• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Den ryska filmen Leviathan tog priset istället för Turist på Golden Globe-galan

12 januari, 2015 by Redaktionen

Leviathan

Nej, det blev ingen Golden Globe för svenska ”Turist”.
Priset för bästa icke engelskspråkiga film gick istället till ryska ”Leviathan”.
Den stora vinnaren var annars ”Boyhood”, som plockade hem både film- och regipriset, uppger Aftonbladet.

Golden Globe-galans priser ger förstås ofta en fingervisning om vilka filmer som kommer att ta hem priser på Oscarsgalan senare under våren. Boyhood lär vara en av de filmer som får många nomineringar åtminstone. Nomineringarna till Oscarsgalan 2015 kommer att offentliggöras torsdag 15 januari.

Boyhood är en av de filmer som under året som gick fick högsta betyg av våra filmkritiker. Här är vår recension av Boyhood.

Wes Anderson ”The Grand Budapest Hotel” utsågs till bästa komedi/musikal på Golden Globe och lär väl också vara en av de filmer vi får se nominerad till Oscar.

Här finns hela listan på vinnarna av Golden Globe.

Film
Bästa drama
”Boyhood”

Bästa komedi/musikal
”The Grand Budapest Hotel”

Bästa regi
Richard Linklater, ”Boyhood”

Bästa kvinnliga huvudroll, drama
Julianne Moore, ”Still Alice”

Bästa manliga huvudroll, drama
Eddie Redmayne, ”The Theory of Everything”

Bästa kvinnliga huvudroll i en komedi/musikal
Amy Adams, ”Big Eyes”

Bästa manliga huvudroll i en komedi/musikal
Michael Keaton, ”Birdman”

Bästa kvinnliga biroll
Patricia Arquette, ”Boyhood”

Bästa manliga biroll
J.K. Simmons, ”Whiplash”

Bästa originalmusik
”The Theory of Everything”

Bästa sång
”Glory” av John Legend & Common (”Selma”)

Bästa animerade film
”Draktränaren 2”

Bästa manus
”Birdman”

Bästa utländska film
”Leviathan” (Ryssland)

TV
Bästa TV-serie, drama
”The Affair”

Bästa TV-serie, komedi/musikal
”Transparent”

Bästa kvinnliga huvudroll i en komediserie
Gina Rodriguez, ”Jane the Virgin”

Bästa manliga huvudroll i en komediserie
Jeffrey Tambor, ”Transparent”

Bästa kvinnliga huvudroll i en dramaserie
Ruth Wilson, ”The Affair”

Bästa manliga huvudroll i en dramaserie
Kevin Spacey, ”House of Cards”

Bästa kvinnliga huvudroll i en miniserie eller TV-film
Maggie Gyllenhaal, ”The Honourable Woman”

Bästa manliga huvudroll i en miniserie eller TV-film
Billy Bob Thornton, ”Fargo”

Bästa kvinnliga biroll i en serie, miniserie eller TV-film
Joanne Froggatt, ”Downton Abbey”

Bästa manliga biroll i en serie, miniserie eller TV-film
Matt Bomer, ”The Normal Heart”

Bästa miniserie/TV-film
”Fargo”

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: golden globe, Leviathan, Scen

Filmrecension: Jag är inte beredd att dö än – Vackert och inkännande porträtt

22 november, 2014 by Mats Hallberg

jagarintebereddattdoan

Jag är inte beredd att dö än
Betyg 4

Spårvagnslinje 4 från mitt Mölndal har sedan ett antal år slutdestination Angereds Centrum, via exempelvis den förort vars namn fick bli titel på en bångstyrig teveserie av Peter Birro. Det är nog närmare fyrtio år sedan jag senast gick av I detta Hammarkullen. Det var här Laleh formades som person och konstnär under uppväxten, vilket hade fått PR-ansvariga att förlägga världspremiären till den rymliga fina fritidgården i Hammarkullen där en musiker från Andra Generationen är föreståndare. Som intro får vi lyssna på skönt sjungande tonårstjejer som framför låtar ur Lalehs repertoar. Männen bakom dokumentären, Fredrik Egerstrand , Kalle Gustafsson Jennerholm är på plats. Men de som pratar om Laleh är den jury, som denna dag passande nog, offentliggjort att hon utsetts till Årets Göteborgare.

Dokumentären inleds med ett klipp från karriärens början där Laleh säger att hon vill göra sin grej, men framför allt tjäna pengar så att hon kan köpa mamma ett hus. Sedan följer kameran henne på scener och i studio, på betydelsefulla platser och vid några speciella möten (till exepel med Jens Stoltenberg). Något som slog mig är att det endast är en skivbolagsboss som uttalar sig om huvudpersonen. Kanske skulle fler röster hörts, har ingen absolut uppfattning. Kan rent av bero på att kvinnan med megastor integritet själv vill förklara för sina fans vilka drivkrafter hon har och vem hon är innerst inne.

Angående begäret att själv få bestämma sina uttryck och följaktligen vägra att inordna sig, vill jag göra en parallell till teatergeniet Kent Andersson som jag nyss läst biografi om. Dramaturgiskt är jag nyfiken på om den artist, som charmade ett knökfullt Götaplatsen under årets Kulturkalas, fick frågor av filmmakarna. Vad jag iakttar på duken är att hon utan stickord delger åskådarna sina tankar. Tankar om musikskapande, föräldrarna och sin plats på jorden. Oerhört fascinerande att höra henne filosofera om att leta efter en bild och att försöka förverkliga den.

Vare sig teamet befinner sig med sin berättare i någon nordisk huvudstad, i snöig ödemark eller i miljonprogramområdet Hammarkullen; är fotot så blänkande snyggt att man vill tro att det gjorts efter önskemål från 32-åringen . På minst två av de stora konserter Jag är inte beredd att dö än återger höjdpunkter ur var jag på plats. Och har man upplevt Laeh (vi får veta att namnet betyder tulpan) live, blir man antagligen extra berörd. Dokumentären är musiksatt på ett smakfullt sätt, förstärker känslan av att hon är en raritet. Trots att föräldrarna var politiska flyktingar från Iran blev hon älskad pop-prinsessa och inte revolutionär rappare.

Några gånger får jag näranog gåshud. Allsången på WOW, vokalinsatsen och gråten vid Benny Anderssons piano och den flaggviftande kören som klämde i med refräng var tre sådana scener. Tycker att jag fått lära känna en enligt sin egen utsago ständigt skapande artist som kräver att få vara chef därför att hon vet bäst.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Dokumentär, Filmrecension, Laleh, Scen

En dokumentärfilm som följer Laleh under två år har biopremiär den 28 november

13 november, 2014 by Redaktionen

jagarintebereddattdoan

”Jag är inte beredd att dö än” är titeln på en dokumentärfilm som följer Laleh under två år. Filmen har biopremiär den 28 november.

Ett pressmeddelande berättar:
Regissörerna Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm har under två år följt artisten Laleh Pourkarim och hennes arbete. Filmen, JAG ÄR INTE BEREDD ATT DÖ ÄN, är ett försök att förstå den kreativa processen i en kreativ själ under resan genom världen och musiken. Filmen innehåller specialskriven musik och intima musikaliska scener med Laleh som du aldrig sett henne förut. Bland annat ett oväntat möte med Benny Andersson. Biopremiären äger rum på Bio Roy i Göteborg den 28 november. Dessförinnan, den 21 november, blir det pressvisning på fritidsgården i Hammarkullen i Göteborg där Laleh hängde som liten. Här finns två bänkar hon en gång målade, som kallas ”Lalehs bänkar”, och hit köpte hon in studioutrustning som vuxen. Pressvisning i Stockholm äger rum den 24 november – plats meddelas inom kort.

Som liten klädde Laleh ut sig till prinsessa, för att vänta på den räddande prinsen. Då sa hennes mamma: ”Nej Laleh, det är du som är prinsen, du räddar dig själv”. Laleh följde mammas råd och har under sin karriär tagit hand om hela processen själv. Hon är en av få som är både låtskrivare, producent och artist.

Houshang och Atefe Pourkarim hade levt under jord i tre år i Iran när dottern Laleh föddes. De gick i exil och flykten tog familjen via Sovjet och Tyskland, till Sverige. Laleh växte upp i Hammarkullen, Göteborg och resten är historia. I filmen berättar Laleh öppenhjärtigt om livet och döden, om musiken och karriären. Om att vara tjej i ett mansdominerat yrke, om att komma till Sverige som flyktingbarn, om föräldrarnas liv och död. Och om gåvan hon fick av dem och ansvaret att förvalta den. Sitt liv och sin frihet.

”När jag gör musik så får jag skapa min egen värld, tid och plats, jag får möta hopp och höjder. Men under inspelningen av den här filmen fick jag istället återskapa verkligheten och möta mig själv”, säger Laleh.

Första pressvisningen av filmen sker exklusivt på fritidsgården i Hammarkullen i Göteborg fredagen den 21 november. Pressvisning i Stockholm äger rum den 24 november – plats meddelas inom kort.

Filmen är gjord av Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm som tidigare tillsammans och var och en bland annat regisserat/producerat filmerna ”The Extraordinary Ordinary Life Of José González”, ”Fotbollens Sista Proletärer”, ”Riedel! Riedel! Riedel!”, ”Tinariwen sur l’eau”,”Bobo Stenson Trio – In the Swedish Woods” m.m.

”Vi startade inspelningen med att isolera Laleh tillsammans med oss på 20 kvadratmeter i 30 minusgrader i en enslig fjällstuga i Tjautjas utanför Gällivare. Här kunde vi börja från noll tillsammans i dunjackor och långkalsonger. Vi försökte åstadkomma klassisk teambuilding. Istället blev det en lång kamp och något mycket större än så”, säger Fredrik Egerstrand & Kalle Gustafsson Jerneholm.

Mer om regissörerna bakom filmen:
Fredrik Egerstrand
Regissör
Fredrik Egerstrand är i år även aktuell som regissör för filmen ”Den Skalliga Primadonnan”, om skådespelerskan Kim Anderzon, för bl. a. SVT:s K-Special, och fotograf samt regissör för en dokumentärfilm om bildkonstnären Annika von Hausswolff. Han regisserar också de egna filmerna ”Frihet” samt ”Verkställighet”, del 1 och 2 av femdelade långfilmen ”I Väntan På Gud”, som produceras av Migma Film. Tidigare har han bl. a. även fotograferat och regisserat egna filmen ”The Extraordinary Ordinary Life of José Gonzàlez” som invigde Göteborgs Filmfestival 2010 och visades samt tävlade på ett 30-tal filmfestivaler, och regisserat musikvideos för bl. a. Håkan Hellström, The Soundtrack of Our Lives, Little Dragon, m.fl.

Kalle Gustafsson Jerneholm
Regissör
Kalle Gustafsson Jerneholm är i år även aktuell som regissör för dokumentärfilm om bildkonstnären Annika von Hausswolff, och har under året producerat filmen ”Ett nytt liv” (en film om Inge Schiöler) för SVT. Tidigare har han bl. a. producerat “Fotbollens sista proletärer” och “Hemligheten”. Kalle Gustafsson Jerneholm var med och startade Soundtrack of Our Lives och har under åren fått 4 Grammisar, samt varit Grammy-nominerad i USA. Han äger och driver Svenska Grammofonstudion i Göteborg. Under 2014 har han där jobbat med bl. a. Bob Hund och John Hassal från The Libertines.

Arkiverad under: Film Taggad som: Dokumentär, Laleh, Scen

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron – ett omistligt mästerverk och årets bästa svenska film

10 november, 2014 by Redaktionen

enduva

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron
Betyg: 5
Visas under Stockholm filmfestival, ordinarie biopremiär 12 november 2014

Efter fiaskot med filmen ”Gilap” försattes Roy Andersson i en slags filmisk exil; stjärnglansen från brakgenombrottet ”En kärlekshistoria” var som bortblåst, och hans status som filmskapare var låg. Räddningen, eller snarare den dåvarande lösningen, var att göra reklam. Vilket det inte är något fel på (självaste Ingmar Bergman har också gjort några, där en viss tvålreklam är mest känd) för att dryga ut kassan mellan större jobb – problemet var bara att de inte uppenbarade sig. Under tolv år, berättar han i ett Face2Face-evenemang under Stockholm filmfestival, gjorde han reklamfilmer för Trygghansa där han på olika sätt förklarade (i bilder) att den gemensamma nämnaren för alla deras klienter är att de blivit utsatta för gravitationen. Men under den tiden hann han inte bara göra reklam, utan även omvärdera hela sin konstnärliga inriktning. Innan han blev regissör ville han först bli ingenjör, sedan bildkonstnär. Och det var i målningarna, och till viss del skulpturerna, hans inspiration till filmskapande kom till. Även om klassiker som Cykeltjuven (”om ni inte sett den, se den” uppmanade han publiken) och gamla mästerregissörer som Fellini också inspirerat honom.

När Roy sedan skulle återvända till långfilmen var det därmed också med en ny stilistisk identitet i bagaget; från den mer vardagsrealismen som genomsyrade de tidigare verken, till en mer abstrakt surrealistisk ton i ”Sånger från andra våningen” som blev den första delen i trilogin om att vara människa, som sedan följts upp av ”Du levande” och nu ”Duvan” (som Roy själv tror blir den slutgiltiga titeln i folkmun) som är den avslutande delen.

Berättelsen utgår främst från två försäljare av skämtartiklar, men består i stor grad av små nedslag i olika sammanhang och karaktärer. Tonen är ofta grådisig men med en skarp underton av unik humor – där varken livet eller döden tas på alltför stort allvar, utan mest är bakgrundsbrus för andra historier som sker under tiden vi är för upptagna med vårt egna. Precis som livet självt. I en scen står en man med en väska utanför en restaurang och kollar in genom fönstret för att leta efter en bekant som enligt utsago skulle ha mött upp honom där. Medan han står där, och pratar i telefon, ser vi hur en olycklig kärlekshistoria uppenbarar sig i fönstret – om vi bara är uppmärksamma och ser den. Annars sker det utan vår vetskap. Precis som i våra egna liv.

Utöver att vilja sätta bild på hur det är att vara människa tar han också järngrepp om monarkin, överklassen och kolonialismen. Det ger filmen en mer konstnärlig udd, utöver det estetiska, och tillhörande tyngd som ofta saknas i svensk film. Precis som den speciella mixen mellan allvar och skämt, stramhet och trams (dock utan att förminska sig, balansen är så välavvägd att den puttar slutfilmen mot en guldpall snarare än drar ned den i smutsen). Och just därför är det ett omistligt mästerverk, och årets bästa svenska film.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen

Filmrecension: Vinterdvala – En sevärd film för personer som tycker om tänkvärda filmer som är lite att bita i

7 november, 2014 by Redaktionen

vinterdvala

Vinterdvala
Betyg: 5
Biopremiär: 19 December
Regi: Nuri Bilge Ceylan

”Vinterdvala”, den hyllade turkiske regissören Nuri Bilge Ceylans, mastodontdrama mottog i år guldpalmen utav en annan hyllad regissör – Quentin Tarantino.
Men där tar anknytningen mellan dessa herrar slut.
”Vinterdvala” är till skillnad från Tarantinos säregna, vilda och våldsamma mästerverk ett över 3 timmar långt och stillsamt konstnärligt drama.
Vi möter huvudpersonen Aydin som efter en tidigare karriär som skådespelare nu driver ett något avlägset hotell i Anatolien, Turkiet. Hans bästa dagar är förbi och förutom att driva hotellet och på sidan av det skriva små ledare i en lokal tidning så går livet sin gilla gång liksom i en dvala.

Det är ett drama som berör och tvingar tittaren att relatera till dess huvudkaraktär, och människorna runt honom.
Vi fångas av en historia som är smärtsamt realistisk men som långt ifrån saknar djup.
Man kan genom kraftfulla scener känna vinterkylan och likaså den kyla som uppstår mellan huvudkaraktären Aydin och hans närmaste.

Man kan både känna medlidande och förakt för huvudpersonen och hans spöken, känsla av att ha stagnerat och strävan efter en slags mening.

Huvudpersonens vilja att tämja och ha kontroll runt omkring sig speglas i fångandet av en vildhäst (som sedan frigörs) som får utgöra metafor för filmens kvinnor, systern och frun, som inte hittar ut och som har fastnat i den stilla vardagliga lunk som hela filmen uppvisar.
Diskussionerna under filmens gång behandlar Aydin’s bistra sätt att leva mot vilket han har byggt upp ett försvar och vill inte bli påmind. Vi får följa hans resa, kanske inte mot en utveckling, men mot ett förlikande med sin vardag.

Miljöerna är realistiska – ett stökigt bord, en stökig gård – inget ser arrangerat ut. Landskapsbilderna är vackra och filmen i sig har ett rikt bildspråk. Längden kan tyckas vara i mastigaste laget, men är för denna film behövlig. Längden hjälper till att generera känslan av den långdragna vinter som återspeglas i filmen.

En sevärd film för personer som tycker om tänkvärda filmer som är lite att bita i, och utefter hur man tolkar budskapet, torde fungera uppryckande i vinterdvalan.
Text: Fredrik Lind

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, Vinterdvala

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in