• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stockholm Music and Arts: Les Amazones d’Afrique – saknar slagkraftiga låtar

29 juli, 2016 by Mats Hallberg

Les Amazonas 1

Les Amazones d’Afrique på Stockholm Music and Arts
Stora scenen, fredag 29 juli 2016
Betyg 3

Finns det något vi lite slappt kan kalla för afrikansk musik, en typ av musik helt rotad i denna stora mångskiftande kontinent, ett särskilt tonspråk? Denna supergrupp har ju Afrika i titeln, så det är kanske tillbörligt i detta fall. Jag lyssnar ofta på musik av svarta. Jag har förstås skivor av funkkungen Fela och King Sunny Adé. Live har jag gått loss till Salif Keita och den popigare More Kante för att nämna några. Annars finns en stor del av mitt musikhjärta i det afro-amerikanska.

Amasonerna här syftar, förmodar jag, på det halvdussin kvinnliga artister i färggranna klänningar (ett par sitter faktiskt i en elegant soffa mitt på scen). De sjunger och frontar, medan männen i bandet har en ganska undanskymd roll. De märks mest genom den tunga stadiga basen och ett antal gitarrsolon. Var ett sympatiskt drag med så mycket ”womanpower”, men mina ben skakade inte oss som förväntat. Min kollega och tydligen delar av publiken uppskattade konserten i mycket större utsträckning. Svårt att utröna varför. Ska göra ett försök.

Jag hade oerhörda problem med det grötiga dova höga ljudet som interfolierades av gälla kvinnoröster. Mixningen var under all kritik och det var bedrövligt med alla överslag i mikrofonerna.

Min andra huvudinvändning handlar om avsaknad av slagkraftiga låtar. På upploppet kom som tur var några starka låtar. De framfördes av ”Grandmother” Keita respektive Mariam Doumbia, om jag uppfattade presentationen rätt. Jag har dålig koll på medlemmarna i denna supergrupp.

Bandet hade fyra sångerskor som turades om uppbackade av två kvinnor som utgjorde kör.

En tredje negativ faktor landar i ett ganska opersonligt sound. Tung traditionell bas och förvånansvärt lite slagverk rördes ihop med vassa gitarr-riff. Det var i bästa fall struttigt och gungade som det skulle. Och några gånger infann sig ett förväntat, nästan maniskt pulserande beat.

Men bandet som blandade afrobeat,funk, rockröj, en gnutta blues och lite poptongångar tycktes mig anonyma och ganska tråkiga.

Det godkända betyget beror på ungefär tre enskilda höjdpunkter, varav det mest minnesvärda nog var en sång på engelska med troligen den yngsta av kvinnorna, med uppmickad akustisk gitarr i centrum.

En annan kul detalj var när Doumbia (känd från Amadou & Mariam) och körtjejerna praktiserade den teknik som brukar kallas call and response. Men som helhet var det för mig relativt tråkigt och musiken tog mig inte med som jag hoppats. Och ljudet var som sagt inte alls vad man har rätt att begära. Recensioner är en subjektiv bedömning. Jag gjorde till och med en anteckning om avslagen stämning, medan det från pressrummet som blickade ut mot det förtätade lilla publikhavet enligt min källa såg ut som extas. Så olika kan samma händelse betraktas.

Foto: BeA Nilsson

Les Amazonas 2

Les Amazonas 3

Les Amazonas 4

Les Amazonas 5

Les Amazonas 6

Les Amazonas 7

Les Amazonas 8

Les Amazonas 10

Les Amazonas 11

Les Amazonas 12

Les Amazonas 13

Arkiverad under: Musik Taggad som: Les Amazones d’Afrique, Musik, Musikfestival, Recension, Stockholm Music and arts

Stockholm Music and Arts: Cat Power – lite för lågmält

29 juli, 2016 by Redaktionen

Cat Power 1

Cat Power på Stockholm Music and Arts
Stora scenen fredag 29 juli 2016
Betyg 3

Charlyn Marie ”Chan” Marshall, mer känd under artistnamnet Cat Power, är känd för sina starka texter och musik som har rötter i både soul och rock. När hon nu spelade på Stockholm Music and Arts gör hon en enkel och avskalad spelning, bara hon själv och ett musikinstrument. Hon inleder med ”Old Detroit”, mycket känsla, vackert och vemodigt och helt i linje med den samhällskritiska hållning som tycks prägla årets upplaga av Skeppsholmsfestivalen.

Cat Power, svartklädd, med håret uppsatt i hästsvans och solglasögonen uppskjutna till håret, lockade snabbt publiken. Från att det var några ströflockar utspridda framför stora scenen fylldes det snabbt på när hon sjöng och drog ackord på sin elgitarr.

Efter två låtar bytte hon till piano. Jag kan konstatera att hon är säkrare som pianist än som gitarrist. Det är inte för hennes starka gitarrspel som jag gärna lyssnar på henne. Hennes texter har något att säga och hennes musik vibrerar av känslor. Tyvärr blev spelningen ganska enformig även om den var vacker att sjunka in i.

I nästan fyrtio minuter höll alla sångerna samma lugna vemodiga ton innan det blev mer dramatiskt och mörkare och starkare.

Cat Power är känd för sin minimalistiska musikstil, glesa gitarr- och pianospel, samt för sin ”andliga” sångröst och det var också vad hon stod för på Stockholm Music and Arts. Men hennes musikstil är visserligen lugn men har ändå, åtminstone på skiva, spår av folkrock och alternativ rock. Jag hade gärna hört mer av hennes rockigare sida eller åtminstone haft lite mer variation i upplägget av låtarna.

Men visst, det var en godkänd spelning som tyvärr var förlagd redan klockan 14. Cat Power borde stå på scen när kvällsmörkret lagt sig runt scenen.

Foto: BeA Nilsson

Cat Power 2

Cat Power 3

Arkiverad under: Musik Taggad som: Cat Power, Stockholm Music and arts

Mohammed Ali och Erik Lundin invigde årets upplaga av Stockholm Music and Arts

29 juli, 2016 by Redaktionen

B IMG_7251

Musik- och konstfestivalen Stockholm Music and Arts startades i lysande sommarsol på Skeppsholmen mitt i lunchrusningen på fredagen den 29 juli 2016. Enligt väderprognoserna ser det ut som att alla tre festivaldagarna kommer att ha soligt och hett väder.

Först ut på musikscenen var rapduon Mohammed Ali som därmed invigde musikdelen av festivalen och de invigde samtidigt festivalens nya scen, Trädgårdsscenen som ligger i trädgården vid Café Blom vid Moderna Muséet och Arkitektur- och Designcentrum. Den nya scenen rymmer omkring 1.500 personer, vilket är lite drygt en tiondel av vad hela festivalen rymmer. För att vara säker på att få en plats där måste besökare köa, åtminstone till de mest publikdragande artisterna.

Trädgårdsscenen är en mysig liten scen och där finns både plats i solskenet och i skuggan under träd och där finns möjlighet både att köpa en kopp kaffe eller ta något kallt att dricka och äta något. Däremot tror jag det kan bli en del klagomål på arrangemanget ändå. Åtminstone när Patti Smith spelar. Då kommer nog inte 1.500 platser att räcka till.

Starten av årets upplaga av festivalen hade en stark samhällskritisk inledning både med Mohammed Ali på Trädgårdsscenn och Erik Lundin som var först ut på stora scenen som med stora bokstäven målade på ett stort lakan över scenen hade texten ”Hur mycket är ett liv i orten värt?”

Beskrivningen av Erik Lundin på festivalhemsidan är väldigt träffande:
Erik Lundin gör något av det svåraste en artist kan göra, han sätter en ficklampa i ansiktet inte bara på sig själv och sin omgivning utan ett helt land och den tid som är nu. Och han gör det elegantare och intelligentare än kanske någon tidigare svensk artist, med en perfekt avvägd mix av humor, bråddjupt allvar och en teknik som mer än matchar retoriken.

Under namnet Eboi har Lundin länge verkat i branschen men det var i och med bytet från engelska till svenska på epn Suedi i vintras som det riktigt breda genombrottet kom. Femma i DN, femma i Di, femma i Kingsize, sexa i Gaffa och glada gubben i Nöjesguiden, P3 Guld-vinnare som bästa hiphop/soul och Grammisvinnare för både hiphop/soul och, ytterst välförtjänt, som årets textförfattare. Många har kallat Suedi en av de bästa svenska hiphop-debuterna någonsin men vi går ett steg längre och hävdar att det är en av de bästa svenska debuterna någonsin, punkt.

Moderna Museet var dock igång tidigare på dagen och där vimlade av besökare. Festivalen innehåller också ett stort och intressant konsttema. Bland annat visa ett bildspel av artisten Olle Ljungström varje dag mellan 10-18 under festivalen.

Olle Ljungström var precis det Stockholm Music & Arts handlar om – föreningen mellan musik och konst. Som en hyllning till hans liv, visas hans bildspel ”Ur Olles kamera” under årets Stockholm Music & Arts. Bildspelet visas Moderna Muséets.

Lite bakgrundsfakta om Mohammed Ali:
Mer än 15 år har passerat sedan Rawa Ali och Mohammed Ryback gjorde musik ihop för förstå gången. Resan började på en högstadieskola i Visättra, två tonåringar med liknande mål och drömmar och som även delade en frustration över orättvisor de stötte på i sin vardag fann varandra. Genom åren har Rawa och Mohammed utvecklat ett samarbete bestående av en stark vänskap och respekt för varandra. De kompletterar varandra både musikaliskt och som låtskrivare, den långa vänskapen har gjort att de avslutar varandras meningar och förstår vad den andra tänker utan att ord behövs. Tillsammans gör de varandra lite bättre.
År 2009 debuterade Mohammed Ali med mix-tapen Processen, genomslagskraften blev enorm och låtarna rosades. De nominerades till P3-guld och på Manifestgalan fick de med sig pris hem. Det varma mottagandet kom lite som en chock för de unga rapparna men pressen blev en drivkraft att ta musiken på allvar. Sedan dess har de fortsatt att krydda hiphopsverige med texter som alltid har något att säga om den tid vi lever i.

Både Rawa och Mohammed kom som flyktingar till Sverige som barn och på deras första fullängdare Vi (2011) rappar de om sina erfarenheter av flykt, makt och utanförskap. År 2014 släpptes EP:n50 länder som belönades som ”Årets EP” på Kingsizegalan året efter.

Nu är de aktuella med albumet Tills Nästa Gång, peppen inför släppet är stort och singlarna Biografi och Bättras som släppts som smakprov har hyllats av fans och vid spelningar. Mycket har hänt i deras liv sedan första släppet vilket även märks i musiken. Själva beskriver de albumet som ett mognare, personligare och mer poetiskt album än tidigare släpp.

Foto: BeA Nilsson

B IMG_7256

B IMG_7257

B IMG_7264

B IMG_7270

B IMG_7333

B IMG_7385

Arkiverad under: Musik Taggad som: Erik Lundin, Hiphop, Konst, Mohammed Ali, Musik, Olle Ljungström, Politik, rap, samhälle, Stockholm Music and arts

Allah-Las: ”Det var som att få återuppleva 70-talet”

29 juli, 2016 by Petter Stjernstedt

allahlas

Allah-Las har precis avslutat en lång Europaturné när Kulturbloggen ringer upp dem. Det blir ett givande samtal om udda instrument, färgmönster på katter och hundar och det nya albumet Calico Review.

“Abonnenten du söker kan inte ta emot ditt samtal just nu”, säger den automatiska telefonsvararen och jag känner hur kallsvetten kryper ner från pannloben. Jag har fått ett nummer av min redaktör som inte verkar fungera. Jag gör ett nytt försök och ett ytterligare. Till slut, efter en lång väntan i telefon- kö, kommer jag fram och en turné-trött Spencer Dunham, basist i bandet, lyfter på luren. Det är många journalister som rycker i det albumaktuella Allah-Las som snart släpper sin tredje skiva.

Hej Spencer. Allt väl! Ni har precis avslutat en lång Europaturné. Hur har det gått?

– Jo, det har gått bra. Och nu känns det orimligt skönt att få återvända hem till hemstaden Los Angeles, staden där solen aldrig går ner. Vi har haft skitkul och under resans gång fått besöka många häftiga platser som Prag och Budapest.

Ni är aktuella med ert tredje album, som släpps i september. Skivans titel är Calico Review, ett märkligt namn. Hur kom ni fram till det?

– Calico är ett färgmönster som hittas på katter och hästar. En blandning av vitt, guld och svart. Albumets visuella går i dessa färger. Dessutom finns det en spökstad i Kalifornien som kallas Calico. Vi tog det namnet för att det lät bra och vi ville fortsätta att hylla vår hemstad LA. Calico spökstad ligger 2,5 timmar bort från Los Angeles med buss.

På förra skivan Worship the Sun hyllar ni LA och er passion för surfning och långa vita soldränkta stränder blir tydlig. Finns det en annan tematik på nya skivan eller kör ni i samma hjulspår och fortsätter att romantisera om er hemstad?

–  Ja. Det är svårt att komma ifrån vår starka koppling till Los Angeles och folket, stämningen och vädret där. Vi är uppväxta och uppfostrade i staden. Därmed har vi en unik inblick i den så kallade LA-upplevelsen. Det tror jag kommer fram i vår musik. På en av våra låtar 200 South La Brea från kommande albumet sjunger Miles om en casting-byrå i LA. Vi har fortfarande ett skriande behov av att beskriva livet i denna lika konstiga som spännande och oförutsägbara stad.


Calico Review spelades in i den legendariska  musikstudion Valentine Recording Studio där storheter som Bing Cosby, Frank Zappa och The Beach Boys har spelat in. Det måste känts stort att få vistas i samma lokaler?

– Ja, det var fantastiskt. Det var som att få återuppleva 70-talet. Lokalen har inte använts sedan 1980-talet. Valentino-familjen som äger stället har under senare tid använt den som en carpark då de äger en bilaffär som ligger i anslutning till studion. En vän till oss, verksam inom musikbranschen, bestämde sig för att återinviga studion och bjöd in oss att spela in där.

I studion kunde ni låna udda instrument såsom mellotron och cembalo. Vad tillförde det till er musik?

– Vi ville ta oss ifrån den klassiskt gitarr-baserade musiken och genom att använda de instrumenten kunde vi skapa en retro-känsla. Cembalon till exempel som är ett klaverinstrument och pianots föregångare ger ifrån sig ett ljud som minner om svunna tider.


Häromveckan släpptes som försmak till Calico Review en video till låten “ Famous Phone Figure”. Hur såg er vision ut för denna? Det är en snygg stiliserad musikvideo med svart-vita silhuetter och munnar som rör sig i mörkret.

– Den var medvetet obskyr och anonym. I videon ser vi bara halva ansikten. Låten som handlar om kändiskulten och selfie-kulturen på nätet fungerar som en motreaktion till dagens självcentrerade samhälle. Resultatet blev över förväntan. Regissören Robbie Simon, som också gjort vårt art-work till albumomslaget, har gjort ett hästjobb. Han står för allt det visuella och har varit med och skapa vår estetiska profil. Utan honom hade vi aldrig tagit oss så här långt.

Allah-Las musik är gitarrbaserad rock med kopplingar till 70-tals band som The Kinks och The Zombies.  Northern soul möter rock möter funk. Musiken har alltid varit en central del av bandmedlemmarnas liv. De fyra herrarna träffades för för första gången i skivbutiken Amoebea Records där de arbetade. Intresset för surf, VW Campervans och vinyl-plattor förde dem samman.

Ni har själv sagt att ni var musikfans innan ni blev musiker. Hur var denna tid viktigt för er som band?

– Det var en fin tid då vi lyssnade mycket på musik. Amoebea Records var som ett enda stort bibliotek där du kunde välja och vraka bland vinylplattor. Vi blev inspirerade och bestämde oss för att bilda ett band.

Du har tidigare sagt i intervjuer att ni går in i studion med en tydlig vision för hur ert sound ska låta. Hur klar är denna vision?

– Ja, alltså det är ju det ideala, i bästa fall så att säga. Ibland går vi in med bara lösa tankar om hur vi vill att det ska låta. Då är det ingen idé att tveka. Det är bara att köra. Att få vistas inom en studiomiljö som Valentine Recording Studio som inspirerar underlättar den kreativa processen. Det kan vara betydligt svårare att arbeta och komma med nya vågade tankegångar när du befinner dig i en stel och steril miljö.

Hur ser fortsättningen ut. Vad är framtiden för Allah-Las?

– Vi har ingen ny platta på g om det är vad du fiskar efter, men vi har flera små projekt på gång. Bland annat har vi fått en förfrågan om att göra ett soundtrack till James Francos nya film som vi tackat ja till. Dessutom arbetar vi med att ljudsätta en surf-film. Men just nu vill vi bara hem till soliga Kalifornien där en kan bada och riktigt njuta av friheten att inte behöva göra någonting.

Calico Review släpps den 9:e september och singeln Could Be You finns att lyssna på här nedan:

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Allah-Las, Calico Review

Lyssna: Allah-Las – Could Be You

28 juli, 2016 by Redaktionen

allahlas

Allah-Las gör just nu succé med sin nya singel och ett nytt album, Calico Review, väntar i september.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Allah-Las

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 423
  • Sida 424
  • Sida 425
  • Sida 426
  • Sida 427
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in