• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Joan Baez på Cirkus

3 november, 2009 by Rosemari Södergren

20091103749

Magiskt räcker inte för att beskriva den stämning som rådde när Joan Baez spelade på Cirkus. Visst var Cirkus fylld till sista sittplats med fans, många som säkert lyssnat på henne i 50 år. Många reste sig och gav stående ovationer redan fick konsertens start. Men det kräver en stor artist för att upprätthålla den magiska stämning konserten igenom. Och det gjorde Joan Baez och mer därtill. Hallen vibrerade av en otrolig stämning.

Joan Baez firar 50 år som artist. Hon slog igenom som 18-åring och är alltså 68 år nu. Med sitt kortklippta hår, illröd stor scarf och med sin fortfarande kraftfulla stämma ser hon betydligt yngre ut.

Hon började med några sånger från senaste albumet. En låt skriven av Elvis Costello och låten ”God is God” skriven faktiskt av vänsterräven Steve Earle. Hon bjöd på både mellangamla sånger och några av de klassiska sångerna som alla vill höra med henne, som ”Blowing in the wind”.

Joan Baez bjöd inte bara på sånger från olika delar av hennes långa artistliv, hon varvar med småprat på ett chosefritt sätt. Det känns som om hon är en god vän som pratar rakt till mig, där hon står på scenen.

När hon sedan ägnade sången om Joe Hill åt människorna som kämpar för frihet och demokrati i Iran då slutade nästan inte applåderna.

Applåder. Ja, självklart fick hon stående ovationer efter konserten, men också då hon trädde in på scenen från början var det många som reste sig. Och mellan varje låt flödade applåderna.

En sång tillägnade hon Jussi Björling, den svenske tenorer. Hon berättade att hon tillsammans med sin mamma som nu är 96 år, brukar lyssna på Jussi Björling.

Hon hade en orkester med sig på fyra man, fyra duktiga musiker, men frågan var om inte den allra starkaste delen av konserten var de sånger hon framförde ensam: bara Joan Baez med en gitarr och hennes sång.

20091103013

Relaterat. Recension i SVD.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om folkrock, Stockholm, Cirkus, konserter, musik, Joan Baez

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Cirkus, folkrock, Konserter, Musik, Stockholm

Recension: Michael Bublé – Crazy love

3 november, 2009 by Redaktionen

1_mb_crazy_cover
Jag borde gilla det här. Jag borde. Borde. Borde.

Och det gör jag också. Typ. Men det är något som stör mig med Michael Bublé. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Han har en fantastisk röst, ser bra ut och verkar vara en trevlig och charmig kille från Kanada. En riktig svärmorsdröm. Och som stort American Idol fan gillar jag låten ”Home” från 2005 som spelades varje gång någon stackars förlorare blev hemröstad och var tvungen att ”titta på sin tid i Idol”.

Jag gillar också nya singeln ”Haven’t Met You Yet”, en poppig historia om kommande kärlek. Men istället för fler låtar av den varan, så bjuds jag på nya albumet ”Crazy Love” istället på, precis som tidigare album, ett gäng covers. Helt seriöst, behöver världen ännu en version av ”Georgia on My Mind”?

Det tycker uppenbarligen Michael Bublé. Han verkar vilja vara en coverartist, och bara det faktum att skivan döpts efter Van Morrisons ”Crazy Love”, ännu en cover som finns med bland spåren, tycker jag bekräftar det. För jag har svårt att tro att det inte finns talangfulla låtskrivare där ute som skulle kunna skriva ett fantastiskt album till honom. Det måste vara självvalt. Och jag tror det är där skon klämmer för mig.

Istället för att etablera sig i en modern genre så gömmer sig Michael Bublé bakom straffsparkscovers som ”Cry Me a River”, ”All Of Me”, ”Your Nobody Till Somebody Loves You” och ”At This Moment”. Det är fint och tillrättalagt. Tryggt och säkert. Omöjligt att misslyckas. Och en säker kassako.

Jag vet att de miljontals fans han redan har älskar honom och får allt de vill ha med den här skivan. Personligen skulle jag hellre köpa singeln och samtidigt plocka upp My Way: The Best of Frank Sinatra. Men det är jag.

sika-bubleSika

Som också bloggar på Lunki and Sika.

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet
Helsingborgs Dagblad

Läs även andra bloggares åsikter om popmusik, recension, skivnytt, Bublé

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Popmusik, Recension, skivnytt

Neverstore släpper nytt album och drar på turné

3 november, 2009 by Redaktionen

neverstore

Neverstore följer den 27 januari upp sina tidigare framgångar med nya albumet Age of Hysteria. Och som grädde på moset följer såklart en Sverigeturné. Tour of Hysteria börjar på Kulturbolaget i Malmö den 13 februari och drar sen vidare runt landet för att avslutas i mars på The Tivoli i Helsingborg. Biljetterna släpps den 6 november.

2006 stod tre amigos och harvade i en replokal i Skövde likt så många andra som när en dröm att nå ut i världen med sin musik. Men just de här tre gossarna hade det där lilla extra och tre år senare är de nu redo att släppa sin tredje fullängdare, Age of Hysteria. En formfulländad platta som de tre killarna fått förtroende och självförtroende att även producera.

Soundet känns igen från de två föregående fullängdarna, Sevenhundred Sundays (2007) och Heroes Wanted (2008), det vill säga ett högenergiskt driv med melodisk fingertoppskänsla som med sin attityd och attack naglar fast dig mot väggen och kammar en permanent mittbena. Elva kompromisslösa punksmällar utan krusiduller där de även dammar av den gamla Brainpool-vältaren ”Every Day”. Det är helt enkelt klockren New School Punk när den är som bäst, och då snackar vi världsklass. I vår ser vi den live!

www.neverstore.com
www.myspace.com/neverstore

Turnéinfo:

13.2 Malmö, KB
19.2 Karlskoga, Statt
26.2 Göteborg, Sticky Fingers
27.2 Karlstad, Nöjesfabriken
4.3 Stockholm, Nalen
5.3 Örebro, Virus
6.3 Helsingborg, The Tivoli

Läs även andra bloggares åsikter om spelningar, turné, punk, Neverstore

Arkiverad under: Musik Taggad som: Punk, spelningar, Turné

Midlake till Stockholm i februari

3 november, 2009 by Redaktionen

midlake
Det har gått några år sedan Midlake gav ut den sin genombrottsplatta, den moderna indie-rock-klassikern ”The Trials Of Van Occupanther”. Att 2006 förstå vilket enormt inflytande och vilken påverkan denna platta skulle komma att ha på den senare delen av decenniets amerikanska indiescen känns så här i efterhand ofattbart och anmärkningsvärt.

Texasgänget Midlake hade givit ut den lovande debuten ”Bamnan and Silvercork” några år tidigare, ett album med skruvade analoga syntar, snygga popmelodier och skeva idéer som jämfördes med progressivt neo-psykedeliska grupper som Grandaddy, Mercury Rev och Flaming Lips (Wayne Coyne insåg tidigt bandets storhet och tog med sydstatspojkarna på turné).

När uppföljaren kom fyllde bandet sin episka indierock med flerstämmiga sångharmonier och mjukt melankoliska folkrocks-melodier, inspirerade av 70-talets soft-rockscen med namn CSN&Y, Fleetwood Mac och America utan att förlora i excentrism och genialitet. Bara tidlöst, magiskt och berikande. Tillsammans med omedlelbara alternativhiten ”Roscoe” (en av årtiondets största popstunder) och oemotståndliga Dire Straits/Lindsey Buckingham-flörten ”Head Home” smälte den hjärtan på den initierade indiepubliken, den mogne Mojo-läsaren och hela världens samlade kritikerkår med all rätt. Sällan faller alla bitar så här väl på plats.

”The Trials Of…” slutade som ett av det årets mest hyllade album och en storsäljare för kvalitetsbolaget Bella Union och Texasgängets pastorala folkhymner, oansade skägg, hisnande sångharmonier och slacker-slarviga flanellskjortor kan idag ses som föregångaren till senaste årets stora genombrott för Fleet Foxes, Bon Iver och Grand Archives. I samma veva turnerade bandet inför slutsålda hus med spelningar som idag beskrivs med ett mytomspunnet skimmer från de lyckliga som upplevde dessa välsjungande och drivna unga männen på scenen.

Den efterlängtade uppföljaren ”The Courage Of Others” kommer ut på Bella Union i början av februari 2010, och ryktet säger att det är deras mest kompletta och ambitiösa verk hittills. Ett album att ta till sig som en helhet, tyngre, mörkare och mer influerad av 60-talets brittiska folkscen med namn som Fairport Convention, Steeleye Span och Pentangle där Midlakes djupare folkrötter möter bandets varma analoga electro-akustiska ljudvärld.

7 februari – Stockholm, Debaser Slussen

Läs även andra bloggares åsikter om spelningar, Stockholm, synt, Midlake

www.midlake.net
www.myspace.com/midlake

Arkiverad under: Musik Taggad som: spelningar, Stockholm, synt

Iggy Pop vinner CLASSIC ROCK ROLL OF HONOUR

3 november, 2009 by Redaktionen

ROC98.awards_ad.ED

Classic Rock Award är ett  tillfälle då rock-musiker samlas och korar en av sina egna till ”living legend”. Tidigare mottagare av priset är Ozzy Osbourne, Alice Cooper och Jimmy page.

I år är det alltså Iggy Pop som tar emot priset och visst är det på tiden att han får ett pris. Om  inte annat för att han hängt med så länge. Även om jag inte är ett fan av just Iggy Pop tycker jag att det är ett pris som måste respekteras. Det är ju inte tyckare och industripampar som väljer utan musikerna själva.

Go Iggy!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Classic Rock Awards, musik, rock award, prisutdelning, Iggy Pop

Arkiverad under: Musik Taggad som: Classic Rock Awards, Iggy Pop, Musik, prisutdelning, rock award

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1646
  • Sida 1647
  • Sida 1648
  • Sida 1649
  • Sida 1650
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in