• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Ride: ”De bästa banden är ofta ganska begränsade”

9 februari, 2015 by Jonatan Södergren

ride

Tjugo år efter deras senaste spelning är ett av 90-talets främsta band inom shoegaze-genren tillbaka. Ride bildades av Steve Queralt (bas), Andy Bell (gitarr), Mark Gardener (sång) och Loz Colbert (trummor) i Oxford 1988, och hann med att släppa fyra album innan de splittrades åtta år senare. Nu är de tillbaka och i sommar kan du bland annat se dem på Primavera Sound och Coachella. Kulturbloggen mailade lite med Andy Bell.

Det har ryktats om en Ride-återförening i flera års tid nu. När började idén att återförenas faktiskt ta form?

– Egentligen handlade det om att vi alla hade tid i våra scheman, och huvuden, vid rätt tidpunkt.

Hade band som My Bloody Valentine och Slowdive någon inverkan på ert beslut att återförenas?

– Jag har sett flera av mina favoritband återförenas under de senaste åren. The Stone Roses, The La’s och My Bloody Valentine var de tre som verkligen fick mig att fundera. Jag hade en sådan fantastisk känsla under de konserterna, att bara höra deras musik igen på ett sätt jag aldrig trodde skulle hända. Och att dela den känslan med dina vänner, det är en viktig del. På samtliga av de konserterna jag nämnde tror jag att jag sprang in i folk jag inte hade träffat sedan de ursprungliga spelningarna. All den glädjen. All den fantastiska musiken. Det får dig att tänka – varför inte? Innan de banden hade återförenats tänkte jag att risken för besvikelse var för stor. Men på sistone har det visat sig att jag haft fel på den fronten.

Har ni fyra i bandet hållit kontakten genom åren?

– Litegrann. Mark och Loz har jag förmodligen träffat någon gång om året. Steve, inte fullt så ofta.

Du har spelat i Oasis och Beady Eye – och på så sätt fått ännu mer erfarenhet från att spela live – medan Mark har jobbat en hel del med produktion. Tror du att det kommer påverka era spelningar?

– Utöver produktionen så har ju Mark gett akustiska spelningar runtom i världen, så han har hållit igång på den fronten han med. Till och med Steve, som inte ägnat sig så mycket åt musik de senaste tjugo åren, har haft väldigt lätt att hitta tillbaka.

Vad har Loz och Steve gjort sedan Ride splittrades?

– Det här är vad jag vet: Steve tog ett vanligt jobb när Ride splittrades, där jobbar han fortfarande, men inte så länge till antar jag; Loz har spelat i flera olika band och har även tagit en examen i musikteori.

Hur var första repet efter att ni hade bestämt er för att återförenas? Var det några låtar ni kom ihåg bättre än andra?

– På första repet ville jag inte spela någonting gammalt. Ville inte fastna i det. Jag var mer intresserad av om det fortfarande fanns en gnista. En känsla mellan oss som kan ge upphov till ögonblick såsom Grasshopper (en improviserad b-sida från 1992). Och jag kan säga att det fanns mer än en gnista!

Finns det några tankar på att skriva nytt material?

– För just den här återföreningen kände vi att vi ville hylla perioden mellan 1990 och 1992. Det kan komma att smyga sig in någon senare låt, men majoriteten kommer definitivt vara de tidiga sakerna. Det kommer tillbaka fina minnen. Om vi känner för det hoppas jag att vi under turnén kommer kunna spela in soundchecks som vi senare kan utveckla. Det var så vi skrev Leave Them All Behind, under ett soundcheck i Amsterdam någon gång 1991. Om vi kan göra det så kanske det leder till ny musik. Vem vet? Så länge det kommer naturligt.

Jag gissar att återvända till låtar som Chelsea Girl och Drive Blind som skrevs på 80-talet också innebär att återvända till minnen från den perioden. Blickar ni någonsin tillbaka till den tiden och känner nostalgi?

– På sistone, eftersom vi hängt en del i Oxford, har vi sprungit in i gamla vänner från den tiden. Men det är inte så mycket nostalgi som att försöka komma ikapp med vad alla haft för sig under de här åren och lära känna deras barn. Livet stannar aldrig. Jag sitter inte och tänker på den gamla musiken. På det sättet har jag inte förändrats. När det kommer till min musik, lyssnar jag bara på det som inte har släppts än!

Ride började som ett shoegaze-band men bytte gradvis musikalisk riktning. När du ser tillbaka idag, är det något steg i bandets utveckling du önskar att ni hade gjort annorlunda?

– Första halvan av vår produktion är så mycket bättre än andra halvan. I början definierades vi av våra musikaliska begränsningar, och vad vi gjorde fungerade väldigt väl på grund av det. Sedan blev vi för självmedvetna, försökte utvecklas och ta in stilar vi i själva verket inte var bra på. Shoegaze-soundet fungerade till vår fördel, och när det är så kan det kännas som att bandet är oslagbart. Så fort du ser en spricka i ett bands musikaliska rusting, kan det verkligen förstöra hur du känner för det bandet. De bästa banden är ofta ganska begränsade och specifika.

Senast ni spelade live som Ride var 1995. Innan ni ger er ut på turné, och spelar på festivaler som Coachella och Primavera Sound, så kommer ni göra en akustisk välgörenhetsspelning i London.

– Det blev bara så. Det var den senaste konserten som bokades. En sista-minuten-grej. Och det är för en bra sak, War Child. Så vi tackade gladeligen ja. Dessutom hjälper det oss att förberedda oss inför de kommande konserterna.

På senare tid har filmer som Upside Down och Beautiful Noise vänt blicken till shoegaze-scenen. Tror du det har bidragit till att folk idag har en annan uppfattning om shoegaze jämfört med hur det var då?

– Det har nog hjälpt. Jag har bara sett Upside Down, men det är klart att sådana saker hjälper till att sprida ordet.

Många nya band hämtar inspiration från shoegaze-scenen. Kan du ibland höra ekon av Ride när du lyssnar på ny musik?

– Ja, fast det är snarare så att jag känner att många nya band gör musik som jag kan relatera till. Jag känner mig bekväm i paletten de använder musikalisk. Det känns som att det som influerade Ride även influerar de här nya banden. Vi delar samma musikaliskt arv, och av någon anledning verkar det som att det soundet har klarat tidens gång rätt bra.

Vilka nya band lyssnar du på?

– Nya saker – Panda Bear, Blood Orange, Warpaint, Arctic Monkeys, Brian Jonestown Massacres nya album, saker som Tame Impala, Jagwar Ma, DIIV, Daniel Avery, Erol Alkan, det finns massa bra band där ute.

Kan du berätta lite om din relation till Stockholm och svensk musik?

– Jag har en bra relation till Stockholm. Det är en stad jag känner mig bekväm i, och ofta återvänder till eftersom mina två äldsta barn, Leia (16) och Leon (11), bor där. Jag har själv bott där i sju år, så jag kan staden. Magnus Carlson och Robert Placzsyck är två av mina bästa vänner. Jag älskade att vara del av deras klubb Bangers and Mash. Musikaliskt och stilmässigt har Stockholm alltid varit före, ibland till och med före London, och jag är ett fan av flera svenska band. Speciellt Fever Ray. Det albumet är fantastiskt! Min dotter visade det för mig. Det är hon [Karin Dreijer] från The Knifes solo-projekt. Jag skulle älska om Ride kunde göra en cover på When I Grow Old. Det skulle vara coolt!

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Andy Bell, Coeachella, Primavera Sound, Ride, shoegaze

22 vinnare hyllades på Manifestgalan 2015

7 februari, 2015 by Redaktionen

manifestgalan

22 vinnare hyllades på Manifestgalan 2015.
För trettonde året i rad arrangerades Manifestgalan på Nalen i Stockholm, den 6 februari. Manifestgalan arrangeras av Svenska Oberoende Musikproducenter (SOM) och lägger fokus på att hylla artister som släppt musik på oberoende bolag. I år vad det 22 kategorier där vinnare hade utsetts. Vinnarna har tagits fram av jurygrupper inom de olika kategorierna.

Med på denna manifestnatt var den stentuffa rapparen Cleo som ledde galan med bravur. Mellan prisutdelningarna bjöds på grym livemusik från Västerbron, FATTA man och Zhala.

Vinnare och motiveringar:
Manifest och SKAPs pris för årets kompositör
Istället för en motivering har vi lånat en haikudikt av Gunnel Vallquist för att beskriva vinnarens musik:
Orkanen nalkas.
Fly inte. Stanna.
Ditt skydd: i stormens öga.
Vinnaren av Manifest och SKAPs pris för årets kompositör är:
Alice Boman – EP II / Skisser (Adrian Recordings)

Manifest och SKAPs pris för årets textförfattare
Med sina sinnesvidgande och sagolika texter färglägger vinnaren den gråa vardagen. Hen får oss att förstå att livet är mycket större och vackrare än vad man vid en första anblick tror.
Vinnaren av Manifest och SKAPs pris för årets textförfattare är:
Anna Ahnlund – Omnejd (Havtorn Records)

Punk
Med glimrande melodier som vapen och bitande texter som ammunition, gör årets vinnare en träffsäker albumdebut. I ett samhälle där varenda slant räknas, levererar de klassisk punkrock med både hjärta och hjärna. Årets vinnare i kategorin punk/hardcore är:
Gamla Pengar – Här kommer kriget (Beat Butchers)

Barnmusik
Poetiska funderingar som tar barns tankar om alternativa liv på allvar.
Till stämningsfulla, svängiga och jazziga toner utforskar vi de fantastiska världar som skulle kunna vara våra!
Vinnaren i årets Barnmusik är:
Nina Persson och Martin Östergren – Musiken från filmen: Tänk om…(LEE Film)

Hårdrock
Det finns inga genvägar till storhet, det vet detta vinnarband. Därför har de tagit senvägar för att ge samtiden en chans att hinna ikapp. I kalenderdagar räknat har det gått nitton år, men musikaliskt överbryggar de alla avstånd – inte minst genom de tusentals band som har studerat deras skivor som om de vore sprängskisser. Årets hårdrock/metal är:
At the Gates – At war with reality (Century Media Records)

Dans
Vinnaren i Årets dans har med sin bestående mystik och musikaliska estetik visat både hängivenhet och fokus i en berättelse genom ljus och mörker. En akt som genom sitt uttryck låter publiken följa med på ett äventyr i ett ständigt expanderande landskap. Vinnaren i Årets dans är:
Shxcxchcxsh – Linear S Decoded (Avian)

Synt
För att med ett album fyllt till kängskaftet med uppskruvat tempo och smattrande basgångar, som kastar lyssnaren ut på en åktur med hög energifaktor, ironiska blinkningar åt klichéer fast med en originell twist, går årets pris i kategorin synt till:
Wulfband – Wulfband (Progress Productions)

Dansband
Med en förmåga att utnyttja hela den musikaliska bredd som finns i både nutid och dåtid har årets vinnare i kategorin dansband skapat ett album som ger många igenkännande leenden, men man har också tillfört eget musikaliskt skapande som visar på den otroliga musikalitet som finns i det här bandet. Årets dansbandsplatta är:
Casanovas – Hon ska bli min (Atenzia Records)

Pop
Vi har nyfiket följt det här musikaliska projektet ända sedan tiden då det mest handlade om att skapa sjukt snygga remixer av andras låtar. Glädjande nog är det helt egna debutalbumet precis så dimmigt elektroniskt och suggestivt lager på lager-nyanserat som vi hoppats på. Vinnare av årets pop är:   
Bam Spacey – 1998 (Luxury)

Visa
För en sällsynt lyckad kombination av snabbfästande melodier, en luftigt lyhörd produktion och texter som är fulla med politik, men aldrig tappar bort poesin. Årets visa går till:
Stefan Sundström – Nu var det 2014 (Rödtjut förlag)

Hiphop
2014 var ett bra år för kommersiell hiphop men det finns alltid otroligt mycket bra svensk hiphop som tvingas stå i skuggan av mainstream, och Stockholm. Med varierade flyt, avancerade och välartikulerade rimscheman lyckas årets vinnare berätta sin historia utan att någonsin tumma på hjärta och hjärna. Det är inte lätt att vara en MC. Men i år är Manifest-vinnaren verkligen en lyricist av rang. Vinnare av Manifest hiphopkategori 2015 är Parham med sitt album Pojk!
Parham – Pojk (SwingKids)

Rock
Med låtsnickeri av högsta klass, en härlig känsla för melodier och med en kärleksfull tillbakablick tar dom oss på en resa genom powerpop och punkrock utan att låta som ett retroband. Powerpop som det borde låta på 2000-talet. Årets vinnare i kategorin bästa rock är Impo & the Tents
Impo & the Tents – Peek After a Poke (Alien Snatch)

Jazz
För en effektiv och lyckosam förening av skenbart disparata uttryck: det noterade med det fritt improviserade, det lekfulla med det sofistikerade, det traditionsbundna med det experimenterande. Allt utfört i en fin avvägning mellan smakfullhet och oblyg fräckhet, vilket sammantaget visar prov på ett moget och spännande konstnärskap. Årets jazzplatta är:
Cecilia Persson – Open Rein (HOOB records)

Singer/songwriter
En skiva med makalösa låtar som på samma gång låter såväl trevande som självklara. Som i sin ursprungliga form skrotades eftersom det lät för bra, och i stället spelades in på kassett. Lo-fi på riktigt. Independent på riktigt. Singer-songwriter på riktigt. Låt inte det faktum att han kommer från Borås hindra er att upptäcka 2014 års bäst bevarade Americana-hemlighet – det här är nämligen knappast musik du hittar på postorder.
Manifestgalans singer/songwriter-pris går i år till:
Rambling Nicholas Heron – Freetown Hwy (Rambling Nicholas Heron)

Årets Live
Med ett brinnande engagemang och med en stenhård agitatorisk punkanda har hon förvandlat sina konserter till politiska och queerfeministiska väckelsemöten.
Svensk musik och livemusik har kanske haft sitt bästa år hittills, men den som under 2014 klarast lyste upp livehimlen alla kategorier var – Silvana Imam.
Silvana Imam (RMH/Playground Music)

Årets Musikvideo
De svepande skuggorna och den mystiska stämningen gör den vinnande videon oförutsägbar på ett kreativt och lekfullt sätt. Från något som verkade mardrömslikt blir istället ljus och full av lek som kan få dem mest jordade vuxna att längta tillbaka till barndomen.
Vinnaren av 2014 års bästa musikvideo är:
Per Störby Jutbring – Dance of the Diaper Fairy (Hoob Records)
Regi: Per Störby Jutbring http://youtu.be/U9NDAzS9YxM

Årets klubb
För sin schyssta musik och de mest engagerade klubbesökarna, som kommer för klubbens trevliga miljö och spännande musik. Besökare beskriver den som ett stort vardagsrum där man alltid träffar vänner och klubben där allt verkligen är möjligt. Har du inte varit där har du en stor upplevelse framför dig, väl värd inte bara en omväg utan en separat resa till Växjö.
Årets Klubb 2014 är: Kafé de Luxe, från Växjö.

Årets nykomling
Med popen som ledstjärna väver denna artist samman melodier till drömlika scenarios, och med ett väl utvecklat kreativt koncept ligger världen för deras fötter. Vinnare årets nykomling Manifest 2015 är:
Earth Kids http://earthkids.se

Rytm
Med strängar, harmonier, organiska slag som bryter av, höjer upp och förlänger ens andetag. Med en fantastiskt len och stark stämma som rytmiserar över pukor, klockor, flöjter och maraccas. Med drömmar som svävar över vågor på havet och som vinden mellan favelans gränder. Med detta får vinnaren Årets rytm-juryn att luta sig tillbaka och ge högsta betyg till det album som blandar jazz, bossa och AfroSamba på ett smakfullt och samtida vis. Vi höjer våra glas för svensk afrobrasiliansk musik och utbringar ett fyrfaldigt leve till Miriam Aïda AfroSamba Orchestras skiva ”É de Lei!”
Miriam Aïda AfroSamba Orchestra – É De Lei (Connective Records)

Experimentellt
På färd genom amerikanska landskap
i sprakande loopar som böljar hypnotiskt.
Med nylon och stål
klingar pulsen i C.
Årets Manifestpris i kategorin Experimentellt går till:
The Gothenburg Combo – Guitarscapes (The Gothenburg Combo)

Folk
Detta akustiska album präglas värdighet och återhållsamhet med röster, koror och gitarr i centrum. Porlande vackra korasolon och meditativa klanger vävs in i varandra och sångerna på woluf, franska, engelska och svenska känns nära och intima. De handlar om livet, Afrika och världen, det lilla och det stora. I en sång uppmanar Afrikas ledare att stoppa krigen, i en annan hyllas en senegalesisk kvinnokämpe som slogs mot de franska kolonialisterna, dog i fängelse som 24-åring och idag bl a fått namnge ett fotbollsstadium i Dakar. Med sin varma, behagliga ljudbild är detta duons bästa, ett underbart album.
Årets folkmusikalbum är:
Sousou & Maher Cissoko – Africa Moo Baalu (Jaliya Connection)

Årets Indie
Hon är indie i ordets bästa bemärkelse. Utan vare sig manager eller skivbolagsfolk i ryggen har hon lyckats ta över Europa med sin musik. Från köksbordet har hon manövrerat såväl skivsläpp som promotion och videoidéer, samtidigt som hon skrivit, spelat, sjungit och producerat ett av senaste årets mest hyllade popalbum.
Med blod svett och tårar har hon fortsatt att utveckla sin konstnärlighet och samtidigt jobbat stenhårt som bakgrundsmusiker och duettpartner i episka Don’t give up på världsturné med Peter Gabriel.
En rörande enig jury vill tilldela årets indie till:
Jennie Abrahamsson

Arkiverad under: Musik

Alvvays på Debaser Strand

7 februari, 2015 by Jonatan Södergren

Alvvays-3

Alvvays, Debaser Strand
6 februari 2015
Betyg: 4

Torontokvintetten Alvvays har visserligen bara ett album i ryggen, men deras repertoar imponerar redan.

Deras set utgörs av blott tretton låtar (varav två är extranummer) som totalt sträcker sig över knappa timmen, att albumhöjdpunkter som Next of Kin och Archie, Marry Me spelas relativt tidigt gör faktiskt inte så mycket. Det är en jämnstark och välbalanserad spelning där de till och med hinner med att tolka Deerhunters b-sida Nosebleed. Visst går det att anmärka på att ljudet inte är lika kristallklart längre bak som det är framför scen, men det är en bagatell.

Konceptet är enkelt; simpla och melodiska poplåtar, gärna med så mycket reverb som möjligt. Det bottnar i en förkärlek för janglig, skotsk indie i stil med exempelvis Teenage Fanclub, och att bägge benen står i skiftet mellan 80- och 90-tal bidrar nog till soundets tidlösa kvalitet. Rankins texter beskriver ofta smått bisarra situationer eller betraktelser, men med en charm som är svår att värja sig emot. Efter en rivig start med inledande Your Type följer publikfavoriten Next of Kin, där Ranking sjunger om att låta sin kärlek drunkna i floden. Trots textens egentligen rätt mörka undertoner förs tankarna till sommaren. Låtar som Ones Who Love You och Party Police, däremot, visar upp en lugnare och mer finstämd sida, medan Atop a Cake och Adult Diversion — den sistnämnda avrundar de ordinarie set med — är janglig indie när den är som allra mest charmig. Det är första gången Alvvays spelar i Sverige men de får gärna återvända så snart som möjligt, varför inte redan till sommaren och Way Out West?

Alvvays-6

Alvvays-2

Arkiverad under: Musik Taggad som: Alvvays, Debaser Strand, Popaganda

Lyssna: Makthaverskan – Witness

5 februari, 2015 by Redaktionen

makthaverskan

Med sina två album Makthaverskan (2009) och Makthaverksan II (2013) har — just det — Makthaverskan satt sin stämpel på Göteborgssoundet, nu är de tillbaka med en ny singel som doftar lika mycket Broder Daniel som Siouxsie and the Banshees.

Lyssna på Witness här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Makthaverksan, Witness

Unknown Mortal Orchestra släpper nytt album

5 februari, 2015 by Redaktionen

umo

Unknown Mortal Orchestra har annonserat uppföljaren till 2013 års II. Multi-Love, den Portland-baserade gruppens tredje fullängdare, släpps den 25 maj och innehåller följande spår:

1. Multi-Love
2. Like Acid Rain
3. Ur Life One Night
4. Can’t Keep Checking My Phone
5. Extreme Wealth and Casual Cruelty
6. The World Is Crowded
7. Stage or Screen
8. Necessary Evil
9. Puzzles

Om II gjorde upp med teman som isolation så tacklar bandets nya album, Multi-Love, komplikationerna som kan uppstå när man är i ett förhållande. ”En bra text är något som skaver,” säger bandets frontman Ruban Nielson. ”Jag vill inte vara ledsen eller nostalgisk över gamla förhållanden. Snarare vill jag vara firande”.

Lyssna på titelspåret här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Multi-Love, Unknown Mortal Orchestra

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 602
  • Sida 603
  • Sida 604
  • Sida 605
  • Sida 606
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in