• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Wild Beasts: Smother, på väg mot toppen

13 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Wild Beast
Titel: Smoother
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 11 maj 2011

Namnet på gruppen ”Wild beasts” stämmer inte riktigt med hur det låter. Några bestar låter de inte som med falsettrösterna och inte särskilt vilt är det heller.
Hayden Thorpe har en röst som verkligen kan sjunga falsett, vilket han gör och i de flesta av spåren är det hans röst som är ledinstrument, som de andra instrument mjukt backar upp.
Först när jag hörde nya albumet ”Smoother” tyckte jag inte om det. Jag tyckte att Hayden Thorpe alltför mycket ville visa upp sin falsettröst och att spåren var för lika. Men när jag lyssnat några gånger till började spåren skilja ut sig och jag började uppskatta låtarnas karaktär.

En del musikskribenter har liknas Wild Beats med Radiohead. Det tycker jag är helt missvisande. Fast Wild Beasts är svåra att placera in i ett fack och att peka på några band som låter likadant är omöjligt, tror jag. Visst har Hayden Thorpe en röst som påminner om Antony & the Johnsons, men därutöver är likheterna inte stora.

Det är vackert men ändå inte för smäktande, det är vemodigt och texter med flera bottnar. Sången som leder musiken, ofta svaga pianoklink. Pop men ändå inte pop. Musiktidningen NME listade i maj 2007 Wild Beasts som ett av tio band ”tipped for the top” Ja, något album till av den här klassen och de är där.

Nils Hansson i DN gav också albumet betyg 4.
Här finns Wild Beasts på MySpace.

Fler recensioner: Svenska Dagbladet och Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om Wild Beasts, skivnytt, recension, musik, falsettsång

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: falsettsång, Musik, Recension, skivnytt, Wild Beasts

Bodil Jönsson: När horisonten flyttar sig – avslöjar samhällets åldersdiskriminering

12 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Människor lever längre i dagens värld, fler blir äldre och fler är också piggare än vad äldre var förr. Det finns medicin mot smärtor, glasögon och operationer för synen och bättre hörapparater. Det gör att fler människor som blir äldre också är alerta nog för att kunna ta tillvara på åren. Tyvärr tas inte detta tillvara på av samhället.
Bodil Jönsson, som skrev den kultförklarade boken om ”Tio tankar om tiden” har analyserat ett ständigt aktuellt ämne som dock sällan skrivs om: ålderdomen. Hennes bok ”När horisonten flyttar sig” vänder upp och ner på en hel del fördomar. Det som slår mig med kraft när jag läser den är hur stenhårt grepp åldersdiskrimineringen tagit över värderingarna i det svenska samhället.

Som ett exempel: Lagar gör att den som väl blivit pensionerad inte får arbeta mer eller i varje fall är denna möjlighet starkt begränsad.
Samhället är också så enögt fokuserad på att vi ska vara unga, friska, starka, välavlönade och snygga – för att räknas som fullgoda medborgare. Alla andra är misslyckade. Svenska medier kör stenhårt den inställningen: bara unga och vackra människor ska synas.

När en människa som fyllt 55 år söker jobb kan han/hon räkna med att bli bortsorterad direkt av rekryteringsföretagen. Vilket borde vara möjligt att föra åtal om via diskrimineringsombudsmannen. När har ett åtal väckts för att någon av alla över 50 sorterats bort i en tillsättning av ett jobb?

Bodil Jönsson visar hur mycket piggare en 65-åring idag är än i tidigare generationer. Men arbetslivet är så fantasilöst konstruerat. I princip skulle alla kunna jobba lite, också den som är sjuk. Det är sällan en människa är så sjuk att han/hon inte kan jobba en enda timme under en månad. Men det finns inga öppningar för att människor kan jobba mer resultatinriktat istället för så närvaroinriktat. Som arbetslivet är idag är det i många fall viktigare att vara på arbetsplatsen än vad som utförs.

Bodil Jönsson formulerar det så väl: … ålderssegregationen är påtaglig, att samhället har ett ohållbart och skadligt förhållningssätt till äldre och att det finns många spontant negativa associationer till åldrande.

Att bli äldre betyder ofta att få fler erfarenheter, att förmågan att dra slutsatser och sätta samman olika kunskap ökar. Det är en förmåga som borde tas till vara på i samhället. Äldre människor kan bli en enorm resurs istället för att de ställs åt sidan. En människa som inte aktiveras, inte efterfrågas tappar snart gnistan. Fast samhället i allra högsta grad behöver människor med förmåga till eftertänksamhet.

Det mesta idag i samhället signalerar ett otåligt ännu-snabbare-och-billigare budskap. Bodil Jönsson påpekar:
Själv tänker jag att det kan vara befogat att slita sig trött om det ger ett gott resultat, men att det är alldeles meningslöst att jobba som en liten gnu om resultatet blir sämra än vad det hade blivit om man hade tagit det lugnare.

Bodil Jönsson tar upp en massa aspekter och boken är välskriven och rolig, med tänkvärda illustrationer av bland annat Jan Stenmark, Robert Nyberg och Elisabeth Ohlsson Wallin.

Att åldras är något ingen vill tänka på. Ändå är det något vi alla gör, om vi inte dör knall och fall som unga. Vi borde, som Bodil Jönsson, prata mycket mer om detta. Så att vi lär oss att åldras på ett bra sätt.

Hon skriver:

… Det handlar då inte bara om att ta hänsyn till att äldre människor kanske inte springer lika fort som yngre eller lyfter lika tungt – det var länge sedan den fysiska styrkan var utslagsgivande. I stället handlar det om hur samtiden skall kunna dra nytta av all den betänkta erfarenhet som äldre människor har, all del prestigelöshet som många av oss får när vi varit med om tillräckligt mycket och all den tillit som en del äldre kan väcka hos omvärlden.
Om igen: detta handlar i sin kärna inte främst om pengar eller omfördelning av resurser – det handlar om behovet av förändrade tankesystem, helt enkelt om nya sätt att förhålla sig till ålder och åldrande.

Jo, det finns förstås en invändning mot Bodil jönssons bok om åldrandet, att en del del grupper har så fysiskt hårt arbete att deras kroppas slits ut tidigare. Hon påpekar dock att hennes bok inte tar upp frågor som har med klass att göra och den tar inte upp skillnader mellan män och kvinnor när det gäller åldrande.
Det gör inte boken mindre viktig. Ingen kan ta upp precis allt och det tar Bodil Jönsson tar upp är jätteviktigt, både för samhället och för var och en av oss. De flesta kommer att bli gamla och det är inte bra för samhället att sortera bort oss så fort vi kommer upp i övre medelåldern.

Hon har en blogg – I en nygammal tid – där hon bloggar kring frågor som tas upp i boken.

Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Jönsson, åldersdiskriminering, recension, bokrecension

Titel: När horisonten flyttar sig : att bli gammal i en ny tid
Författare: Bodil Jönsson
ISBN: 9789173373111
Förlag: Brombergs

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Åldersdiskriminering, Bodil Jönsson, Bokrecension, Recension

Fox Machine: Songs from a sea house – når inte hela vägen fram

11 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Fox Machine
Titel: Songs from a sea house
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 11 maj

Här har ni det, det typiska samlingsbandet med bakgrundsgestalter från mer framgångsrika band. Dem har även gått att skymta på scen och i studio med bland annat El perro del mar och Joel Alme. Men hur går det
då när medlemmar från Kasaban, Whyte Seeds, Gods of Blitz och The Maharajas gör en platta tillsammans?
Sådär.

Där finns något som känns tamt och tryggt, det är den omissbara folk/country-vurmen som har svept över pop- och rock världen sedan Fleet Foxes året 2008. Den invaderar, infekterar och influerar till den milda grad att det börjar kännas lite olustigt. När den andra låten Grand Canyon drar igång och de sjunger ”Oh Grand Canyon she’s the one” om och om igen så vet jag inte om jag ska skratta eller sjunga med. Det är catchy och allsångsvänligt men det når inte hela vägen fram.

Bandmedlemmarna har med största sannolikhet haft väldigt roligt när dem har spelat inte den här plattan och ja du får känslan av att sitta i en cab någonstans i den amerikanska södern men frågan är – hur
fräscht känns det? Resten av plattan fortsätter mer eller mindre på samma sätt, det är inte dåligt per definition men lyssnaren bjuds aldrig på något som är nytt eller särpräglat. Det finns inget här som säger att det där är typisk för just Fox Machine. Inga arrangemang, inga texter, inget sound och inga stämmor.

Det bästa spåret är How can I? som faktiskt gärna håller dig sällskap när du känner dig lite nedstämd. Spåret Frank Lloyd was right har sin charm med en bedårande video till. De låtarna är plattans räddning,
den där tama känslan hittar rätt och blir lugnande och betryggande. Precis då kommer Fox Machine till sin rätta.

Troligtvis kommer den här plattan gå ganska omärkt förbi. Det behöver
inte vara någon större skam i det men när vi sammanfattar musikåret
2011 så kommer den inte finnas med på några topp tio-listor. Om jag
tillåts sia så djärvt om framtiden.

Fox Machine – Songs from a Sea House by Fox Machine

Läs även andra bloggares åsikter om Fox Machine, musik, folkpop, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: folkpop, Fox Machine, Musik, Recension

Recenion: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus med albumet Bloom

11 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus
Album: Bloom
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-05-18

Klassisk Rock, Psykrock, Rockrock, Mysrock – kalla det vad ni vill, Rock är det iallafall – den saken är säker.

Med sångarens starka röst tillsammans med de duktiga musikerna, blir nya skivan Bloom ett måste för alla rockfantaster.

På plattan finns åtta låtar. Det är både lugna och sansade melodier varvade med sliriga gitarrslingor till mer fartfyllda spår.
Golden Hours är skivans lugnaste och mest avslappnade låt – det är just en sådan låt som jag kan tänka mig att många gärna sätter igång när det nalkas en lugn stund fram mot kvällskvisten. En sådan låt som man hade höjt volymen lite extra på, om den hade spelats på radion.
Sista låten, Fernando, får mig att vilja slå mig ner på en öde pub någonstans ute bland träbyggnader och sandiga gator – se en sådan där tuss flyga förbi innan någonting spännande är påväg att hända, likt en Westernfilm. Darriga gitarrer och munspel, alldeles lagom mystisk melodi för att få mig att påstå att detta är skivans bästa spår.

Personligen så tycker jag att vissa låtar, eller kanske rentav hela stuket, på skivan påminner något om bandet The Hellacopters. Speciellt låt nummer sju, Cosmo Tropic. Men inget illa ment med det – Hellacopters har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Det är en skiva som är väldigt lätt att lyssna på, för de allra flesta skulle jag tro, och jag hoppas, och tror, att vi får höra mer av Jeremy Irons & The Ratgang Malibus inom en snar framtid.

Bra skiva!

Läs även andra bloggares åsikter om Jeremy Irons & The Ratgang Malibus, recension, rockmusik, musik

Arkiverad under: Scen Taggad som: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus, Musik, Recension, Rockmusik

Fleet Foxes – Helplessness Blues, en skiva som värmer

10 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Fleet Foxes
Titel: Helplessness Blues
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 3 maj 2011

Fleet Foxes har släppt ett av de album jag är säker på att jag kommer att ha med när jag vid årsskiftet plockar ut årets tio bäst album. Albumet ”Helplessness Blues” sprudlar av indiepopglädje.

Med risk att få alla fans av Fleet Foxes på mig har jag alltid räknat dem som intressanta, men i kölvattnet på Vampire Weekend och Flaming Lips, som också står för samma slags musikglädje och utforskande av rytm.

Men med albumet ”Helplessness Blues” är Fleet Foxes minst jämbördigt med de övriga, för mig.

Musiktidningen Pitchfork gav albumet betyg 8,8 av 10 möjliga och skriver:

Helplessness Blues’ analytical and inquisitive nature never tips into self-indulgence. Amidst the chaos, the record showcases the band’s expanded range and successful risk-taking, while retaining what so many people fell in love with about the group in the first place. And once again, a strong sense of empathy is at the heart of what makes Fleet Foxes special. Much has been made of American indie’s recent obsession with nostalgic escapism, but Robin Pecknold doesn’t retreat. He confronts uncertainty while feeling out his own place in the world, which is something a lot of us can relate to.

Fleet Foxes har med Helplessness Blues gått lite djupare in i känslolivet, det är en något mörkare och vemodigare platta och inte lika gladlynt som deras debutalbum 2008, med samma namn som bandet självt. Det har deras musik vunnit på, de har fördjupat vad de förmedlar med musiken.

Svenska Dagbladets recensent som gav betyg 4 av 6 beskriver nog samma sak med rubriken: Mer världsvant, mindre eufori

Dagens skiva gav betyg 8 av 10.
Betyg 4 i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Fleet Foxes, musik, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Fleet Foxes, Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in