• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Grattis tre vinnare av ”Nalle Puhs Film – Nya äventyr i Sjumilaskogen” – som dvd/blu-ray

24 februari, 2012 by Rosemari Södergren

”Nalle Puhs Film – Nya äventyr i Sjumilaskogen” har släppts som dvd och blu-ray, den 22 februari. Nu har du chansen att vinna ett kombopack, en film som innehåller filmen både som dvd och som blu-ray.

Tävlingen är nu avgjord. Vinnare är:
Anders Eskilsson, Kyrkhult
Rebecca Andersson, Alingsås
Christina Bergström, Hisings Backa

Filmbolaget skriver om filmen:

Den håningsälskande björnen med den lilla hjärnan men det stora hjärtat är förmodligen världens mest älskade nallebjörn. När ”Nalle Puhs Film” kom på bio i höstas och Puh och hans vänner gick på jakt i Sjumilaskogen efter Iors försvunna svans, traskade de rakt in på förstaplatsen på biotoppen. Filmen vann både stora och små hjärtan och har setts av över 140.000 biobesökare. Recensenterna tyckte detsamma: ”Oemotståndlig” (Dagens Nyheter), ”Nalle Puh när det är som bäst” (Nyhetsmorgon TV4) och ”Ren och skär njutning” (Aftonbladet).

Tre vinnare har chansen att vinna ett exemplar.

Så när gör du för att vara med och tävla om filmen:

1. Du mailar en motivering till oss om varför just du ska vinna filmen.
(Maila till tavla snabel-a kulturbloggen punkt com)

2. Skriv Nalle Puh som ämnesrad för mailet

3. Glöm inte att skicka med din postadress. Om du inte har med den kan du inte vinna, eftesom vi måste veta vart vi ska posta filmen.

4. Maila oss senast fredag 2 mars klockan 12.00.

Här är Kulturbloggens recension av Nalle Puh-filmen.

Tillbaka till rötterna i Sjumilaskogen
För att få den rätta känslan för Nalle Puh åkte filmmakarna till England och Ashdown-skogen i grevskapet Essex där A.A. Milne skrev böckerna och där den riktige Christoffer Robin, Milnes son, tillbringade sina somrar. De besökte också flera London-museer för att studera E.H. Shepards originalillustrationer till böckerna, och de tittade på de tidiga Nalle Puh-kortfilmer som Disney gjorde i slutet av 60-talet.

Långfilmen ”Nalle Puhs Film – Nya äventyr i Sjumilaskogen” är inspirerad av tre berättelser från A.A. Milnes böcker. Filmens utseende kommer direkt från Milnes böcker. Filmmakarna var måna om att den skulle ha både den klassiska vattenfärgskänslan från förr och att behålla det lite ruffa handtecknade utseendet som normalt förfinas i de flesta animerade filmer.

Karaktärerna hoppar bokstavligen från boksidorna in i filmen, berättar John Lasseter, filmens verkställande producent. Och ibland tar de till och med med sig hela ord och bokstäver. Det är klassisk Nalle Puh.

Läs även andra bloggares åsikter om tävlingar, film, nalle puh, blu-ray, dvd

Arkiverad under: Film Taggad som: Blu-Ray, dvd, Nalle Puh, Scen, Tävlingar

Nobels Testamente, recension av filmen

23 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Nobels Testamente
Betyg 2
Premiär 2 mars
Regi Peter Flinth

Liza Marklunds deckare Nobels testamente är den sjätte boken i serien om Annika Bengtzon. Den släpps nu som film och har fått en ny skådespelerska i rollen som journalisten Annika Bengtzon. Malin Crépin har nu trätt in i rollen som den nyhetshungriga envisa reportern, som har en del likheter med Liza Marklund.

Malin Crépin fungerar bra, hon gör det hon ska i filmen. Filmens ena behållning är listan av bra svenska skådespelare i rollerna. Vi har Björn Kjellman som den rätt fjantiga tidningschefen Anders Schyman, Leif Andrée som nattchefen Spiken, Björn Granath som vetenskapsmannen Ernst Ericsson och Johan Holmberg som Sören Hammarsten.

Sidohistorierna fungerar bäst, skildringen av familjelivet som strular när det är som mest att göra på jobbet är typisk. Jag tror många också känner igen sig i den förtvivlan och ilska Annika känner när sonen Kalle blir mobbad av ett annat barn. Tölpen till sambo är förstås helt oförstående.

En annan rolig del är skildring av redaktionen på en kvällstidning med den typiska konkurrensen mellan reportrar. Filmen liksom boken sätter fingret på den ytlighet som ofta styr nyhetsvärderingen. Extra rolig är nöjeschefen, som inte är överdriven som det kan tyckas.

Deckarhistorien däremot tänder aldrig till. Annika Bengtzon är utskickad för att rapportera från festligheterna kring Nobelfesten. Annika tvingas av nattchefen att stanna kvar till dansen.

En liten detalj berättelsen som inte är logisk: när Annika rapporterat klart från middagen och vill åka hem får hon order att stanna kvar och rapportera från dansen också. Fotografen som var med har redan dragit hem. Hur troligt är det att en stor kvällstidning är så slarvig i sin planering att reportern inte vet om i förväg att han eller hon ska stanna kvar och skriva om dansen också? Är det verkligen så illa med redaktionernas planering?

En mystisk kvinna i aftonklänning smyger sig obemärkt in på Nobelfesten i Stockholm. Hon råkar stöta till Annika som dansar. Mitt på dansgolvet skjuter den mystiska kvinnan den israeliske Nobelpristagaren i medicin, Aaron Wiesel, och Nobelkommitténs ordförande Caroline von Behring.
Annika Bengtzon får dock inte skriva om dramat, polisen lägger yttrandeförbud på henne eftersom hon är ett vittne.

En islamistisk terrorgrupp tar på sig ansvaret för morden. Hela världens medier rapporterar om religiösa motiv med kopplingar till Mellanöstern, men Annika förstår givetvis snabbt att de är på fel spår. Annika forskar efter svaret på dramat i vetenskapsvärlden och bland forskare istället.

Kriminalhistorien är seg och svårt att känna något engagemang för. Allt för ofta vet jag som tittare vad som ska hända, inte för att jag läst boken utan för att filmen är övertydlig. Det är för mycket som berättas genom samtal mellan Annika Bengtzon och någon annan, istället för att det dramatiseras.

Musiken är bra, klassisk filmmusik, som fungerar i filmens början. En bit in i filmen blir det lite för mycket när musiken signalerar att det är spännande men jag som tittare inte tycker det är särskilt upphetsande.

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Annika Bengtzon, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Annika Bengtzon, Filmrecension, Liza Marklund, Scen

Madonnas film WE, recension

22 februari, 2012 by Rosemari Södergren

WE
Betyg 3
Sverigepremiär 16 mars
Regi: Madonna

För den som gillade King´s Speach är WE ett måste. WE handlar om den stammande kungens storebror som avstod tronen och abdikerade för att kunna gifta sig och leva med den kvinna han älskade, Wallis Simpson.
Hon var amerikanska och hade skiljt sig en gång och var gift med sin andra man när hon träffade prins Edward som sedan blev kung Edward VIII. De var ett par, trots att hon var gift med en annan man under flera år av deras förhållande. Edward VIII var så passionerat fäst vid Wallis Simpson att han inte kunde tänka sig att leva utan henne.

Den som uppskattar filmer som lagt ner mycket energi på kostym har också något att se fram emot.

Madonnas film handlar om Wallis Simpsons och prins Edwards  förhållande sett ur en nutida kvinnas ögon, Wally som  är döpt efter Wallis. Wallys mamma och mormor var fascinerade av Wallis Simpson och döpte Wally efter henne. Denna fascination, eller rentav fixering, har gått vidare till Wally.

Filmens handling utspelas dagarna kring när den berömda auktionsfirman Sothebys ska ha en auktion av saker från Wallis Simpsons och prins Edwards förhållande. Wally besöker utställningen inför auktionen dagligen, hon tycks vara där från morgon tills dne stänger på kvällen. När hon betraktar alla saker, som smycken, fotografier och möbler, spelas Wallis och prinsens kärlekshistoria upp för henne och för oss. Vi får uppleva den romantiska berättelsen genom Wallys ögon.

Wally å sin sida lever i ett fruktansvärt äktenskap med en hyllad psykiatriker, som slår och bedrar henne och dessutom har han svårt för att ha sex med henne. Hennes man är ruskigt obehaglig, en av årets värsta mansskildringar på film. Inte nog med att han inte vill ha barn med henne och är oromantisk och vidrig, han tillåter henne inte att arbeta, trots att hon trivdes med sitt arbete. Hon har ingenting att göra. Den enda hon gör är att hänga på Sothebys och drömma och fantisera mer och mer om Wallis Simpsons romantiska liv. Det är här någonstans som filmen förlorar mitt engagemang. Hur många sådana kvinnor finns det idag som kan leva ett sådant lyxliv egentligen? Visst har hon det vidrigt, men finns det unga kvinnor idag som är så svaga att de låter sig hunsas så totalt av en man?

Hon drömmer om att få uppleva en passion som är lika förtärande som det Wallis Simpson och prins Edward upplevde. Jodå, en av vakterna på Sothebys lägger märke till Wally och de blir nära vänner och något börjar hända.

Filmen är fotomässigt elegant. Jag hade inte väntat mig något annat. Madonna har varit med i musikvideobranschen länge och kan sin sak. Musiken är en av filmens stora styrkor, dess soundtrack är också Golden Globebelönad.

Det som gör att jag inte ger filmen högre betyg är att den är för konstnärligt snygg för estetikens egen skull, vilket gör att dramatiken förlorar kraft. Filmen är bitvis för seg, flera scener borde kunna klippas bort eller förkortas. Jag tror filmen hade vunnit på att bara handla om Wallis Simpson och prins Edward.

Utomlands har det fått rätt dåligt mottagande. The Telegraph skrev:
Madonna’s skill with the camera seems to extend to her being able to turn it on, but not a great deal further: to liven up an argument between Wallis and Edward, she has her romantic leads inexplicably run around a tree trunk. Later, we see Wallis dancing the Charleston with an African tribeswoman to the strains of ’Pretty Vacant’ by The Sex Pistols in front of a Charlie Chaplin film, which must be a strong contender for the most garbled, half-baked image in cinema history.
W.E. is — still — a stultifyingly vapid film, festooned with moments of pure aesthetic idiocy. With characteristic humbleness, Madonna performs a song called ’Masterpiece’ over the end credits, although one can’t help but feel that her 2003 number one single ’Sorry’ might have been more appropriate.

Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, film, WE, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Madonna, Scen, WE

Devil Inside, skräckfilmen som inte ska visas för pressen före premiär: här bilder från filmen

21 februari, 2012 by Redaktionen

1989 tar larmcentralen emot ett samtal från Maria Rossi där hon erkänner att hon brutalt mördat tre personer. 20 år senare försöker hennes dotter Isabella ta reda på vad som hände den där kvällen. Hon besöker mentalsjukhuset Centrino i Italien där hennes mor spärrats in, för att försöka ta reda på om hennes mor är psykiskt sjukt eller besatt av demoner.

Det berättar filmbolaget i ett pressmeddelande om filmen ”Devil Inside” som ska vara en av de mest skrämmande skräckfilmerna vi kan tänka oss. Antingen är det sant, eller så är det en riktig kalkonfilm, för filmbolaget meddelar också att det inte kommer att vara några visningar för pressen. Det kan betyda att den är så dålig att de inte vill ha dålig kritik. Eller så är det ett nytt grepp, att hoppa över filmkritikerna.

Mer från pressmeddelandet:

Isabella anlitar två unga exorcister för att bota hennes mor genom okonventionella metoder där både religion och vetenskap spelar en roll. I deras kamp för att bota Maria möter de ondskan i dess renaste form – fyra mäktiga demoner som tagit kontroll över henne.

Många har varit besatta av en, men endast en har varit besatt av flera.

Den 2 mars har DEVIL INSIDE, något av det mest skrämmande som visats på svenska biografer, premiär.

Läs även andra bloggares åsikter om Devil Inside, film, skräckfilmer

Arkiverad under: Scen Taggad som: Devil Inside, Scen, Skräckfilmer

Snittet på Sean Banan-filmen: 26 personer i salongen

21 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Snittet per salong och dag är 26 personer. Men ofta har filmen visats flera gånger dagligen – ­vilket sänker snittet ytterligare. (Källa Aftonbladet)

Det handlar om filmen ”Sean Banan – inuti Seanfrika”.

Det intressanta är att filmen haft enorm reklambudet och marknadsförts stort. Frågan är: hur kunde det gå till, hur kunde Sean Banan charma filmproducenterna så till den milda grad att han fick göra en sådan här floppfilm?

I stort sett alla kritiker har sågat filmen jäms med fotknölarna. DN gav betyg 0. Ett minus i Aftonbladet.

En sak som är lustig är att jag för några dagar seddan till och med såg en svensk tidning som hade en artikel om den ende recensenten som inte sågade filmen. Det var Expressens Ronnit Hasson som gav filmen betyg 3.

Hur kan svensk filmindustri satsa så mycket pengar utan att under produktionens lopp se vilken låg kvalitet filmen har?

Aftonbladet har pratat med Ulf Malmros, som bland annat står bakom ”Bröllopsfotografen” dömer ut satsningen.
– Det är ju en flopp, säger Ulf Malmros – som menar att filmen inte borde ha gått upp över huvud taget.
– Jag tycker den förstör för svensk film och ­sänker varumärket.

Själv förlorade jag tilltron till Sean Banan när han i bästa sändningstid under sitt framförande i Melodifestivalen säger att skatteverket är dåligt men svart taxi är bra. Och han verkade säga det på fullt allvar, utan ironi.
Frågan jag ställer mig är vad det är för samhälle han vill ha. Svart taxi – vad är det för bra med det?
Man må ha åsikter om vilken nivå svenska skatter ligger på, men utan skattesystem skulle vi inte ha något mänskligt samhälle. Jag ser dagligen på stan människor som är fysiskt handikappade, av olika skäl. En del är födda så, andra har fått skador efter krig i sina tidigare hemländer. Andra har hamnat i rullstol efter bilolyckor eller svåra sjukdomar. Om vi inte hade allmän sjukvård och möjlighet till personliga assistenter skulle dessa människor inte ha ett värdigt liv. Alla har inte anhöriga som har tid och ekonomiska resurser att helt och hållet ta hand om sjuka eller skadade anhöriga. Det är bara en av de viktiga uppgifter ett gemensamt samhälle har och skäl till varför vi behöver ett skattesystem. Om Sean Banan inte förstår det är han korkad.

Läs även andra bloggares åsikter om Sean Banan, film, flopp, skandal

Relaterat: Fria Tider

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: flopp, Scen, Sean Banan, Skandal

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 130
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in