• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Veto på Pustervik, tankar efter spelningen

9 september, 2011 by Redaktionen

Stämningen en trappa upp på det helgetmytliga Pustervik känns lika inbjudande som nedervåningen. Fullt med folk, hög musik, en dj (som faktiskt inte är helt kass), den lilla vingliga baren och helschyssta fönsterbräcken folk kan sitta i. Musiken pumpar högt till det charmiga förbandet som spelar elektropop med mycket åttiotals influenser. Visst blir de bra mottagna, men jag känner att alla (inklusive jag själv) är här för huvudakten: Veto. Och ganska sent går danskarna på scenen.

Mina förväntningar är måttliga – men jag har faktiskt lyssnat in mig för att förbereda mig. Och jag är överförtjust, och det är alla andra i den lilla lokalen. Genom Vetos nysläppta album ”Everything is amplified” märkts det att bandet har satsat högre och för de mer kommersiella scenerna, eller: det låter i alla fall riktigt jävla bra.

Innan senaste platten har bandet släppt tre album som lutar måt elektronika/indie-hållet, men jag skulle säga att det senaste albumet är betydligt mer lättlyssnat, vilket kommer att dra till sig fler folk ur den stora massan. Det nya albumet är överhört välproducerat och jag skulle faktiskt vilja slå ett extra slag för det här bandet. S

Sångaren sköter mellansnacket på danska, som vi svenskar inte förstår ett ord av. Men det är nog sångaren medveten om, jag tror att han skojar med oss.

Spelningen är intim och längst fram står ett tiotal euoforiska fans som är inne i trans – som utartar sig på alla olika sätt. Vissa dansar, eller vissa står bara still och sluter ögonen. Men mest hör vi ett synkroniserat vrål av texterna från publiken. Medlemmarna i bandet sjunger också med – samtidigt som de levererar på sina instrument. Jag skulle jämföra sångarens röst med sångaren i The Killers och skulle även önska att Veto får chansen att öppna för någon av de större banden som föreslagsvis skulle kunna vara Kings of Leon eller just The Killers. Jag tror att Veto är redo att sikta högre helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om Veto, Pustervik, musik

Arkiverad under: Recension Taggad som: Musik, Pustervik, Veto

Ännu en Rockbjörn till Peace & Love – två till Veronica Maggio

1 september, 2011 by Rosemari Södergren

Veronica Maggio, Veronica Maggio …
Vilken rockbjörn. Hon kammade hem Rockbjörnen som årets kvinnliga liveartist framför starka konkurrenter som Robyn, Lykke Li, September och Tove Styrke och hon vann en Rockbjörn för årets bästa svenska låt med sin ”Jag kommer”.

Rockbjörngalan hölls i år på Gröna Lund och var i princip gratis och öppen för vem som ville gå dit. Att gå in på Skansen kostar i och för sig kring femtiolappen, men det var bara som tyckte det var värt priset att få uppleva Rockbjörngalan.

Förra året framröstades Peace & Love till ”Årets festival” av tidningens läsare. Nu står det klart att festivalen också i år är vinnare av samma kategori. Även Mando Diao vann en Rockbjörn för ”Årets konsert” för sin spelning på Peace & Love i somras.

Det måste ha känts helt underbart för Ola Salo och hans bandmedlemmar i The Ark. I år har bandet gjort sin avskedsturné och som pricken över i:et vann de rockbjörnen som årets livegrupp.
Ur Aftonbladet:

Det blev ett vackert farväl.
Samma år som ridån går ned för ett av Sveriges mest populära band – The Ark – kniper de en Rockbjörn som årets bästa livegrupp.
– Det är ett tecken på folkligt stöd efter så många år i branschen, sa en rörd Ola Salo.

Bästa hårdrock är ett av de priser som röstas fram av publiken och Bästa hårdrock vanns helt väntat av Iron Maiden. Vilket band kan slå dem när det gäller publikens support?

Årets genombrott stod Daniel Adams-Ray. Mycket väntat.

Ja det var en hel del helt väntade priser. Var det någon som tvivlade på att Håkan Hellström ännu en gång som vinna en rockbjörn? Han fick sin nionde, nu som Årets manliga liveartist.

Här kan du se bilder på alla vinnarna.

Här nedan årets bästa låt och under Dannys uppträdade på Rockbjörnengalan och nederst ett klipp där Filip och Fredrik presenterar årets bästa utländska låt, via en tv-länk.

Läs även andra bloggares åsikter om Rockbjörnen, musik, musikpris, Veronica Maggio, Iron Maiden, The Ark

Arkiverad under: Musik Taggad som: Iron Maiden, Musik, Rockbjörnen, the ark, Veronica Maggio

Arcade Fire, Saint Etienne, The Go! Team och Is Tropical på Popaganda

27 augusti, 2011 by Redaktionen

Saint Etienne, det urbrittiska syntpopbandet, gör en ganska konturlös spelning på Popaganda. Till deras försvar måste sägas att alla omständigheter talar emot dem. För det första, ljudet, men även den tidiga starttiden, det ljuvliga vädret och annat som talar emot bandet som tagit vemodet till elektroniken.

Som man nästan lärt sig att förvänta sig på festivaler är ljudet till en början under all kritik. Det tar sig något, men genom hela konserten är det för lågt. Kanske är det anpassat för diverse myndigheters hälsokrav, men är det så måste konsert- och festivalarrangörer fundera på hur de kan göra bättre ljud på utespelningar.

Bandets musik är inte heller anpassad till tidiga festivalspelningar och resultatet blir därefter, lite avmätt och småtrevligt, men inte mer.

Sångerskan Sarah Cracknell, dagen till ära i paljettklänning, undrar om det är solljuset som gör publiken något blasé. Under konsertens slut deklarerar hon istället att det nog är att folk inte hunnit dricka tillräckligt mycket öl än. Och kanske hade det funkat bättre om publiken var med bättre på noterna, det bränner inte riktigt till någon gång, Som mest i Neil Young-covern Only Love Can Break Your Heart och avslutande Kisses.

På den mindre scenen spelar Is Tropical med sitt stökiga och vassa ljud. De baserar sitt sound på taggigt och tydligt utspel med trummorna i centrum. I den mer gitarrdrivna I’ll Take My Chances får bandet ett något mjukare ljud, och den The Cure-doftande låten får igång stora delar av publiken.

Bandet är tillräckligt bra för att få ett par tusen sensommarnjutande stockholmare att hoppa framför en medelstor festivalscen, men när de inte nyttjar tempot blir låtarna lätt lika varandra och den kända modellen där synt och elektronika får samsas med en klassisk tight rocksättning funkar inte rakt igenom. Med en till skiva och mer låtmaterial kan bandet säkert växa, även live.

The Go! Team, även de från Storbritannien, är mer ett klassiskt festivalband. De är publikfriande och eklektiska. De är dubbelt så många på scen som Is Tropical, sex stycken, varav två man på trummor. Här är det utspel och party som eftersöks. Publikkontakten är direkt, men kanske inte så fylld av pondus.

Återigen är det låtmaterial som saknas, det smått bisarra mellanspelet med tuggummipop där sångerskan sjunger inte så lite falskt, är ett bottennapp. Inte så mycket bättre är det därpå följande rapmetalliknande försöket till vändning. Det blir lite för mycket variation, lite för löst i kanterna.

De avslutande låtarna visar dock vad bandet kan, om de fokuserar lite. Här levereras publikfriande, tillgänglig partymusik, lätt att dansa till. Det är rock med sväng, funkinslag, med Ninja på pratsång och halvhygglig rap. Tyvärr är bandet utöver sångerskan lite anonyma och de når inte riktigt fram.

 

Fredagskvällens huvudakt, Arcade Fire, inleder med ett av de allt vanligare videointrona. Detta ganska fånigt och fantasilöst. Om The Go! Team var många på slås de med råge av det breda rockbandet som bland instrumenten har både dragspel och fiol.

Bandet är i slutet av en lång Europaturné och det märks så att säga i båda ändarna. Bandet är mycket tight och låtarma sitter ofta klockrent, men det är inte alltid med den största peppen. Dessutom är sångaren Win Butlers röst, åtminstone till en början, mycket svag. Det tar sig dock, liksom ljudet som återigen är alldeles för lågt.

Det är en lite knepig konsert, det blir en det där totala röjet som man kanske hade hoppats på, bandets låtar är inte riktigt av den utlevande karaktären. Bandet hade kunnat utnyttja de tempoväxlingar som karakteriserar Arcade Fire.

I de bästa stunderna är det dock riktigt bra, en storslagen Intervention med orgelpipor projicerade på videoskärmen tillhör kvällens höjdpunkter. Likaså gör extranumret Wake Up som bandet dedikerar till sina ”bröder och systrar i Norge”. Sammanfattningsvis en bra konsert av ett rutinerat band, som inte når upp till de höjder de hade kunnat göra. De höjder som många hade förväntat.

Relaterat från Popaganda:
Expressen 1, Expressen 2 och Expressen 3.

Läs även andra bloggares åsikter om Popaganda, musik, musikfestival, Eriksdalsbadet, Arcade Fire, St Etienne

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Arcade Fire, Eriksdalsbadet, Musik, Musikfestival, Popaganda, St Etienne

Intervju med Idde Schultz

27 augusti, 2011 by Redaktionen

En eftermiddag i sensommarens Stockholm träffade Kulturbloggen Idde Schultz för att prata om hennes musik och aktuella projekt  med Sulo på både teater och skiva.

Idde är född 1963 och berättar att hon började sjunga redan i tolvårsåldern. Rösten har hon utvecklat på egen hand förutom lite sånglektioner för att finslipa detaljerna. Hon jobbar deltid som sånglärare, det är få som kan försörja sig på sin musik. Hon har samarbetat med kända och mindre kända artister, körat, spelat in soloplattor och haft en varierande karriär. Hon har sjungit med systern Irma i Zzzang Tumb och Docenterna. Sjungit med Staffan Hellstrand, i Hovet med Lars Winnerbäck och gjort två fina skivor med Anna Stadling (som Idde också körat med i Docenterna) med svensk popmusik och visor plus ett par soloalbum.

Debutalbumet, Idde Schultz (1995) producerades av Staffan Hellstrand som också skrivit de flesta låtarna. Där märks det tydligt att Idde både kan välja låtar som passar henne och framföra dem med sin högst personliga glöd. Det bekräftas också i hennes fortsatta produktion.

 

Idde är inte främst en singer/song writer. Det är inte hennes grej, helt enkelt. Hon jämför med Sulo ”som skriver låtar hela tiden”. Däremot har hon förmågan att göra sånger och texter till sina egna. Hennes styrka är tolkningar och att hitta in i låtarna. Och hon gillar att samarbeta. När hon berättar om inspirationen hon får av att jobba med andra kan man förstå att Idde Schultz karriär handlar lika mycket om möten med människor som musiken.

Hon lyser upp när hon berättar om Ulf Stureson som skrivit En plats i solen (från Hjärtat fullt med Anna Stadling) och beskriver honom som en av de artister som inspirerat henne. Låten handlar om hans hemstad Alfta i Hälsingland. Idde skulle säkert  kunna ha en liknande historia om varenda låt hon någonsin spelat in. Personligt.

Senaste årens samarbete med Sulo började med en förfrågan om hon ville köra på Ur ett brev (2010) med  tonsatta dikter av Per Ragnar. Det ledde till att Sulo och Idde gjorde plattan ihop och att nya gemensamma projekt tog form.

Nu väntar vi på skivan Kocksgatan revisited som bygger på Ernst Brunners roman Kocksgatan som dessutom sätts upp som musikteater på Boulevardteatern  (premiär 11 november 2011). Skivan är aktuella under september 2011.

 

 Idde Schultz på Spotify

Idde och Sulo

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Intervju, Idde Schultz, musik, Idde och Sulo, Boulevardteatern

 

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Boulevardteatern, Idde och Sulo, Idde Schultz, Intervju, Musik

Anna Ternheim släpper nytt album

26 augusti, 2011 by Redaktionen


Anna Ternheim släpper i höst sitt fjärde album ”The Night Visitor”, berättar ett pressmeddelande.

Albumet är inspelat i USA och släpps den 28 oktober.

Ternheims senaste kritikerrosade album ”Leaving on a Mayday” släpptes hösten 2008. Albumet sålde Guld och prisades med två Grammisar.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Ternheim, skivnytt, musik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anna Ternheim, Musik, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 107
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 334
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in