Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Deckare

Döda talar inte – Ann Cleeves – som Agatha Christie som skildrar vår tid, men svartare

by

Döda talar inte
Författare: Ann Cleeves
Översättare: Jan Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201204
ISBN10: 9100127426
ISBN13: 9789100127428
Som cd-bok

Kriminalkommissarien Vera Stanhope är rätt osannolik som deckarhjälte: en medelålders fet kvinna som dricker för mycket alkohol. Det låter lite som en parodi på den tidigare så vanlige deckarkaraktären. Serien om Vera Stanhope är dock inte alls några parodier. Det är spännande kriminalromaner som skildrar en värld långt bort från det småmysiga Midsomer.

Vera Stanhope är kriminalkommissarie i nordöstra delen av England, där det finns många slitna områden där arbetslösheten sätter sin spår och där finns små byar där de mer välbärgade bor ganska nära fattigare bybor.

Det som gör ”Döda talar inte” så bra är inte det ovanliga i att en medelålders kvinna som varken är snygg eller elegant är hjälten utan det är vad som skildras och hur det skildras som gör att jag inte kan slita mig från boken när jag börjat läsa. Författaren Ann Cleeves som själv bor i Northumberland i nordöstra England och har arbetat som övervakare, på kvinnojourer och inom sjöräddningen. Hon har skarpt öga för de talande detaljer som ger trovärdighet åt berättelsen och samtidigt kommer vi människorna nära. Även om jag kan reta mig på Vera Stanhope känner jag respekt för henne, precis som om jag hade mött henne i verkligheten.

I ”Döda talar inte” är inget svart eller vitt. Vera nöjer sig inte med att hitta mördaren, hon vill förstå.

Bokförlaget skriver om boken och författaren:
Återigen befäster Ann Cleeves här sin plats som mysdeckarens nya drottning. I samma tradition som Agatha Christie rör hon sig knivskarpt mellan tonträffande personporträtt, engelska gröna kullar och kluriga mordutredningar.

Delvis håller jag med, men delvis inte. Visst behärskar Ann Cleeves konsten att liksom Agatha Christie långsamt veckla upp en puzzeldeckare, vi pendlar med i berättelsen och misstänker än den ena, än den andra. Men samtidigt får vi en resa igenom människors psyken och dess öden och vi lider med människorna. Det är välskrivet, helt enkelt.

Det är en tröst för alla oss som inte är perfekta att läsa om en kvinna som trots att hon är så helt fel, enligt svenska arbetsgivares ideal, ändå är en skicklig utredare. I Sverige anställer ju arbetsgivare i stort sett ingen som fyllt 50 år och definitivt inte en överviktig kvinna som Vera. Kanske kan sådana här deckare öppna ögonen för en och annan åldersdiskriminerande svensk arbetsgivare – att få dem att inse att människor kan vara duktiga utan att vara snygga trettioåringar.

Som vanligt har Vera vid sin sida sin unge vapendragare polisassistent Joe Ashworth. Genom honom får vi en inblick i det brittiska systemet där kvinnor fortfarande förväntas stanna hemma med barnen de första åren.

”Döda talar inte” är en av bästa kriminalromaner jag läst på länge. Det var en sådan deckare som jag bara ville läsa och läsa och jag kunde inte slita mig. Det är spänningen men samtidigt beskrivningarna av människorna och samhället som gör till en kriminalroman med betoning på roman.

Handlingen?
Tja jag kan lika gärna kopiera vad bokförlaget skrivit:
En ung mamma förälskar sig i en kontrollerande äldre man. Kort därefter drunknar hennes lille son i ett badkar. Ett år senare hittas socialsekreteraren som arbetat med fallet strypt i ett badhus. Den som finner kvinnan är Vera Stanhope: kriminalkommissarien som arbetar för mycket, väger för mycket, dricker för mycket. Tillsammans med polisassistent Joe Ashworth försöker hon lösa fallet, då ännu ett mystiskt lik dyker upp i den pittoreska småstaden.

Här har Kulturbloggen recenserat första delen av tv-serien om Vera som nyligen släppts på dvd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Slutet överraskar i Den sista akten av Mari Jungstedt

by

Titel: Den sista akten
Författare: Marie Jungstedt
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201205
ISBN 978-91-0-012767-1

Ett läckert omslag översållat med glittrande blodstänk gör mig sugen på att läsa Marie Jungstedts nya kriminalroman Den sista akten. Jag kommer snabbt in i handlingen, ett mord begås redan efter tre korta kapitel – det är bara att läsa vidare!

Under den årliga Almedalsveckan i Visby hittas debattredaktören på landets största kvällstidning mördad på sitt hotellrum. Det finns flera spår att följa, ett högerextremistiskt hot, hemliga älskare och mystiska teaterbesök. Spänningen byggs upp genom en kuslig beskrivning av hur känslor av passion, åtrå och maktlöshet accelererar över gränserna och blir till besatthet och vansinne. Vilka okontrollerbara handlingar kan obesvarad förälskelse leda till?

Mari Jungstedt har skrivit ett antal deckare före denna med kriminalkommissarie Anders Knutas och hans medhjälpare vid Visbypolisen samt tv-reportern Johan Berg i huvudrollerna. Parallellt med mordhistorien får man följa deras skiftande kärleks- och familjeliv. Jag har inte läst någon av de tidigare romanerna men lockas nu av att få lära känna och veta mer om dessa personer. Boken innehåller dessutom fina miljöbeskrivningar från Gotland.

Jag har svårt att lägga ifrån mig den spännande boken och läser ut den på två kvällar. Den är lättläst utan att vara banal, språket och dialogerna flyter obehindrat. Det finns även ett stickspår i handlingen med ett annat brott, som jag först upplever som något krystat. Men jag märker sedan att det behövdes för att få pusslet att gå ihop. Pusslandet är ju en viktig del av njutningen med att läsa deckare. Jag tänkte ett tag att intrigen var alldeles för förutsägbar – men här lyckas Mari Jungstedt få ihop det bra med ett överraskande och oväntat slut!

Text: Vivian Gustin

Avdelning Q löser återigen ett gammalt fall i Adler-Olsens Journal 64

by

Titel: Journal 64
Författare: Jussi Adler-Olsen
Förlag: Bra böcker
Utgiven: 201203
ISBN: 9789170029547

Det är några deckarserier jag fastnar för och Jussi Adler-Olsens serie om avdelning Q är en av dessa just nu. Kriminalinspektör Carl Mørk och hans assistenter på Avdelning Q har fått ett nytt fall på sitt bord. Eller rättare sagt ett gammalt fall, för på avdelningen arbetar man med oupplösta brottsfall. Några spår leder till en kvinna som heter Mete Hermansen och hennes tid på en anstalt. Avdelning Q är placerad i den ruffiga källaren på polishuset och till sin hjälp har Carl två assistenter, Assad och Rose. Två mycket engagerade medarbetare, men också speciella personligheter, Hafez el- Assad med sitt mystiska förflutna och Rose som byter skepnad och styr och ställer över sin chef och sin kollega.

Från 1920-talet fram till 1960-talet fanns det i verkligheten ett hem för sinnesslöa och omyndigförklarade kvinnor på Sprogø, en liten ö utanför Stora Bält. Med utgångspunkt från denna anstalt har författaren byggt upp en spännande kriminalroman. I berättelsen var det till denna ö som Nete Hermansson skickades i sin ungdom. Hon ansågs leva ett sedeslöst liv och kunde därför inte klara sig själv. På hemmet härskade våld och hårdhet, kvinnorna blev förnedrade och det var nästan omöjligt att komma därifrån. Fast Nete lyckades och hon lyckades även få lite lycka i sitt liv. Men efter många år händer något som förstör hennes liv igen.

Det är alltså detta fall avdelning Q börjar forska i och det leder till något mycket större, en hemlig organisation där män och kvinnor i makten utnyttjar sin position för att följa sin ondskefulla ideologi. Samtidigt med Sprogøfallet dyker ett annat gammalt fall upp på avdelning Q, ett där Carl är personligt inblandad, ett dödsfall som skedde i hans ungdom och där han blir misstänkt för deltagande i mord.

Journal 64 är den fjärde boken om Avdelning Q som blivit översatt till svenska. De tre första kom i svensk översättning 2011. Flera av berättelserna är ruskiga historier precis som denna, men samtidigt finns det en humor och värme i beskrivningen av den lilla tremannaavdelningen som kämpar på för att lösa dessa fall. Det är behållningen med romanerna, både en berättelse om huvudpersonernas arbete och liv och skickliga intriger. Även om böckerna i serien är fristående är det bästa är att läsa dem i ordningsföljd eftersom man för varje bok får veta mer och mer om Carl Mørk och hans assistenter.

Arbetet som chef på avdelning Q fick Carl Mørk efter ett tragiskt skottdrama där en av hans kolleger blev dödad och en annan blev helt förlamad. Ännu ett brottsmålsfall som inte är löst och som påverkar kriminalinspektören väldigt mycket rent mentalt. Hans förlamade kollega och vän Hardy bor hemma hos honom och där bor också sonen till hans ex-fru samt den inneboende Morten, Carl kallar dem för sin plastfamilj.

Lite om författaren: Jussi Adler-Olsen är en dansk författare och dramatiker, född 1950 i Köpenhamn. Hans politiska studier, utbildning i filmvetenskap och en pappa som var överläkare inom psykiatrin har gjort att han har kunnat skriva böcker om allt från sinnesjukdom till internationella konspirationer. Hans böcker har blivit översatta till många språk och ”Flaskpost från P” fick år 2010 Glasnyckelns pris för årets bästa skandinaviska kriminalroman.

Text: Àslaug Myhrberg

Varg Gyllanders Ingen jord den andra lik – ytterligare en svensk deckare

by

Titel: Ingen jord den andra lik
Författare: Varg Gyllander
Förlag: Massolit förlag
Utgiven: 201205
ISBN: 978-91-86649-49-4

Ulf Holtz arbetar som kriminaltekniker, men har varit borta från arbetet under en period på grund av en tidigare händelse. Hans dotter, Linda Holtz, arbetar under sommaren vid en utgrävning, och hon gör ett oväntat fynd i form av ett skelett. Ett skelett som får arbetet med utgrävningen att stanna av och som blir början på den gåta man ska lösa. Det blir också en berättelse om relationen mellan Linda och Ulf. I bakgrunden rör sig hela tiden också den händelse som gjort att Ulf inte varit i tjänst under en period.

Pia Levin, som är en annan kriminaltekniker, får arbeta med ett fall rörande en brand i en skola. Ett fall som handlar om annat än ett sabotage av någon uttråkad skolungdom, utan som har en mer djupare bakgrund och som döljer en mörk hemlighet. Som läsare blir man också indragen i den relation Pia brottas med tillsammans med Beata.

Boken har några olika huvuddelar som den rör sig kring och som alla vävs samman mot slutet. Det är en ganska enkel men ändå spännande skriven deckare som man snabbt dras in i. Trots det är det ingen bok som hugger tag i mig och får mig att sträckläsa den.

Varg Gyllanders bakgrund, som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen och före detta kriminalreporter, märks i boken genom de detaljer ur polisarbetet som träder fram, och kanske också genom en viss avsaknad av det pågående sociala samspelet rutom, även om det också är en viktig faktor i boken. En jämförelse kan göras mot sättet hur Leif GW Persson skriver sina böcker, snarare än mot hur exempelvis Liza Marklund eller Roslund & Hellström uttrycker sig i sina. Därmed inte sagt att det är bättre eller sämre. Det är snarare en fråga om smak, vilken slags deckare man föredrar att läsa.

Detta är den fjärde av Varg Gyllanders böcker. Somliga linor brister (2009), Bara betydelsefulla dör (2010) och Det som vilar på botten (2011) är hans tidigare böcker. Han har gett ut böcker i bland annat Danmark, Tyskland, Italien och Nederländerna. Det känns inte som någon direkt överraskning att fler böcker är på gång.

Text: Jenny Lagebjörk

Läs mer på Bokus.

Fågelskrämman av Michael Connelly – så spännande att jag inte kunde slita mig

by

Fågelskrämman

Författare: Michael Connelly
Översättare: Eva Larsson
Förlag: Norstedts
Serie: Jack McEvoy
ISBN10: 9113025368
ISBN13: 9789113025360

För den som gillar att läsa deckare i pocketupplaga är den spännande ”Fågelskrämman” av Michael Connelly på väg ut i det behändiga formatet.

Kriminalreportern Jack McEvoy får sparken från Los Angeles Times. Han får vara kvar i två veckor för att lära upp den nyexaminerade unga tjejen som ska ta över hans jobb. Vi känner igen hysterin från redaktioner som upplever ett stort hot från Internet. Skillnaden mot svenska redaktioner är hur löst de amerikanska anställda sitter, där finns inga LAS-listor, ingen trygghet. Arbetsgivaren plockar precis vem han/hon vill och avskedar. Jack McEvoy är inte så mycket för webbpublicering och nu ska han ersättas av en ung hungrig tjej som är lika bekväm med att skriva på webben som i papperstidningen.

När han sitter på sin arbetsplats och smälter uppsägningen kommer ett telefonsamtal. En kvinna som säger att hon är mamma till en mordanklagad är arg på Jack för han har enligt henne skrivit falska uppgifter. Hennes son har inte alls mördat någon. Jack letar i tidningen och hittar en lilla notisen där han efter uppgifter från polisen rapporterat att en tonårskille gripits för mordet på en prostituerad som hittats i bakluckan på en bil. Det var ju bara en liten notis, tänker han, och enligt polisen hade ju killen erkänt. ”Jaja, det finns alltid någon anhörig som inte inser faktum”, tänker han. Först. Men så tänker han ett varv till och bestämmer sig för att undersöka fallet.

Ja det visar sig förstås att den unge killen är oskyldig och har inte erkänt mordet, han har bara erkänt att han kört bilen där den mördade sedan hittades i bakluckan.

Jacks unga kollega som han ska lära upp hittar med hjälp av Internet att det finns fler liknande mord. Kan det vare en seriemördare?

Michael Connelly har skrivit mer än tjugo kriminalromaner och han är en av världens bäst säljande kriminalförfattare. Att sälja mycket behöver i och för sig inte betyda att han skriver bra. Men det gör han. Han behärskar konsten att måla fram spänning. Han är en duktig skribent också, människorna känns förhållandevis äkta för att vara en bästsäljande deckare. Framför allt har han lagt stor möda vid att få fram rätt fakta.

En stor del av handlingen utspelar sig kring serverhallar för stordatorer och han skildrar hur allt vi gör kan kartläggas via Internet. En illasinnad och skicklig hackare kan ta sig in i våra epostlådor och radera mail och skicka mail i vårt namn och våra betalkort kan lätt spärras av en illasinnad person. Michael Connelly skildrar en skrämmande nutidsbild och visar vad som är möjligt att göra.

Deckaren är skickligt komponerad. Connelly använder tekniken att låta oss som läsare veta mer än huvudpersonen och ibland blir det väldigt otäckt.

Michael Connelly ställer också frågor kring vad som gör människor till seriemördare och samtidigt som han utforskar kring detta lämnar han också en del över åt oss som läsare att fundera vidare kring.

”Fågelskrämman” är otroligt spännande, speciellt första tredjedelen – och det var en bok som jag inte kunde slita mig ifrån utan jag sträckläste.

Om du har läst tidigare böcker i serien om Jack och speciellt om du läst ”Poeten” möter du ett kärt återseende: FBI-agenten Rachel Walling. Men att ha läst tidigare böcker i serien är inget måste för att få ut något av ”Fägelskrämman” – den står helt för sig själv och är ruggigt spännande samtidigt som den har en del att säga om vart dagens journalistik irrat bort sig i jakten på att sälja stora upplagor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,