Vinterdvala
Betyg: 5
Biopremiär: 19 December
Regi: Nuri Bilge Ceylan
”Vinterdvala”, den hyllade turkiske regissören Nuri Bilge Ceylans, mastodontdrama mottog i år guldpalmen utav en annan hyllad regissör – Quentin Tarantino.
Men där tar anknytningen mellan dessa herrar slut.
”Vinterdvala” är till skillnad från Tarantinos säregna, vilda och våldsamma mästerverk ett över 3 timmar långt och stillsamt konstnärligt drama.
Vi möter huvudpersonen Aydin som efter en tidigare karriär som skådespelare nu driver ett något avlägset hotell i Anatolien, Turkiet. Hans bästa dagar är förbi och förutom att driva hotellet och på sidan av det skriva små ledare i en lokal tidning så går livet sin gilla gång liksom i en dvala.
Det är ett drama som berör och tvingar tittaren att relatera till dess huvudkaraktär, och människorna runt honom.
Vi fångas av en historia som är smärtsamt realistisk men som långt ifrån saknar djup.
Man kan genom kraftfulla scener känna vinterkylan och likaså den kyla som uppstår mellan huvudkaraktären Aydin och hans närmaste.
Man kan både känna medlidande och förakt för huvudpersonen och hans spöken, känsla av att ha stagnerat och strävan efter en slags mening.
Huvudpersonens vilja att tämja och ha kontroll runt omkring sig speglas i fångandet av en vildhäst (som sedan frigörs) som får utgöra metafor för filmens kvinnor, systern och frun, som inte hittar ut och som har fastnat i den stilla vardagliga lunk som hela filmen uppvisar.
Diskussionerna under filmens gång behandlar Aydin’s bistra sätt att leva mot vilket han har byggt upp ett försvar och vill inte bli påmind. Vi får följa hans resa, kanske inte mot en utveckling, men mot ett förlikande med sin vardag.
Miljöerna är realistiska – ett stökigt bord, en stökig gård – inget ser arrangerat ut. Landskapsbilderna är vackra och filmen i sig har ett rikt bildspråk. Längden kan tyckas vara i mastigaste laget, men är för denna film behövlig. Längden hjälper till att generera känslan av den långdragna vinter som återspeglas i filmen.
En sevärd film för personer som tycker om tänkvärda filmer som är lite att bita i, och utefter hur man tolkar budskapet, torde fungera uppryckande i vinterdvalan.
Text: Fredrik Lind