• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Secretariat – en film att bli på gott humör av

25 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Secretariat
Betyg: 3
Dvd-premiär: 1 juni 2011

Secretariat är en hästfilm, men inte den vanliga sorten utan mer en amerikansk berättelse om att våga satsa på sin dröm, våga tro på sin vision och ge järnet. Christopher Chenery äger en stor hästgård. När han dör ärver hans två vuxna barn gård och hästar, men det blir en stor skatteskuld också. Sonen vill sälja gården men dottern, som bor i Denver med sin familj, blir fascinerad av två föl som väntar på att bli födda. Hon är säker på att en av dem ska bli en stor galopphäst.

Berättelsen om Secretariat bygger på en sann historia och den är en varm film. Diane Lane och John Malkovich spelar huvudrollerna i den här filmen från producenterna av Miracle, Invincible och The Rookie.

Okey, jag kan bli lätt allergisk mot kvinnor som är så genomperfekta som huvudrollen, Penny. Att hon alltid har det rätta att säga, oavsett om hon sitter vid sin fars dödsbädd eller talar i telefon med dottern som spelar en antikrigsteater eller om hon förhandlar med garvade stenrika affärsmän. Den amerikanska drömmen, illusionen om dessa perfekta människor.

Men John Malkovich är ju alltid roligt att se. Nu spelar han en utflippad hästtränare med överdrivet intresse för skrikiga kläder. En ganska rolig roll att se honom i.

Secretariat skapar inte filmhistoria, men den är rolig, lagom spännande och fina hästbilder. En kul film att se tillsammans hela familjen, till exempel.

Bakom varje legend finns en ouppnåelig dröm. Upplev den fantastiska och rörande berättelsen om den otroliga kapplöpningshästen Secretariat och hans starka, envisa ägare – en hemmafru som riskerade allt för att göra honom till champion.

Ur Wikipedia:
Secretariat var ett engelskt fullblod och galopphäst som vann stora framgångar inom galoppsporten. Bland annat erövrade han den prestigefyllda titeln Triple Crown år 1973, enbart 3 år gammal där han även slog två världsrekord som gäller än idag. Secretariat var en stor röd fux som även kallades Big Red, samma smeknamn som användes på flera stora galopphästar, bland annat Seabiscuit, Phar Lap och Man O’ War. I oktober 2010 släpptes även en film om Secretariat med John Malkovich och Diane Lane i huvudrollerna.

Läs även andra bloggares åsikter om galopp, Secretariat, film, recension, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, galopp, Recension, Scen, Secretariat

Thurston Moore: Demolished Thoughts, skrivrecension

23 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Thurston Moore
Titel: Demolished Thoughts
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 23 maj

Det är svårt att hitta en levande musiker som är mer produktiv än Thurston Moore. 17 album med huvudprojektet Sonic Youth, otaliga samarbetsprojekt, improvisationsalbum och konstellationer samt ett gäng soloalbum. Och vad som räknas som soloalbum i Thurston Moores värld är en svår sak att avgöra. Om vi menar soloalbum i dess vanliga benämning bör Demolished Thoughts vara det tredje regelrätta soloalbumet. Typ.

Demolished Thoughts är producerat av Beck och till skillnad från Trees Outside The Academy från 2007 är det här albumet helakustiskt och det närmaste folkmusik en avantgardist som Thurston Moore kan komma. Uttrycket må vara lite annorlunda men musiken är fortfarande familjär och Sonic Youth-fans kommer att känna igen sig. På låtar som Benediction och Blood Never Lies går Moore i Nick Drakes fotspår. Ibland blir det lite för finstämt och nästan för konventionellt. Det blir lite för mycket efter noterna och man saknar något lite mer banbrytande. Roligare blir det på låtar som Circulation och In Silver Rain With A Paper Key där Moores sedvanliga gitarrspel samsas med vemodigt fiolspel och harpa. Där och då tillhör det bland det bästa Thurston Moore har spelat in.

Thurston Moore har i över trettio år skapat banbrytande och revolutionär musik. Att han nu väljer att spela in ett helakustiskt album är något av en revolution i sig. Demolished Thoughts fångar en inte lika direkt som hans tidigare alster men efter någon genomlyssning står det klart att även akustiskt är något som Thurston Moore kan sätta sin egen prägel på. Demolished Thoughts är inte Thurston Moores bästa soloalbum men för fansen är det hoppingivande att se att Thurston Moore fortfarande har mycket kvar att ge. För de som tyckte att Sonic Youths senaste album The Eternal var en besvikelse kan det vara tröst nog.

Läs även andra bloggares åsikter om Thurston Moore, musik, recension, skivnytt, indie

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, Recension, skivnytt, Thurston Moore

The Moniker – Maktub, ett lyckopiller

23 maj, 2011 by Redaktionen

Band: The Moniker
Titel: Maktub
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 maj

”Maktub” är arabiska för ”Det stod skrivet”, men också titeln på The Monikers nya album. Själv tyckte jag det stod skrivet redan när Daniel Karlsson – som är The Moniker – sjöng Unchained melody i TV för några år sedan. Maktub är ett klart bevis på att The Moniker har både rösten och musiken för att gå riktigt långt och Maktub är en långt steg på vägen.

Det är så kravlöst som riktigt bra musik är, inte helt befriat från sorgliga slingor men allra mest hyllar Maktub livet och glädjen och det sprudlar om i stort sett varje låt. Man skulle kunna nöja sig med att helt enkelt kalla det för pop, men det är ändå en inte helt rättvis beskrivning. Det är sådan storslagen pop som bara blir riktigt bra när man tar ut svängarna utan krusiduller och inte låter sig hindras av någon som säger ”det här är för mycket”. Maktub blandar långsamma ballader med praktfull gladpop och det sätter sig på en gång, sätter sig och stannar kvar. Det påminner om Mika, men det bär också spår av Beatles och Supertramp och den glada sextio- och sjuttiotalspopen som den var under sina allra finaste glansdagar.

The Moniker triumferar framförallt i det breda register han har i sin röst, som kommer fram som allra bäst i lyckopillret Oh my god! och den vackra Holy. Tyvärr rinner charmen ut i sanden i slutet av skivan och jag tror den hade varit bättre med något spår mindre, framförallt känns John, Mr Onion and I relativt överflödig och de många balladerna som avslutar skivan blir just en ballad för mycket. Ändå är Maktub en av mina favoritskivor hittills i år, en musikkavalkad att bli riktigt förälskad i.

Läs även andra bloggares åsikter om The Moniker, Maktub, musik, recension, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Maktub, Musik, Popmusik, Recension, The Moniker

Flogging Molly – Speed of darkness, skivrecension

21 maj, 2011 by Redaktionen

Flogging Molly
Artist: Flogging Molly
Titel: Speed of darkness
Betyg: 4
Releasedatum: 25 maj

Jag kommer nog aldrig glömma första gången jag hörde Flogging Molly. Jag satt som nybliven singel och slösurfade när en polare skickade ”If i ever leave this world alive”, det blev efter det den enda låten jag lyssnade på i tre veckor.

Min kärlek till de amerikanska Irlandspunkarna växte och växte och bandet har länge stått som ett av mina favoritband, tills den dagen jag såg dom live. Besvikelsen var total. Sedan dess har jag inte riktigt lyssnat på Floging Molly, jag har bara glömt bort dem. Men nu är det dags att börja lyssna igen! Bandet är högaktuella med en ny skiva och jag är redo att tas med storm.

Nya skivan ”Speed of darkness” är bandets sjätte studioalbum och sångaren Dave King beskriver skivan med ”Det var inte albumet vi föresatte oss att skriva. Det blev albumet vi var tvungna att skriva ”.

Jag har själv alltid sett Flogging Molly som ett festligt band, sountrack till ölhäveri, men på nya skivan har tonen ändrats en aning och den känns mer seriös, mer vuxen. Det är fortfarande samma irländska och dansanta punk, men igenom hela skivan finns en röd tråd som kommer av den ekonomiska krisen i USA och hur den påverkat människorna där.

Mina favoritlåtar är titalspåret ”Speed of darkness” som är en väldigt typisk Flogging Molly -låt och superfina ”A prayer for me in silence”. Alla låtar är bra och timingen för släppet är klockrent. Detta är en perfekt skiva för både solskensmys och nattliga äventyr. Jag kommer definitivt att spela spela mycket Flogging Molly i sommar. Det borde alla göra.

Fakta om Flogging Molly från Wikipedia:

Flogging Molly är ett irländsk-amerikanskt celtic punk-band, bildat i Los Angeles 1997 och bestående av de sju medlemmarna Dennis Casey, Nathen Maxwell, George Schwindt, Bridget Regan, Matt Hensley, Bob Schmidt och Dave King. Flogging Molly är tydligt influerade av hardcorepunk, The Dubliners och The Pogues.
Dave King, som är född i Dublin, är sångare. Han har tidigare sjungit i bland annat bandet Fastway, där även Motörheads Eddie Clarke ingick.
Flogging Molly har släppt sju album. Den första var livealbumet Alive Behind the Green Door, som kom 1997. Övriga album är studioalbum.

Läs även andra bloggares åsikter om Flogging Molly, punk, Irland, recension, skivnytt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Flogging Molly, Irland, Punk, Recension, skivnytt

Skivrecension: Wendy McNeill: For the wolf, a good meal, betyg 5

21 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Wendy McNeill
Titel: For the wolf, a good meal
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 2011.05.25

Den kanadensiska sångerskan och artisten Wendy McNeill har gjort ett album som nog kan betecknas som en egen konstform i sig. Inte bara musiken utan designen på albumet är läckert.
Hennes texter blir till en berättelse som handlar om livet och de fragment som varje låt delar med sig. I fragmenten kan man skönja livet som helhet. Skivan skiljer sig från vad som kan betecknas som mainstream popmusik. Hon målar finstämd med röstens musikaliska pensel.
Musiken känns levande och rösten talar till hjärtat. Rentav känner jag den kanadensiska vildmarkens viskningar och stilla vindsus. Vargsångens kärleksljud kommer jag att tänka på. Kraftfull och suggestiv .Hennes röst har tystnadens styrka och intensitet.
Rentav känns låtarna meditativ till sin karaktär. Härligt med nya grepp som visar på ett annorlunda sätt att skapa musik. Jag hoppas på en fortsättning på det inslagna spåret. Kulturrådet har givit ekonomiskt bidrag.
Release Mosebacke Etablissemang 25.05.2011

Medverkande:
Andreas Nordell (kontrabas)
Erik Nilsson (Trummor, perkussion)
Christoffer Lundquist ( Tramporgel, orgel, elorgel, marimba, elgitarr, mm)
Hans Ernst

Läs även andra bloggares åsikter om Wendy McNeill, skivor, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Recension, Skivrecensioner, Wendy McNeill

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 152
  • Sida 153
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in