• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Kulturbloggen möter Rigmor Gustafsson

25 april, 2015 by Redaktionen

rigmor_intervju

Hästar, ridning, musik och lite kärlek. Det är prioritetsordningen för Rigmor Gustafsson, etablerad och hyllad jazz-sångerska som nu turnerar runt i landet med sin trio. Ridningen har kommit att få en allt större betydelse i hennes liv och numer försöker hon boka spelningar vars logistik stämmer med ridtiderna. Kulturbloggen träffar Rigmor på Stallbacken, långt från scen och publik för att prata om musiken och hästarna och att dras mellan Värmlands skogar och Södermalm i Stockholm.

Rigmor Gustafsson är ett av våra hetaste namn inom jazzen. Hennes skivor får lysande recensioner både i Sverige och utomlands. Omdömen som “imponerar mer än någonsin på den här fina skivan” (GP) “Jazz man blir kär I” (AB) och därtill en mängd rosor i tyska tidningar. Tre av hennes skivor har sålt guld vilket hon är ensam om och när hon fick sin första guldskiva för Close To You hade ingen guldskiva delats ut till en svensk jazzsångerska sedan 1991.
Att dessutom få sina skivor recenserad i pressen är idag en bedrift I sig, allt ärre tidningar skriver om eller recenserar jazzmusik.

Just nu är hon aktuell med en turné i Sverige och närmast spelade hon på Fasching i Stockholm. Det är med anledning av sitt album “When you make me smile” (recenserad av Kulturbloggen 7 sept 2014), som hon turnerar runt, lite som en förlängd releaseturnér.

Musiken har funnits med sedan barnsben och hon bestämde sig tidigt för vilken väg det skulle bli.
–Musiken har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas och trots att ingen I familjen sysslade med musik fick jag ett otroligt stort stöd av min pappa.
Rigmor nämner också den kommunala musikskolan som en viktig faktor för musikintresset.

Den första kontakten med musiken blev via en gitarr som hängde på väggen som dekoration hemma på gården och det var som gitarrist allt startade. En förstående lärare i skolan som insåg att intresse för musik kommer via lek och lust.
–Han improviserade och det var så jag lärde mig. Ena dagen var det Idas sommarvisa för att nästa vara ett klassiskt stycke. Jag hade heller ingen aning om vilken musik jag spelade så det där med jazz fattade jag långt senare. Min lärare gav mig kasettband med musik och det var först långt senare som jag fattade att det var jazz.

Rigmor jobbade på och när hon sedan skulle komma in på noter och mer tekniska delar av musiken, var hon först inte så intresserad.
–Jag ville hålla på med musik och det var först senare som jag insåg att man kanske hade nytta av att kunna också den teoretiska delen.

Många som jobbar med musik har ofta ett påbrå inom familjen, men ingen av föräldrarna sysslade med musik. Familjen hade en bondgård med sju kor, hast och lite grisar. Och närmast musik som pappan kom var när han sjöng för sig själv.
–Han gillade att sjunga stämmor och hade ett bra gehör, men han sa att min mamma hade ett mycket bättre gehör.

Djuren kom att betyda mycket under uppväxten och närhet till naturen och det stilla lantlivet konkurrerar med storstadens myller.
-Jag trivs bra i Stockholm men det är alltid speciellt att komma hem till Värmland.

Ridning har alltid varit en del, men att som nu, ta lektioner är något nytt. Det är lite som med musiken, det tar ett tag innan en inser att det behövs teori och teknisk kunskap.
–Det är roligt att rida och det rensar ut, du kan inte fokusera på annat och det behövs något som bryter av från min andra verksamhet.
Finns det likheter mellan musiken och ridningen?
–Absolut, bägge delarna kräver absolut fokus. Du måste ha ständig kontakt med hästen. Det handlar om ömsesidighet och förtroende. Och där finns det klart paralleller till musiken.

Vad får en tjej uppväxt bland kor och hästar att bli jazz-sångerska! Det är en musikjanger som har tuff konkurrens av bl.a. populärmusik, pop och rock.
Men enligt Rigmor blev det bara så. Tjejer på gitarr var inte så efterfråga när hon växte upp. Tjejer förväntades sjunga.
Och det var när hon sjöng för skojs skull som hon uppmuntrades att fortsätta. Sedan blev det sången som tog över. Numer skriver hon också sina egna texter.

–Jag tycker om all musik men det har bara blivit så att jag sjunger jazz, men å andra sidan jazz är så mycket och så brett. Det är dessutom integrerat i nästan all musik. Själv svarar jag nog för den mer snälla versionen

Hon fortsätter: Men det är mycket tuffare konkurrens idag. Vi är många som skall konkurrera om media. Och jag har nog haft tur, för mina skivor började komma innan nerladdningens tid på internet så jag har sålt en hel del och gör fortfarande.

Jazzen som genre går också i vågor. Under 1990 talet var intresset stort för att sedan dippa kring 2005. Nu upplever Rigmor att jazzen kommit tillbaks igen och att det deffinitivt inte är svårt att få spelningar.
Tvärtom kan hon tycka att turnerandet kan ta för mycket tid. Musiken är inte I första hand ett levebröd utan ett sätt att leva.
–Därför trivs jag nog bäst när jag sitter vid pianot och gör musiken. Även om karriären skulle ta slut kommer musiken att vara nummer ett.

Men något blir lidande när två stora intressen styr ens liv. I Rigmors fall har det blivit att välja bort familj och barn. Just nu finns inte ens en “kärlek” med i bilden. –Jag har gått vilse i musiken men har turen att ha syskonbarn som jag kan skämma bort och umgås med.

Närmaste tiden är fullbokad men de fasta riddagarna gäller. Måndag och onsdag är det ridning. Och även om hon jobbar utanför gränserna finns tillgång till stall och hästar.
Värmland är unikt kommer jag på efteråt, där har två av Sveriges mest kända jazzsångerskor sett dagens ljus, Monica Zetterlund och Rigmor Gustafsson.

Arkiverad under: Intervju, Musik

Van Morrison till Stockholm Music and Art 2015

24 april, 2015 by Redaktionen

stockholmmusicandart2015

Konst- och musikfestivalen Stockholm Music & Arts på Skeppsholmen har bokat in Van Morrison. En stor del av programmet presenterades på ett presskonferens i Moderna Museets lokaler den 24 april. Tori Amos, Thåström, Beth Hart, José González, Helle Saferide och Timbuktu är andra namn till festivalen. Datum för festivalen är 1-2 augusti.

När det gäller konstprogrammet kommer det att sträcka sig utöver festivalområdets demografiska gränser och involvera Storstockholm via den konst som omger invånaren i dess vardag. Tanken är att genom detta vidgade grepp ska konsten tillfalla fler än den redan inbitna kulturkonsumenten. Konstprogrammet för Stockholm Music & Arts 2015 växer ur en grundtanke om demokrati och jämställdhet.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Stockholm Music & Arts, Van Morrison

Skivrecension: Irma Schultz Keller – Sånger från Gläntan

23 april, 2015 by Redaktionen

Irma-Schultz-Keller-15-jan-1024x1024

Artist: Irma Schultz Keller
Titel: Sånger från Gläntan
Betyg: 4

Irma Schultz Kellers senaste skiva Sånger från Gläntan består av är en enhetlig samling stämningsfulla och poetiska visor. Melodierna och texterna är vemodiga men samtidigt hoppfulla, fyllda av både saknad och längtan.

Irma har själv skrivit de flesta texterna, till exempel de vackert klingande Som fjärilen, Låt mig inte rädas din tystnad och Komma till ro. Några texter har hon lånat – från Tomas Tranströmer, Karin Boye och Ylva Eggehorn. Gemensamt för dem alla är ett stort djup och en tydlig Gudstro.

Sångerna spänner från finstämda ballader som passar utmärkt till Irmas mjuka röst till vackra körarrangemang som hon framför tillsammans med Katarina Kammarkör. All musik är skriven av Irma Schultz Keller.

Det är en skiva att låta sig svepas iväg med och som växer för varje lyssning.

Bästa spår: Som fjärilen

Relaterat: recension i DN och SvD

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Chic featuring Nile Rodgers och Lianne La Havas till Way Out West

23 april, 2015 by Redaktionen

chic

Way Out West har släppt ytterligare två pusselbitar i årets program. Discoikonen Nile Rodgers tillsammans med sitt Chic, och Sverigedebuterande Prince-favoriten Lianne La Havas gör artister som Beck, Florence + the Machine och Father John Misty sällskap i Slottsskogen i augusti.

CHIC FEATURING NILE RODGERS

Den Grammy-belönade låtskrivaren, gitarristen och banbrytande ikonen Nile Rodgers är ett av discons största namn genom tiderna. Som medgrundare av bandet CHIC skapade han några av genrens största hits med en magisk känsla för melodier. Som en bulldozer har Rodgers krossat genregränser inom musikens värld genom åren. Han har dessutom stått som karriärdefinierande producent åt bland andra David Bowie (Let’s Dance), Madonna (Like a Virgin) och Diana Ross (Diana).

De senaste åren har Nile Rodgers fortsatt ha en självklar plats i rampljuset som en eftertraktad producent och samarbetspartner till artister som Daft Punk, Avicii, Pharrell Williams, Disclosure och Sam Smith. I sommar är CHIC, med Rodgers i spetsen, tillbaka med gruppens första album på två decennier. Vi såg det som vår plikt och förbannade skyldighet att boka detta till Way Out West i sommar. Nu är det gjort. Grattis, alla!

LIANNE LA HAVAS

En svindlande begåvad låtskrivare, lika skicklig multiinstrumentalist och en oförglömlig röst. Den brittiska folk- och soulartisten Lianne La Havas har slagit världen med häpnad sedan hon debuterade 2011. Inför debutalbumet Is Your Love Big Enough? nominerades hon till det prestigefyllda BBC Sound of 2012 – och inte helt förvånande möttes albumet av hyllningar från en överförtjust kritikerkår.

La Havas kan räkna Prince och Stevie Wonder till sina fans och efter samarbeten med bland andra alt-J och Mumford & Sons, släpper Lianne La Havas äntligen uppföljaren Blood i slutet av juli – och kort därefter gör hon sin efterlängtade Sverige–debut hos oss!

Arkiverad under: Musik Taggad som: Chic Nile Rodgers, Lianne La Havas, Way Out West

Torres: ”Jag har lärt mig att lita på mina instinkter”

22 april, 2015 by Jonatan Södergren

torres

”Känsloströmmar i sin renaste form, lyckligtvis förevigade på band,” skrev vi i vår recension av Mackenzie Scotts – eller Torres som hon kallar sig – självbetitlade debutalbum från 2013. Uppbackad av bland annat PJ Harvey-basisten Ian Oliver och Portisheads-gitarristen Adrian Utley är hon nu tillbaka med ett album som inte bara soundmässigt är tyngre, utan även textmässigt tar upp större och mer abstrakta ämnen. Sprinter släpps via Partisan den 5 maj. Så här lät det när Kulturbloggen ringde upp den tjugofyraåriga singer-songwritern.

Hur har flytten från Nashville till Brooklyn påverkat din livsstil? Återspeglas det på något sätt i din musik?

– Det har helt förändrat hur jag tar mig igenom dagen. Det händer så mycket mer externt, vilket jag indirekt tror orsakar lite mer intern kaos. Eller inte kaos, det händer bara mycket mer i mitt huvud, det är mycket mer stimulerande, och indirekt påverkar det förmodligen musiken. Jag vet inte riktigt hur, men det har det definitivt gjort.

Kan du berätta lite om skillnaderna och likheterna mellan att bo i Nashville och Brooklyn?

– I Nashville gick dagarna långsammare. Skillnaden är natt och dag. Jag gick knappt i Nashville, jag åkte bil överallt. Jag spenderade mycket tid ensam i min lägenhet. Nu när jag bor i Brooklyn tar jag tåget och går överallt. Jag är utomhus mycket mer.

Har du blivit mer utgående?

– Jag skulle inte säga mer utgående, men jag tror att jag har blivit mer bestämd. Jag kan definitivt tala för mig själv i större utsträckning än vad jag kunde när jag bodde i Tennessee. Självbevarelsedriften är en del av att bo här, du måste se till att du inte blir utnyttjad. Jag tror att jag bara är mer medveten nu än vad jag någonsin var i Nashville. Mer medveten om min omgivning, mer självmedveten.

Som musiker, finns det fler möjligheter i Brooklyn?

– För mig personligen är svaret ja. Jag tyckte det var svårt att komma in i musikscenen i Nashville. Jag spelade inte så mycket ute. Alla mina vänner var musiker där, men jag kunde inte komma ut och spela så mycket som jag hade velat. Jag tror att jag har gett fler spelningar sedan jag flyttade till Brooklyn än jag någonsin gjorde i Nashville.

När du spelade in ditt debutalbum studerade du fortfarande, så jag antar att Torres på sätt och vis var en sammanfattning av alla låtarna du hade skrivit fram till dess. Var det mer stressigt att skriva låtarna till Sprinter?

– Skrivarprocessen var definitivt mer fokuserad. Jag skulle inte säga påskyndad. Jag menar, det var definitivt utlämnande, men enbart eftersom jag visste att jag inte kunde ta fyra år på mig att skriva ett nytt album. Men jag skulle inte säga att det var stressigt. Jag lärde mig mycket om mig själv. Jag tvingades avgöra vad som var viktigt, och vad som behövde komma med i en låt betydligt snabbare. Jag hade inte lika mycket tid att bara sitta och fundera över låtar. Jag tror bara det var en mer fokuserad process den här gången.

Med ett album och mer erfarenheter i ryggen, känner du dig mer säker som låtskrivare nu? Tvivlar du någonsin över om det du skrivit är tillräckligt bra?

– Jag tvivlar fortfarande på allt jag skriver. Jag vet inte om det någonsin kommer försvinna. Men jag har lärt mig att lita på mina instinkter, vilket är varför jag trots att jag tvivlar på mig själv ändå brukar skriva klart låten i fråga. Tvivel är bara rädsla, rädsla att blotta sig själv för mycket, rädsla att blotta andra för mycket. Och jag tror inte att det kommer försvinna med tiden.

När vet du att en låt är färdig?

– Det är olika för varje låt, det är bara en känsla. Det är intuition. Jag brukar faktiskt inte göra så mycket redigering efteråt. Vanligtvis jobbar jag på en låt i en dag eller en månad, och sedan när den är klar så bara vet jag. Jag vet när jag inte behöver lägga till något, eller ta bort något. Oftast inträffar det ögonblicket när låten har skalats ner till den punkt där innebörden är koncis och det inte finns något fluff. Jag gillar att ta bort allt fluff. När detta har hänt, är det ofta ett tecken på att låten är färdig.

Vad drog dig till låtskrivande? Dina låtar är ofta väldigt emotionella, får du fortfarande ut samma känslor av att skriva en låt?

– Jag får fortfarande samma känsla. Eftersom jag förändras varje dag, och växer som person, tror jag att ämnena jag skriver om ändras i takt med min utveckling. Ibland är det svårare att veta exakt vad det är jag skriver om. När jag började skriva handlade det mycket om sorg och kärlek. Väldigt konkreta ämnen. Nuförtiden – jag skriver fortfarande den typen av låtar – men ämnena har blivit lite mer vuxna i den bemärkelse att de inte är lika lätta att sätta fingret på, som en enkel kärlekssång, ämnena är lite mer abstrakta och odefinierbara.

När började du skriva låtar med det här albumet i åtanke? Skrev du något när du var på turné?

– Jag borde ha skrivit när jag var på turné. Jag försökte, men blev bara frustrerad över att jag inte hade något privatliv. När jag är på turné omges jag av bandmedlemmar och en turnéledare, och det är svårt att få luft att skriva när du inte kan vara för dig själv. Jag skriver ner idéer, men än så länge har jag inte suttit vid gitarren och skrivit en hel låt när jag varit på turné.

Vilket sound var du ute efter? Var det något särskilt du ville göra annorlunda från debutalbumet?

– Jag ville bara göra själva soundet i sig lite krångligare. Jag ville förändra de olika ljuden så mycket att du inte kan avgöra vilket instrument som spelar var i låtarna. Så jag bestämde mig för att använda gitarren på sätt som jag inte hade gjort tidigare. Andra pedaler att förvandla ljudet med. Dessutom ville jag ha en mer framträdande rytmsektion på det här albumet. Jag ville att trummorna och bassoundet skulle vara massivt.

Utöver musiken, hade du några andra influenser, såsom böcker du läste eller filmer du såg?

– Ja, definitvt böcker och filmer. Jag läste en del J.D. Salinger. Fanny & Zooey och 9 Stories hade ett stort inflytande på albumet. Ray Bradbury. Filmen The Tree of Life av Terrence Malick var faktiskt en viktig visuell influens. Den filmen inger samma känsla som jag vill att folk ska få när de lyssnar på det här albumet.

Kan du berätta lite om de teman du tar upp i texterna? Det är en hel del religiöst bildspråk. Tar du upp religiösa ämnen?

– Flera. Tematiskt inkluderar texterna konversationer om gud, ondska, demoner, det gudomliga och den förbjudna frukten. Det är flera teman på albumet som är direkt influerade av bibliska berättelser. Men det är mina personliga erfarenheter av de här historierna. Allt återberättas genom mina ögon. Klassiska bibliska berättelser återberättade genom mina ögon.

Hade du något slags religiöst uppvaknande?

– Du kan kalla det ett uppvaknande. Jag skulle inte säga att det är fullt så plötsligt som ett uppvaknande antyder. Det var definitivt en gradvis process. Jag genomgår fortfarande en förvandling i hur jag uppfattar gudomlighet, hur jag uppfattar gud och universum. Helt enkelt eftersom jag inte tror att vi människor kan förstå något av det med våra hjärnor. Så mer än något vill jag bara fortsätta fascineras av de saker som jag lär mig. Jag försöker glömma bort en hel del också. Bli kvitt mitt förflutna, kyrkan, och gränserna för dogmatisk, organiserad, institutionaliserad religion. Jag växer spirituellt, och ser allt genom en mystikers lins nu.

Är det var titeln Sprinter antyder?

– Ja, bokstavligen. Sprinter, titeln och låten, handlar helt och hållet om det.

En låt som verkligen sticker ut från resten av albumet är Cowboy Guilt. Den påminner mig lite om St. Vincent. Kan du berätta om hur den låten kom till? Visste du att den skulle skilja sig från de andra låtarna redan när du skrev den?

– Den låten lät så så från början. Det var tydligt att den skulle sticka ut från resten av skivan. Förhoppningsvis på ett bra sätt, den är definitivt annorlunda. Inte nödvändigtvis tematiskt annorlunda, inte ens soundmässigt, men den inger en känsla som är bubblande, upplyftande, och vågar jag säga rolig? Det började med hooken i refrängen: ”Wrapped in my Sunday best with the king of forward taxis,” jag hade den textraden och ville skriva en hel låt kring den där hooken. Jag hade en serie nätter, flera veckor i rad faktiskt, när jag hörde det där gitarrlicket i mitt huvud som en melodi varje natt när jag skulle sova. Till slut försökte jag lista ut ett sätt att spela melodin på gitarr precis som jag hörde det i mitt huvud. Sedan körde jag den genom ett par pedaler för att få den där bubblande effekten. Det är hur den låten kom till.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Cowboy Guilt, Sprinter, Torres

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 572
  • Sida 573
  • Sida 574
  • Sida 575
  • Sida 576
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in