• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Peace & Love

Kulturbloggen möter The Vaccines på Peace & Love

4 juli, 2011 by Jonatan Södergren

”Vad som förde oss samman var att vi alla var missnöjda med våra situationer i livet och bandet gav oss en anledning att gå upp på morgonen” berättar Freddie Cowan, gitarrist i Englands nya älsklingar The Vaccines, när Kulturbloggen mötte upp halva bandet inför deras spelning på Peace & Love.

”När vi började spela ihop var vi influerade av band som Animal Collective men If You Wanna blev en viktig vändpunkt, det var då vi insåg att vi kunde göra direkta popsånger utan att behöva skämmas”.

Hur känns det att vara i Sverige igen?

Det här blir fjärde gången vi spelar i Sverige vilket gör det till det land i Europa vi spelat i flest gånger förutom Storbritannien. Den svenska publiken är fantastisk, vi älskade att spela i Göteborg senast. Det är en kulturell stad och jag gillar arkitekturen. Om man vill shoppa kan man hitta saker man inte ens visste fanns.

Er debutskiva bär titeln What Did You Expect From The Vaccines men vad hade ni själva för förväntningar när ni bildade bandet?

Vi hade alla spelat i olika band tidigare men tappat den ursprungliga lågan. När vi började spela kände vi en solidaritet, att det klickade direkt, och det var tillräckligt för oss. Det och att göra en skiva vi själva var nöjda med.

Hur har era liv förändrats efter genombrottet?

Det är betydligt mer hektiskt nu så vi hinner aldrig komma hem och träffa våra familjer. Man bygger upp förväntningar om hur fantastiskt det kommer bli att få återse sina nära och kära. När man väl kommer hem kommer det antagligen visa sig att de har fortsatt leva sina liv precis som vanligt medan vi har förändrats. Det känns som att vi på en dag hinner med lika mycket som andra gör på en vecka, så vi föredrar att vara på turné.

Vilket är ert galnaste turnéminne?

Det måste ha varit på Glastonbury för några dagar sedan när Pete provade LSD och vi gick på en transsexuell klubb – hoppas inte våra föräldrar läser det här. Dessförinnan hade vi spelat inför 30.000 som alla hade kommit för att se oss vilket var magiskt. När vi var förband till Arctic Monkeys i USA fick vi träffa The Strokes som var våra tonårsidoler.

Vilka ingredienser krävs för att skriva en perfekt popsång?

Djup genom enkelhet. Det måste vara simpelt samtidigt som det är smart och komplext om du försöker förstå innehållet på djupet vilket Wouldn’t It Be Nice av Beach Boys är ett bra exempel på. Textmässigt låter det som en barnramsa men låtuppbyggnaden är genialisk. You Really Got Me av The Kinks är ett annat exempel.

Hur känns det att bli jämförda med band som The Jesus & Mary Chain och The Ramones, är det band ni medvetet försökt efterhärma?

Jag blir glad över de jämförelserna men vi försöker definitivt inte efterhärma något band. Det är nog så att vi har liknande influenser som de banden, typ Beach Boys och Phil Spector. Den gemensamma nämnaren är att vi försöker göra väldigt direkt musik.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Freddie Cowan, Justin Young, Peace & Love, Post Break-Up Sex, The Vaccines

Bob Geldof, Bob Dylan och Håkan Hellström avslutar Peace & Love

3 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Bob Geldof
Scen: Fantasia
Betyg: 3

Tidigare under dagen höll den irländska låtskrivaren och rättsaktivisten ett fantastiskt tal där han, liksom på South by South West-festivalen i Austin tidigare i år, förklarade att rock’n’rollens tid troligtvis är förbi. Han menar att det i dagsläget är för enkelt att skapa och sprida sin musik genom internet och att de flesta band inte har något att säga vilket hotar musikens betydelse och roll i samhället.

När Bob Geldof anordnade Live Aid 1984 förenades miljontals människor världen över men när han nu uppträdde på Peace & Love var det inför en relativt liten publik. Hans förkärlek till folkmusiken är något som har genomsyrat hela solokarriären vilket gör sig extra tydligt ikväll, men det är låtarna från hans tidigare band The Boomtown Rats som är kvällens höjdpunkter. Låtar som Banana Republic och, hans kanske enda stora hit, I Don’t Like Mondays.

Bob Dylan
Scen: Utopia
Betyg: 1

Visst hade jag blivit förvarnad, ”Bob Dylan kommer bli en besvikelse” men inte ens i mina vildaste fantasier hade jag kunnat föreställa mig hur fruktansvärt tråkig, ointressant och omusikalisk han skulle visa sig vara. Det var svårt att urskilja låtarna på grund av den gräsliga kråksången, var det Like a Rolling Stone han spelade?

Att han dessutom satt gömd bakom ett piano så man knappt kunde se hans ansikte bidrog inte till någon mystik över huvudtaget.

”Bäst” var nog extranumren Like a Rolling Stone, All Along the Watchtower och Blowin’ in the Wind. Så här tyckte Aftonbladet och Expressen.

Håkan Hellström
Scen: Utopia
Betyg: 4

Det måste vara tacksamt att vara Sveriges mest älskade artist, varje konsert blir till en folkfest. I Nu kan du få mig så lätt fullständigt exploderar publiken. Överlag är det just låtarna från debutplattan som är bäst men det känns som att fokus ligger på han senaste skiva 2 steg från Paradise som släpptes förra året. Av de nya låtarna är det River en vacker dröm, Shelley och, kanske framför allt, Vid protesfabrikens stängsel som briljerar.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bob Dylan, Bob Geldof, håkan hellström, Peace & Love

Kulturbloggen möter 30 Seconds to Mars på Peace & Love

2 juli, 2011 by Jonatan Södergren

30 Seconds to Mars höll presskonferens i samband med Peace & Love i Borlänge. Efter att ha flugits in med helikopter dök skådespelaren Jared Leto upp med sitt band några minuter för sent. Det lät ungefär så här:

Var skulle ni placera er i festivalens line-up, ser ni er själva som ett mainstream eller ett mer experimentellt band?

Det är nog bäst om vi inte försöker placera oss själva någonstans. Vi håller oss till det kreativa arbetet istället för att analysera hur folk uppfattar oss. Vi har massor av kreativa ambitioner och fokuserar på det.

Planerar ni några framtida projekt?

Vi turnerar ända till slutet av november och vid det laget kommer vi att ha turnerat i två år. Om man bortser från Bob Dylan som turnerade i tio år så är det här en av de längsta turnéerna någonsin.

Har ni några hjältar?

Det är flera personer jag beundrar men de flesta är utanför musikbranschen. Konstnärer, författare och socialarbetare. Organisationer som Greenpeace som är bra på att få resultat.

Skriver ni nytt material?

Jag skriver alltid låtar men vem vet om det blir något av dem. Att skriva låtar är som en identitet man inte bara kan stänga av.

Kan ni ställa Peace & Love och titeln på er skiva This is War i relation till varandra?

Ibland måste man vara realistisk och det pågår alltid någon slags konflikt. Vi ser fram emot att spela på festivalen med så många andra bra band.

Har ni någon gång träffat någon artist som gjort er knäsvaga?

Vi kanske inte har blivit knäsvaga men vi har träffat flera trevliga människor som Alice Cooper. Tony Iommi från Black Sabbath kom och såg oss för inte så länge sedan. Ibland vill man inte träffa sina idoler, de kanske inte är som man förväntat sig. Fast jag älskar The Cure och när vi träffade Robert Smith var han precis som vi förställt oss – vänlig och snäll.

Våra vänner på Popdrömmen har några bilder från presskonferensen.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: 30 Seconds to Mars, Jared Leto, Peace & Love

Henrik Berggren lämnar knappast någon oberörd, The Strokes bjuder på hitkavalkad men blir tråkiga i längden

2 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Henrik Berggren
Scen: El Dorado
Betyg: 4

Avskalat och hjärtskärande när Henrik Berggren framförde popklassiker som When We Were Winning, Shoreline och No Time for Us. Med sig på scen hade den forne Broder Daniel-sångaren en trumpetist och en bakgrundssångare.

Henrik Berggrens bräckliga sång tillsammans med trumpetmelodierna trängde sig igenom regnet som egentligen bara bidrog till den sköra och lite hopplösa stämningen.

Bäst var When We Were Winning – en låt som han berättade handlar om allt. En låt som knappast lämnar någon oberörd.

Nu är frågan när han släpper sitt efterlängtade soloalbum.

The Strokes
Scen: Utopia
Betyg: 3

The Strokes rev av alla sina obligatoriska hits på festivalens största scen. När Julian Casablanca tog de första tonerna i Is This It kändes det som att det fanns alla förutsättningar för att bli en magisk kväll. När de till allas förtjusning något senare även framförde Someday var den känslan ännu starkare.

Men sen hände det något. Nya låtar som Machu Picchu är trista och hur coola bandet än ser ut att vara på scen blir det förvånansvärt svårt att försöka hålla intresset uppe genom hela konserten.

Det är knappast någon slump att det är låtarna från debutskivan som är bäst, det är ju ett av de senaste tio årens bästa album och Last Nite är som vanligt en riktig partydänga.

Kanske hade det blivit bättre om de spelat låtar från Julian Casablancas soloskiva istället för senaste The Strokes-skivan.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Henrik Berggren, Peace & Love, The Strokes

M.I.A. känns helt rätt även i år

1 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Veronica Maggio
Scen: Fantasia
Betyg: 3

En ödmjuk Veronica Maggio drog en relativt stor publik när hon öppnade torsdagen på Peace & Love, vilket knappast kom som någon överraskning med tanke på mottagandet senaste skivan Satan i gatan har fått.

Hon började med att spela titelspåret från senaste skivan och det märktes direkt att hon var glad över att få spela inför så mycket folk – kanske för mycket folk. Även om hon har potential att bli folkkär så känns det att hon inte riktigt är redo för scener av den här storleken.

30 Seconds to Mars
Scen: Fantasia
Betyg: 3

Regnet började dugga för första gången under festivalen när Jared Leto och hans manskap rev av storslagna arenalåtar som Closer to the Edge och Kings and Queens.

Som vanligt han den mångfacetterade sångaren/skådespelaren en förkärlek för att stanna upp låtar för att försäkra sig om att alla i publiken är med – huruvida det skapar dynamik eller bara förstör låtarna kan man tycka vad man vill om.

Det är heller ingen ovanlighet att han bjuder upp fans på scen vilket visserligen skapar någon slags feststämning men jag kan inte hjälpa att tycka att det känns plastigt och tillgjort.

M.I.A.
Scen: Fantasia
Betyg: 5

Den provocerande sångerskan M.I.A.s elektroniska hiphop med hindu-influenser är och förblir helt rätt även i år. Showen är genomtänkt med skärmar som visar våldsamma och politiska filmklipp som ger låtarna en extra dimension.

Jämfört med när hon uppträdde på Way Out West förra året hade hon strukit det utdragna DJ-introt fast precis som då var kvällens mest magiska ögonblick när hon framförde Paper Planes.

Deadmau5
Scen: El Dorado
Betyg: 4

Festivalens i särklass svettigaste spelning. Inför ett fullsatt El Dorado bjöd Deadmau5 på en åtminstone visuellt fantastisk upplevelse – och glädjen i det till synes oändliga hasch-discot var omisskännelig.

Med ljus i ett kalejdoskop av färger uppmanar house-producenten, självklart iförd musmasken som blivit något av ett trademark, till dans. När spelningen slutar vid ett på natten rinner svetten från min panna vilket bara är ett tecken på att det har varit en värdig avslutning på en trevlig dag.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: 30 Seconds to Mars, Deadmau5, M.I.A., Peace & Love, Veronica Maggio

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 14
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in