Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Friendly Fires – nytt album ”Pala” – passar in helt rätt i en gråmulen vardag

by

Artist: Friendly Fires
Titel: Pala
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 16 maj

Det har gått tre år sedan vi smittades av Friendly Fires dansanta electrodebut och nu är de tillbaka med besked. Du kommer att känna igen dig i musiken men Pala är något svalare och något varmare på samma gång. Det är något enkelt i de exotiska influenserna som passar in helt rätt i en gråmulen vardag. Var är mina paraplydrinkar?

Haken skulle väl vara att Pala påminner lite för mycket om sin föregångare, det tar ett tag innan jag hittar den verkliga skillnaden mellan Pala och den självbetitlade debuten. Men här finns låtarna som vågar ta plats och vågar gå vidare. Pull me back to earth och Chimes är två riktiga kanoner som jag vill dansa till under tropiska nätter i sommar. Där finns något flummigt från Emipre of the sun, lekfullhet från MGMT och så det där egna som Friendly Fires har.

Helt ärligt så vet jag inte särskilt många som gått i väntas tider och trånat efter en uppföljare från just Friendly Fires men nu är den här och den ber inte någon om ursäkt. Musiken svävar ofta iväg, det är
lätt, fuktigt och flyktigt i den varma vinden och det får vara det. Det är bara att konstatera, dem har lyckats där genregrannarna MGMT floppade. Var tog min paraplydrink vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Paolo Nutini klar för Peace & Love

by

Skotten Paolo Nutinis röst har jämförts med Al Green, Rod Stewart och Van Morrison. Med sin blandning av soul, folk, pop, jazz och reggae har han tagit många med storm och önskats flitigt till festivalen. Och vi har lyssnat. I sommar står Paolo Nutini på en av Peace & Loves scener.
Ett argument som gör att det blir Peace & Love lockar ännu mer.

Här ett pressmeddelande om detta:

Paolo Nutini föddes 1987 i Paisley, Skottland. Debutalbumet These Streets släpptes 2006, då han precis fyllt 18 år. Albumet klättrade högt upp på de brittiska listorna och har uppnått 4 x Platina i Storbritannien. Uppföljaren Sunny Side Up kom 2009 och blev det tredje mest sålda albumet under det året.
Han har även delat scen med soulhjälten Solomon Burke och Mick Jagger samt öppnade för Led Zeppelin under deras unika återförening 2007.
I februari steg han in i studion för att spela in nytt material och ett nytt album kommer senare under 2011.

– Paolo Nutini har gjort en stjärnkarriär under kort tid. Hans röst är helt unik och i England är han en av landets mest populära artister. Många av våra besökare har önskat honom och det är klart att de ska få se Paolo i sommar på Peace & Love, säger presschef Ronny Mattsson.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Wild Beasts: Smother, på väg mot toppen

by

Artist: Wild Beast
Titel: Smoother
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 11 maj 2011

Namnet på gruppen ”Wild beasts” stämmer inte riktigt med hur det låter. Några bestar låter de inte som med falsettrösterna och inte särskilt vilt är det heller.
Hayden Thorpe har en röst som verkligen kan sjunga falsett, vilket han gör och i de flesta av spåren är det hans röst som är ledinstrument, som de andra instrument mjukt backar upp.
Först när jag hörde nya albumet ”Smoother” tyckte jag inte om det. Jag tyckte att Hayden Thorpe alltför mycket ville visa upp sin falsettröst och att spåren var för lika. Men när jag lyssnat några gånger till började spåren skilja ut sig och jag började uppskatta låtarnas karaktär.

En del musikskribenter har liknas Wild Beats med Radiohead. Det tycker jag är helt missvisande. Fast Wild Beasts är svåra att placera in i ett fack och att peka på några band som låter likadant är omöjligt, tror jag. Visst har Hayden Thorpe en röst som påminner om Antony & the Johnsons, men därutöver är likheterna inte stora.

Det är vackert men ändå inte för smäktande, det är vemodigt och texter med flera bottnar. Sången som leder musiken, ofta svaga pianoklink. Pop men ändå inte pop. Musiktidningen NME listade i maj 2007 Wild Beasts som ett av tio band ”tipped for the top” Ja, något album till av den här klassen och de är där.

Nils Hansson i DN gav också albumet betyg 4.
Här finns Wild Beasts på MySpace.

Fler recensioner: Svenska Dagbladet och Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fox Machine: Songs from a sea house – når inte hela vägen fram

by

Artist: Fox Machine
Titel: Songs from a sea house
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 11 maj

Här har ni det, det typiska samlingsbandet med bakgrundsgestalter från mer framgångsrika band. Dem har även gått att skymta på scen och i studio med bland annat El perro del mar och Joel Alme. Men hur går det
då när medlemmar från Kasaban, Whyte Seeds, Gods of Blitz och The Maharajas gör en platta tillsammans?
Sådär.

Där finns något som känns tamt och tryggt, det är den omissbara folk/country-vurmen som har svept över pop- och rock världen sedan Fleet Foxes året 2008. Den invaderar, infekterar och influerar till den milda grad att det börjar kännas lite olustigt. När den andra låten Grand Canyon drar igång och de sjunger ”Oh Grand Canyon she’s the one” om och om igen så vet jag inte om jag ska skratta eller sjunga med. Det är catchy och allsångsvänligt men det når inte hela vägen fram.

Bandmedlemmarna har med största sannolikhet haft väldigt roligt när dem har spelat inte den här plattan och ja du får känslan av att sitta i en cab någonstans i den amerikanska södern men frågan är – hur
fräscht känns det? Resten av plattan fortsätter mer eller mindre på samma sätt, det är inte dåligt per definition men lyssnaren bjuds aldrig på något som är nytt eller särpräglat. Det finns inget här som säger att det där är typisk för just Fox Machine. Inga arrangemang, inga texter, inget sound och inga stämmor.

Det bästa spåret är How can I? som faktiskt gärna håller dig sällskap när du känner dig lite nedstämd. Spåret Frank Lloyd was right har sin charm med en bedårande video till. De låtarna är plattans räddning,
den där tama känslan hittar rätt och blir lugnande och betryggande. Precis då kommer Fox Machine till sin rätta.

Troligtvis kommer den här plattan gå ganska omärkt förbi. Det behöver
inte vara någon större skam i det men när vi sammanfattar musikåret
2011 så kommer den inte finnas med på några topp tio-listor. Om jag
tillåts sia så djärvt om framtiden.

Fox Machine – Songs from a Sea House by Fox Machine

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recenion: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus med albumet Bloom

by

Artist: Jeremy Irons & The Ratgang Malibus
Album: Bloom
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-05-18

Klassisk Rock, Psykrock, Rockrock, Mysrock – kalla det vad ni vill, Rock är det iallafall – den saken är säker.

Med sångarens starka röst tillsammans med de duktiga musikerna, blir nya skivan Bloom ett måste för alla rockfantaster.

På plattan finns åtta låtar. Det är både lugna och sansade melodier varvade med sliriga gitarrslingor till mer fartfyllda spår.
Golden Hours är skivans lugnaste och mest avslappnade låt – det är just en sådan låt som jag kan tänka mig att många gärna sätter igång när det nalkas en lugn stund fram mot kvällskvisten. En sådan låt som man hade höjt volymen lite extra på, om den hade spelats på radion.
Sista låten, Fernando, får mig att vilja slå mig ner på en öde pub någonstans ute bland träbyggnader och sandiga gator – se en sådan där tuss flyga förbi innan någonting spännande är påväg att hända, likt en Westernfilm. Darriga gitarrer och munspel, alldeles lagom mystisk melodi för att få mig att påstå att detta är skivans bästa spår.

Personligen så tycker jag att vissa låtar, eller kanske rentav hela stuket, på skivan påminner något om bandet The Hellacopters. Speciellt låt nummer sju, Cosmo Tropic. Men inget illa ment med det – Hellacopters har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Det är en skiva som är väldigt lätt att lyssna på, för de allra flesta skulle jag tro, och jag hoppas, och tror, att vi får höra mer av Jeremy Irons & The Ratgang Malibus inom en snar framtid.

Bra skiva!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,