• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Raahas Tidsmaskin av Tony Manieri

19 juni, 2011 by Redaktionen

Raahas Tidsmaskin är en ungdomsbok och första delen i en planerad serie. Nästa del är planerad till hösten 2012. Eftersom det här är en ungdomsbok så blir det en lite annorlunda recension. Det går ju liksom inte att läsa den här precis som jag läser en roman som är avsedd för vuxna. Jag kan inte hänga upp mig på saker som att intrigen är lite enkel, dialogerna mellan tonåringarna låter inte direkt som tonårsspråk och varför talar de samma språk oavsett vilket land de åker till. Just de sakerna har inte så stort värde för en 12-13 årig läsare, tror jag.

I Raahas tidsmaskin får vi följa 15 årige Sam som bor med sin morfar. Hans föräldrar har försvunnit spårlöst sedan nästan 7 år sedan. Enklaste sättet att beskriva Sams föräldrar är att de var ett par äventyrare som åkte runt i världen för att finna gamla artefakter. De försvann under sin jakt efter delar till Raahas tidsmaskin. Raaha var en härskare för en herrans massa år sedan i Himalaya och han hade lyckats konstruera en tidsmaskin. Maskinen bestod av ett sorts hjul där 12 olika ”thak-ba” ska sitta. Dessa thak-ba blev senare utspridda över hela jordklotet för att förhindra att tidsmaskinen monterades ihop och användes för dåliga ändamål. Sam får tag på sina föräldrars loggbok där varje thak-bas plats är lokaliserade; det är bara nu för Sam att åka och leta efter dem. Och så kanske han får reda på vad som hände hans föräldrar. Sams morfar är också sjuklig så Sam känner en stor press att återställa Raahas tidsmaskin och återfinna sina föräldrar. Men på sina resor får han en oväntad kumpan; nämligen den nya tjejen på skolan, Maya. Hon visar snabbt vara minst lika resvan som Sam och totalt orädd. Tillsammans reser de land och rike för att finna de återstående thak-banerna.

Boken är mycket smart upplagd; korta kapitel indelade i små delar som representerar varje äventyr. Detta är ju mycket bra för en tonåring (eller yngre förmåga) som gärna läser korta stycken i taget. Jag minns ju själv hur det var när jag var yngre. Jag läste alltid när jag gick och lade mig (en vana som fortfarande sitter i) och självklart ville man ju inte sluta mitt i ett kapitel då det var som mest spännande. Jag tycker boken var genomgående underhållande och lättläst. Skulle jag ha läst den när jag var i rätt ålderskategori så skulle jag nog ha tyckt den var väldigt bra. Den var oförarglig och även om det fanns våldsinslag så hölls det på en mininivå vilket är bra. Nu kanske jag låter som en gammal toffel men det finns ju ingen anledning att barn ska frossa i våldsdetaljer. Jag ska faktiskt försöka prångla på denna på min äldste brorson. Jag hoppas han kommer att gilla den.

Originaltitel: Raahas Tidsmaskin
Författare: Tony Manieri
Förlag: B Wahlström
ISBN: 9789132159718

Läs även andra bloggares åsikter om Raahas Tidsmaskin, Tony Manieri, ungdomsbok, recension, litteratur, äventyr, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: äventyr, Böcker, Bok, Raahas Tidsmaskin, Recension, Tony Manieri, ungdomsbok

Recension: Simple Plan – Get Your Heart On!

19 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Simple Plan
Album: Get Your Heart On!
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-06-17

Get Your Heart On! Är titeln på Simple Plans nya album, och nu ska jag dela med mig av vad jag tycker om det. Så, vad tycker jag?

Tänk sommar, tänk sol, tänk glada människor likt en high school-film som american pie där ungdomar dricker bål i färgglada plastmuggar på en hemmafest som så förutsägbart spårar ur. Ja, lite sådär skenar tankarna iväg när jag lyssnar på Simple Plans nya album. Ska jag vara helt ärlig så har jag efter varje låt tänkt efter vad för scen just låten i fråga skulle kunna vara med i, och varenda låt passar till varsin scen. Det finns en för killen som känner sig värdelös och uppgiven, en för hemmafesten med de färgglada plastmuggarna, som jag så fint beskrev, och en där den lugna killen och den populära tjejen äntligen får varandra.

Albumet består utav elva stycken låtar. Det är typisk ”Simple Plan Pop-Punk” rakt igenom, och berikas av flera stycken gästartister som Natasha Beddingfield, Alex Gaskarth (All Time Low), K’naan och Rivers Cuomo (Weezer). Natasha hörs på låt nummer tre, Jet Lag, vilken är en av skivans bästa låtar – enligt mig. Rivers finns med på låt nummer två, Can’t Keep My Hands Off You och på spår nummer sju, Freaking Me Out, deltar Alex Gaskarth.

Jag tycker att albumet är bra, det får mig på bra humör samtidigt som det skulle kunna göra mig lite uttråkad om jag lyssnar för länge. Det finns ingen låt som kan utpekas som dålig, som man inte ens orkar traggla sig igenom. Snarare flera stycken som jag känner mig tvungen att lyssna igenom flera gånger bara för att de är så bra! Summer Paradise (feat K’naan), Gone Too Soon och Jet Lag (feat. Natasha) kommer jag säkerligen att lyssna en hel del på, framför allt den förstnämnda. Den är skön. (För övrigt så skulle den, Summer Paradise alltså, kunna vara med i någon gullig kärleksscen i en high school film, om jag ska ta upp det igen…) Ibland känns det som att… Tja, det här har jag väl hört förut? Samtidigt som jag, två låtar senare, inte förstår vad jag fick det där ifrån.

Förvirrande, fast på ett bra sätt. Jag tror jag gillar det!

Läs även andra bloggares åsikter om Simple Plan, skivnytt, recension, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Popmusik, Recension, Simple Plan, skivnytt

Flykten från Bastøy

18 juni, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Flykten från Bastøy
Betyg: 4
Premiär: 17 juni 2011

Erling är en ung man som skickas till en uppfostringsanstalt för ungdomsbrottslingar i Norge 1915. Uppfostringsanstalten ligger isolerad på ön Bastøy i Oslofjorde. Erling kommer dit, fast besluten att fly så fort han bara kan.

Det är lättare tänkt än gjort. Ungdomarna hålls i stenhård disciplin av anstaltschefen, titulerad Bestyreren, som spelas av Stellan Skarsgård. Bestyreren är hård men vill inte vara grym. Han tror att disciplin ska vara en hjälp för att få de unga män att kunna anpassa sig till samhället, men disciplin som är grym gör bara skada, säger han. Men han låter sin husfar utföra de grymmaste uppdragen istället.

 

Filmen som bygger på en sann berättelse är ännu en stark skildring av vad hård disciplin och grymhet gör av människor. På det sättet är filmen ingen överraskning. Vi har sett en hel del sådana berättelser redan och tyvärr är det också så verkligheten är. Människor med makt blir alltför ofta grymma. Det är snarare så att eftersom berättelsen utspelar sig för nästan hundra år sedan är det lätt att låta lura sig och tänka att så var det då. Tyvärr är människan lika grym idag, så fort hon får makt över andra.

Ingen är bara ond och ingen är bara god, utan det finns gott och ont i varenda karaktär. Det är en av styrkorna som gör filmen stark och trovärdig. En stor styrka i filmen är dess foto och dess skådespelare. Bilderna är starka, det känns hur kargt landskapet är. Skådespelarna är duktiga och Benjamin Helstad i rollen som upprorsledaren Erling/C19 har hyllats i norsk press.

Filmen var öppningsfilm vid Göteborgs Filmfestival, där den även belönades med Kodak Nordic Vision Award. I Norge har den setts av drygt 270.000 biobesökare och är en av de mest inkomstbringande norska filmerna någonsin.

Dagens Nyheter gav också filmen betyg 4.
Dramaturgin kanske inte bjuder på några storslagna överraskningar. Men ”Flykten från BastØy” är till att börja med visuellt anslående så det räcker. Den karga ön, fotograferad i ett isgrått vinterljus, är en av dramats viktigaste huvudpersoner. Känslan av instängdhet och utsatthet för både de hårda elementen och den mänskliga ondskan genomsyrar varje bildruta.

 

Relaterat:
Svenska Dagbladet och Kulturnytt

Läs även andra bloggares åsikter om film, Norge, Stellan Skarsgård, recension.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Norge, Recension, Scen, Stellan Skarsgård

Recension: Refreshments – Ridin´Along With The Refreshments

16 juni, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: The Refreshments
Titel: Ridin´Along With The Refreshments
Betyg: 3
Releasedatum: 2011-06-01

The Refreshments styrka är nog att spela live. Få rockband turnerar runt så intensivt och så mycket. Deras musik är fartfylld och buggvänlig. Bandet lär ha gjort mer än 3.350 spelningar de senaste tjugo åren.

Nya albumet domineras av buggvänliga låtar, framför allt de två första spåren, som känns i benen som vill upp och hoppa. Joakim Arnell som skrivit de två sångerna ”Forty Days, Forty Nights” och ”Negtive Nancy” säger att han skrev dem efter att ha överdoserat på några gamla plattor med Texasbandet Sir Douglas Quintet.

– Vi får ju ofta höra att vi har slagit en brygga mellan dansbands- och rockpubliken. Det gjorde Sir Douglas Quintet också. Deras texmex-rock hade ju ett sväng som gjorde att folk fick svårt att sitta still, säger Arnell i ett pressmeddelande.

Det är precis där The Refreshments hamnat med de flesta av spåren på nya skivan, nånstans mellan dansband och The Baseballs rockabilly, musik att bli glad av och vilja dansa till men inget som sätter djupare spår, det ena spåret likt det andra. Fast de är bra på att göra just detta, skapa svängig musik med mycket boogie i.

Spåret som satte mest avtryck och som höjer albumet är däremot balladen ”By Your Side”.

– När jag skrev ”By Your Side” försökte jag skriva en lika oskuldsfull och närmast översöt ballad av det där slaget som Joey Spampinato i NRBQ brukar vara så mästerlig på, berättar Joakim Arnell.

Joakim Arnell som skriver låtarna är en av pelarna i bandet. En annan pelare är nytillskottet, gitarristen Jonas Göransson som var med på fem spår på senaste julskivan. Nu är han med på hela albumet. Arnell berömmer Jonas:
– Jonas behärskar verkligen alla stilar som vi spelar. Blues, countrypickning, akustiskt balladplock på nylonsträngar gitarr, rockabilly och ren rock´n´roll – han har grävt ner sig i musiken och lärt sig allt från grunden. Jonas är helt enkelt samma typ av nörd som vi är.

Albumet innehåller en cover, det är avslutande spåret ”It´s My Own Business” är en The Refreshments tolkning av Chuch Berrys låt från 1965.’

 

Läs även andra bloggares åsikter om The Refreshments, rockabilly, boogie, recension, skiv, skivnytt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: boogie, Recension, rockabilly, skiv, skivnytt, The Refreshments

Recension: Jon Anderson – Survival & Other Stories

15 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Jon Anderson
Titel: Survival & Other Stories
Betyg: 3
Releasedatum: 2011-06-15

”Jag längtade efter att få sjunga”, så skriver Jon Anderson i cd-häftet som medföljer hans nya cd Survival & Other Stories.

Efter att för några år sedan ha varit svårt sjuk en tid, vilket ledde fram till att hans hemmaband Yes ersatt honom med Benoit David, en yngre sångare från ett kanadensiskt Yes-coverband, var Jon Anderson tom på egna musikaliska idéer.

På sin hemsida satte han ut annonsen: Musiker Sökes… Skicka mig din musik, en minut av den räcker.

Musiken på Survival & Other Stories är de bidrag Jon efter denna annons fick in från musiker världen runt. Sången och texterna är Andersons.

Det hela kan om man vill vara välvillig kallas Ambient. Om man vill vara nedlåtande New-Age. Det är mycket piano, akustiska gitarrer och stråkar. Texterna kretsar mycket kring Jons tro. Vilket innebär att han lovsjunger Gud, Jesus, Buddha, Muhammad och Krishna.

Ingen av låtarna har någon nämnvärd hit-potential i klass med det som Jon gjorde med Vangelis, och melodierna är inte ens särskilt medryckande.

Jons röst är säregen och fängslande. Men när den inte någon gång bryts av med något annat melodiinstrument blir den tyvärr allt för dominerade. Vilket blir särskilt tydligt när en fiol dyker upp i Just One Man.

Det är just detta som gör Jon och Rick Wakemans nyligen släppta The Living Tree till ett bättre album än vad detta är. Ricks klaviaturljud och melodislingor kompletterar där Jons röst på ett fint sätt. En balans som saknas här.

Det som räddar albumet är den anda av ärlighet och prestigelöshet som genomsyrar det. Jon Anderson är inte ute efter att förändra världen. Efter en lång rad mästerverk med Yes och flera soloalbum (där det allra bästa heter Olias Of Sunhillow från 1976) har han ingenting kvar att bevisa.

Han talar av allt att döma sanning när han säger att han bara vill sjunga. En ambition som räcker till godkänt, men inte till mer än så den här gången.

Läs mer om progressiv rock på bloggen Universum Noll.

Låtlista:
1. New New World (04:14)
2. Understanding Truth (02:24)
3. Unbroken Spirit (03:57)
4. Love of the Live (02:49)
5. Big Buddha Song (05:31)
6. Incoming (07:56)
7. Effortlessly (03:11)
8. Love and Understanding (04:13)
9. Just One Man (04:30)
10. Sharpening the Sword (03:40)
11. Cloudz (06:06)

Läs även andra bloggares åsikter om Jon Anderson, recension, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jon Anderson, Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Sida 153
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in