Henrik Berggren
Scen: El Dorado
Betyg: 4
Avskalat och hjärtskärande när Henrik Berggren framförde popklassiker som When We Were Winning, Shoreline och No Time for Us. Med sig på scen hade den forne Broder Daniel-sångaren en trumpetist och en bakgrundssångare.
Henrik Berggrens bräckliga sång tillsammans med trumpetmelodierna trängde sig igenom regnet som egentligen bara bidrog till den sköra och lite hopplösa stämningen.
Bäst var When We Were Winning – en låt som han berättade handlar om allt. En låt som knappast lämnar någon oberörd.
Nu är frågan när han släpper sitt efterlängtade soloalbum.
The Strokes
Scen: Utopia
Betyg: 3
The Strokes rev av alla sina obligatoriska hits på festivalens största scen. När Julian Casablanca tog de första tonerna i Is This It kändes det som att det fanns alla förutsättningar för att bli en magisk kväll. När de till allas förtjusning något senare även framförde Someday var den känslan ännu starkare.
Men sen hände det något. Nya låtar som Machu Picchu är trista och hur coola bandet än ser ut att vara på scen blir det förvånansvärt svårt att försöka hålla intresset uppe genom hela konserten.
Det är knappast någon slump att det är låtarna från debutskivan som är bäst, det är ju ett av de senaste tio årens bästa album och Last Nite är som vanligt en riktig partydänga.
Kanske hade det blivit bättre om de spelat låtar från Julian Casablancas soloskiva istället för senaste The Strokes-skivan.
Foto: Emma Andersson