Artist: Torres
Titel: Torres
Betyg: 4
”I wanted this record to be the most honest version of itself that it could be, and ultimately that meant that it needed to remain unpolished and fairly raw. I left in a few imperfect vocal takes because I thought it sounded more human that way.”
Historien bakom Torres, debutalbumet från den 22-åriga Nashville-bon Mackenzie Scott, är värd att nämna. Hennes föräldrar sparade ihop pengar för att ge henne en Gibson-335 i julklapp. Därefter spelade hon in hela albumet i ett hus i Tennessee inom loppet av fem dagar. Resultatet är känsloströmmar i sin renaste form, lyckligtvis förevigade på band. Det analoga ljudet är varmt och bitvis opolerat. Det är som att man kan höra hur ljudet studsar mot väggarna och det knarriga trägolvet börjar vibrera en aning.
Texterna är reflekterande, djupa och personliga medan grunden är det unika soundet från hennes distade Gibson-gitarr som sällan backas upp av mer än trummor och stråk. Det är så bräckligt, det låter som att det ska spricka vilken sekund som helst. Samtidigt är det just detta råa och ocensurerade uttryck som, i likhet med tidiga Cat Power, framhäver de intimaste – men största – av känslor. ”Don’t give up on me just yet” sjunger hon i Chains – en av många höjdpunkter på skivan – och det låter som att hon sjunger direkt till dig. För en stund stannar världen upp och allt annat känns oväsentligt. Så vad väntar du på – släck lamporna, ta fram stearinljusen och ta dig tiden att lyssna igenom årets kanske hittills mest ärliga album. Varför inte börja med Honey, en låt som med all sannolikhet kommer finnas med när vi sammanfattar musikåret 2013.
Bästa spår: Honey, Jealousy & I, Chains