• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stockholm Jazz Festival: Isabella Lundgren – Sångstjärna strålade ikapp med musiken

20 oktober, 2014 by Redaktionen

isabellalundgren_jazzfestivalen

Isabella Lundgren på Fasching
Jazzfestivalen
Betyg 4

För mig var hon helt okänd, fast hon gett ut skivor och sjungit internationellt. Kvinnan är till sin fysionomi liten på jorden, vilket så klart är helt irrelevant. Poängen är att Lundgren har en stor gudabenådad röst, fantastisk på att frasera och bära fram texten. Jag har en liten svaghet för att droppa namn. För att ni ska få en hum om denna personliga vokalissa nämner jag Stina Nordenstam, Josefine Cronholm och Radka Toneff. För att inte bli missvisande måste understrykas att damen, vars välkomsthälsning var ”ofattbart att ni är här”, är allt annat än epigon. P2 spelade in, vilket nog bidrog till extra skärpa. Ljublande publik gav henne och männen som ”ger och gör så mycket för mig”, kraftfull respons.

Hon öppnade varsamt med utmärkt nummer tillsammans med sin pianotrio. Andra låten framfördes ensam med pianist Carl Bagge och där gled hon på toner på ett angenämt sätt. Om jag fattade rätt var första set beställningsverk från SKAP, skrivet direkt för festivalen av Isabella och Carl. On liberty handlade om anarkism, hade udda takter fast solid grundpuls. I mina anteckningar står att Bagge var excellent. Musiken hade en tydlig nordisk anstrykning. Det var polerat, sparsmakat, harmoniskt och lyriskt! Efter ett tag frågade huvudpersonen: ”hur går det för er?” Hon måste rimligen ha känt att det gick väldigt bra för alla inne i den överfulla feldimensionerade lokalen. En annan skön pärla med musikaliskt finsnickeri var döpt till Eudiamina. Under sina informativa mellansnack upplyste 26-åringen om att hon studerar teologi, vilket gör att ”tid spenderas på den bråkiga bibeln”. Hon sa att allt har en plats i livet, varvid hon fick oss att applådera personal och ljudtekniker. Ljudet var tacksamt nog ypperligt. Naturligtvis gjordes reklam för hennes CD inspelad med orkester på Naxos, producent Peter Asplund medverkar som solist.

Andra set hade American songbook som rubrik. Hade läst alltför slarvigt i förhandsinfo och därför missat att denna avdelning helt ägnades åt att egensinnigt tolka Bob Dylan. Till sin utomordentliga hjälp hade hon förutom trion, Dylankännaren Johan Lindström på lapsteel, Daniel Migdal violin och Irma Schultz på mjuk berörande sång. Repoertoaren inramades av ”slagdängorna” Times they are a changing och Forever young. När mitt intryck av förvåning lagt sig insåg jag vilket lyckopiller vi fick i oss. Sången är av avsevärt högre standard än i originalen och arrangemang var förträffliga. Det var spirituellt, elastiskt, melankoliskt och tolkningarna framfördes med espri. I vissa låtar öste man på, i andra var det avskalat intill perfektion. Trummisen Daniel Fredriksson var oemotståndlig (har en gång skrivit hyllningsporträtt i LO-tidningen), Johan Lindström är en storhet på steel, Migdal var en ny bekantskap att bli förtjust i och Schultz vet hur man får hjärtan att värmas.
Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Musik

Skivrecension: Prince – Art Offical Age

20 oktober, 2014 by Redaktionen

Artist: Prince
Titel: Art offical Age
Betyg: 4

prince-art-official-ageAtt Prince släpper flera album på en gång har vi sett förr i flera trippelalbumsläpp på 90-talet. Men nu släpper han PlectrumElectrum tillsammans med sitt band 3rdeyegirl och samtidigt Art Offical Age som soloartist. Och ska du bara lyssn på ett av dem är det Art Offical Age som du ska rikta öronen emot.

Det första som slår mig är hur många låtar på albumet Art official age som är från Sign o the times-tiden. Det är lätt hänt att tänka sig att Prince har grävt i ”the vault” efter gamla låtar som han kan ge ut nu när han gick tillbaka till att samarbeta med Warner.

För varför ska en snubbe som Prince samarbeta med de skivbolag han var så oense med på 90-talet. Så pass att han bytte sitt namn till en outtalbar symbol i över tio års tid och målade Slave på kinden för att markera hur missnöjd han var med att vara låst vid kontraktet med Warner.

Efter att huserat som egen på egna bolaget NPG slutet av 90-talet var det en chock för många att Prince nu gick ut med att han skulle samarbeta med Warner igen. Den enda möjliga tanken för många fans var att Warner satt på rättigheterna till många av gamla outgivna låtar och det här var ett sätt för Prince att få in stålars och få ut låtarna.

Och när jag lyssnar på Art Offical age kan jag inte låta bli att fundera över om det inte är så att många av låtarna är inspelade eller åtminstone skrivna i eran runt Sign o the times. Flera ljudbilder, röster, voiceovers och tonebox-ljud är onekligen snarlika. Det är samma Prince i uppdaterad tappning. Som i rytmiska Funk’n roll som påminner om en modern Housequake. Eller i Clouds där han leker med röster och som har samma gung som If I was your girlfriend. Eller i What it feels like som har nästan samma basgångar som The Ballad of Dorothy Parker. Albumet innehåller dock ett par garanterat nyinspelade låtar och duetter med Andy Allo och Lianne La Havas.

Och det är i bredden som det blir bra, som det känns som Prince har hittat hem igen efter att ha svävat ut i musikaliska eskapader de senaste tjugo åren men nu återvänt till sin styrka, experimentell funk och raka pophits! Flera låtar har stark hitpotential. Lyssna lite extra på Breakfast can wait, What if feels like eller U know.

Nyskrivet eller inte, det kan man spekulera i, men hej vad det svänger och smäktar i dansbeats som ballader.

Arkiverad under: Musik

Stockholm Jazz Festival slår publikrekord

20 oktober, 2014 by Redaktionen

stockholmjazz2014

Stockholm Jazz Festival slår publikrekord med 21.000 besökare, berättar ett pressmeddelande:
För tredje året i rad slår Stockholm Jazz Festival publikrekord. Sedan 2012, då festivalen flyttade inomhus och förlades på hösten har publiken nästan dubblerats. Årets festival besöktes av drygt 21.000 glada jazzälskare och med detta placerar sig Stockholm Jazz Festival bland de allra största årliga kulturevenemangen i landet!

– Sedan nystarten för tre år sedan har vi gjort en fantastisk resa. Vi har växt, utvecklats och faktiskt bevisat att jazzen är en enormt vital genre som har en stor och bred publik. Här finns kreativitet, mångfald och kvalité på alla nivåer. Stockholm är definitivt en jazzstad som kan mäta sig med alla de stora jazzmetropolerna i världen, säger festivalens VD Lena Åberg Frisk

2012 bytte Stockholm Jazz Festival skepnad och gick från en sommarfestival på utomhusscener till ett höstevenemang som spred ut sig på flera inomhusscener i staden. Första året drog festivalen 12.000 besökare, andra året (2013) kom 15.000 och i år, när festivalens också utökats till 10 dagar, landar publiksiffran på strax över 21.000.

– Många förvånas, men inte jag. Att jazzen gått in i en ny guldålder har vi i branschen haft på känn i flera år. Intresset för jazz och improvisationsmusik är verkligen stort och vi märker för varje konsert hur publiken växer, breddas och fylls på. Många yngre har hittat till jazzen. Jazzen är stor, menar Lena Åberg Frisk.

I år medverkade 35 olika konsertarrangörer och scener runt om i länet. Bland andra Morfar Ginko och klubb Tik Ti Bom, Kulturhuset Cyklopen i Högdalen, Biocafé Tellus i Midsommarkransen, Bar Brooklyn, Skärholmens Kyrka, Jazz är Farligt på Rönnells Antikvariat på Birger Jarlsgatan, Plugged Records i Gamla Stan, Vallentuna Kulturhuset, Glenn Miller Café, Lilla Hotellbaren, Stallet, Nytorget 6, Scandic Grand Central, Gröndals Kyrka och Carlshälls Gård på Långholmen.

Årets festivalprogram bjöd på internationella stjärnor som Jamie Cullum, Eliane Elias, José James, Hanna Paulsberg och Wayne Shorter. Den sistnämndes konsert direktsändes också av franska tv-kanalen MEZZO i 47 länder och till över 16 miljoner hushåll. MEZZO filmade även ytterligare ett antal konserter under festivalen som kommer sändas under våren 2015. Även Sveriges Radio P2 har livesänt från festivalen och många konserter finns nu att lyssna på på sverigesradio.se

Nästa år går Stockholm Jazz Festival av stapeln 9 – 18 oktober.
Skriv in det i kalendern redan nu!

Arkiverad under: Musik Taggad som: Publikrekord, Stockholm Jazz Festival

Stockholm Jazz Festival: MP Band – Spretig superb fusion med ett kanongäng

20 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

MP Band på Plugged Records
Betyg 4

När jag i programmet såg vilka som skulle spela infann sig en stor lust att närvara. Jag har sett alla fem i åtskilliga konstellationer. Slagverkaren Magnus Persson med sitt oerhört omfattande CV, såg likadan ut som på 80-talet; fast nu hade det långa håret kompletterats med skägg. Jag har höga krav på trummisar, sjävfallet infriar bandledaren dessa. Nyligen har denna kapellmästare släppt en liveskiva inspelad -85, från vilken låtmaterialet var hämtat. Det året fick förresten MP Band kulturpris av DN. Hade besättningen varit densamma skulle spelningen varit en klockren reunion. Överlag höll låtarna hög klass, blev sällan jämntjockt utan uppfinningsrikedomen var påtaglkig och stilblandningarna legio.

Skivbutiken i Gamla Stan var igenkorkad med pubilk, som liksom undertecknad fick sitt lystmäte tillgodosett. Mina farhågor om ljudet kom på skam. Trots mycket elektronik var ljudet föredömligt anpassat till den trånga lokalen. Och speltiden var riktigt generöst tilltagen.
Den som väntat mycket tajta kvintetten bestod av nämnde kapellmästare, min favorit Staffan Astner på gitarr, Mats Öberg på keyboard, Karl Martin Almqvist saxofoner och Daniel Bingert som med den äran lirade elbas (istället för Larry Danielsson). Alla visade makalös spelglädje och fick egna soloinpass. Inledningen var långsam och svepande, tonerna hängde kvar drömskt. Det var klangrikt och svävande. Doch doch dau var ett halvsnabbt funkigt stycke med Persson som upphovsman (han hade skrivit merparten av llåtarna), vars sound påminde om Spyro Gyra, fast samtidigt mer aptitligt med hackiga rytmer och intrikat duell mellan Almqvist och Astner. Cave of light växlar ner i tempo med otroligt vackert sopransaxspel. Efter att åhöraren vaggats in i vilsam stämning, kommer en abrupt taktförskjutning. Överlag är vi med om berikande pendelrörelser. Från fläskigt stomp till det spröda smeksamma! Kapellmästaren berättar att ett stycke är skrivet tillsammans med en trummaskin. Här trakterar han congas och till sin grundstruktur kan Yellow Jackets vara ett jämförande riktmärke.

Men låten kränger avsiktligt genom att exponera flera genrer: bebopfraser, röjiga övergångar till hårdfusion och get down –blues. En mer tyglad sak där det broderas snyggt är The sjuffle som också spelats in av Putte Wickman. Håller med bandledaren om att Karl-Martin briljerade i en låt som får mig att tänka på Brecker Brothers. Några låtar är gjorda av Christian Veltman, varav Vintergatan brinner har ett tilltalande tema med sin speciella hook. I den låt som är inspirerad av breakdance får jag Zappa-vibbar, märker tonartshöjning, ler åt att Astner går loss på sitt instrument samt noterar att On the heavy side är ytterligare en otyglad låt som far runt lite överallt. I extranumret plockar Astner och Persson fram ännu mer av energiska utbrott. Undantaget några soloutflykter är jag som framgår väldigt entusiastisk över vad jag hörde.
Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Musik

Bildgalleri: Ian Hunter i Falkenberg

19 oktober, 2014 by Redaktionen

01-2

Ian Hunter i Falkenberg, 18 oktober 2014

Ian Hunter, rockartisten som var frontman för glamrockgruppen Mott the Hoople mellan 1969 och 1974. gav en fenomenal konsert i Falkenberg, hälsar vår fotograf på plats.
Ian Hunter har kört solo sedan 1974 och av och till samarbetat med många andra musiker.

Foto: Peter Birgerstam

02-2

03-2

04-2

05-2

06-2

07-2

08-2

09-2

10-2

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 648
  • Sida 649
  • Sida 650
  • Sida 651
  • Sida 652
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in