Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Avey Tare – Down There

by

Avey Tare – Down There
Dave Porter från Animal Collective har nu släppt sin första soloskiva under artistnamnet Avey Tare.
Down There är inte lika lätttilgänglig som Animal Collectives senaste skiva och riktar sig istället till mer etablerade fans av genren.
Öppningsspåret skapar en riktigt mörk atmosfär som resten av skivan till en viss grad fortsätter att bygga på. Ljudspåren är atmosfäriska, ganska djupa, och sångarens röst blandar in i bakgrundsmusiken och låter som ännu ett instrument, snarare än som sång.
Man kan inte säga att det finns någon riktig genomslagskraft i låtarna, då de går in i varandra hela skivan igenom, och de tenderar att variera ganska lite. Musiken låter stundom som angenäm bakgrundsmusik, stundom som hopblandad gegga av olika ljud och effekter, vilket kan ge ett ganska platt intryck. Men då och då rycker den upp sig och lägger in ett nytt, fräscht sound över det gamla, så man tröttnar inte alltför snabbt på skivan som helhet.

Avey Tare – Lucky 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En helkväll på Berns med Devotchka och Gogol Bordello

by


Flattr this

Det är lördag den 4e december och stockholm är iskallt, men inte inne på Berns salonger. Hela stora salen är fylld av förväntansfulla och delvis berusade människor. Kvällen till ära gästas stockholm av inte mindre än två folkrockspunkande band som ska bjuda upp till dans.

Första bandet upp på scen är Devotchka, ett folkrockigt band med influenser från de slaviska länderna, grekland och ryssland. Bandet består av fyra personer med leadsångaren Nick Urata, men det är inte han som fångar min blick. Längst ut på vänsterkanten står en man i glasögon och en violin fast mot hakan. Flera gånger under spelningen kommer jag på migsjälv med att bara stå och lyssna på hans spelande, väldigt vackert! Bandet i sig var det heller inget fel på, väldigt svängigt och en perfekt publikuppvärmare. Låtarna var väldigt bra, men tyvärr kan jag inte minnas namnet på någon eftersom jag aldrig hört dem tidigare, men jag kan absolut säga att jag kommer lyssna vidare på dem. Det är den perfekta förfestmusiken, och att de även lägger in en cover på Velvet undergrounds grymma ”venus in furse” gör detta ett utav de bättre förbanden jag sett på senare tid.

Band nummer två denna kväll är zigenarpunkbandet Gogol Bordello. Bandet bildades 1999 i New york men medlemmarna kommer från alla världens hörn och frontas av den galna, karismatiska sångaren Eugene Hutz. Bandet har alltid varit känt som ett rent stycke dynamit och deras livekonserter har ryktet om sig att vara helt galna, så förväntningarna är självklart höga. Men jag måste erkänna att jag blir lite besviken. Missuppfatta inte, bra spelning, men bitvis känns den seg.

På senaste skivan ”Trans-Continental Hustle” tappar gogol sitt energiska sound och byter ut det mot akustisk gitarr, vilket resulterar i att konserten får flera lugna partier, vilket inte går hem hos en publik som kommit för att dansa. Men när bandet bränner av sina klassiska låtar som stampvänliga ”Start wearing purple” och studsiga ”Wonderlust King” så dansar hela Berns med armarna i luften som om det är världens undergång, även jag. När det väl blir röjjigt så gogol ett väldigt roligt band att titta på, fruktansvärt färgsprakande. Dock så är jag väldigt besviken att de inte spelade sin låt ”Through the roof ’n’ underground”, jag har en känsla av att den hade varit fantastisk som extranummer, även om ”Alcohol” också var ett bra extraval.

SÅ, kvällen i helhet var mycket bra, även om gogol inte levererade så galet som jag tror att de kan. Men om de kommer tillbaka till Sverige snart så kan jag absolut rekommendera folk att se dem, om inte för showen så för Eugenes helt fantastiska, fantastiska, fantastiska mustasch.

Text och foto: Linnea Amling

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Duffy med ”Endlessly”

by

Duffy är tillbaka. Med förra albumet, debutalbumet, vann den nu 26-åriga walesiskan en grymma för Best Pop Vocal Album.

Soulrösten från Wales är nu tillbaka med albumet ”Endlessly” som är något mer diskodans-inriktat fast med några lugnare akustiska spår också.

DN:s recensent Nanushka Yeaman ger betyg 3 och retar sig framför allt på samplingen av C & C Music Factorys monsterhit ”Gonna make you sweat” från 1990. Nanushka Yeaman menar att Duffy kvaddar låten med sitt nasala ”Well, well, well”-riff.

Även ”My boy” är ohyggligt påfrestande, skriver DN. Där skiljer min uppfattning sig från deras recensent. ”My boy” som är inledningsspåret tycker jag är ett av de bästa spåren, en upptempolåt som är skön att dansa till.

The Roots som kompband, Albert Hammond som låtskrivare och Duffy som sångerska – det blir en godkänd uppföljare till ”Rockferry”.

Duffy berättar själv om bakgrunden till nya albumet i pressmaterialet:

Unsure how to progress and what her next movements were to be, fate intervened in the unlikely form of 66-year-old Albert Hammond. Or, to be more precise, Albert Hammond’s wife. “He was in his house in LA one day and his wife went ‘Albert! Albert! Look at this girl on TV. She sounds like a black woman!’ And he looked and went ‘Oh my God’.” Duffy was performing ‘Stepping Stone’ on Saturday Night Live. Hammond hadn’t been involved in music for a decade, he hadn’t wanted to (perhaps he figured he’d leave that to his son, Albert Hammond Jr, of The Strokes) but he was intrigued. “He asked to meet. I had no idea about his background once again (similarly she didn’t know Suede when she met Bernard Butler). And he said I’ve got this song title ‘Don’t Forsake Me’. I said ‘That sounds like the soundtrack of my life’.

“Around that time in LA, there were always massive parties,” continues Duffy. “So I had a choice: I could either go dancing with Hollywood or go and hang with Albert. So I went to Albert’s house, and his wife made me tea.” Hammond had worked up some music to his ‘Don’t Forsake Me’ title, but Duffy wasn’t so sure (here’s one singer who certainly knows her own mind). “He’s 66, he’s the most esteemed songwriter and I had the balls and the audacity to start ripping it apart,” Duffy laughs. “I look back and think ‘How rude!’ But I knew this was a song that reflected some elements of my life. “Albert was, like, ‘Brave, kid. Well done’.”

From then on the songs came quickly – remarkably so, given the four-year gestation period of ‘Rockferry’. “We did a few days in LA, a week in Spain and a week here [London] and it was done swiftly” Duffy says. “We had these songs and in my heart they sounded so charming on acoustic demos. And that is what I needed to hear. No complications. You know, there is such a thing as working too hard. When everyone does too much you can kill something. But it was Albert and me having fun.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bryan Adams kommer till Grönans Stora Scen sommar 2011

by

Gröna Lund satsar större än tidigare på sommarens konserter och lovar många stora artister dit sommaren 2011. Första namnet som avslöjas är Bryan Adams.

Pressmeddelande från Gröna Lund:

Gröna Lund går sin största konsertsommar någonsin till mötes. Under kommande säsong kommer ett 50-tal internationella och svenska storheter att uppträda på tivolits scener. Gröna Lund kan idag offentliggöra den första i en lång rad av artister och liveframträdanden; den kanadensiske rockartisten Bryan Adams.

Den 9 juni kl. 20:00 kliver Bryan Adams på Gröna Lunds Stora Scen för sin enda Sverigespelning under året. Bryan Adams debuterade som soloartist 1977 och har sedan dess skördat stora framgångar i Europa med låtar som Summer of 69, Run to You och mer lågmälda ballader som Heaven och (Everything I Do) I Do It for You. Det stora genombrottet kom 1983 med albumet Cuts Like a Knife. Bryan Adams har vid tre tillfällen blivit Oscarsnominerad för sina filmkompositioner och har vunnit flera Grammypriser.

– Bryan Adams är en drömartist för oss, säger Gröna Lunds programchef Kenny Mattsson. Han har flera klassiska och oförglömliga hits och besitter dessutom den unika förmågan att dra publik över generationsgränserna.

Gröna Lunds säsong 2010 innebar ett rekord i antalet konsertbesökare. Nu väljer tivolit att utöka sitt konsertutbud för andra året i rad och spinner därmed vidare på tivolits starka tradition som konsertarrangör.
Alla sommarens konserter för 189 kr.

Med Gröna Lunds entrékort Gröna Kortet har man fri entré hela säsongen, inklusive konserterna. Man har därmed möjlighet att se ett 50-tal konserter för 189 kronor, vilket innebär en kostnad om cirka 4 kr per konsert. Möjlighet att köpa Gröna Kortet till kommande säsong finns redan nu på Gröna Lunds webbshop.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2010 års bästa svenska album?

by

2010 ÅRS BÄSTA SVENSKA ALBUM enligt skivbutiken Bengans.

1. This Is Head: 0001
(Fick för övrigt betyg 9 av 10 möjliga av Dagens skiva)

2. Radio Dept. Clinging to a Scheme
3. Tallest Man on Earth: The Wild Hunt
4. Håkan Hellström: 2 steg från Paradise
5. Dundertåget: Dom feta åren är förbi
6. Robyn: Bodytalk
7. Säkert!: Facit
8. Daniel Norgren: Horrifying Deatheating Spider
9. Familjen: Mänskligheten
10. Dungen: Skit i allt
11. Masshysteri:Masshysteri
12. Spiritual Beggars: Return to Zero
13. Fatboy: Overdrive
14. Ghost: Opus Eponymous
15. Watain: Lawless Darkness
16. Junip: Fields
17. First Aid Kit: The Big Black & The Blue
18. Dan Berglund Tonbruket: Tonbruket
19. Khoma: A Final Storm
20. Ikons: Ikons
Andra artister som släppt fina skivor I år är, bland annat:

Erik Enocksson, Pascal,
Crazy Lixx, CEO, Baboon Show, Scams, Andreas Grega, Johnossi, Britta Persson, Hardcore
Superstar, Oddjob, Ludwig Bell, JJ, Houston, Kjellvander, Ken Ring, Sad Day for Puppets
och Shout Out Louds.

Här är 2010 års bästa utländska album, också enligt Bengans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,