Kulturbloggen möter Rigmor Gustafsson

Hästar, ridning, musik och lite kärlek. Det är prioritetsordningen för Rigmor Gustafsson, etablerad och hyllad jazz-sångerska som nu turnerar runt i landet med sin trio. Ridningen har kommit att få en allt större betydelse i hennes liv och numer försöker hon boka spelningar vars logistik stämmer med ridtiderna. Kulturbloggen träffar Rigmor på Stallbacken, långt från scen och publik för att prata om musiken och hästarna och att dras mellan Värmlands skogar och Södermalm i Stockholm.

Rigmor Gustafsson är ett av våra hetaste namn inom jazzen. Hennes skivor får lysande recensioner både i Sverige och utomlands. Omdömen som “imponerar mer än någonsin på den här fina skivan” (GP) “Jazz man blir kär I” (AB) och därtill en mängd rosor i tyska tidningar. Tre av hennes skivor har sålt guld vilket hon är ensam om och när hon fick sin första guldskiva för Close To You hade ingen guldskiva delats ut till en svensk jazzsångerska sedan 1991.
Att dessutom få sina skivor recenserad i pressen är idag en bedrift I sig, allt ärre tidningar skriver om eller recenserar jazzmusik.

Just nu är hon aktuell med en turné i Sverige och närmast spelade hon på Fasching i Stockholm. Det är med anledning av sitt album “When you make me smile” (recenserad av Kulturbloggen 7 sept 2014), som hon turnerar runt, lite som en förlängd releaseturnér.

Musiken har funnits med sedan barnsben och hon bestämde sig tidigt för vilken väg det skulle bli.
–Musiken har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas och trots att ingen I familjen sysslade med musik fick jag ett otroligt stort stöd av min pappa.
Rigmor nämner också den kommunala musikskolan som en viktig faktor för musikintresset.

Den första kontakten med musiken blev via en gitarr som hängde på väggen som dekoration hemma på gården och det var som gitarrist allt startade. En förstående lärare i skolan som insåg att intresse för musik kommer via lek och lust.
–Han improviserade och det var så jag lärde mig. Ena dagen var det Idas sommarvisa för att nästa vara ett klassiskt stycke. Jag hade heller ingen aning om vilken musik jag spelade så det där med jazz fattade jag långt senare. Min lärare gav mig kasettband med musik och det var först långt senare som jag fattade att det var jazz.

Rigmor jobbade på och när hon sedan skulle komma in på noter och mer tekniska delar av musiken, var hon först inte så intresserad.
–Jag ville hålla på med musik och det var först senare som jag insåg att man kanske hade nytta av att kunna också den teoretiska delen.

Många som jobbar med musik har ofta ett påbrå inom familjen, men ingen av föräldrarna sysslade med musik. Familjen hade en bondgård med sju kor, hast och lite grisar. Och närmast musik som pappan kom var när han sjöng för sig själv.
–Han gillade att sjunga stämmor och hade ett bra gehör, men han sa att min mamma hade ett mycket bättre gehör.

Djuren kom att betyda mycket under uppväxten och närhet till naturen och det stilla lantlivet konkurrerar med storstadens myller.
-Jag trivs bra i Stockholm men det är alltid speciellt att komma hem till Värmland.

Ridning har alltid varit en del, men att som nu, ta lektioner är något nytt. Det är lite som med musiken, det tar ett tag innan en inser att det behövs teori och teknisk kunskap.
–Det är roligt att rida och det rensar ut, du kan inte fokusera på annat och det behövs något som bryter av från min andra verksamhet.
Finns det likheter mellan musiken och ridningen?
–Absolut, bägge delarna kräver absolut fokus. Du måste ha ständig kontakt med hästen. Det handlar om ömsesidighet och förtroende. Och där finns det klart paralleller till musiken.

Vad får en tjej uppväxt bland kor och hästar att bli jazz-sångerska! Det är en musikjanger som har tuff konkurrens av bl.a. populärmusik, pop och rock.
Men enligt Rigmor blev det bara så. Tjejer på gitarr var inte så efterfråga när hon växte upp. Tjejer förväntades sjunga.
Och det var när hon sjöng för skojs skull som hon uppmuntrades att fortsätta. Sedan blev det sången som tog över. Numer skriver hon också sina egna texter.

–Jag tycker om all musik men det har bara blivit så att jag sjunger jazz, men å andra sidan jazz är så mycket och så brett. Det är dessutom integrerat i nästan all musik. Själv svarar jag nog för den mer snälla versionen

Hon fortsätter: Men det är mycket tuffare konkurrens idag. Vi är många som skall konkurrera om media. Och jag har nog haft tur, för mina skivor började komma innan nerladdningens tid på internet så jag har sålt en hel del och gör fortfarande.

Jazzen som genre går också i vågor. Under 1990 talet var intresset stort för att sedan dippa kring 2005. Nu upplever Rigmor att jazzen kommit tillbaks igen och att det deffinitivt inte är svårt att få spelningar.
Tvärtom kan hon tycka att turnerandet kan ta för mycket tid. Musiken är inte I första hand ett levebröd utan ett sätt att leva.
–Därför trivs jag nog bäst när jag sitter vid pianot och gör musiken. Även om karriären skulle ta slut kommer musiken att vara nummer ett.

Men något blir lidande när två stora intressen styr ens liv. I Rigmors fall har det blivit att välja bort familj och barn. Just nu finns inte ens en “kärlek” med i bilden. –Jag har gått vilse i musiken men har turen att ha syskonbarn som jag kan skämma bort och umgås med.

Närmaste tiden är fullbokad men de fasta riddagarna gäller. Måndag och onsdag är det ridning. Och även om hon jobbar utanför gränserna finns tillgång till stall och hästar.
Värmland är unikt kommer jag på efteråt, där har två av Sveriges mest kända jazzsångerskor sett dagens ljus, Monica Zetterlund och Rigmor Gustafsson.