• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Här blir Damon Albarn utburen från scen på Roskilde – efter fem timmar lång spelning

6 juli, 2015 by Jonatan Södergren

damon

I helgen avslutade Damon Albarn tillsammans med sitt Africa Express-projekt, som för samman musiker från olika länder och kulturer, årets upplaga av Roskildefestivalen. Efter ett fem timmar långt maratonset som bland annat innehöll en cover på The Clash-klassikern Should I Stay or Should I Go och inte slutade förrän fyra på natten vägrade Blur- och Gorillaz-frontmannen kliva av scenen.

Här kan du se när en vakt måste bära av Albarn från scen:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Africa Express, Damon Albarn

Miguel kommer till Sverige i höst

6 juli, 2015 by Jonatan Södergren

miguel

Han sålde ut Berns på nolltid, senare samma år spelade han även på Way Out West. Nu står det klart att R&B-stjärnan Miguel, med nya albumet Wildheart i ryggen, återvänder till Sverige för en spelning på Annexet den 2 oktober. Så här skriver Live Nation i ett pressmeddelande:

”Miguel slog igenom på bred front 2010 med singeln ’All I Want Is You’ från debutalbumet med samma namn. Låten som bjöd på ett skarpt hip-hop-beat tillsammans med Miguels krämiga röst var något annat än det som spelades på radion och satte Miguel snabbt på kartan som en av de mest själfulla rösterna inom ny och modern R&B. Albumet innehöll även låten ’Sure Thing’ som tog sig till första platsen på Billboards Hip-Hop/R&B-lista.

Uppföljaren var kritikerrosade och fyrfaldigt Grammy-nominerade albumet ’Kaleidoscope Dream’ sam bl.a. innehöll hans tredje amerikanska listetta ’Adorn’. Superhitten, som han skrivit och producerat själv, gav honom hans första Grammy för Best R&B Song och stannade kvar på förstaplatsen på Billboards Hip-Hop/R&B-lista i hela 23 veckor, vilket är det längsta i den listans historia.

Hans nya album ’Wildheart’, med aktuella singeln ’Coffee’ i spetsen, släpptes så sent som den 26 juni i år och har mött strålande kritik. Detta album gör oss om möjligt ännu mer taggade över det faktum att en av de största stjärnorna inom modern R&B återvänder till Sverige i höst.”

Du kan se hans musikvideo till Coffee här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Annexet, Miguel

Magic Potion: ”Bandet startade efter att vi hade hittat en gammal rullbandare”

6 juli, 2015 by Jonatan Södergren

magic

Gustaf Montelius har tidigare släppt musik under namnet The Fiery Piano. Tillsammans med Andreas Sandberg (trummor), Kristoffer Byström (bas) och det senaste tillskottet, gitarristen Johan Harrius, utgör han nu Stockholmskvartetten Magic Potion som först dök upp i bloggosfären med Deep Web tidigare i år; en somrig slackerpopdänga som förde tankarna till såväl Mac DeMarcos svajiga gitarrer som Real Estates bekymmerslösa atmosfärer. De är nu aktuella med sin debut-EP, Melt, och en fullängdare släpps på PNKSLM senare i höst. Kulturbloggen mötte upp dem i samband med deras spelning på Parklifefestivalen i Sundbyberg.

Vad förde er fyra samman och vad fick er att bilda det här bandet ihop?

Gustaf: Alla kände varandra lite. Bandet startade efter att vi hade hittat en gammal rullbandare ganska billigt på Blocket. De brukar vara svindyra. Vi köpte en men den trasig, så vi tejpade ihop den och höll tummarna för att den skulle fungera. Där började bandet. I någon sorts känsla av att släppa på all petighet och bara samlas och ha så kul man kan ha ihop runt musik. Spela in på rullband för att testa det — och det har varit skitkul faktiskt.

Andreas: Vi började spela in från början, första gången vi gick till repan så spelade vi in en låt. Så det var någon hajp, kolla hur det kändes att spela in på det här rullbandet. Det var ju väldigt kul, så fortsatte vi göra det.

Gustaf: Man blir så begränsad. Vi har åtta kanaler att tillgå och en är trasig. Så vi har sju kanaler att spela in på. Då blir det att man samlas, någon har en idé, man går in i replokalen och bara: “Vad ska vi göra av detta?” Alla kommer med idéer, så spelar vi in. Så låter det svajigt. Det har blivit något slags gött ljud som vi har enats om att vi tycker är bra.

Jämfört med artister som bara sitter vid en dator och vrider runt på en mus, skulle ni säga att den här begränsningen att bara ha sju kanaler att spela in på har medfört en ökad kreativitet?

Gustaf: Det är inte så att vi är motståndare till elektronikens framgång i samhället. Framför allt är det en kul grej att alla är i rummet samtidigt när man ska spela in, istället för att sitta själv vid en dator och klippa ihop allt.

Kristoffer: Det kanske inte ökar kreativiteten, du tvingas ha ett lite annorlunda förhållningssätt till det bara. Det är någon grundtanke vi har, att försöka simplifiera, inte hålla på och älta i tagningar.

Andreas: Om vi skulle spela in digitalt skulle vi kunna sitta och spela in massa pålägg, låten skulle kunna förändras i oändlighet. Det är så skönt att när man är klar med en låt, då är den klar. Det befriar oss från massa ångest.

Gustaf: Verkligen, min erfarenhet är att du alltid hinner bli trött på låtarna eftersom du suttit med dem så länge. Det blir du fortfarande, men lite mindre. Då kan du upprätthålla någon slags glädje, istället för att släppa låtar som skrevs förra året. Vi är på en helt annan plats nu, vi har utvecklats åt det här hållet.

Många har beskrivit Melt EP som somrig, vad var ni själva ute efter när ni spelade in den?

Andreas: Jag tror inte det finns något koncept, snarare är det en dokumentation av vad vi har gjort i replokalen. Det finns inget tema.

Gustaf: Nej, det är inte speciellt högtravande.

Kristoffer: I allmänhet känns det som att folk vill tro att det är något utstuderat över alla projekt, men det har mer blivit som det har blivit. Någon har kommit med en idé som vi har byggt vidare på.

Den första låten på EP:n har titeln 1995. Är ni själva influerade av musiken från 90-talet? Pavement till exempel…

Gustaf: Vi är väl fans av Pavement, absolut. Men vi har inte tänkt att det här ska bli Pavement. Vi är födda runt 1989, så vi är egentligen lite för unga för att kunna ha tagit del av 90-talseran på riktigt. 90-talet för mig är typ barnprogram.

Kristoffer: Man hade inte jättebra koll på indiescenen. Den var över när vi började bli medvetna. Sedan har vi upptäckt den på senare år.

Gustaf: Den här enkelheten i musiken — på ett sätt är vi sjukt otrendiga på så sätt att vi inte försöker vara så perfekta i allting — det kan man tänka om 90-talet också. Pavement till exempel, det är lite skevt. Det kanske är en sångtagning. Det är inga superstämda gitarrer.

Johan: Men det är inte som att vi försöker låta som några speciella band från 90-talet. Det blir var det blir. Sedan råkar vi ha en massa gemensamma influenser varav en del är från 90-taler. En del är från nutiden och en del är från innan 90-talet.

Andreas: Jag tycker egentligen det är roligare att snappa upp saker som kom långt tidigare men har varit viktiga för banden som höll på under 90-talet.

Gustaf: Det är outtalat. Om vi haft gemensamma influenser som vi tagit till Magic Potion så har det varit band med en själ; Pavement har en själ som vissa band inte har. Då kanske det är det man försöker ta till Magic Potion också.

Hur går det till när ni skriver låtar? Har ni låtidéer innan ni möts upp eller brukar ni jamma fram saker tillsammans?

Gustaf: Någon har en idé så får vi utgå från den. Vi försöker repa mycket. Det är verkligen bandkänslan; att vi ses och bygger något ihop. Det är fint eftersom senast jag gjorde hela bandgrejen var när jag var liten och då slutade det i kaos.

Andreas: När någon kommer med idéer är vi ofta ganska kritiska till de idéerna. De förändras ofta väldigt mycket när vi sätter tänderna i dem.

Hur ser ett typsikt rep ut?

Gustaf: Folköl. Vi söker spons, det kan du skriva! Vi söker spons på trefemmor Tingsryd.

Ni har en låt som heter Booored som också har en musikvideo. Var det ni själva som animerade den?

Gustaf: Vi har massa viral pics som vi kan bli stämda för. Det var sjukt många bilder som behövdes hamras in för att det skulle fylla refrängerna.

Andreas: Gustaf animerade och vi satte ihop det tillsammans.

Gustaf: Det var så jävla mycket jobb för så lite payback.

Andreas: Vi gjorde allting på datorn, sedan brände vi ut det på dvd och spelade över det på VHS. Det var så jäkla svårt att få till det eftersom det byter format varje gång du ändrar medium. Du måste göra det en gång, se hur det blir på VHS:en och sedan anpassa dimensionerna på allting efter det. Det tog sjukt lång tid.

Gustaf: Alltså den videon, det är så sjukt mycket jobb bakom den. Allt är ritat för hand eller handplockat från internet. Det var ingenting som gjorde sig självt.

Fanns det någon tanke bakom bilderna ni valde? Det är ju bland annat en bild från när Zidane skallar Chiellini under VM-finalen i fotboll 2006.

Andreas: Jag kommer ihåg när jag sökte på det. Det var väldigt medvetet, jag tror jag till och med fick gå in på Google Translate och kolla hur man säger “skalla” på engelska. Det är massa interna grejer också, det är många bilder på en vän till oss som har en väldig speciell plats i bandet. Dimman heter han. Det är han som spelas bas på Deep Web-videon, gör en tutorial där. Han kommer alltid ha en plats i bandet.

Gustaf: Men det är inte så viktigt vilka bilder det är, det är snarare att det är massor av bilder. Man klickar runt på massa bilder för att man är uttråkad.

Tycker ni att vi blir mer uttråkade nu när vi har tillgång till så mycket med internet?

Kristoffer: Gränsen har väl förflyttats, den mängd information som finns. Människan har bara förflyttat den gränsen och måste anpassa sig till informationsflödet som finns. Det har blivit en vana. Valbarhet är en stor vana som vi egentligen kanske inte är så bra på att handskas med. På det sättet tror jag att vi har blivit uttråkade. Det har tekniken och internet hjälpt till att förstärka på något sätt. Valbarhetens förbannelse.

Upplever ni att det är någon skillnad på oss och folk i våra föräldrars generation?

Gustaf: Vi har ändå vuxit upp med att internet kom in i livet. Det kostade pengar att gå in på internet. Du kunde inte vara så mycket på internet, du var utomhus. Du hade ett ganska långt attention span, det har krympt. Men det är torftigt att gå in med åsikten att det här är dåligt för det leder säkert till massa andra bra saker. Ett klick iväg från värdefull fakta. Det är som ett mynt som har två sidor.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Deep Web, Magic Potion, Parklifefestivalen

Bildgalleri: Alice Cooper på Furuvik

5 juli, 2015 by Redaktionen

alice_cooper (1)

Alice Cooper på Furuvik, 4 juli 2015

Alice Cooper, 67 år, sätter fortfarande record. I helgen var det dags för den gamla legendariska skräckrockaren att avsluta Europaturnén med en spelning på Furuvik utanför Gävle. 11.000 kom för att se Alice spela sina hits som ”No More Mister Nice Guy”, ”Poison”, ”Schools Out” och ”Hey Stupid”. Det är flera än publiken som såg Magnus Uggla helgen före. Under fredagen spelade han även på nöjesfältet Gröna Lund i Stockholm. Det besökte han senast 2011 och första gången 1975.

Foto: Calle Andersson

alice_cooper (2)

alice_cooper (3)

alice_cooper (4)

alice_cooper (5)

alice_cooper (6)

alice_cooper (7)

alice_cooper (8)

alice_cooper (9)

alice_cooper (10)

Arkiverad under: Musik Taggad som: Alice Cooper, Furuvik, Hårdrock

Märkbart publiktapp trots bra artister – Falkenbergs visdagar 26-28/6

5 juli, 2015 by Mats Hallberg

Hwitan 2015 (1)

Den anrika festivalen flyttades en vecka och avslutades för första gången en söndag. Förändringen innebar tyvärr att det var glest besatt i stolsraderna. Det kylslagna vädret var ett annat skäl till att det var ganska ödsligt i Hwitans trädgård. Andra traditioner som saknades var programhäften jämte sedvanlige konferenciern Torbjörn J som hade ersatts av en yngre kvinna. Tror att arrangörerna i år även bytt ljudansvariga, vilket resulterade i ett lite för dovt nästan murrigt sound. Jag hade bara möjlighet att närvara under söndagen då kvalitet inte saknades, däremot riktiga publikdragare. Arrangörerna lockade till sin första dag med Stefan Sundström, Rigmor Gustafsson och en instrumentalist från Canada. Pålitlige Sven Bertil Taube var det stora affischnamnet under lördagskvällen medan Ebba Forsberg med musiker från Winnerbäcks band, enligt folk på plats, var den som gjorde störst positivt intryck.

Sarah Riedel blev närmast chockad av publikens sammansättning på söndag eftermiddag strax innan hon skulle gå på. I ett huj fick hon och musikerna rigga om från ett tänkt interaktivt familjeprogram med Astrid Lindgren-tema ( ett sådant jag tidigare år sett henne framföra på samma plats under beteckningen lunchjazz), till en bredare palett för en mogen publik. Efteråt uttryckte hon i samtal med mig sin besvikelse över arrangörens miss. Och hennes jazziga uppbackande trio blev nog en aning hämmade av den ofrivilliga omstuvningen av repertoaren.

Hon öppnade ändå med Pippis Sommaren är min, gjorde som extranummer Idas sommarvisa i det extremt långsamma tempo hon föredrar och däremellan kom fler av Idas sånger. I övrigt bestod låtlistan av texter från Cornelis, Kristina Lugn och henne själv. Riedel, som helst hade velat göra materialet från senaste skivan Genom natten, artikulerar otroligt tydligt och följsamt. Hennes förkärlek till knixiga melodier, extra makligt tempo och underfundiga texter är påtaglig, vilket jag märkt också under tidigare konserter. Damen med chefsbefattning på Kulturhuset gör sin pappa Georgs tonsättningar rättvisa och det passar att hon omger sig med jazzsnubbar, fast det inte är det svängiga som i första hand lockar henne. Jonas Östholms elpiano låg markant i framkant av ljudbilden tillsammans med diskrete Jon Fält (fick Jazzkannan tidigare i år, har porträtterat honom i forna LO-tidningen) bakom trumsetet och sambon Viktor Skokic vars basgångar var oantastliga. Dessa musiker jag flera gånger tidigare hört live, släppte några gånger loss och bjöd på såväl lite blues, som uptempo och valstakt. Sarah Riedel behärskar konstarten mellansnack och alldeles särskilt eftertänksamma mollbestänkta tonsättningar.

Tokstolle blev omdömet efteråt från konferenciern om burleske Gunnar Källström. Han har fastnat i pilsnerfilmens harmlösa värld befolkad av bygdeoriginal och hembiträden. Gamängen som älskar att i ord och ton berätta historier skymmer nästan sikten, riskerar att stå i vägen för den struttiga riviga musiken som hans excellenta Fridens liljor levererar. Jag har tidigare hört dem vintertid på Göteborgs visfestival då reslige Gunnar var presentatör. Vill denna gång särskilt framhålla Mårten Magnefors på trummor, Martin Olsson på ackustisk sologitarr jämte Alf Hågedahl som är ny medlem på dragspel. De går ut hårt med Rackarns glad. Sedan blir det lite allt möjligt: Balkan-stuk, melankolisk samba, tempo furioso, calypso, knegarvisa, allsångsballad, skärgårdsvisa och mycket mer. Deras Django-inspierade sound låter som en korsning av Tom Waits på speed, Lars Demian och emellanåt påminner det om klezmermusik.

Källström förlitar sig mer på berättandet än rösten. Hans sång bär hyggligt utan att beröra på djupet. Andra halvan av den generösa spelningen fick emellertid många plus i kanten. Här fanns en klurig låt från ett äldreboende, Kaffegök hos Britta, en virvlande Du milde Jeremias och kampsången Hugg i. Gillade refrängen som sades vara en ren stöld från Pete Seeger. ”Det finns hopp här i världen om vi lägger oss i.”

Östen med Resten som firar 30 års-jubileum, har uppträtt på Hwitans scen otaliga gånger. De tillhör också kategorin skojfriska grupper som inte direkt känns angelägna, fast de är infernaliskt skickliga. Deras signum är humor och finlir. De påstår sig spela alltifrån Led Zeppelin till finska snapsvisor. De har gjort elva skivor, varit med med i tre melodifestivaler och utgjort husband i caféprogram i SVT. Den befintliga kvartetten är med undantag av basisten födda på 50-talet. De har sitt ursprung i Hälsingland.

Sättningen är gitarr, mandolin, ståbas och fiol. De kör med enhetlig klädsel bestående av grå kostymer och färgglada lackskor. Man inleder fingerfärdigt och klämmigt med några reels. Efter ”chocköppningen” med keltisk musik blir det bland mycket annat Skuggor i natten, spelmanslåtar och en enastående Allan Edvall – visa i valstakt med så mycket moll som möjligt .

Sedan några år tillbaka har arrangörerna dragit ner på utbudet artister per kväll, till förmån för anmärkningsvärt lång speltid. Jag noterar att de är oerhört samspelta instrumentalister som rör sig obehindrat mellan flera genrer. Spelmannen Gunnar Morén får utrymme att exponera sin exceptionella begåvning, vilket är helt rätt.

Men stilblandningen och särskilt sången är deras akilleshäl, förutom att jag fäster mig vid Staffan Lindfors drömska egna komposition som påminmer om Bo Kaspers. Deras allsångsmedley kändes mest onödigt och Jens Kristensen får underkänt för sin toilkning av Hootenanny Singers/ Dan Andersson. De lockar inte stora skaror lyssnare längre. Nyhetens behag är sedan länge förbi. Det blir varken hacket eller malet. Synd på så hyggliga vis- och folkmusiker som sprider värme och schwung. Mitt förslag är att de tonar ned de skojiga inslagen och och fokuserar än mer på sin häpnadsväckande musikalitet.

Hwitan 2015 (3)

Hwitan 2015 (4)

Hwitan 2015 (7)

Hwitan 2015 (8)

Foto: Dan Ahlgren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Falkenbergs visdagar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 542
  • Sida 543
  • Sida 544
  • Sida 545
  • Sida 546
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in