Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stockholms stadsteater

Chicago – bländande och glittrande med en övertygande korrumperad Dan Ekborg

by

chicago

Chicago
Manus Fred Ebb, Bob Fosse
Musik John Kander
Sångtexter Fred Ebb
Översättning Calle Norlén
Baserad på pjäsen ”Chicago” av Maurine Dallas Watkins
Regi och koreografi Roine Söderlundh
Scenografi Viktor Brattström
Kostym Lars Wallin
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Kapellmästare Maria Kvist
Ljus Palle Palmé
Ljud Oskar Johansson
Mask Katrin Wahlberg
Stockholms stadsteater
Premiär 19 september 2014

Chicago fick stående ovationer på premiären. Det är självklart. Föreställningen är bländande och glittrande med bra musik av en skicklig orkester, duktiga dansare, snygg scenografi, eleganta kostymer och duktiga skådespelare. Jag är nöjd, men samtidigt inte berörd. Allt är välgjort och skickligt men ändå saknar jag något. Den musikal som senast på Stadsteaterns scen grep tag i mig var ”Next to Normal” och det är väl inte direkt rättvist att jämföra dessa två. ”Next to Normal” kröp under skinnet på mig. ”Chicago” är ju en helt annan berättelse, helt annan handling. I dagens samhälle där musikvärlden fortfarande domineras av män var det ett extra plus att hela orkestern bestod av kvinnor. Passande eftersom en stor del av handlingen utspelas i ett kvinnofängelse och orkestern var på scen hela tiden, ena delen på markplan till höger på scenen och andra halvan upphöjd på ett sidotak till vänster.

”Next to Normal” skildrade människor som det var lätt att identifiera sig med, människor som drabbats av de tragedier vi alla kan utsättas för medan det i ”Chicago” handlar om två mördare som inte på något sätt ångrar vad de gjort och en vidrig men skicklig försvarsadvokat som inser att allt är showbiz och går att manövrera.

Dan Ekborg i rollen som Billy Flynn, försvarsadvokaten, bär rollen och kostymen träffsäkert. Han blir mer och mer av mina absoluta favoriter inom musikalgenren, i Dan Ekborg växer skådespelskonsten samman med musikalens uttryck. Det är lätt att tro på honom som denna självmedvetne och manövrerande jurist som aldrig förlorar sina mål.

”Chicago” utspelar sig i 1920-talets brottsbesudlade och korrumperade Chicago, i en tid då nyhetsredaktionernas reportrar var som gamar. Allt gick snabbt och det som var största nyhetsrubrikerna ena dagen var bortglömt för nästa stora nyhet några timmar senare. Lisa Nilsson som Roxie Hart som sköt ihjäl sin älskare drömmer om att bli känd, utan att egentligen vara duktig på något som kan göra henne känd. På så sätt går hon förstås att identifiera sig med i dagens värld, i dokusåpornas tidevarv.

Berättelsen i ”Chicago” bygger på en sann historia. Den skrevs ursprungligen som en teaterföreställning den kvinnliga reportern Maurine Watkins som skrev om brott på Chicago Tribune. Hon bevakade fallen med den frånskilda societetskvinnan och cabaretsångerskan Belva Gaertner vars döde pojkvän hittades i hennes bil och Beulah Annan som sköt ihjäl sin älskare. Både Beulah Annan och Belva Gaertner frikändes, trots överväldigande bevis om skuld.
Enligt kulturjournalisten Göran Everdahl är skeendet i verkligheten komprimerat i pjäsen men ändå skildrat utan överdrifter. Han skriver: Scenerna som den där Roxie visar benen för juryn, eller poserar för pressfotografer tillsammans med åklagaren under pågående korsförhör, är hämtade direkt från Beulah Annans rättegång.

chicago-0765Pjäsen ”Chicago” blev en skandalsuccé i Broadway 1926 men den blev också attackerad för att vara tarvlig, omoralisk och hädisk. När författarinnan dog 1969 blev scenrättigheterna tillgängliga och Bob Fosse kunde skriva om den till en musikal. Fosse hade själv växt upp i Chicago under depressionsåren och kunde känna igen sig i den tid som skildras.

Att se en klassisk musikal sättas upp i Sverige är alltid intressant, tycker jag. ”Chicago” är absolut sevärd – även om den inte berör mig, det är svårt att känna med någon karaktär och svårt att identifiera sig med någon. Fast själva atmosfären kan ha något att säga idag också.

Stadsteaterns uppsättnings koreograf Roine Söderlundh säger:
– Chicago är en pjäs som är ständigt aktuell. Särskilt i vår tid då alla vill bli kändisar och då brott verkar löna sig på ett obehagligt sätt.

Dräkterna är en av föreställningen stora behållningar. Bakom kostymernas utstrålning av glamour, dekadens och skitighet ligger Lars Wallin som 1995 fick det prestigefyllda modepriset Guldknappen.

Några scener stack ut extra och allra starkast var nog scenen då Dan Ekborgs försvarsadvokat har den mordmisstänkte Roxie i knät som en buktalare inför den församlade indignationspressen. Dan Ekborgs entréscen var också en av de stora behållningarna.

Självklart är ensemblen duktig med skickliga dansare och Lisa Nilsson och Sharon Dyall som de två mordåtalade Roxie och Velma liksom Kajsa Reingardt som Mama Morton får rejäla applåder.

Två av flera duktiga i ensemblen som stack ut extra var också David Inghamn i rollerna som Fred Casey och C. Killik som den kvinnliga skandaljournalisten Mary Sunshine.

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Roxie Hart Lisa Nilsson
Velma Kelly Sharon Dyall
Velma Kelly 19/10, 30/11 Linda Olsson
Billy Flynn Dan Ekborg
Amos Hart Fredrik Lycke
Mama Morton Kajsa Reingardt
Mary Sunshine C. Killik
Fred Casely David Inghamn
Liz Tove Edfeldt
Annie Elin J. Kortesalmi
June Lisette Pagler
Hunyak Elisabet Carlsson
Mona Linda Olsson
Dra-åt-helvete-Kitty Nina Pressing
Kommissarie Fogarty, fl roller Niklas Hjulström
Harry m fl roller Andreas Vilsmyr
Harrison m fl roller James Lund
Jury m fl roller Patrik Riber
Notarie m fl roller Zain Odelstål
Biträde m fl roller Denny Lekström
Dansare m fl roller Anna Ståhl
Dansare m fl roller Hannah Ohlsson
Dansare m fl roller Anne Marit Tynes
–
Musiker Maria Kvist
Musiker Lina Lövstrand
Musiker Ingalill Högman
Musiker Peter Fredman
Musiker Mimmi Hammar
Musiker Christine Carlsson
Musiker Patrik Skogh
Musiker Elin Andersson
Musiker Malin-My Wall
Musiker Anna Lund
Musiker Barbro Lindkvist
Musiker Felisia Westberg

Fotograf: Petra Hellberg

chicago-0525

chicago-1849

chicago-2840

Lisa Nilsson och Sharon Dyall spelar de båda rivalerna Roxie och Velma i Chicago

by

chicago

Lisa Nilsson och Sharon Dyall spelar de båda rivalerna Roxie och Velma i höstens stora satsning, Chicago. Båda kvinnorna sitter i fängelse åtalade för mord. Dan Ekborg gör advokaten som ska få dem fria – främst genom att manipulera medierna. Regissören och koreografen Roine Söderlundh har ända sen 1990-talet drömt om att få sätta upp Chicago. Här får han sällskap av modeskaparen Lars Wallin som gör kostymerna. Premiär på Stora scenen på Stockholms stadsteater den 19 september. På scen 22 skådespelare/dansare och en tolvamannaorkester där tio av musikerna är kvinnor.

Ett pressmeddelande berättar:
Berättelsen om Roxie och Velma i 20-talets Chicago som hamnar i fängelse efter att ha mördat sina män är baserad på en sann historia. Pjäsen hade premiär redan 1926 – då under namnet ”The Brave Little Woman” skriven av Maurine Dallas Watkins. Watkins var reporter på the Chicago Tribune och hade 1924 bevakat de sensationella rättegångarna där Beulah Annan och Belva Gaertner stod åtalade för att ha mördat sina män.

Pjäsen kom i filmversion första gången redan året därpå med två stumfilmsstjärnor i rollerna som Roxie och Velma. 1975 skrev Fred Ebb och Bob Fosse manus till musikalen Chicago med musik av John Kander och sångtexter av Fred Ebb. Uppsättningen på Kulturhuset Stadsteatern kommer att följa originalmanuset från 1970-talet.

– Chicago är en pjäs som är ständigt aktuell, säger Roine Söderlundh. Särskilt i vår tid då alla vill bli kändisar och då brott verkar löna sig på ett obehagligt sätt.

Modeskaparen Lars Wallin gör kostym till uppsättningen. Han har tidigare gjort kostym för bland annat för Kungliga Operan, olika krogshower och artister i Melodifestivalen.

– I Chicago som är en av mina favoritmusikaler vill jag sätta en egen prägel på kostymerna – det ska inte enbart vara historiska kostymer, säger han.

Orkestern är med på scen hela tiden och nästan alla musiker är kvinnor (10 av 12).

– Eftersom pjäsen till största del utspelar sig i ett kvinnofängelse så var det självklart att vi skulle ha kvinnliga musiker. Det var en av de första idéer jag bestämt ville genomföra när jag började förbereda arbetet med Chicago, säger Roine Söderlundh.

CHICAGO
Premiär 19 september på Stora scenen
Manus Fred Ebb och Bob Fosse
Musik John Kander
Sångtexter Fred Ebb
Översättning Calle Norlén
Baserad på pjäsen ”Chicago” av Maurine Dallas Watkins
Regi och koreografi Roine Söderlundh
Scenografi Viktor Brattström
Kostym Lars Wallin
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Kapellmästare Maria Kvist
Ljus Palle Palmé
Ljud Oskar Johansson
Mask Katrin Wahlberg

På scen
Roxie Hart Lisa Nilsson
Velma Kelly Sharon Dyall
Billy Flynn Dan Ekborg
Amos Hart Fredrik Lycke
Mama Morton Kajsa Reingardt
Mary Sunshine C. Killik
Fred Casely David Inghamn
Liz Tove Edfeldt
Annie Elin J. Kortesalmi
June Lisette Pagler
Hunyak Elisabet Carlsson
Mona Linda Olsson
Dra-åt-helvete-Kitty Nina Pressing
Kommissarie Fogarty, fl roller Niklas Hjulström
Harry m fl roller Andreas Vilsmyr
Harrison m fl roller James Lund
Jury m fl roller Patrik Riber
Notarie m fl roller Zain Odelstål
Biträde m fl roller Denny Lekström
Dansare m fl roller Anna Ståhl
Dansare m fl roller Hannah Ohlsson
Dansare m fl roller Anne Marit Tynes

Musiker Maria Kvist
Musiker Lina Lövstrand
Musiker Ingalill Högman
Musiker Peter Fredman
Musiker Mimmi Hammar
Musiker Christine Carlsson
Musiker Patrik Skogh
Musiker Elin Andersson
Musiker Malin-My Wall
Musiker Anna Lund
Musiker Barbro Lindkvist
Musiker Felisia Westberg

Foto: Carl Bengtsson

Nyskriven pjäs om revykungen Karl Gerhard får urpremiär 5 september

by

cb_karl_gerhard

Sveriges legendariske revykung Karl Gerhard får nytt liv i nyskrivna musikteaterföreställningen Karl Gerhard – en fantasi om en revykung. Den utspelar sig under andra världskriget då Karl Gerhards öppna angrepp på nazismen och den fega svenska hållningen i kriget blev en fråga för regeringen. I titelrollen ser vi Rikard Wolff. Regi Johanna Garpe. Urpremiär 5 september på Kulturhuset Stadsteatern. I rollen som Zarah Leander ser vi Cecilia Frode. Karl Gerhards kärlek Göthe görs av Per Sandberg och Karl Gerhards fru av Anja Lundqvist.

Våren 1940. Stockholms revykung heter Karl Gerhard. Känd för sina överdådiga föreställningar, sin elegans – och sin skarpa penna. Nu säger ryktet att den nya revyn ska innehålla en kuplett som både är ett angrepp på nazismen och den fega svenska hållningen i kriget.

Det tänker varken regeringen eller kungen acceptera.

Men Karl Gerhard tillbringar obekymrat natten på krogen med sin unge pianist medan Göthe som vanligt sitter uppe och väntar hemma.

Han böjer sig inte. Det kostar honom teatern.

– Mycket kring Karl Gerhard är dolt. Det har inte gjorts någon stor biografi än. Men han var en outkast, han var bisexuell och en queer gestalt, säger Rikard Wolff.

– Karl Gerhard var navet i svenskt underhållningsliv under den här tiden. Hans revyer var inte bara de mest överdådiga och glamorösa – de var också politiskt vassa på ett mycket intelligent vis, säger Rikard Wolff.

– I dag med fascistiska grupperingar på frammarsch i Europa känns Karl Gerhards antifascistiska texter från 30–40-talet högaktuella. Exempelvis sångerna ”I skuggan av en stövel”, ”Den ökända hästen från Troja” och ”Om jag finge som jag ville” bränner tag igen, säger Johanna Garpe.

– Pjäsen diskuterar konstens och konstnärens roll i samhället. Konstnären som vägvisare eller lydig passagerare? Karl Gerhard i sin höga hatt och frack var både elegant och rolig – men ingen gick säker för hans vassa penna, säger Johanna Garpe.

Föreställningen startar på 1940-talet då Karl Gerhard står på toppen av sin karriär. Han är uttalad antifascist och har access till regeringspolitiker, kungahus och pressen. Han är teaterchef på Folkan och skrev under den här tiden 4000 texter. Han tror han står säker och kan göra vad han vill. Det är nu han skriver ”Den ökända hästen från Troja” mitt under andra världskriget och plötsligt får makten emot sig. Samtidigt blir han av med sin stora stjärna Zarah Leander som tackat ja till ett guldkantat filmkontrakt i Tyskland.

I år är det 50 år sen Karl Gerhard (1891-1964) gick bort. Han var under åren från 1913 till 1936 gift tre gånger men levde sen alltmer öppet med Göthe Ericsson, som var hans sekreterare. Detta under en tid då homosexualitet fortfarande var kriminaliserat. 1949 adopterade han Fatima Svendsen som då var fem år och bodde i Danmark.

– De lever som en regnbågsfamilj på 1950-talet. I många delar av världen kan man inte leva det liv de levde 1950 ens idag, säger Johanna Garpe.

Johanna Garpe har gjort ett 30-tal uppsättningar inom opera och teater i Skandinavien och Tyskland, senast Peter Grimes och Karmelitsystrarna på Kgl Operan. Samarbetet med Rikard Wolff startade med Dorian Grays porträtt på Malmö Stadsteater och sedan i Kaspar Hauser på Malmö Opera. Johanna Garpe har varit professor i musikdramatisk gestaltning på Operahögskolan i Stockholm och har nu en professur i konstnärlig forskning på Stockholms Konstnärliga högskola.

Karl Gerhard – en fantasi om en revykung är skriven av Irena Krauss som bland annat dramatiserat Mobergs Utvandrarna som sattes upp på Dramaten våren 2014.

KARL GERHARD – EN FANTASI OM EN REVYKUNG
AV IRENA KRAUS

Premiär 5 september på Klarascenen

Av Irena Kraus
Regi Johanna Garpe
Scenografi Sören Brunes
Kostym Anna Heymowska
Ljus Torkel Blomkvist
Ljud Håkan Åslund och Michael Breschi
Koreografi Anna Vnuk
Mask Maria Lindstedt

I rollerna:
Karl Gerhard Rikard Wolff
Göthe Per Sandberg
Molly Anja Lundqvist
Matilda Ellinor Friberg/Naomi Gencel
Arvid Anders Johannisson
Juliette Tigerskiöld Odile Nunes
Pege/Kungen Ralph Carlsson
Moa Martinson Marika Lindström
Af Uggla Björn Elgerd
Zarah Cecilia Frode
Kätie Josefin Ljungman
Strömberg/Patient Björn Gustafson
Gossen/pianist Johan Graden

Musiker Christopher Cantillo, Per ”Texas” Johansson, Mats Äleklint och Joe Williamson

Foto: Carl Bengtsson
Bildtext: Rikard Wolff som Karl Gerhard. Premiär 5 september på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Grattis Stockholms stadsteater till nya chefen Anna Takanen – men obehagligt med DN:s gräddfil till pressenheten

by

dnigen

Anna Takanen blir ny teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern. Som alla intresserade av teater-Sverige vet så förlorade Stockholms stadsteater ganska snabbt och snöpligt den nyrekryterade teaterchefen Eirik Stubø som gick till Dramaten. Nu leker uppenbarligen svenska teatrar hela havet stormar och låter de olika teatercheferna byta stolar. Nu har beskedet kommit om vem som ersätter Eirik Stubø på Kulturhuset Stadsteaterns teaterchefsstol: det blir Anna Tanaken, konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater.

Det är nog ett mycket bra och lämpligt val för den stockholmska stadsteaterscenen. Hennes förordnande är på fem år och hon tillträder den 16 mars 2015. Hon kommer att inleda sitt arbete några dagar i månaden redan under hösten.

Men förutom att det är lite lustigt att den ena teatern efter den andra norpar andras chefer är det smått obehagligt att Dagens Nyheter tycks ha en egen gräddfil till teatrarnas presschefer. När Dramaten tog stadsteaterns chef var det DN som fick publicera detta dagen innan övrig press var inbjuden till pressmöte. Samma sak upprepas nu. I DN kom i morse en stor intervju med Anna Takanen medan all övriga press fick vänta till presskonferensen under dagen.

Här är pressmeddelandet från Kulturhuset Stadsteatern:
Anna Takanen tillträdde 2006 som konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater som under hennes ledning utvecklats till en av de ledande teatrarna i Norden. Ett starkt samtidsperspektiv har präglat teatern under hennes ledning och hon har drivit ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.

– Det är med en sorgetår i ena ögat som jag nu lämnar Göteborgs stadsteater och med en glädjetår i det andra som jag ser fram emot att bli teaterchef för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Jag är också särskilt glad över att jag blir den andra kvinnliga teaterchefen sen teatern startade 1960, säger Anna Takanen.

– Jag ser fram emot att medverka till det redan starka publikperspektivet på Kulturhuset Stadsteatern. En stor anledning till att jag tackade ja är ensemblen, den främsta i Sverige, säger hon.

– Det var i korridorerna på Stockholms stadsteater jag började. Det känns som att komma hem igen. Här vill jag fortsätta att satsa på en undersökning av samtiden med en bred och varierad repertoar, fylld av överraskningar och avantgarde.

Anna Takanen är skådespelare och regissör, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Hon var i flera år, från mitten av 1990-talet, verksam som skådespelare på Unga Klara under Suzanne Ostens ledning. Bland annat blev hon uppmärksammad för sina roller i Flickan, mamman och soporna (1998) och Besvärliga människor (1999). På Unga Klara regisserade hon också Medeas barn (2003) och på Stockholms stadsteater Topdog/Underdog (2004) med Karl Dyall och Peter Gardiner i rollerna. Anna Takanen invigde verksamheten Stockholms Stadsteater Skärholmen med regin av Sofia Fredéns Bara barnet (2005).

Benny Fredriksson VD för Kulturhuset Stadsteatern är stolt och glad över rekryteringen.

– Anna Takanen är en person som står mitt i sin egen samtid och som arbetat målmedvetet med samtidens berättelser. Hon har en lust till teatern som kan flytta berg. Hon är en lagspelare och vi delar tron på teaterns möjlighet och det starka publikperspektivet. Jag ser verkligen fram emot att få arbeta tillsammans med henne, säger Benny Fredriksson.

Helena Bergström och Simon J Berger i Kameliadagen, en kärlekshistoria utan romantik

by

kameliadamen

Katrine Wiedemann sätter upp Alexandre Dumas klassiker Kameliadamen i en fri tolkning. I rollen som kurtisanen Marguerite ser vi Helena Bergström. Och i rollen som Armand – hennes stora kärlek – ser vi Simon J Berger som gör Stadsteaterdebut. I övriga roller bland andra Annika Hallin, Sofia Ledarp, Emil Almén, Sven Ahlström och Lennart Jähkel. Premiär på Stora scenen 23 augusti.

Ett pressmeddelande berättar:
Armand Duval är förälskad. I Marguerite Gautier, en vacker ”demimonde” i 1800-talets Paris vars lyxliv finansieras av rika älskare.

Armand är ung men inte rik. Det enda han har att erbjuda Marguerite är kärlek.

Vad har hon att förlora? Allt.

Passionen vinner.

Det kan kosta henne livet.

Katrine Wiedemann, en av Danmarks allra främsta regissörer, återkommer till Kulturhuset Stadsteatern med en fri tolkning av Alexandre Dumas D.Y. klassiker Kameliadamen. Här har hon tidigare haft stor framgång med sina uppsättningar av Hamlet och Peer Gynt.

– Det är nästan lite pinsamt att säga att man besatt av Kameliadamen. Den har en väldigt naiv bild av kärlek men berättelsen är inte naiv. Kärleken kräver offer. Det är en kärlekshistoria utan romantik. Han tror på kärleken men dramaturgin säger att det inte går. De lyckas tro på den stora kärleken trots allt som talar emot deras relation. Kärleken är inte bara en dröm – den är att komma hem, säger Katrine Wiedemann.

– Jag har haft Kameliadamen i huvudet länge. Hon är en klassisk figur som jag länge har haft lust att jobba med. Jag gillar att hon är en vuxen kvinna som dessutom får vara åtråvärd. Hon är en kvinna med erfarenhet som knullat med alla i Paris, men Armand älskar henne ändå, säger Katrine Wiedemann.

– Fascinationen för prostitution finns inbyggd i berättelsen. Texten har ett tydligt manligt perspektiv. Men i vår dramatisering har vi placerat Marguerites historia i centrum, säger Katrine Wiedemann.

Alexandre Dumas D.Y.s klassiker Kameliadamen kom ut 1848 och sattes upp som pjäs redan 1852. Berättelsen är tydligt inspirerad av författarens kärlekshistoria med kurtisanen Marie Duplessis. Det har gjorts flera filmatiseringar bland annat med Greta Garbo i huvudrollen. Filmen Moulin Rouge är inspirerad av Kameliadamen.

Simon J Berger gör med rollen som Armand debut på Kulturhuset Stadsteatern. Simon är annars mest känd för hyllade prestationer på film och tv som ”Upp till kamp” (2007), ”Torka aldrig tårar utan handskar” (2012), ”Call girl” (2012) och ”Hotell” (2013) för att nämna några. Just nu kan vi se Simon på bioduken i prisbelönta ”Hemma”. Och senare i höst i ”Den perfekta stöten” och i Peter Birros nya tv-drama ”Viva hate”.

Stadsteaterns Stora scen är Helena Bergströms hemmascen. Här har hon gjort Ranevskaja i Körsbärsträdgården, Laura i Kort möte, Sally Bowles i Cabaret, Hamlet, Nora i Ett Dockhem, Piaf och själv regisserat Fröken Julie för att nämna några. Senare i höst får vi återigen se Helena göra titelrollen i Stig Larsson V.D. Nypremiär 15 november.

KAMELIADAMEN
AV ALEXANDRE DUMAS D.Y.

Premiär 23 augusti på Stora scenen

Av Alexandre Dumas D.y.
Översättning Sofi Meijling
Regi Katrine Wiedemann
Dramatisering Katrine Wiedemann och Karen-Maria Bille
Scenografi och kostym Maja Ravn
Ljus Antonio Rodrigues Andersen
Mask Ulrika Ritter

På scen:
Marguerite Gautier Helena Bergström
Armand Duval Simon J Berger
Prudence Annika Hallin
Olympe Sofia Ledarp
Gaston Emil Almén
Varville Sven Ahlström
Monsieur Duval Lennart Jähkel
Nanine Tomas Bolme
Nichette Marina Nyström
Saint-Gaudens Ulf Eklund
Statister: Alexandra Alegren, Anna Lott, Therese Andersson, Philip Oros, Robert Isberg, Niclas Buskenström

Foto: Matilda Rahm