Kultur och politik är två pelare i det som samhället och demokratin vilar på.
Kultur ger oss verktyg att formulera oss, att kommunicera, att förstå varandra …
Politik utan känsla för människors villkor och liv är meningslös och hjärtlös.
Kulturen behövs för ett demokratiskt samhälle. Jag skulle kunna blogga långa poster om detta, men just nu har jag inte så mycket tid till det. Så jag hänvisar till några andra poster om detta.
Som en presskonferens jag bloggade ifrån på Dramaten där Krister Henriksson berättade om uppsättningen av pjäsen ”En handelsresandes död” som har premiär på Dramaten i höst:
Det är en otroligt stark pjäs, sade Krister Henriksson:
– När jag läste den på 80-talet var det svårt att tänka sig den spelas i Sverige, med det trygghetssystem vi hade då. Men idag, då pensionärer och sjuka drabbas är den mer aktuell än någonsin.
I veckan var jag på en intressant After work-träff mellan S-partiledaren Mona Sahlin och skådespelaren Björn Kjellman.
Kjellman sade bland annat att det han ser som det negativa med Stockholm är den stora segregationen.
Alexandra var också där och hon har skrivit ett bra inlägg om mötet:
Jag talade med en av initiativtagarna, Ingrid Rudin, efteråt och vi var rörande överens om att vi måste tänka nytt för att attrahera nya väljare. Torgmöten och traditionella valstugor är för de närmast sörjande. Vem lyssnar eller kommer fram och ställer frågor? Vem vill dricka sunkigt termoskaffe?
På ett mingel med den norske deckarförfattaren Jo Nesbö pratade jag länge med en man från den norska ambassaden i Stockholm som berättade om det norska kulturlyftet, något jag tycker vi borde lära oss av:
Och ännu en sak som jag kommer att blogga mer om är om den norska kulturpolitiken som vi i Sverige har mycket att lära om. Norge har något som kallas Kulturlyftet som innebär att år 2014 ska 1 procent av statsbudgeten gå till kultur. Det berättade Öyvind Hernes från den norska ambassaden, som också var där i minglet.
Nej det norska kulturlyftet har nästan tigits ihjäl av svenska medier. Svenska Dagbladet är en få redaktioner som berättat om det:
Vad får man för 2,7 miljarder norska kronor mer till kulturen, som man inte skulle ha fått annars? Projektet Untuned Bell skulle i varje fall aldrig ha kunnat genomföras om inte pengarna flödat så fritt ut ur kulturdepartementet.
Fler blogginlägg om det norska kulturlyften: Nilssons lilla värld och Kulturekonomi.
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturpoliitk, Norge, Björn Kjellman, Mona Sahlin, Krister Henriksson, Dramaten, kulturlyftet