Suburbicon
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 december 2017
En rysare som skakar om mig. Den utspelar sig i en påhittad amerikansk förort någon gång på femtiotalet. Förorten består av fina villor med välskötta gräsmattor, den påstås vara så fridfull och idyllisk. Det vet vi ju hur det brukar vara med sådant, när vi skrapar på ytan och ser saker för hur det egentligen är. Och då brukar det finns en hel del obehagligheter och ruggiga personer, hemskheter och avskyvärda människor.
Mitt i denna idyll flyttar en färgad familj in. Det börjar med att brevbäraren kommer med post dit och tar för givet att den färgade kvinnan som öppnar är hembiträdet. När det visar sig att kvinnan är frun i huset och hela familjen är afroamerikaner vet brevbäraren inte ut eller in. Ganska snabbt växer motståndet mot den nyinflyttade familjen och främlingsfientligheter blommar ur i orkanstyrka.
Grannar till den nyinflyttade familjen är familjen Lodge med familjefadern Gardner Lodge (spelas av Matt Damon) i frontlinjen. Gardner Lodge är ekonomichef på ett fint företag, han är medelålders, småfet och väldigt självgod. Hans fru är rullstolsbunden (spelas av Julianne Moore) efter en bilolycka. De har en son, Nicky, som jag uppskattar ska vara i elva-tolvårsåldern. Eftersom mamman är rullstolsbunden bor hennes syster där, pojkens moster (hon spelas också av Julianne Moore). Det där med att samma skådespelare spelar två personer fungerar sällan bra, det syns på något sätt i filmklippningen att något inte stämmer. Som tur är dör den rullstolsbundna kvinnan ganska tidigt i filmen och vi spelar det obehagliga dubbelspelet av Julianne Moore.
Julianne Moore är en skådespelerska som jag känner visst obehag för. Jag vet inte varför. Men när hon nu spelar en obehaglig kvinna fungerar det bra. Hon är enastående i sin roll.
Filmen har som två parallellhandlingar. Utanför huset med den färgade familjen samlas fler och fler högljudda demonstranter som vill få iväg dem och samtidigt pågår ett mycket fult och hemskt spel hos den vita familjen Lodge.
Jag tror att regissören George Clooney vill mycket med filmen – och att tanken är att visa rasismens många fula ansikten, men det fungerar inte fullt ut eftersom filmens handling till största delen utspelar sig hos den vita skumma familjen Lodge, på ytan så fina och välartade men under ytan hemsk så det räcker för många mardrömmar. På ett sätt är detta en metafor för hur den vita medelklassen ofta tar över hela scenen överallt.
Manuset bygger på en manus av bröderna Joel och Ethan Coen som haft några mycket lyckade samarbeten med George Clooney genom åren, speciell filmsuccén ”O Brother, Where Art Thou?” . Det här gången skulle både manus och regi mått bra av att jobbas igenom lite till. Filmen är mest en hygglig rysare, delvis väldigt förutsägbar, men den kunde blivit mästerlig med en del strykningar och en del om-fokuseringar.
SUBURBICON
Regi: George Clooney
Manus: Joel Coen, Ethan Coen, George Clooney, Grant Heslov
Medverkande: Matt Damon, Julianne Moore, Oscar Isaac m.fl.
Genre: Thriller, komedi
Språk: Engelska
Längd: 1,45
Censur: 15 år
[…] Recension i Kulturbloggen.com […]