Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Berns

Wovenhand på Berns

by

Woven Hand och deras mytiske frontfigur David Eugene Edwards spelade på Berns på fredagskvällen.

Mytiskt … Ja det är nog ordet. Redan när jag stod i kön, först för att garanterat få en perfekt plats, fick jag frågor av andra i kön om hur jag ville beskriva Woven Hand.

Redan hur bandnamnet ska stavas råder det olika uppfattningar om. Stavningen Woven Hand eller lika spridd som Wovenhand.

På Wikipedia står det:

Woven Hand (also spelled as Wovenhand) is a band from Denver, Colorado led by former 16 Horsepower lead singer David Eugene Edwards. Woven Hand’s music combines elements of neofolk, alternative country, post-rock, punk, industrial music, folk rock, old-time music and native American music, among other influences.

Det är så helt omöjligt att beskriva, måste upplevas. Starkt och mörkt och på fredagskvällens spelning var bandet uppenbarligen på ett mer rockigt dansant humör – för många låtar flög iväg rytmiskt så publiken skakade i takt. Skakade är ett bättre ord än att dansa. För till Wovenhand dansar man inte. Wovenhand handlar om djupare saker än dans.

Bandet är nu på turné med ett purfärsk album i ryggen. I början av maj släpptes ”The Threshingfloor” i Sverige. Det är bandets åttonde album:
* Woven Hand (2002)
* Blush Music (2003)
* Blush (Original Score) (2003)
* Consider the Birds (2004)
* Mosaic (2006)
* Puur (2006)
* Ten Stones (2008)
* The Threshingfloor (2010)

Jag tycker det känns lite konstigt att bandet släppte sitt första album 2002. De känns på något sätt väldigt uråldriga, i positiv bemärkelse, som ett rutinerat band med alla fötterna på jorden och med alla himlens ljud och helvetets vrål till sitt förfogande.

David Eugene Edwards är mycket speciell. Han satt på scen, långt fram, så nära att de som stod längst fram kunde röra honom. Han satt ner och hade en stor vid svart hatt på sig. Hans stripa raka halvlånga hår spretade åt olika håll och hans ansikte såg fårat och härjat ut. Han ser ut som Tom Waits blandat med Mick Jagger och Steve Buscemi.

Spelningen var överväldigande med både mörker och David Eugene Edwards speciella stämma som rymmer så mycket känsla och med starka trummor, basljud och små väna pling och tamburiner. JHelt omöjligt att kategorisera, det var bara att kapitulera och vara ett med musiken.

Här är en som också var där och som spelat in en låt. Ljudkvaliteten är inte den allra bästa men det är bra bilder och filmaren har kommit nära David Eugene Edwards.

Förband var förresten Rasmus Kellerman (som tidigare kallade sig Tiger Lou). Han spelade halvakustiskt och ensam utan något band. Det är starkt att ge sig på det. Speciellt nya sången ”The 24:th” är stark när han gör den så. De mer balladlika sångerna var nog rätt svårt att göra rättvisa i en så stökig lokal som Berns.
Här har Kulturbloggen förresten intervjuat Rasmus då han släppte nya skivan nyligen.

En av Wovenhands bästa låtar:

Rasmus Kellerman

Relaterat:
Recension av Wovenhands nya album i Expressen.

Wovenhand finns förstås på MySpace och bandet har en bra hemsida också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Editors på Berns – med filmklipp

by


Det var nog den bästa hittills av fyra konserter i år, såg jag att någon skrev på Twitter under Editors konsert på Berns.
Jag håller nog med, fast jag säger den bästa hittills av alla konserter jag sett i år, och den som följer Kulturbloggen vet att det är mer än fyra.

Editors är ett brittiskt indierockband från Birmingham som startade 2002. I början kallade de sig ”Pilot, The Pride and Snowfield”.

I början var de mer rockiga med betoning på gitarr men sedan tredje albumet – ”In This Light And On This Evening” – som släpptes 2009 har syntarna tagit över.

Berns hemsida skriver om bandet:

Om livet är så mörkt som det ter sig via Tom Smiths texter så står man med förundran över att han inte hoppat från bron än men kanske är det något vi ska vara glada över. Med deras tredje album ”In This Light And On This Evening” så flyr Editors gitarrerna och beger sig in i ett landskap av analoga synthar, krautiga beats och tyska element flyter längs med det så engelska navet i berättelserna som är Smiths hjärtebarn. Det är kargt och monotont men likväl så känner man att man hittat hem.

Editors jämförs ofta med band som Echo and the Bunnymen, Joy Division, Interpol, och Coldplay. Tom Smith påminner lite om Coldplays frontfigur Chris Martin, faktiskt.

Fast fullt så mörkt blir det inte live. Det blir mer mäktigt istället, de fyller ut rummet och till flera av låtarna dansade de flesta i publiken i takt.

Bandets skivor:
2005 – The Back Room
2007 – An End Has a Start
2009 – In This Light And On This Evening

Fast när de spelar utan synten låter gitarrerna som syntar ändå.

Relaterat: Recension av konserten i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Martha Wainwright till Stockholm med Piaf-turnén

by


8 juli – Stockholm, Berns – datum och plats för Martha Wainwrights konsert i Sverige.
Ur ett pressmeddelande:

Med det bagage som det medför att vara född i en släkt vars medlemmar har gjort ett så stort avtryck på musikhistorien kanske man hade trott att Martha Wainwright skulle göra ett annat karriärsval än att stå på scen. Men, likt sin excentriske bror Rufus Wainwright är det inför publiken som Martha var född att spendera sin kreativa tid. Och spendera den väl gör hon!

I egen regi har Martha Wainwright gjort succé med sin spruckna röst som reciterar explicita texter, texter som sällan speglar verkligheten genom något censur. ”Bloody Motherfucking Asshole” var tillägnad sin far och hans uppfostringsteknik (eller saknaden utav den). Nog känns det oerhört befriande att höra Martha deklamera världen för hur den är.

Så när nu Martha har valt att tolka Edith Piaf , en kvinna vars liv i stora delar var tumultartat, kan det tyckas självklart. Två starka kvinnor som i detta decennium kolliderar och blir till ett. Är det någon som kan manifestera Piaf så är det Martha. Punkt. ”Sans Fusils, Ni Souliers, A Paris” som skivan heter är ett mästerverk där femton av Piafs verk dras genom det Wainwrightska filtret och mynnar ut i ett par ytterst sköna chansoner.

Live kommer det här att sparka något fruktansvärt; på det grymma och intima sättet som vi känner en sådan enorm kärlek för. Like it, love it, igen och igen och igen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Adam Lambert till Sverige – hyllad av P!nk, Lady Gaga och Muse

by

Ett pressmeddelande om en intressant artist som kommer till Stockholm i vår:

Adam Lambert är namnet på det nya amerikanska stjärnskottet som står inför sitt internationella genombrott. Den 5 maj kommer debutalbumet ”For Your Entertainment” som innehåller låtar från Lady Gaga, Max Martin, P!NK, Muse, Linda Perry, Dr. Luke, Claude Kelly och Ryan Tedder. Första singeln ”Whataya Want From Me” har precis släppts och spelas flitigt på svensk radio. Singeln är skriven av P!NK tillsammans med de svenska låtskrivarna Johan Shellback och Max Martin.

Adam Lambert från San Diego, Kalifornien upptäcktes när han medverkade i den åttonde säsongen av American Idol (2009). Hans personliga låtval under programmet som ”Ring On Fire”, ”Mad World” och ”Whole Lotta Love” imponerade stort på juryn. Han framförde dessutom duetter med både Queen och Kiss.

Den 31 mars besöker Adam Lambert Sverige och kommer under kvällen ha ett intimt showcase på Berns 2.35:1.

Debutalbumet ”For Your Entertainment” släpps den 5 maj.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Wovenhand till Sverige

by


Wovenhand och deras mytiske frontfigur David Eugene Edwards återvänder i vår för fler kvällar av maniskt mässande folkhymner och bråddjup gothisk indierockscountry framfört med skrämmande intensitet och inlevelse. Med mörk och mäktigt fängslande stämma viskar, väser, spottar och fräser Edwards fram de djupt spirtiuella övertygelserna likt en besatt väckelsepredikant. En högst karismatisk upplevelse som varje individ måste uppleva själv för att kunna förstå. Tidigare var David Eugene Edwards ledare av legendariska 16 Horsepower och på kommande Wovenhand albumet ”The Threshingfloor” återförenas bandet nu med sin klassiska alt.country-etikett Glitterhouse Records och 16 Horsepower-producenten och lap-steelspelaren Robert Ferbrache . En sydtstatsversion av Nick Cave och en av få artister idag med pondus och utstrålning värdig att nämnas i bredvid country-gudfadern Johnny Cash . Du är härmed kallad.

25 maj – Göteborg, Storan /Woody West
28 maj – Stockholm, Berns

Wovenhand – As I Went Out One Morning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,