Det kunde varit du
Av Björn Andersson och Filippa Engellau
I december på högstadie- och gymnasieskolor,
den 10 och 11 december på Norra Real, Stockholm
Ljuset är släckt, den lilla orkestern börjar spela. Ett flertal ungdomar springer ut på scen; runt ena armen har de röda band med ett hakkors på. I centrum står den femtonåriga främlingsfientliga Alice och skrik-sjunger om invandrarnas bristfälliga moral. Alice anser att välkomnandet för invandrare till Sverige är ett enormt misstag; det enda de gör enligt henne är att våldta ”svenska tjejer” och utsätta alla andra för olika sorts hemskheter.
Alice stoppas dock av sin farmor Ester som vet betydligt mer än Alice om symbolen som visas stolt på sondotterns arm. Ester och Alice drar sig undan till en bänk vid sidan av scenen för att ge plats åt de egentliga huvudpersonerna och deras berättelse. Musikalen tar sig till 1940-talets Budapest vars svenska ambassad får besök av en minnesvärd individ – en svensk diplomat vid namn Raoul Wallenberg.
Läget under mitten av fyrtiotalet i Ungern var kaotiskt – fler och fler judar skickades till utrotningslägren. Raoul Wallberg ansåg räddningen av de återstående judarna i Budapest som en mission. Under det senare halvåret 1944 räddade han tusentals ungerska judar genom att ge dem svenska skyddspass. Han försåg dem dessutom med både mat och boende.
I år har det gått hundra år sedan Raoul föddes; musikalen står som ett tack för hans agerande, och som ett minne om en hjälte. I musikalen har Esters mor ett nära förhållande med Raoul, därmed har farmodern mycket att dela med sig till Alice.
Ester tar tillbaka publiken till händelserna hon fick uppleva som litet barn. Raoul arbetar dag och natt på att hitta en lösning på hans uppdrag. Däremellan börjar de ungerska nazisterna begripa att det endast finns två utvägar kvar för dem – antingen går de ihop med ryssarna eller flyr.
I musikalen finns både helgonliknande hjältar och onda skurkar vars motiv är obegripliga och oklara. Karaktärerna är närmare martyrer än människor. Både dessa onyanserade människoideal och banditer är fullt säkra på sina mål och tänker inte vika undan för någonting. Det finns endast en man vid namn Anton Hoch vars mål inte är idealistiska på något sätt. För Herr Hoch spelar det ingen roll vem han hjälper, det kvittar i fall det är tyskar, svenskar, ryssar eller amerikanare – han behöver ekonomiska resurser för att kunna leva ett gott liv.
Herr Hochs realistiska karaktär är fängslande. Med sina teatraliska gester och sitt tillfredsställda leende ser han (hon) ut som ett slugt kattdjur på scen. Att Camilla Hopfinger som spelar Anton Hoch gör en högre insats kan man säga utan tvekan. Hans karaktär är också den mest komplexa. Med hjälp av Hoch står tusentals människors liv på spel, och ändå lämnar han inga spår efter sig.
På scenen finns knappt någon rekvisita förutom de levande ljusen som utgör en stor del i flera musiknummer under den senare delen av musikalen. Sångerna är välformulerade och den knappa orkestern spelar intensivt. Skådespelarnas insatser är desto värre låga. Musiknumren är dock välkoreograferade och jämnar ut det hela någorlunda väl.
Regi Björn Andersson
Musik Björn Andersson och Filippa Engellau
Scenografi Mikael Tylmad, Pontus Walck
Kostym och rekvisita Marina Jurkovic, Rebecka Kritstensen. Helene Behre, Thomas och Bertil Erikson
Koreografi Unni Persson, Camilla Hopfinger, Emma Välme
Musik
Violin Alexandra Eklöf
Klarinett Johan Lund Andersson
Bas David Skogsman
Trummor Martin Welander
Piano/synth Björn Andersson, Filippa Engellau
Raoul Wallenberg: Oliver Thompson
Mirjam: Maria Zois
Alice: Marina Jurkovic
Alice: mamma Evelina Magnusson
Ester som gammal: Anna Lindholm
Ester som ung: Emma Välme
Adolph Eichmann: Isabelle Lanfelt
Anton Hoch: Camilla Hopfinger
Per Anger: Rebecka Kristensen
Ivan Danielsson: Johanna Schiller
Hugo Wohl: Elizabeth Ramos Martinez
Amiral Miklós Horthy: Tara Dabaghi
Miki Horthy: Unni Persson
Ferenc Szálasi: Jonas Johnsson
Baronessan Elisabeth Kemeny: Linnea Torgilsman
Baron Gabor Kemeny: August Netz
Rachel: Unni Persson
Benjamin: Fredrik Karlén
Emelie: Linda Elmborg
Leah: Camilla Hopfinger
Överste i röda armén: Linda Elmborg
Spanien: Louise Fasth
Vatikanen: Linnea Trogilsman
Schweiz: Elin Lindqvist
Portugal: Linda Elmborg
Eichmanns närmaste man: Johanna Schiller
Taxichaufför: Linnea Torgilsman
Esters syster: Johanna Schiller
Barn 1: Unni Persson
Barn 2: Tara Dabaghi
Barn 3: Linda Elmborg
Nazistsoldat 1: Elin Lindqvist
Nazistsoldat 2: Evelina Magnusson
Nazistsoldat 3: Linda Elmborg
Sovjetsoldat (Nikolaj): Elin Lindqvist
Amiral Horthys livvakt 1: Linnea Torgilsman
Amiral Horthys livvakt 2: Fredrik Karlén
Nynazister: Linda Elmborg, Louise Fasth, Johanna Helgesson, Camilla Hopfinger, Fredrik Karlén, Rebecka Kristensen, Isabelle Lanfelt, Elin Lindqvist, August Netz, Unni Persson, Johanna Schiller, Oliver Thompson, Emma Välme, Maria Zois
Judar: August Netz, Johanna Schiller, Johanna Helgesson, Louise Fasth, Evelina Magnusson
Minglare på balen: Elin Lindqvist, Tara Dabaghi, Johanna Helgesson
Musikdramat Det kunde varit du framförs av Calle Flygare Teaterskolas treor.
Text: Anastasia Brink
Du har fått det hela om bakfoten. Den rollistan du skrivit upp stämmer inte överhuvudtaget vi som står där gick inte i Calle Flygare Teaterskola, vi gick på Södertörns friskola. Du har skrivit originalets rollista (den som spelades upp 2011).
Jag antar att du var och såg på Calle Flygares variant, men då borde du kolla upp så du skriver rätt rollista med.