• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Svensk-danskt samarbete tillreder förstklassig bebop – Karl-Martin Almqvist 4 på Unity

12 september, 2021 by Mats Hallberg

Kvartetten samlad inför gig – okänd fotograf

10-11/9 2021

Jazzkrogen Unity i Göteborg

Kommer i god tid på cykel till kvartettens andra konsert deras första kväll i Göteborg. Ute regnar det. Kanske märks redan en överetablering av livejazz i staden, eftersom jag får plats vid ett av borden närmast scen. Sitter på max två meters avstånd till pianisten och bandledaren. Aftonens huvudrollsinnehavare är vänlig nog att skänka mig öronproppar när jag nämner att jag glömt ta med mig.

Det är förstås en ynnest att kunna slinka in så här. Karl-Martin Almqvist känner igen. mig Har reda på att jag berättar i skrift om en hel del av mina konsertupplevelser, vilket jag tar som ett gott tecken. Senast hörde jag tenorsaxofonisten, en av de ledande i landet, under Ystad Jazzfestival, fast han då fanns i ett sammanhang där potentialen bara kunde anas. På fotot ovan syns från vänster pianisten Carl Winther (son till danske trumpetaren Jens Winther som jag hört på Nef), flitige basisten Johnny Åman från Skåne, danske trumslagaren Anders Mogensen (ingick i Anders Bergcrantz band när denne gigant lirade på Nef senast) samt med basker och glasögon Karl-Martin Almqvist.

Kvartettens intensiva konsert pågår i cirka sjuttio minuter. Ovanligt nog framförs inga standards, utan istället välgjorda originallåtar med åtskilliga utvikningar. Almqvist eller Winther hade komponerat. Går näppeligen att begära mer bebop än så här från en samtida skandinavisk grupp. Sålunda erbjuds livejazz på absolut toppnivå! Det var en härligt het urladdning. Ingen höll igen, tvärtom. Ömsom hetsigt, ömsom sekvenser som sträckte ut. Deras nerviga spel fick mig att associera till John Coltranes berömda kvartett på 60-talet. Tyckte mig identifiera en liknande hängiven inställning, även om soundet inte hade samma andliga dimension. Vill tro att också Dexter Gordon och Sonny Rollins utgjort föredömen, för en instrumentalist som fullständigt behärskar sitt instrument.

Inledningsvis pulserande öppen karaktär. Carl Winther får omgående feeling i sitt första solo. Urskiljer klart definierade linjer, alternativt snirkligt attraktiva melodier. Lyhört samspel är bara förnamnet. Anders Mogensen fungerar som magnifik pådrivare. Åman jobbar sedvanligt för högtryck. Ger nödvändig stadga fast kontrabasen är inställd på ganska låg volym, vilket gynnar klangen från Yamaha-pianot. Låtarna har titlar som Dart, Lybeck, O.D, och Kinshee. (med reservation för stavning och möjligheten att jag inte uppfattat exakt). I sist nämnda låt förankras elegant ett rytmiskt stringent tema. Ett av konsertens krön.

Den renommerade tenoristen (minst fem plattor i eget namn, ingått i Patrik Bomans 7 Piece Machine, Nils Landgrens Funk Unit, Jacob Karlzon Big 5 och spelat med flera av våra främsta vokalister) gav oss helhjärtat chorus på chorus i lödiga improvisationer. Att somliga melodier kunde te sig lite anonyma inverkade inte speciellt på en ypperlig konsert. Efter en dialog med trumsetet hamnade Mogensen i en ny fas, kom i en andra andning som till att börja med renderade i hård attack i medium-tempo. Den danske pianistens behandling av melodiers strukturer gav mersmak. Kan skjuta in att jag för ett par år sedan såg honom med kvällens rytmsektion, då han ackompanjerade Jerry Bergonzi och Tim Hagans i Ystad.

På sluttampen eggade Winther sin landsman, genom att ställa sig upp och pusha honom till att få utlopp för extatiskt spel, fick verkligen användning för sina tre cymbaler. Publiken hängde på. Blev ett sjusärdeles rytmiskt fyrverkeri med vilda kaskader från en nästan överladdad Anders Mogensen. Hade kul åt skickligt utförda excesser. Extranumret Meduza artar sig följdriktigt till en furiös, febrig urladdning med den mästerligt ivägsvävande saxofonisten i centrum. . Självklart mycket nöjd och belåten med vad detta samspelta gäng åstadkom.

Arkiverad under: Musik, Recension

Nydanande pop med jojken som rättesnöre

7 september, 2021 by Petter Stjernstedt

Pressbild Sara Ajnnak

Sara Ajnnak
Album Homo Sapiens and My People
Betyg 4
Svensk skivrelease 27 augusti

Om förtrycket som går i arv och skallar som mäts i diameter, en efter en.
”Homo Sapiens and My people” är en viktig skiva om en historisk skyms för Sverige. Men framförallt är det ett glimmande popalbum med Ajnnak vid frontlinjen. Med jojken som huvudinstrument förnyar hon genren ,samtidigt bibehåller det samiska arvet.

Redan 2019 uppmärksammades Sara Ajnnak för Grammisnominerade skivan “Gullldailit can you hear me”. “Homo Sapiens And My People” är en tidsmaskin, en återblick till det gamla, om rasbiologi, om skalar som mäts i omkrets och samer som mobbas ut och tvingas gå i specialskola. Ajnnak, denna förkämpe för allas lika värde, tar oss med på en svindlande, musikalisk resa där jojken är röda tråden, limmet som håller bygget samman. Symbolen för friheten och antitesen till förtrycket mot ett folk och vårt eget ursprung.

Med “Homo Sapiens And My People” tar Ajnnak den samiska folkmusiken vidare in i en modern samtid. Det är popifierat och nydanande. Med jojken som rättesnöre förnyar hon genren och skapar smattrande klubbhits för dansgolvet. Samtidigt för hon det samiska arvet vidare. Vi hör orientaliska stränginstrument, synt och piano. Men huvudinstrument är jojken. Saras vackra stämma ekar bland bergen. Den väves snyggt samman med den episka orkestreringen.

Historien och dess djupa sår finns ständigt närvarande. Det handlar om systerskap och antirasism, om jordsystrarna som går samman i kampen om rättvisa och lika behandling. I ”Earth Sister” samlar hon sina medsystrar för att gå upp till kamp. Hon sjunger – “Sisters from the north, sisters from the south”. I ”Rebels of Equality” går hon demonstrationståg och skyltar om en bättre framtid – “Democracy everyone deserves a space to take place and speak”.

“Homo Sapiens And My People” är i sitt omfång en episk historia. ”Sagka” är jojk i filmisk dräkt där bergens snöiga toppar visar sig och de eviga skogsmarkerna glimmar i solljuset. Vykortsvackert helt klart. Medans ”Generations” är en upphottad samifierad popdänga á la Sofia Jannok. Ajnnak är ett fullblodsproffs som framför varje ton med bravur och precision.

“Homo Sapiens and My people” är en viktig skiva om en historisk skyms för Sverige. En blodig historia paketerad som episk film där kraften från urskogen suger musten ur motståndaren och slukar honom hel.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Skivrecensioner, Toppnytt

Lyssna: Grapell – The Answer

27 augusti, 2021 by Redaktionen

Hyllade duon Grapells nya album The Answer finns ute nu via egna bolaget Grandemo Records.

Ett pressmeddelande berättar:
Grapell är Emil Erstrand och Nils Nygårdh, två vänner som gör kärlekslåtar i en källarlokal i Stockholm. Efter att ha debuterat med en självbetitlad EP 2013 har bandet hunnit med ytterligare tre hyllade EP-släpp och debutalbumet Crier, som släpptes 2017, genom svenska indiebolaget Strangers Candy och amerikanska Roll Call Records, till hyllningar från bland andra Stereogum, Noisey, Zane Lowe/Beats 1, Aftonbladet och Musikguiden i P3.

Duon började skapa musik med sitt första band när de var 16 och har hållit ihop sedan dess. Genom åren, via olika projekt och konstellationer, har musiken både förfinats och förenklats och det som idag utgör en typisk Grapell-låt är det ärliga anslaget. Det är romantiskt samtidigt som det är rått och äkta. Musiken skildrar liv, kärlek, lust och brustna hjärtan. Inte bara låtarnas teman är tidlösa; utan också själva musiken. När du lyssnar på Grapell kan du höra spår av klassisk soul, country, Beatlesaktig rock och till och med R&B. Men samtidigt kommer du att uppleva något helt unikt – inte minst genom Erstrands innerliga sång.

Grapell bygger på Erstrands låtskriveri, ett lekfullt berättande i kombination med starka melodier, som väckts till liv genom samarbetet mellan de två medlemmarna. Nygårdh är bandets trummis men spelar också en avgörande roll som kreativt bollplank. Ofta färdigställer Erstrand låtarnas kärna på egen hand och tar dem sedan till replokalen där duon tillsammans styr upp dem för att senare spela in dem i samma rum. Även om Grapell fungerar som duo under en stor del av den kreativa processen, blir de på scen ett fullskaligt liveband. Liveversionen av Grapell är en grupp vänner som alla bidrar till att förvandla de personliga och ibland intima sångerna till stora hymner och episka ballader.

Hittills har Erstrand och Nygårdh släppt fyra EP:s och ett fullängdsalbum. De har tillsammans med sitt band turnerat både i och utanför Sverige och fått hängivna lyssnare över hela världen. Musiken erbjuder en plats där du kan förlora dig själv ett tag, och oavsett om du upplever livsbejakande eufori eller hjärtskärande sorg, hitta en låt för att kanalisera just den känslan. Grapells värld är en plats där bara det sanna, råa och ärliga är viktigt.

Det senaste två åren har duon ägnat sig åt skriva, spela in och producera ny musik. Och den 27 augusti släpps äntligen Grapells andra fullängdsalbum The Answer på egna bolaget Grandemo Records. Albumet fokuserar – kanske mer än något tidigare släpp – på de euforiska topparna och hänsynslösa dalgångarna som en kärlekshistoria kan innebära. Det tar med lyssnaren på en resa genom en kärleksrelation – från de första vacklande stegen till de sista sentimentala återblickarna när allt är över.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Nationalteaterns Rockorkester på turné våren 2022

25 augusti, 2021 by Redaktionen

Nationalteaterns Rockorkester åker på en på exklusiv turné våren 2022, skriver ett pressmeddelande. Medlemmarna har kommit upp i åren, så jag tror det är realistiskt att misstänka att det kan vara gruppens sista turné.

Ett pressmeddelande berättar om turnén:
Våren 2022 ger sig Nationalteaterns Rockorkester ut på en landsomfattande och sista konserthusturné. Senast det begav sig var våren 2018 och då blev det en bejublad turné med ”lapp på luckan” runt om i hela landet!

– En unik chans för oss att samlas igen och summera över 40 år av musikalisk glädje och fest runt om i hela landet. Vi ser fram emot att få möta vår publik igen, säger Ulf Dageby

Det blir en sista chans att höra dessa låtar igen, ”Livet är en fest”, ”Bängen trålar”, ”Hanna från Arlöv”, Barn av vår tid”, ”Jack the ripper”. Dessa är djupt förankrade i den svenska folksjälen.

Filmen ”Vi är barn av vår tid” om Nationalteatern av Pontus Hjortén fick premiär på SVT den 5 mars 2021 och sänds nu igen på SVT Play.

Turnéplan: Nationalteaterns Rockorkester 2022 ”Sista chansen”

11/2 Växjö konserthus

12/2 Kalmar Kalmarsalen

18/2 Helsingborg konserthus

19/2 Jönköping konserthus

25/2 Västerås konserthus

26/2 Norrköping De Geerhallen

4/3 Uppsala Konsert & Kongress

5/3 Karlstad CCC

18/3 Halmstad teater

19/3 Borås Åhaga

26/3 Göteborg konserthus

30/3 Stockholm Cirkus

1/4 Örebro Conventum kongress

2/4 Linköping konsert & kongress

7/4 Sundsvall Tonhallen

8/4 Skellefteå Sara kulturhus

9/4 Umeå Idun

10/4 Luleå konserthus

23/4 Malmö KB

(Med reservation för eventuella ändringar)

1978 bildades Nationalteaterns Rockorkester, samma år som albumet ”Barn av vår tid” släpptes. Efter utsålda turneér 2018 var succéorkestern ganska nöjd med turnerandet och bandet drog sig så smått tillbaka. Men efter år av massiv efterfrågan från fansen har man nu väckt turnétarmen hos Ulf Dageby och Håkan Nyberg m.fl. och nu står rockorkestern redo för en sista turné ”Sista chansen” våren 2022.

Sång och gitarr – Ulf Dageby
Sång – Mattias Hellberg
Sång – Matilda Sjöström
Gitarr – Håkan Svensson
Keyboard – Ulf ”Vinyl” Stenberg
Bas – Kalle Gustafsson Jerneholm
Trummor – Håkan Nyberg

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Ystad Sweden Jazzfestival 2021 del 4 – Next Generation

23 augusti, 2021 by Mats Hallberg

Tilda Björnberg – foto Anna Rylander

Under dagtid anordnades under YSJF evenemang utomhus med rubriken NEXT GENERATION. Sympatiskt nog konserter med fri entré där nyfikna kunde droppa in på Morten Café. Först till kvarn gällde. Lyckligtvis lagom soligt väder, så gott som fullsatt flera gånger och oklanderligt ljud. Egentligen orättvist att ta sig an projektet med sedvanligt kritikeröra Dels hann jag bara vid ett tillfälle höra alla toner ( behövde tajma snabb cykelfärd till konsert på Ystad Saltsjöbad), dels rör det sig om unga löften som går eller nyss gått på musiklinjer på folkhögskolor (Fridhem och Skurup mest förekommande). och i några fall utbildats på musikhögskolor. Vill ändå i välvillig anda förmedla mina reflektioner från drygt tre halvtimmars exponering på innergården. Kan tilläggas att den generösa festivalen arrangerade flera program riktade mot specifika målgrupper såsom barn och fyra äldreboenden Utgår från att detta var uppskattade inslag.

foto Anna Rylander

Trion TRE ÖAR kände jag till redan på förhand då jag recenserat deras skissartade, intressanta skivdebut tidigare i år. De består av Sebastian Persson på gitarr, basisten Erik Grönnesby och bakom trummorna sitter Arild Wahl. Persson komponerar och färgar följaktligen trions särpräglade sound. Man sticker ut genom sin passion för atmosfäriska landskap utan pulserande rytm. Sålunda heter debuten Tone Poem. Spelningen begynner på ett djärvt sätt med vinande ton, drömskt ackordspel och soft komp. Tidvis registreras doser av olika grad av intensitet i titlar som All About My Love och Be Silent. Överlag hörs eftertänksam mollbetonad musik. I längden tämligen stillastående sound, även om det glimtar till emellanåt med uppiggande harmonier. Hade önskat mer nerv i vad som liknar ett pågående utforskande av klanger och stämningsmättade bilder. Gitarristen vars främsta förebild är Jakon Bro, ser till att Tre Öar utmanar lyssnarens sensitivitet. Risktagandet och den okonventionella inriktningen hedrar dem, även om framförandet blev relativt introvert. Att skapa, meditativa, alternativt expanderande tillstånd är deras grej; snarare än ett tilltal baserat på slagkraftiga låtar.

foto Anna Rylander

Medlemmarna i KRISTOFFER SJÖSTRÖM TRIO är bandledaren på elbas, Tilda Björnberg på keyboard samt Hampus Petersson på trummor. Man bildades i höstas på Musikhögskolan i Malmö. Visar sig att Sjöström kommer från en musicerande familj. Trion bejakar ett öppet tonspråk där behaglig klang prioriteras. Fann lovande ansatser hos duktiga musiker i vad jag förmodar är original, men de unga musikerna verkar inte ha hittat sin nisch. Än så länge saknas önskvärd musikalisk utstrålning och melodier att ta med sig hem. Sjöström hade vunnit på att försöka skapa kontakt med åhörarna genom att presentera musiken. Var överhuvudtaget slående att Next Generation-akter jag bevistade, inte bemödade sig mer om att kommunicera med oss lyssnare. Om jag lite förmätet får utdela ett råd: berörda borde åtgärda denna brist.

Tredje låten har ett suggestivt tema som känns bekant. Frambringas på klaviaturen av Tilda Björnberg från Laholm. Foto på henne frontar mitt svep eftersom hon röjer sin uppenbara talang i åtskilliga fina soloinpass. I viss mån utseendemässigt och absolut på konstnärliga grunder kan likheter spåras till Anna Gréta Sigurardottir . Vad månde bliva?

foto Harri Paavolainen

WALLANDER KVINTETT bildades ifjol på S.T Sigfrids folkhögskola. Sättningen är Erik Adner Wallander (keyboard/ piano), Axel Schubert (gitarr), Mauritz Lindström (altsaxofon), Alice Castell (elbas), samt William Hector Friman (trummor). De pendlar mellan lugna och ösiga originallåtar. Man börjar soft och försiktigt i en slags cool jazz-attityd. Altsaxen banar väg i melodin. Alster från ep:n Villovägar levereras, alster skrivna av bandledaren. Volym- och tempomässigt kännetecknas deras fullsatta gig av dess behärskade, nedtonade profil. Ett sympatiskt drag!

foto Harri Paavolainen

I mina anteckningar har jag undrat om musiken gör tillräckligt avtryck. Uppstår tillräckligt lockande konturer? Mitt svar landar i att ibland hakar melodierna tag i mig, fast hade standards inkluderats hade det gynnat repertoaren. Måste vara knepigt att utveckla låtskrivarådran, hitta fram till sådant som urskiljer från andra aspirerande grupper i samma sits. Helt plötsligt händer något oförutsägbart i form av ett skrynkligt utfall med trumslagaren i centrum. Vidare märks trevliga slingor och en lyriskt svävande, lång sista låt. Bortom utmärks också av distinkta solon på gitarr och trummor.

Alicia Lindberg – foto Anna Rylander

Missade konserten med Alicia Lindberg Kvintett (skivaktuella i höst med en mix av jazz och vispop). Hon får illustrera mina avslutande rader om sista kvällens JAM, ett jam ämnat för de hårt slitande volontärerna. Hade fått inbjudan av en artist som aldrig dök upp. På jammet uppstod som sig bör ett gemensamt givande och tagande mellan potentiella framtidsnamn och etablerade stjärnor. Alltid en pirrande känsla att på ett par meters avstånd bevittna en oplanerad jamsession när vokalister och musiker enas spontant kring tonarter och val av låt (vanligtvis standards).

Två stjärnor som var rejält uppvärmda efter att ha konserterat tidigare under aftonen var Rosalia De Souza och röstakrobaten Andreas Schaerer. Antagligen utmattade Jan Lundgren bidrog förnämligt innan krafterna tröt. Greg Earle(?) från Kanada tog hand om i princip alla basgångar. Två försigkomna ynglingar, särskilt den som tog plats först, skötte trummandet med ackuratess. Inspirerade solon levererades på tenorsax och av ovan nämnde Sebastian Persson på elgitarr, vars spel nu förändrats till öppnare, licks-baserad stil. Stimulerande att höra! Vi fick därtill njuta av triss i skönsjungande tjejer, varav en (för att knyta ihop säcken) var just Alicia Lindberg. Hon tolkade Honeysuckle Rose med bravur. Väninnan Stella Gustin (sjungit med Magnus Lindgren) visade också framfötterna vokalt. Gavs eminenta prov på charmerande säkerhet, vilket innebär att ni gör klokt i att framledes ha uppsikt över dessa talangfulla representanter ur en kommande generation.

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in