• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Rihanna — Unapologetic

21 november, 2012 by Redaktionen

.

Namn: Rihanna
Titel: Unapologetic
Betyg: 4

Rihanna är fortfarande ingen good girl.

Det är lätt att ägna en halv recension över hur Chris Brown hänger som en ”obehaglig skugga” över Rihannas nya album och hur hon förlåter hans misshandel alldeles för lätt. Eller hur hon arrogant hon var under 777-turnén och Sverigebesöket häromkvällen. Men jag tror att de flesta redan vet att 24-åringen aldrig har varit någon good girl.

Jag kommer i håg när Rihanna som nykläckt uppträdde med Pon de Replay i något sammanhang på TV. Hon var 17 år, osäker i blicken med ostadig röst, en hel del kvar att lära. Men den där unga, bräckliga rösten och hennes känsla för rytm var helt klart något som lockade. Det tog inte lång tid innan Barbadostonåringen var en av de största och till och med Beyonce började hämta inspiration genom att föryngra och smutsa ner rösten Irreplaceble (se videon nedan).

Unapologetic är lika spretig som de flesta andra popplattor som skrivs av en hög olika låtskrivare. Skivan har flera höjdpunkter med klubblåtar som bastunga Numb gästad av Eminem och explosiva David Guetta-producerade Right Now och pianoballaden Stay gästad av Mikko Ekko, där Rihanna nästan får lite Adele-känsla över sig. När första singeln Diamonds kom ut, trodde man kanske att nästa skiva skulle bli lite mer ”snäll”. Men som tur är har den som hennes andra album, flera sexiga låtar.

Rihanna har kanske inte alla hästar i stallet, men hon är en av världens mest framgångsrika popartister. Kanske samlar hon ihop hästarna en dag och blir mer av en förebild. Tills dess kommer vi troligen fortsätta att attraheras av hennes operfekta jag och släppa loss på dansgolvet till hennes hits.

Bästa spår: Numb, Stay

Text: Martina Cederqvist
Foto: Terry Richardsson

Läs även andra bloggares åsikter om Rihanna, recension, skivnytt, musik, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Popmusik, Recension, Rihanna, skivnytt

Dvd-recension: Terra Nova – engagerande äventyrsfilm

3 november, 2012 by Rosemari Södergren

Terra Nova
Betyg 4
TV-serie, släpps på dvd 3 oktober 2012

Året är 2149 och mänskligheten har nästan kört jorden i botten. Då hittar forskare av en slump ett hål i tidens väv som gör att människor kan ta sig tillbaka i tiden, 85 miljoner år tillbaka, till en värld där dinosaurier lever. För att ge mänskligheten en ny chans skickas människor dit, för att bygga upp en ny värld som fått namnet Terra Nova. Det är utgångspunkten i den fascinerande tv-serien ”Terra Nova” som Steven Spielberg varit med på som producent.

Handlingen kretsar kring familjen Shannon. Pappan i familjen, Jim (spelas av Jason O’Mara), är polis men har hamnat i fängelse för att familjen har tre barn. Det är förbjudet att ha mer än två barn. När mamman i familjen blir erbjuden att emigrera till den rena världen i Terra Nova får hon bara ta med sig de två äldsta barnen. Mamman, Dr. Elisabeth Shannon (spelas av Shelley Conn) är en framstående läkare vars kunskap och engagemang behövs i Terra Nova. Hon får inte ta med det yngsta barnet, för att de inte ska uppmuntras för att bryta mot lagen – och maken måste hon lämna kvar i den gamla världen. Familjen Shannon gör en kupp och ser till att få hela familjen till Terra Nova.

Terra Nova är en slags militär koloni som styrs med fast hand av befälhavare Nathaniel Taylor (spelas av Stephen Lang). Familjen Shannon är först helt fascinerade av den friska luften, solen, månen, alla färgsprakande växter och frukter och de ståtliga växtätande dinosaurierna, men de märker snart att livet i Terra Nova är hårt. Där finns köttätande dinosaurier och där finns också rebeller som brutit med Taylor och som bor ute i djungeln.

En bra tv-serie hunger tag i tittaren, det går inte att slita sig. Så fungerar ”Terra Nova” på mig, åtminstone i drygt halva serien. Jag vill bara se mer och lära känna karaktärerna närmare. På det sättet fungerar ”Terra Nova” mycket bra på mig. Jag kan inte slita mig och det känns som att jag är med på Terra Nova. Jag blir irriterad på en del av personerna och jag lever mig in i händelserna. Serien engagerar mig och får mig att fundera vidare på mötet mellan den moderna människan och det uråldriga.

Mötet mellan moderna människor med högteknologi och dinosaurietiden är intressant och fantasieggande. Det är en av seriens styrkor. Likaså är den dator-animerade tekniken bakom dinosaurier. Det ser inte helt verkligt ut, men det är tillräckligt bra för att behålla mitt intresse.

Vad jag saknar är dock mer filosofiska resonemang. Om människorna skulle kunna utvandra till miljontals år före Kristus: hur skulle kyrkan agera och tolka det teologiskt? Kan de vara kristna innan Jesus har fötts? Det finns många intressanta frågeställningar som kunde utvecklas. Mest av allt saknar jag frågor kring demokratin. Taylor styr ”Terra Nova” som en form av upplyst diktator – och rebellerna är om möjligt ännu mer diktatoriska och är dessutom i allians med stor-kapitalistiska intressen som vill skövla också denna oförstörda värld för sina vinstintressens skull. Det verkar inte finnas någon karaktär som överhuvudtaget ifrågasätter diktaturerna.

Terra Nova är en engagerande äventyrsfilm som lockar fram fantasin, men den kunde haft lite mer om demokratifrågor och filosofiska frågeställningar för att bli riktigt, riktigt bra.

Fakta om dvd:n:
Utgåva: DVD, innehåller alla 13 avsnitt inklusive det dubbla pilotavsnittet samt exklusivt extramaterial
Längd: 540 min
Skapare: Craig Silverstein och Kelly Marcel
Skådespelare: Stephen Lang, Jason O’Mara, Shelley Conn, Landon Liboiron
Längd: 9 h.

Läs även andra bloggares åsikter om Terra Nova, tv-serie, recension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Scen, Terra Nova, TV-serie

Grizzly Bear på Berns

28 oktober, 2012 by Rosemari Södergren

Grizzly Bear, Berns
27 oktober 2012
Betyg: 4

Grizzly Bear slog igenom stort med sitt förra album – ”Veckatimest” – som var Brooklynbandets tredje fullängdare. När de fyra medlemmarna i indiefolkpopelektro-bandet nu gästade Berns i Stockholm har de precis släppt sitt fjärde album – Shields, också det ganska hyllat.

När de fyra bandmedlemmarna en och en halv timme efter utannonserad starttid kliver ut på scen är grunduppställningen sångaren, basisten, gitarristen och keyboardisten – men på scengolvet väntar massor fler instrument och den som följt indiebandet från Brooklyn vet att alla fyra medlemmarna turas om att sjunga.

Grizzly Bear har ett eget, mycket speciellt, säreget sound där de blandar traditionella instrument med elektroniska toner. På scen vimlande det av instrument och allra vackrast är det när de tar till både tvärflöjt och flera andra blåsinstrument och turas om att sjunga.

Grizzly Bear är dock inte bara vemodigt, melankoliskt och vackert – det kommer loss i psykedeliska gitarrsolon och det brakar loss i full fart emellanåt – och trumljuden är ofta bärande. Det går inte att placera deras musik i ett fack, om de ska kategoriseras blir det något som folkrock möter elektroniskt musik med stora stänk av psykedeliskt proggmusik. Fast det säger inte allt. Grizzly Bear är Grizzly Bear.

Publiken gungade med – men Grizzly Bears musik är inte den kategorin som lockar till vild dans eller allsång utan att publiken är med märks just för de flesta står och gungar i takt. Det är svårt att betygsätta en sådan konsert: bandmedlemmarna är skickliga och musiken är stark och väl framförd men ändå är det av och till enformigt. Jag tror att den som gillar Grizzly Bear var mycket nöjd med spelningen, men om någon kom dit och inte hade hört dem tidigare, då är jag osäker på vilket betyg han/hon/hen skulle sätta.

Här kan du läsa om förbandet:
Villagers på Berns

Läs även andra bloggares åsikter om indie, musik, Grizzly Bear, recension, Berns

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, Grizzly Bear, indie, Musik, Recension

Villagers på Berns

28 oktober, 2012 by Rosemari Södergren

Villagers, Berns
27 oktober 2012
Betyg 4

Villagers, som var förband åt Grizzly Bear på Berns, var en trevlig bekantskap.

Villagers har turnerat med både Tracy Chapman och Elbow och har varit förband åt Neil Young. Det irländska Villagers står för mjuk indiepop och leds av frontmannen och sångaren Conor J. O’Brien som kliver in på scen med en liten halvakustisk gitarr, flankerad av en trummis, en basist, en gitarrist och en man på keyboard.

De bjöd på 40 minuter skön folkrock med höstvemodig touch. Trots att bandet inte släppt mer än en EP (Hollow Kind) och en fullängdare (Becoming a Jackal) har de hunnit turnera med flera mer kända band som Tracy Chapman, Bell X1, Tindersticks och Elbow. Debutalbumet var nominerat till både Mercury Prize och Choice Music Prize.

Det var första gången Villagers spelade i Stockholm men bandet är redan bokat för en ny spelning i den svenska huvudstaden i mars 2013.

Jag är säker på att det här är ett band med stor potential. Vi kommer att höra mycket mer från Villagers – och jag tror att de kan utvecklas till ett arenaband om några år.

Läs även andra bloggares åsikter om Berns, folkrock, indie, Villagers, musik, konserter, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, folkrock, indie, Konserter, Musik, Recension, Villagers

Skivrecension: Madness – Oui, Oui, Si, Si, Ja, Ja, Da, Da

28 oktober, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Madness
Titel: Oui, Oui, Si, Si, Ja, Ja, Da, Da
Betyg: 4

Madness är tillbaka. Den brittiska popgruppen som bildades 1976 i Camden Town, London, levererar faktiskt fortfarande. Bandet turnerar fortfarande och spelade i somras på Buckingham Palace tak under avslutningsceremonin för 2012 års Olympiska spel i London.

I Sverige är Madness mest kända för sången Our House och albumet The Rise and Fall från 1982, som båda intog förstaplatsen på listorna. Från början var Madness musikstil mer åt ska-hållet men den utvecklades sedan alltmer åt traditionell popmusik.

Madness hade sina största framgångar under 1980-talet. Madness delar tillsammans med UB40 rekordet för flest veckor på englandslistan under 1980-talet: 214. Nu släpper de sitt tionde studioalbum – och det var ett tag sedan de kom med nytt material, förutom 2009 års The Liberty of Norton Folgate har de senaste albumen har mer varit variationer på Best-of.

Det är ett album som spretat åt olika håll. De bästa spåren är riktigt bra, men samtidigt är exempelvis första spåret My Girl 2 som släppts som singel, lite mer enformigt. De spår som lyfter allra, allra mest är för mig de mer lugna popballaderna, där Madness tycks luta sig tillbaka och erkänna att de nu är medelålders och inte leker ungdomar längre.

De spår som dock gör att jag inte ger ännu högre betyg är La Luna, med latinamerikanska toner, som inte fastnar.

Men i de spår där Madness står för sin erfarenhet och bygger på att de nu är mogna musiker – de spåren är starka.

Läs även andra bloggares åsikter om Madness, popmusik, ska, skivrecension, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Madness, Musik, Popmusik, Recension, ska, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Sida 113
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in