på en sidan, och den skarpa huggtand – eller näbb i min tolkning – som markerar hugget, rörelsen nedåt, mot slutet/döden.

Längre bort i  lokalen, i passagen mellan de två huvudbyggnaderna, träffar jag Mikael Oom och fastnar i ett samtal om hans klot i metall, hantverksskicklighet, och amerikanska bilar kontra samurajernas masker. Verket, som saknar namn, består av fem metallklot; olika i struktur och tillagda former. Olja möter metall, putsad yta möter rostiga bultar och någonstans flyter mina tankar till dykarhjälmar från förr, metallskrot och gigantiska skrotupplag i en kanske inte alltför avlägsen framtid. Postapokalyptiska vibbar möter maskinernas skönhet, renheten i formerna kontrasteras mot dess funktion och sierskans kristallkula ger dig en aning om vad som ligger längre fram i tiden. Dessutom var det fascinerande att få reda på svårigheterna att ta fram det perfekta klotet. Det ligger många beräkningar bakom.

I det tredje rummet bryts tydligt utställningens hitills relativt hårda materialval av, och papper, tyg, flyktiga andefigurer och fantasifulla möbler fyller lokalen. Upphängda i ett av fönstren hänger Shadi Bokharaies ”Love, loss and loneliness”. Först reagerar jag på mönstren, sedan ser jag konturerna av människor. Ljuset från fönstret går igenom skulpturerna och bidrar till det lätta, luftiga intrycket. Kontrasterna i vecken och de skarpa och samtidigt mjuka konturerna, förtydligas och lyfts fram genom upphängningen. Det går att känna draget från H.C. Andersens ”Den lilla sjöjungfrun” när hon slutligen blir en av luftandarna, en av de fria. Samtidigt finns smärtan där: tankfullt, tänkvärt och sorgset på en och samma gång.

Mitt besök på Röhsska avslutas denna gång med ett samtal med HDK-studenten Margit Brundin och hennes lekfulla, charmiga djur. När såg du ett lamm djupt i ögonen senast ? Eller en hare? Om ni har tvekat huruvida djur har en själ eller inte – ta en titt på Brundins verk. De tål att betraktas.

Utställningen pågår från och med 5 juni till och med 15 augusti 2010.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Göteborg, Kultur, Recension

Sverige måste lära av Norge, Sverige behöver ett kulturlyft

23 maj, 2010 by Rosemari Södergren

Norge märks mer och mer inom musikbranshen: Turbonegro, Susanne Sundför, Donkeyboy, Sivert Höyem …
Men nyttan för ett land som satsar på kulturen ger många fler vinster än inom musikexporten.
Kulturen gör människor mer kreativa och det kan i sin tur spilla över på vad människor sysslar med överlag. Kreativa entreprenörer eller över huvudtaget kreativ personal gör arbetsplatserna bättre. Där kreativitet frodas händer saker: vi hittar nya sätt att göra saker, nya metoder att förbättra miljön, produkter, organisationen.

Kulturen gör människor kreativa.
Därför behövs kultur för välfärden.

Kultur är nödvändig för demokratin. Ur demokratiaspekt är det alldeles extra viktigt med kultur. Om medborgare inte kan delta i samhällsdebatten, inte kan tillgodogöra sig den då stelnar samhället.
I dag står vi i inför ett vägval: i och med Internet kan alla göra sig hörda – men samtidigt finns det enormt starka krafter som vill censurera webben och mobilerna.
Bloggverktyg är ett fantastiskt verktyg för demokrati och delaktighet. Var och en som startat en blogg, skriver något och klickar på publicera får se sin eget text på datorskärmen. Att se att man själv kan skriva något och som andra kan läsa, är utvecklande.
Det är som med att läsa: när jag var liten sade en del kloka vuxna att det var bra att barn läste mycket och fick läsvana: ”Det spelar ingen roll om det är Kittyböcker eller Femböcker, bara de läser”.
Att vara bra på att läsa och ta till sig något i litteratur eller i faktaböcker är en slags rikedom, en styrka, ett användbart verktyg för att delta i samhällsdebatten.
På samma sätt är det utvecklande att blogga, oavsett vad någon bloggar om.
Att vara aktiv i sociala medier som Twitter, Facebook, LinkedIn ger kontakter, nätverk och nya intryck.

För demokratin är det bra ju fler som deltar samhällssamtalet. Kultur ger oss röster att delta i debatterna i samhället.

Kultur vidgar livet. För varje enskild individ blir livet rikare med kultur. Genom kultur vidgas våra intryck och vi kan leva oss in i andras liv.
Men om vi dessutom själva kan skapa vidgas detta ännu mer.
Och allt kultur börjar där någonstans. Enskilda individer som kan skapa.
Och nu kommer vi till kulturpolitikens kärnpunkt: hur vill vi att kulturen ska spridas? Hur vill vi att människor ska bli kulturskapare?

Vi kan välja att vem som har tillgång till kultur och kan tillföra kultur avgörs i stort sett av hur välbeställd den enskilde är. Det förlorar samhället på ganska snabbt. Färre blir kreativa, färre deltar i det demokratiska samhället och färre är kreativa entreprenörer. Därmed kan samhället förlora många stora kulturskapare, eftersom de redan som små sorterades bort.

Vi kan också välja att göra kulturen tillgänglig för alla och ge alla verktyg för att bli kulturskapare. Genom att estetiska ämnen står på alla barns skolscheman , genom att avgifterna är så låga som möjligt för att gå i musikskolor och kulturskolor, genom låga avgifter på olika kulturarrangemang …

Kultur är alltså mycket viktigt för välfärden, samhället och den enskilde individen.

Sverige har något att lära av Norge när det gäller att satsa medvetet på kultur.
TCO-tidningen berättar om det norska Kulturlyftet:

I mars 2004 lanserades därför ”Kulturlyftet” av Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti, SV. De tre partierna satt då fortfarande i opposition, men 2005 vann de valet. I den politiska plattformen för regeringen skrevs det in att kulturen ska få en procent av statsbudgeten 2014.

Sverige behöver också ett Kulturlyft.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, Norge, politik, kultur

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Kultur, Kulturpolitik, Norge, Politik

Kulturen och politiken

21 maj, 2010 by Redaktionen



Kultur och politik är två pelare i det som samhället och demokratin vilar på.

Kultur ger oss verktyg att formulera oss, att kommunicera, att förstå varandra …
Politik utan känsla för människors villkor och liv är meningslös och hjärtlös.

Kulturen behövs för ett demokratiskt samhälle. Jag skulle kunna blogga långa poster om detta, men just nu har jag inte så mycket tid till det. Så jag hänvisar till några andra poster om detta.

Som en presskonferens jag bloggade ifrån på Dramaten där Krister Henriksson berättade om uppsättningen av pjäsen ”En handelsresandes död” som har premiär på Dramaten i höst:
Det är en otroligt stark pjäs, sade Krister Henriksson:

– När jag läste den på 80-talet var det svårt att tänka sig den spelas i Sverige, med det trygghetssystem vi hade då. Men idag, då pensionärer och sjuka drabbas är den mer aktuell än någonsin.

I veckan var jag på en intressant After work-träff mellan S-partiledaren Mona Sahlin och skådespelaren Björn Kjellman.
Kjellman sade bland annat att det han ser som det negativa med Stockholm är den stora segregationen.

Alexandra var också där och hon har skrivit ett bra inlägg om mötet:

Jag talade med en av initiativtagarna, Ingrid Rudin, efteråt och vi var rörande överens om att vi måste tänka nytt för att attrahera nya väljare. Torgmöten och traditionella valstugor är för de närmast sörjande. Vem lyssnar eller kommer fram och ställer frågor? Vem vill dricka sunkigt termoskaffe?

På ett mingel med den norske deckarförfattaren Jo Nesbö pratade jag länge med en man från den norska ambassaden i Stockholm som berättade om det norska kulturlyftet, något jag tycker vi borde lära oss av:

Och ännu en sak som jag kommer att blogga mer om är om den norska kulturpolitiken som vi i Sverige har mycket att lära om. Norge har något som kallas Kulturlyftet som innebär att år 2014 ska 1 procent av statsbudgeten gå till kultur. Det berättade Öyvind Hernes från den norska ambassaden, som också var där i minglet.

Nej det norska kulturlyftet har nästan tigits ihjäl av svenska medier. Svenska Dagbladet är en få redaktioner som berättat om det:

Vad får man för 2,7 miljarder norska kronor mer till kulturen, som man inte skulle ha fått annars? Projektet Untuned Bell skulle i varje fall aldrig ha kunnat genomföras om inte pengarna flödat så fritt ut ur kulturdepartementet.

Fler blogginlägg om det norska kulturlyften: Nilssons lilla värld och Kulturekonomi.

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturpoliitk, Norge, Björn Kjellman, Mona Sahlin, Krister Henriksson, Dramaten, kulturlyftet

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Kultur, kulturpoliitk, Norge

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 38
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

17/4 2026 Musikens Hus i Majorna … Läs mer om Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in