Det har gått några år sedan Midlake gav ut den sin genombrottsplatta, den moderna indie-rock-klassikern ”The Trials Of Van Occupanther”. Att 2006 förstå vilket enormt inflytande och vilken påverkan denna platta skulle komma att ha på den senare delen av decenniets amerikanska indiescen känns så här i efterhand ofattbart och anmärkningsvärt.
Texasgänget Midlake hade givit ut den lovande debuten ”Bamnan and Silvercork” några år tidigare, ett album med skruvade analoga syntar, snygga popmelodier och skeva idéer som jämfördes med progressivt neo-psykedeliska grupper som Grandaddy, Mercury Rev och Flaming Lips (Wayne Coyne insåg tidigt bandets storhet och tog med sydstatspojkarna på turné).
När uppföljaren kom fyllde bandet sin episka indierock med flerstämmiga sångharmonier och mjukt melankoliska folkrocks-melodier, inspirerade av 70-talets soft-rockscen med namn CSN&Y, Fleetwood Mac och America utan att förlora i excentrism och genialitet. Bara tidlöst, magiskt och berikande. Tillsammans med omedlelbara alternativhiten ”Roscoe” (en av årtiondets största popstunder) och oemotståndliga Dire Straits/Lindsey Buckingham-flörten ”Head Home” smälte den hjärtan på den initierade indiepubliken, den mogne Mojo-läsaren och hela världens samlade kritikerkår med all rätt. Sällan faller alla bitar så här väl på plats.
”The Trials Of…” slutade som ett av det årets mest hyllade album och en storsäljare för kvalitetsbolaget Bella Union och Texasgängets pastorala folkhymner, oansade skägg, hisnande sångharmonier och slacker-slarviga flanellskjortor kan idag ses som föregångaren till senaste årets stora genombrott för Fleet Foxes, Bon Iver och Grand Archives. I samma veva turnerade bandet inför slutsålda hus med spelningar som idag beskrivs med ett mytomspunnet skimmer från de lyckliga som upplevde dessa välsjungande och drivna unga männen på scenen.
Den efterlängtade uppföljaren ”The Courage Of Others” kommer ut på Bella Union i början av februari 2010, och ryktet säger att det är deras mest kompletta och ambitiösa verk hittills. Ett album att ta till sig som en helhet, tyngre, mörkare och mer influerad av 60-talets brittiska folkscen med namn som Fairport Convention, Steeleye Span och Pentangle där Midlakes djupare folkrötter möter bandets varma analoga electro-akustiska ljudvärld.
7 februari – Stockholm, Debaser Slussen
Läs även andra bloggares åsikter om spelningar, Stockholm, synt, Midlake