• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Unga Giljotin visar tvärsnitt ur livet med Ensam bland en miljon

19 maj, 2011 by Redaktionen

”Omkring 6790 miljoner människor bor på jorden, det är samma jord som du och jag står på nu. Om 140 år beräknas jordens befokning uppgå till 9750 miljoner människor. I Stockholm bor ca 1 miljon människor. På Teater Giljotin sitter ikväll 100 personer. I samma hus bor 53 personer”

Så inleder Unga Giljotin Ensam bland en miljon. En pjäs om tillhörighet. Pjäs eller collage eller kanske tvärsnitt ur livet.

Dsha Nikirova, Joel Schmidt, Marcus Badman, Tamara Mivelli, Erik Glaad och Jenny Jernberg kliver fram på scenen och berättar sina karaktärers historia. Till exempel hur det är att vilja ha bröst när man inte har några, ångest inför träffen eller flytta sängen till arbetsrummet.

Livet pågår runt omkring och det som pågår är kanske inte alltid det som syns.

Föreställningen bygger på ett workshoparbete med gymnasieskolor I Stockholms län och och egen research.

Mycket energi, bra spel och en entusiasm som de etablerade teatrarna borde ha mer av. Det är alltid speciellt att komma till en mindre, fri teater. Det märks att ensemblen tillbringar mycket tid tillsammans över många föreställningar. Kanske är det en mindre grupp som gör många föreställningar tillsammans.

Just collageidén är ju inte så ny vare sig på teater eller film men det finns nog en anledning att vi blir engagerade i de personer och öden vi presenteras för. Vi gillar att känna igen oss eller blir nyfikna. Inte sällan får vi nya idéer om hur något kan förstås.

Testa själv, mer information får du på Teater Giljotins hemsida.

Medverkande:
Erik Glaad
Tamara Mivelli
Joel Schmidt
Jenny Jernberg
Marcus Badman
Dasha Nikiforova

Av Unga Giljotin
Regi: Anders Larsson
Kostym: Dasha Nikiforova
Ljus: Anders Larsson
Scenografi: Lisa Pousette Blomé
Produktion: Kersti Rydstad, Josef Carlborg

Från föreställningen:

intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Scen, teater, Unga Giljotin, premiär, recension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater Taggad som: premiär, Recension, Scen, Teater, Unga Giljotin

Wild Beasts: Smother, på väg mot toppen

13 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Wild Beast
Titel: Smoother
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 11 maj 2011

Namnet på gruppen ”Wild beasts” stämmer inte riktigt med hur det låter. Några bestar låter de inte som med falsettrösterna och inte särskilt vilt är det heller.
Hayden Thorpe har en röst som verkligen kan sjunga falsett, vilket han gör och i de flesta av spåren är det hans röst som är ledinstrument, som de andra instrument mjukt backar upp.
Först när jag hörde nya albumet ”Smoother” tyckte jag inte om det. Jag tyckte att Hayden Thorpe alltför mycket ville visa upp sin falsettröst och att spåren var för lika. Men när jag lyssnat några gånger till började spåren skilja ut sig och jag började uppskatta låtarnas karaktär.

En del musikskribenter har liknas Wild Beats med Radiohead. Det tycker jag är helt missvisande. Fast Wild Beasts är svåra att placera in i ett fack och att peka på några band som låter likadant är omöjligt, tror jag. Visst har Hayden Thorpe en röst som påminner om Antony & the Johnsons, men därutöver är likheterna inte stora.

Det är vackert men ändå inte för smäktande, det är vemodigt och texter med flera bottnar. Sången som leder musiken, ofta svaga pianoklink. Pop men ändå inte pop. Musiktidningen NME listade i maj 2007 Wild Beasts som ett av tio band ”tipped for the top” Ja, något album till av den här klassen och de är där.

Nils Hansson i DN gav också albumet betyg 4.
Här finns Wild Beasts på MySpace.

Fler recensioner: Svenska Dagbladet och Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om Wild Beasts, skivnytt, recension, musik, falsettsång

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: falsettsång, Musik, Recension, skivnytt, Wild Beasts

Bodil Jönsson: När horisonten flyttar sig – avslöjar samhällets åldersdiskriminering

12 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Människor lever längre i dagens värld, fler blir äldre och fler är också piggare än vad äldre var förr. Det finns medicin mot smärtor, glasögon och operationer för synen och bättre hörapparater. Det gör att fler människor som blir äldre också är alerta nog för att kunna ta tillvara på åren. Tyvärr tas inte detta tillvara på av samhället.
Bodil Jönsson, som skrev den kultförklarade boken om ”Tio tankar om tiden” har analyserat ett ständigt aktuellt ämne som dock sällan skrivs om: ålderdomen. Hennes bok ”När horisonten flyttar sig” vänder upp och ner på en hel del fördomar. Det som slår mig med kraft när jag läser den är hur stenhårt grepp åldersdiskrimineringen tagit över värderingarna i det svenska samhället.

Som ett exempel: Lagar gör att den som väl blivit pensionerad inte får arbeta mer eller i varje fall är denna möjlighet starkt begränsad.
Samhället är också så enögt fokuserad på att vi ska vara unga, friska, starka, välavlönade och snygga – för att räknas som fullgoda medborgare. Alla andra är misslyckade. Svenska medier kör stenhårt den inställningen: bara unga och vackra människor ska synas.

När en människa som fyllt 55 år söker jobb kan han/hon räkna med att bli bortsorterad direkt av rekryteringsföretagen. Vilket borde vara möjligt att föra åtal om via diskrimineringsombudsmannen. När har ett åtal väckts för att någon av alla över 50 sorterats bort i en tillsättning av ett jobb?

Bodil Jönsson visar hur mycket piggare en 65-åring idag är än i tidigare generationer. Men arbetslivet är så fantasilöst konstruerat. I princip skulle alla kunna jobba lite, också den som är sjuk. Det är sällan en människa är så sjuk att han/hon inte kan jobba en enda timme under en månad. Men det finns inga öppningar för att människor kan jobba mer resultatinriktat istället för så närvaroinriktat. Som arbetslivet är idag är det i många fall viktigare att vara på arbetsplatsen än vad som utförs.

Bodil Jönsson formulerar det så väl: … ålderssegregationen är påtaglig, att samhället har ett ohållbart och skadligt förhållningssätt till äldre och att det finns många spontant negativa associationer till åldrande.

Att bli äldre betyder ofta att få fler erfarenheter, att förmågan att dra slutsatser och sätta samman olika kunskap ökar. Det är en förmåga som borde tas till vara på i samhället. Äldre människor kan bli en enorm resurs istället för att de ställs åt sidan. En människa som inte aktiveras, inte efterfrågas tappar snart gnistan. Fast samhället i allra högsta grad behöver människor med förmåga till eftertänksamhet.

Det mesta idag i samhället signalerar ett otåligt ännu-snabbare-och-billigare budskap. Bodil Jönsson påpekar:
Själv tänker jag att det kan vara befogat att slita sig trött om det ger ett gott resultat, men att det är alldeles meningslöst att jobba som en liten gnu om resultatet blir sämra än vad det hade blivit om man hade tagit det lugnare.

Bodil Jönsson tar upp en massa aspekter och boken är välskriven och rolig, med tänkvärda illustrationer av bland annat Jan Stenmark, Robert Nyberg och Elisabeth Ohlsson Wallin.

Att åldras är något ingen vill tänka på. Ändå är det något vi alla gör, om vi inte dör knall och fall som unga. Vi borde, som Bodil Jönsson, prata mycket mer om detta. Så att vi lär oss att åldras på ett bra sätt.

Hon skriver:

… Det handlar då inte bara om att ta hänsyn till att äldre människor kanske inte springer lika fort som yngre eller lyfter lika tungt – det var länge sedan den fysiska styrkan var utslagsgivande. I stället handlar det om hur samtiden skall kunna dra nytta av all den betänkta erfarenhet som äldre människor har, all del prestigelöshet som många av oss får när vi varit med om tillräckligt mycket och all den tillit som en del äldre kan väcka hos omvärlden.
Om igen: detta handlar i sin kärna inte främst om pengar eller omfördelning av resurser – det handlar om behovet av förändrade tankesystem, helt enkelt om nya sätt att förhålla sig till ålder och åldrande.

Jo, det finns förstås en invändning mot Bodil jönssons bok om åldrandet, att en del del grupper har så fysiskt hårt arbete att deras kroppas slits ut tidigare. Hon påpekar dock att hennes bok inte tar upp frågor som har med klass att göra och den tar inte upp skillnader mellan män och kvinnor när det gäller åldrande.
Det gör inte boken mindre viktig. Ingen kan ta upp precis allt och det tar Bodil Jönsson tar upp är jätteviktigt, både för samhället och för var och en av oss. De flesta kommer att bli gamla och det är inte bra för samhället att sortera bort oss så fort vi kommer upp i övre medelåldern.

Hon har en blogg – I en nygammal tid – där hon bloggar kring frågor som tas upp i boken.

Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Jönsson, åldersdiskriminering, recension, bokrecension

Titel: När horisonten flyttar sig : att bli gammal i en ny tid
Författare: Bodil Jönsson
ISBN: 9789173373111
Förlag: Brombergs

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Åldersdiskriminering, Bodil Jönsson, Bokrecension, Recension

Fox Machine: Songs from a sea house – når inte hela vägen fram

11 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Fox Machine
Titel: Songs from a sea house
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 11 maj

Här har ni det, det typiska samlingsbandet med bakgrundsgestalter från mer framgångsrika band. Dem har även gått att skymta på scen och i studio med bland annat El perro del mar och Joel Alme. Men hur går det
då när medlemmar från Kasaban, Whyte Seeds, Gods of Blitz och The Maharajas gör en platta tillsammans?
Sådär.

Där finns något som känns tamt och tryggt, det är den omissbara folk/country-vurmen som har svept över pop- och rock världen sedan Fleet Foxes året 2008. Den invaderar, infekterar och influerar till den milda grad att det börjar kännas lite olustigt. När den andra låten Grand Canyon drar igång och de sjunger ”Oh Grand Canyon she’s the one” om och om igen så vet jag inte om jag ska skratta eller sjunga med. Det är catchy och allsångsvänligt men det når inte hela vägen fram.

Bandmedlemmarna har med största sannolikhet haft väldigt roligt när dem har spelat inte den här plattan och ja du får känslan av att sitta i en cab någonstans i den amerikanska södern men frågan är – hur
fräscht känns det? Resten av plattan fortsätter mer eller mindre på samma sätt, det är inte dåligt per definition men lyssnaren bjuds aldrig på något som är nytt eller särpräglat. Det finns inget här som säger att det där är typisk för just Fox Machine. Inga arrangemang, inga texter, inget sound och inga stämmor.

Det bästa spåret är How can I? som faktiskt gärna håller dig sällskap när du känner dig lite nedstämd. Spåret Frank Lloyd was right har sin charm med en bedårande video till. De låtarna är plattans räddning,
den där tama känslan hittar rätt och blir lugnande och betryggande. Precis då kommer Fox Machine till sin rätta.

Troligtvis kommer den här plattan gå ganska omärkt förbi. Det behöver
inte vara någon större skam i det men när vi sammanfattar musikåret
2011 så kommer den inte finnas med på några topp tio-listor. Om jag
tillåts sia så djärvt om framtiden.

Fox Machine – Songs from a Sea House by Fox Machine

Läs även andra bloggares åsikter om Fox Machine, musik, folkpop, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: folkpop, Fox Machine, Musik, Recension

Recenion: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus med albumet Bloom

11 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus
Album: Bloom
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-05-18

Klassisk Rock, Psykrock, Rockrock, Mysrock – kalla det vad ni vill, Rock är det iallafall – den saken är säker.

Med sångarens starka röst tillsammans med de duktiga musikerna, blir nya skivan Bloom ett måste för alla rockfantaster.

På plattan finns åtta låtar. Det är både lugna och sansade melodier varvade med sliriga gitarrslingor till mer fartfyllda spår.
Golden Hours är skivans lugnaste och mest avslappnade låt – det är just en sådan låt som jag kan tänka mig att många gärna sätter igång när det nalkas en lugn stund fram mot kvällskvisten. En sådan låt som man hade höjt volymen lite extra på, om den hade spelats på radion.
Sista låten, Fernando, får mig att vilja slå mig ner på en öde pub någonstans ute bland träbyggnader och sandiga gator – se en sådan där tuss flyga förbi innan någonting spännande är påväg att hända, likt en Westernfilm. Darriga gitarrer och munspel, alldeles lagom mystisk melodi för att få mig att påstå att detta är skivans bästa spår.

Personligen så tycker jag att vissa låtar, eller kanske rentav hela stuket, på skivan påminner något om bandet The Hellacopters. Speciellt låt nummer sju, Cosmo Tropic. Men inget illa ment med det – Hellacopters har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Det är en skiva som är väldigt lätt att lyssna på, för de allra flesta skulle jag tro, och jag hoppas, och tror, att vi får höra mer av Jeremy Irons & The Ratgang Malibus inom en snar framtid.

Bra skiva!

Läs även andra bloggares åsikter om Jeremy Irons & The Ratgang Malibus, recension, rockmusik, musik

Arkiverad under: Scen Taggad som: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus, Musik, Recension, Rockmusik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 153
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in