Yusuf (Cat Stevens) låter som på skiva – Betyg:3
Cat Stevens hör för många människor till de som i sitt skapande förmår uttrycka smärtan över vår förgänglighet; speciellt i texten ”Oh very young..you´re only dancing on this earth for a short while..”
Hans kompositioner beskriver med en rak och okomplicerad skörhet både den karga vardagen och turbulenta känslostormar; ”Can´t keep it in, got to let it out …”
Det fullsatta hovet är lite avmätt till de nya kompositionerna och Yusuf (Cat Stevens) ber oss om tålamod ett par gånger genom att vifta med välkända ackord och retsamt deklarera att de sparas till senare..
Yusuf är ingen publikfriare och under konsertens första del presenterar han en rörig popmusikal i monologform med John Bauer-motiv i fonden.
Den avslutas abrupt med ett ”Fortsättning följer..” och lämnar en stark önskan hos publiken att under det som återstår av kvällen få vältra sig i musikalisk nostalgi.
I konsertens andra del blandas nytt och gammalt, publiken lyssnar lydigt/artigt till de nya kompositionerna för att i nästa stund ivrigt hänge sig åt det bekanta och kära.
För den äldre publiken finns en önskan att få återkalla känslor av smärta och lidelse ifrån en svunnen tid. En liten glimt av odödlighet tillåts att hastigt snudda vid oss. De religiösa och politiska budskap som ligger inbäddade i texterna känns oviktiga.
Att återse en kär vän efter en lång tid skapar förväntan. Under denna kväll låter Yusuf oss framkalla några av de känslor som hans musik en gång hjäpte oss bekräfta, speciellt den fantastiska balladen ”The first cut is the deepest” får taket att lyfta.
Samtidigt vill han betona att han har gått vidare. Vi får ett konkret exempel, när han mumlar något om att han är gift och frun gillar inte långa extranummer.. Kanske var vi många som vandrade hemåt i natten med en känsla av melankoli. Men samtidigt nyktert konstaterande att det som betyder något är här och nu..
Mikael Fredriksson (lmf-media)
Läs även andra bloggares åsikter om Cat Stevens, recension