Cat Power på Stockholm Music and Arts
Stora scenen fredag 29 juli 2016
Betyg 3
Charlyn Marie ”Chan” Marshall, mer känd under artistnamnet Cat Power, är känd för sina starka texter och musik som har rötter i både soul och rock. När hon nu spelade på Stockholm Music and Arts gör hon en enkel och avskalad spelning, bara hon själv och ett musikinstrument. Hon inleder med ”Old Detroit”, mycket känsla, vackert och vemodigt och helt i linje med den samhällskritiska hållning som tycks prägla årets upplaga av Skeppsholmsfestivalen.
Cat Power, svartklädd, med håret uppsatt i hästsvans och solglasögonen uppskjutna till håret, lockade snabbt publiken. Från att det var några ströflockar utspridda framför stora scenen fylldes det snabbt på när hon sjöng och drog ackord på sin elgitarr.
Efter två låtar bytte hon till piano. Jag kan konstatera att hon är säkrare som pianist än som gitarrist. Det är inte för hennes starka gitarrspel som jag gärna lyssnar på henne. Hennes texter har något att säga och hennes musik vibrerar av känslor. Tyvärr blev spelningen ganska enformig även om den var vacker att sjunka in i.
I nästan fyrtio minuter höll alla sångerna samma lugna vemodiga ton innan det blev mer dramatiskt och mörkare och starkare.
Cat Power är känd för sin minimalistiska musikstil, glesa gitarr- och pianospel, samt för sin ”andliga” sångröst och det var också vad hon stod för på Stockholm Music and Arts. Men hennes musikstil är visserligen lugn men har ändå, åtminstone på skiva, spår av folkrock och alternativ rock. Jag hade gärna hört mer av hennes rockigare sida eller åtminstone haft lite mer variation i upplägget av låtarna.
Men visst, det var en godkänd spelning som tyvärr var förlagd redan klockan 14. Cat Power borde stå på scen när kvällsmörkret lagt sig runt scenen.
Foto: BeA Nilsson
