Kundvagnar som står i stora lass, soppåsar som ligger utslängda på marken, rutten mat som luktar för att fåglar hackat sönder plastpåsarna som ungarna inte orkat lägga i soptunnorna.
Jag bor granne med ett sådant där nerslitet område där de fattigare och minst intregrerade människor bor. Den som vill ge dessa människor en trevliga miljö gör väl en god gärning?
På DN Debatt skriver Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister och partisekreteraren Erik Ullenhag.:
Det som inte är värt att bevara i förorterna ska kunna rivas. I Sverige präglas 156 bostadsområden av utanförskap. En upprustning av våra eftersatta förorter måste bli en av de viktigaste framtidssatsningarna under kommande mandatperiod. Det behöver rivas i förorterna för att skapa en mera blandad bebyggelse. Upprustningslån på upp till 20 miljarder kronor ska också garanteras så att fastighetsägare får en drivkraft att rusta upp bostäderna. Det ska även bli lättare att tvångsförvalta hus som fastighetsägare försummat.
Javisst. Det vore en god gärning. Javisst.
Men glöm inte: jobben, jobben, jobben.
Det finns en högerregering som sitter vid makten nu. Den kom till makten för att den lovade jobb, dess företrädare lovade att få bort utanförskapet. Det talade de stort och brett om.
Finanskrisen är väl inte Reinfeldts fel. Bara lite. Jag menar: människor som vill ha ett samhälle med fri kapitalism är väl medverkande till den ekonomiska struktur som nu visat sig rasa som ett korthus. Ingen politiker som vill vara trovärdig kommer de närmaste decennierna att kunna prata om de fria marknadskrafterna. Kommunismen har rasat och nu också kapitalismen. Men det är ett annat ämne.
Nu lever vi en blandekonomi – och vårt land är lika drabbat som de flesta västländer av den ekonomiska krisen. Nu behöver de som styr satsa allt de kan på att skapa jobb och framtidstro. Men jag har inte hört högerregeringen prata någon om hur de vill skapa jobb.
Mer än då att riva miljonprojekten – för det lär ju ge några jobb i alla fall.
Bloggar med jobbfokus: Jonas Morian, S-buzz, Calle Fridén på Arvid Falk och Peter Andersson, Ett hjärta rött.
Bloggar om miljonprogrammet: Loke, Badlands hyena, UNT Ledarblogg och Ledarbloggen i SVD.
Relaterade artiklar: Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Ekot och Aftonbladet 2.
Andra bloggar om: jobb, politik, integration, bostad, jobb, högerregeringen, jobbbävning, jobbpolitik, arbetsmarknad, jobben
Jag bor i ett av Sveriges mest utsatt områden. Södra innerstaden, Sevedsplan, i Malmö, i viss statistik klassat som Sveriges mest kriminellt belastade områden Har bott här i cirka 20 år, trivs bra, annars hade jag flyttat. Har möjlighet till det.
Jag tillhör nog en minoritet här. Jag röstar, åt höger också åtminstone senaste valet, jag har ett jobb, med en lön över genomsnittet, har inga bidrag.
Malmö har socialdemokratiskt styre även nu. Det jag kan se oavsett regering är emellanåt är en skrämmande social misär, ett förvånansvärt nedskräpande i den egna boendemiljön. Varför dumpa soppåsar där du ska leva? Varför håller tvättmaskiner mycket sämre i vissa hus än i andra? Ett ansvarstagande och vilja att kämpa för ett bättre liv som är beundransvärt. Hela spektrat finns!
Det finns också ett antal program som genomförts, urbanprojekt, kvarterslyft, nu är det någon ny samverkan. Alla har ett gemensamt, stadsdelen står med som ansvarig, men det ska helst börjas på något nytt hela tiden. Var är långsiktigheten?
Jag skräms av avsaknaden av drömmar hos barnen här. Vad blir det av ett liv utan drömmar om möjligheter?
Vill man riva då? Och göra vad istället? Bostadsbristen för de som behöver stora bostäder är sto.
Jag tror att människan påverkas av hur man bor. Om man bor i ett område där det finns natur och mötesplatser och där man inte känner att man är en liten prick i mängden – då tror jag man får mer självförtroende. Men: om man river och bygger om är det ju jätteviktigt att människor har råd att bo kvar.
Och minst lika viktigt är att människor får jobb.
Denna regering har misslyckats totalt med att skapa jobb. Jag har inte hört något hur denna sak skall fixas om det inte är genom skattesänkning förstås. Riva miljonprogrammen. Nja, har de inga boende så kanske det är rätt, men man kanske kan satsa på att göra om dem till kontor eller någon annan verksamhet. För har miljonprogramshusen några som bor där, så måste ju dessa personer ha någon annanstans att bo. Kanske dags att bygga nytt till dem istället. Är det kanske det som menas med att fixa jobb. Jag vet inte…