• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av tv-serie: Vår tid är nu

8 december, 2017 by Rosemari Södergren

Vår tid är nu
Betyg 4
Hela säsongen 1 finns på SVT Play

Den svenska tv-serien ”Vår tid är nu” har en imponerande roll-lista med många av de intressanta svenska skådespelarna, både de mer etablerade som Suzanne Reuter och Peter Dalle men också många av de yngre som definitivt har presenterat sig för de breda folklagren nu. Att ha många duktiga skådespelare hjälper inte alltid men i ”Vår tid är nu” är skådespelarna enastående och dramat engagerar tittarna. Seriens första säsong slog väl i princip knockout på den svenska publiken och många som ser på tv den traditionella vägen satt som klistrade framför SVT på måndagskvällar.

Serien som är en familjekrönika om kärlek, konflikter och framtidshopp sträcker sig från fredsdagen 1945 och många år framåt och har allt det som engagerar och berör tittare.

Suzanne Reuter är en av våra folkära skådespelare med många roller i bagaget. Hon är ju redan folkkär men har förankrat detta ännu mer i rollen som Helga Löwander, överhuvud för familjen Löwander som äger en fin anrik restaurang, Djurgårdskällaren. Äldste sonen Gustaf driver restaurangen medan yngste sonen studerar juridik och ska bli advokat. Yngsta barnen, dottern Nina, är en livfull ung kvinna men bortskämd. Av en slump får hon ett kärleksförhållande med Calle, som är kökspojke på familjens restaurang.

Människorna är mångsidigt skildrade, ingen är perfekt och ingen är enbart ond, de är mänskliga och det är ett av skälen till att serien fängslar tittarna så. Seriens styrka ligger inte bara på det mänskliga och om relationer utan också att det är en skildring av tiden, av kvinnors situation, om facklig kamp, om hur livet var i Sverige och i Stockholm efter andra världskriget.

En säsong två är inspelad och en säsong tre är på väg att spelas in.

Seriens regissör Harald Hamrell är en av de mest intressanta svenska regissörerna nu och har bland mycket annat regisserat serien ”Äkta människor”, som också den var en stor succé.

Han är en intressant person som började sin filmkarriär som skådespelare 1974 i Vilgot Sjömans En handfull kärlek (han var då 14 år). Han blev tidigt känd för sin huvudroll i barnprogrammet Pojken med guldbyxorna, som spelades in när han var 15 år. Då han var 16 år gammal arbetade han som regiassistent åt Bo Widerberg, vilket han har beskrivit som ”en väg in”.

Han regidebuterade med 1978 års kortfilm Läcka vid reaktor 4. Han har därefter regisserat flertalet filmer och TV-serier, däribland Storstad (1990), Snoken (1993–1995), Om Stig Petrés hemlighet (2004), Arne Dahl: Misterioso (2011) och Äkta människor (2012–2013). Han har även regisserat elva filmer om Martin Beck mellan 1998 och 2009.

I rollerna: Suzanne Reuter, Peter Dalle, Adam Lundgren, Hedda Stiernstedt, Mattias Nordkvist, Charlie Gustafsson, Josefin Neldén, Hedda Rehnberg m fl. Manus: Ulf Kvensler. Regi: Harald Hamrell.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier Taggad som: Recension, tv-serier

Filmrecension: Monky – en varm film om vägen ut ur en kris

8 december, 2017 by Rosemari Södergren

Monky
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 december 2017

En film om livets mirakel och mirakler i livet, för den som vågar se mer än vad vi kan se med våra begränsande sinnen.

Någonstans läste jag att det här är årets feelgood-film. Nej det är det inte. Det är en bra film, en film som jag inte tror att någon kan se utan att bli berörd, ja en viktig film skulle jag vilja säga. En film som vågar ta upp något av det svåraste som finns, när en familj går igenom något svårt och samtidigt kan barn se filmen med stor behållning. Filmen fastnar inte i det mörka utan har hela tiden fokus på livet. Hur livet går vidare i en kris.

Jag förmodar att anledningen till att filmens distributör valt att marknadsföra den som feelgood är för att filmen har en stark grundton av livsglädje och sammanhållning, trots allt.

Handlingen kretsar elvaårige Frank som bor på landsbygden med sin familj. Hans föräldrar älskar snö och skidbackar så de har flyttat ut på landet för att kunna driva en egen skidbacke. Ett problem med skidbackar är att de kräver snö – och därför kan den inte hållas igång under sommarhalvåret och då blir det knapert.

En sommarnatt när allt är som dystrast vaknar Frank och upptäcker att en gibbon-apa slagit sig ned i deras trädgård. Apan har full fart i allt den gör och sprider glädje – men också misstänksamhet. Varifrån kommer apan och varför just till Franks familj? För Frank är svaret självklart, men inte för omgivningen.

Apan är digitalt skapad. Det är ett imponerande arbete som gjorts för att få den att fungera naturligt i samspelet med skådespelarna. Skickligt, mycket bra gjort. Produktion och bearbetning av apan Monky är revolutionerande inom svensk film.

Och förstås: filmen har en lång rad av duktiga svenska skådespelare är med, som Julius Jimenez Hugoson, Frida Hallgren, Johan Petersson, Ing-Marie Carlsson, Bianca Kronlöf, Tomas Åhnstrand, Shebly Niavarani, Sofia Bach, Eric Ericson, med flera i rollerna. Guldbaggebelönade Maria Blom står för regi, manus är skrivet av Anders Weidemann och producent är Patrick Ryborn, Unlimited Stories. Monky är en av Sveriges mest ambitiösa och påkostade familjefilmer hittills – och den lär bli en välförtjänt publiksuccé. Jag hoppas det i alla fall eftersom den tar upp viktiga ämnen som alla som ser den kan bära med sig och fundera vidare kring och samtala om.

Filmen berörde mig djupt. Men, ja det finns ett men. Svenska filmer som ska bara roliga har en tendens att ta till välkända klichéartade foton och ageranden – filmen har en del sådana scenlösningar. Vi har alla sett dessa manér i många svenska filmer. Varför måste svenska filmer så ofta vara så hurtfriska?

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: apa, Familjefilm, Filmrecension, liv och död, Recension

Skivrecension: Loreen – Ride

8 december, 2017 by Redaktionen

Artist Loreen
Titel Ride
Betyg 4

Eurovisionvinnaren Loreen har släppt ett nytt album. Den första och senaste gången denna svenska artist släppte ett album var för fem år sedan. Hon har dock släppt några enstaka singlar under tiden men man kan verkligen höra att hon har prövat sig fram i olika genrer. Jag kan tycka att hon “tappade bort sig själv” i hennes musik, perioden mellan hennes första och andra album.

Därför gläder det mig extra mycket att hennes senaste album “Ride” är något alldeles extra. Detta album är i en helt annan dimension rent musikaliskt jämfört med Loreens tidigare album “Heat”.

Loreen säger själv att detta album är reflektion av sin egna personliga utveckling och jag tycker också att det hörs i albumet. Det känns som att man får ta del av en mer råare och ärligare version av Loreen som inte skådats tidigare.

Vad det gäller texterna i låtarna är de ganska svårtolkade. Ibland är det till och med ganska svårt att förstå vad Loreen sjunger. När jag tittade mer noggrant på texterna handlande alla låtarna om någon form av kärlek. Ibland kunde jag dock tolka vissa delar av texterna som att de även kunde handla om något annat. När jag hade fått reda på att detta album beskrevs av Loreen som en “personlig utvecklingsprocess” fick jag hopp om att texterna skulle ha ett djupare budskap. Just därför blev jag rätt besviken när jag tolkade att att majoriteten av alla låtarna handlade om kärlek.

Varför jag ändå väljer att betygsätta detta album med en fyra är framförallt på grund av arrangemanget (och även till viss del kompositionen). Jag uppskattar att det finns så mycket instrumentala delar i låtarna. Det gör den mycket mer intressant, mångsidig och hel enligt mig. Ett tydligt beat och elgitarrer utan diskant men med distpedal och eko tar mycket plats i låtarna. Ibland förekommer även nedtonande stråkar. Detta tillsammans med Loreens själsliga, hesa soulröst gör att det blir väldigt lyckat musikaliskt. Känslan som albumet ger är ett hemlighetsfullt mörker. Något storslaget och euforiskt men förbjudet.

Det är roligt att se en ny release som denna, inte bara innehåller drag från den typen av musik som ligger på topplistorna 2017. Jag får ibland lite vibes av Broder Daniel och Dungen från de instrumentala delarna. Man hör att albumet är inspirerat av andra genrer och tider. För mig är Loreen en ganska mainstream artist och jag tycker det är bra att flera människor får höra annat än bara dator producerad house musik.

Det är kul att se Loreen i ett nytt typ av ljus. Det är nytt och fräscht och det känns som att hon har hittat en väg som passar henne.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Loreen, Recension, skivrecension

Filmrecension: Skönheten och odjuren – Ett starkt kriminaldrama där rättvisan inte finns där den borde vara

7 december, 2017 by Rosemari Södergren

Skönheten och odjuren
Betyg 5
Svensk biopremiär 8 december 2017

Studenten Mariam bereder sig på en festkväll med sina vänner. En typisk student , fnittrig och glad i sedesam klänning. När hennes klänning går sönder får hon låna en ny av sin väninna. En klänning som ger henne uppmärksamhet och tar fram hennes skönhet. Dansen börjar och klockan 22.00 skall den bokade bussen gå tillbaka till flickornas studenthem.
Men det blir en kväll som leder till den värsta natten i hennes liv. En oskyldig flirt med Youssef slutar på sjukhus och hos polisen. En polis som blandar kvinnoförtryck
med maktförtryck. Som hänvisar till Tunisiens ära och tusen lagar och paragrafer.

Idén till filmen kommer från en sann historia om en våldtäkt i Tunisien men i övrigt är filmen en fiktion. Det är en film om en våldtäkt men det är ändå mest en film om de institutioner som skall försvara medborgarna. När institutionerna sviker vem skall man då vända sig till? När en medborgare inte har någon röst och inga rättigheter. När alla protester tystas och när ingen står upp mot förtryck. Skräcken byggs upp och Mariam som kvinna är totalt oskyddad.

Vi får följa hennes hopplösa kamp för rättvisa i natten.
Historien är så starkt och jag blir helt tagen av filmen. Ändå finns det ett litet hopp i filmen. Mariams skräck och förtvivlan utvecklas till ett modigt trots som imponerar. Hon viker sig inte. Kanske så utvecklas även myndigheterna. När en människa står upp hos polisen så betyder det något. Liksom den arabiska våren kom till Tunisien så kan utvecklingen gå åt rätt håll.

Regissören påpekar också att hon har fått stöd av kulturministeriet trots filmens kritik mot polisen. Manus och regi av Kaouther Ben Hania som gör sin andra långfilm . Filmen var i tävlan Un certain regard och vinnare av Prix Cresonore i Cannes 2017.

Ett feministiskt drama om en verklighet som är superaktuell i debatten. En av årets starkaste filmer som man tänker på länge efteråt.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Folkets bio, Recension

Filmrecension: Suburbicon – en hemsk rysare som kunde blivit väldigt bra

5 december, 2017 by Rosemari Södergren

Suburbicon
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 december 2017

En rysare som skakar om mig. Den utspelar sig i en påhittad amerikansk förort någon gång på femtiotalet. Förorten består av fina villor med välskötta gräsmattor, den påstås vara så fridfull och idyllisk. Det vet vi ju hur det brukar vara med sådant, när vi skrapar på ytan och ser saker för hur det egentligen är. Och då brukar det finns en hel del obehagligheter och ruggiga personer, hemskheter och avskyvärda människor.

Mitt i denna idyll flyttar en färgad familj in. Det börjar med att brevbäraren kommer med post dit och tar för givet att den färgade kvinnan som öppnar är hembiträdet. När det visar sig att kvinnan är frun i huset och hela familjen är afroamerikaner vet brevbäraren inte ut eller in. Ganska snabbt växer motståndet mot den nyinflyttade familjen och främlingsfientligheter blommar ur i orkanstyrka.

Grannar till den nyinflyttade familjen är familjen Lodge med familjefadern Gardner Lodge (spelas av Matt Damon) i frontlinjen. Gardner Lodge är ekonomichef på ett fint företag, han är medelålders, småfet och väldigt självgod. Hans fru är rullstolsbunden (spelas av Julianne Moore) efter en bilolycka. De har en son, Nicky, som jag uppskattar ska vara i elva-tolvårsåldern. Eftersom mamman är rullstolsbunden bor hennes syster där, pojkens moster (hon spelas också av Julianne Moore). Det där med att samma skådespelare spelar två personer fungerar sällan bra, det syns på något sätt i filmklippningen att något inte stämmer. Som tur är dör den rullstolsbundna kvinnan ganska tidigt i filmen och vi spelar det obehagliga dubbelspelet av Julianne Moore.

Julianne Moore är en skådespelerska som jag känner visst obehag för. Jag vet inte varför. Men när hon nu spelar en obehaglig kvinna fungerar det bra. Hon är enastående i sin roll.

Filmen har som två parallellhandlingar. Utanför huset med den färgade familjen samlas fler och fler högljudda demonstranter som vill få iväg dem och samtidigt pågår ett mycket fult och hemskt spel hos den vita familjen Lodge.

Jag tror att regissören George Clooney vill mycket med filmen – och att tanken är att visa rasismens många fula ansikten, men det fungerar inte fullt ut eftersom filmens handling till största delen utspelar sig hos den vita skumma familjen Lodge, på ytan så fina och välartade men under ytan hemsk så det räcker för många mardrömmar. På ett sätt är detta en metafor för hur den vita medelklassen ofta tar över hela scenen överallt.

Manuset bygger på en manus av bröderna Joel och Ethan Coen som haft några mycket lyckade samarbeten med George Clooney genom åren, speciell filmsuccén ”O Brother, Where Art Thou?” . Det här gången skulle både manus och regi mått bra av att jobbas igenom lite till. Filmen är mest en hygglig rysare, delvis väldigt förutsägbar, men den kunde blivit mästerlig med en del strykningar och en del om-fokuseringar.

SUBURBICON
Regi: George Clooney
Manus: Joel Coen, Ethan Coen, George Clooney, Grant Heslov
Medverkande: Matt Damon, Julianne Moore, Oscar Isaac m.fl.
Genre: Thriller, komedi
Språk: Engelska
Längd: 1,45
Censur: 15 år

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, George Clooney, Matt Damon, Recension, Suburbicon, Thriller

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 101
  • Sida 102
  • Sida 103
  • Sida 104
  • Sida 105
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in