Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Jay Electronica till Way Out West

by

Nedräkningen har börjat. Snart är det dags för Sveriges bästa stadsfestival, Way Out West i Göteborg. Festivalens arrangörer meddelar i ett mail att artistuppbådet ännu inte är helt färdigbokat. Fler artister kommer att meddelas de närmaste dagarna och en artist släpptes idag: Jay Electronica.

Här är pressmeddelandet:

Way Out West har mången gång ställt frågan; vem är nästa Lil’ Wayne, vem levererar som Nas på Flamingo-scenen för snart ett år sen? Spöet flaxar till i vinden och kroken söker svaret i vassen. Inte sällan droppar bläckfiskarna sin spådoms svar: Jay Electronica.

Sydstatsrapparen (uppvuxen i Louisiana, samma stad som skolade Lil’ Wayne) har med bla ”The Ghost of Christopher Wallace” och ”Excibit C” och samarbeten med bland andra Mos Def, Madlib och Erykah Badu visat vart det blå skåpet gungar fetast. Jay Electronica har inte bara gjort sig känd för att påstås vara Method Mans och Nas favoritrappare utan också då han har intagit lite av en särställning i hiphopen med sina djupa texter och egna vägval. Lyssna och följ vägen från heminspelad rap över musik från Eternal Sunshine of the Spotless Mind, massiv internetbuzz till tight business med P Diddy. Namnkunnigt och eget.

Vi gör som grymma Bonnaroo eller trevliga Love Box och väntar med godbitarna till sent: Jay Electronica till Way Out West.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intervju med Kurt Ballou från Converge

by

En stekhet onsdag.
Utanför Debaser Slussen har Stockholms alla tatuerade hardcore-kids samlats för att under en kväll avnjuta musik när den är som bäst.
Axe to Fall Tour har nåt Stockholm med banden Kylesa, Gaza, Kvelertak och huvudbandet Converge. Bakom Debaser står Converges turnébuss. I den sitter en trött, men glad, Kurt Ballou som Kulturbloggen dagen i ära fått träffa för en liten pratstund innan spelningen.

Converge startades 1991 av Jacob Bannon och Kurt Ballou i Boston. De har under sin nästan 20 år långa karriär hunnit släppa 8 skivor, senast Axe to Fall som kom 2009 och som fått riktigt fin kritik världen över. Converge bytte nyligen till Epitah Records, ett större indiebolag som drivs av Bad Religions gitarrist Brett Gurewitz.
Att försöka förklara soundet för någon som inte hört Converge förut är svårt. Det krävs väldigt många ord för att kunna förklara detta egensinniga band. Ta komplext gitarrspel, lägg på lite polyrytmiska trummor och sedan en jäkla massa skrik, så har du nästan kommit till det Converge är.

Inne i den stekheta turnébussen.
Kurt sitter mitt emot mig och ser otroligt trött ut. Då och då dricker han ur vattenflaskan som står på bordet. Kvällen innan spelade de i Göteborg så att han är trött från att ha åkt en massa buss kan man förstå. Vi börjar prata om turnélivet.
Converge håller just nu på med en 7 veckor lång turné,
”Jag hatar att åka på turné. Att spela är fantastiskt roligt, men all dödtid där emellan är hemsk. Jag får sån hemlängtan efter mitt hus och min hund. Man känner sig så instängd när man reser hela dagarna.”
När jag kollar igenom deras turnéschema så förstår jag nästan vad han menar, nästan varenda kväll spelar de i olika städer runt om i världen. Den som inte tröttnar på det måste vara galen.

Vi kommer in på de tidiga åren med Converge och hur man egentligen spred sin musik för 20 år sedan, innan Spotify, iTunes och MySpace.
”När vi startade bandet hade vi inga riktiga planer på att bli stora, utan vi började spela för att det var det vi tyckte om att göra. Man gick på spelningar och delade ut kassetter till folk. Sen gav de vidare kassetterna och på det viset spred sig musiken. Det var på ett sätt bättre än idag. Idag finns allt på internet så folk lyssnar inte på musik på samma sätt. När man inte hade pengar att köpa skivor för så värnade man verkligen om dessa kassetter man fick, man lyssnade på dem om och om igen.”
Om dagens musik har Kurt inte så mycket att säga om. Han lyssnar helst på musik från sin ungdom. Hemma i USA driver han Godcity Studio där han spelar in allt ifrån demoband till lite större band. Jag frågar om han har några tips på nya dolda talanger, men han verkar inte alls intresserad av såna band.
”När man sitter och spelar in ett band och tvingas lyssna på deras låtar i flera timmar så är det sista man vill göra när man kommer hem att sätta på en skiva Jag sitter mycket hellre och läser en bok när jag inte spelar med Converge eller jobbar i studion. Ända gången jag egentligen lyssnar på musik är när jag sitter i bilen, då sätter jag min iPod på shuffle.”

Att prata om vad Converge spelar för genre verkar inte vara favorit ämnet men jag snuddar vid det ändå. På diverse forum har jag sett folk diskutera/bråka om Converge spelar hardcore, metalcore, mathcore och allt annat mellan himmel och jord. Som en sann musiker säger Kurt att han inte vill sätta en stämpel på sin musik och att han bara spelar det han känner för.
Tack för det unika svaret, Kurt!

Jag stirrar lite på mannen som sitter mitt emot mig. En skäggig man i 30-års åldern. Ser ut som vilken random snubbe som helst. Minst av allt ser han ut som en gitarrist från ett hårt band som Converge, åh vad skenet kan bedra.
Om en timme drygt ska de upp på scenen, Kurt verkar inte taggad.
Jag fasar lite för kvällens spelning. Kommer den lurviga mannen bara stå där som en nöt?
Nej självklart inte . När jag senare ser bandet på scenen så känner jag knappt igen honom. Han hoppar runt och skriker, han ler lite då och då. Han ser ut att gilla det han gör, vilket är tur för från och till under vårt samtal så har det känts som att musik inte är något han gillar alls.
Men på scenen lyder kaos, i publiken är det krig. Alla är lyckliga. Fan vilken fantastisk kväll!

Efter denna turné finns det inga mer planer för Converge, framtiden är oklar, men har vi tur så kommer de tillbaka och frälser oss igen. Eller så släpper de en skiva, jag håller tummarna! Men till dess så får jag hålla mig till gamla skivorna.
För den som är intresserad så finns Converge säkert på spotify/iTunes! Eller så kan man köpa en skiva.

Text: Linnea Amling

Soilwork, All That Remains, Caliban till stor Metalfest i Sverige i december

by


Årets tyngsta rockpaket? Japp, det verkar så. I december ställer vi Soilwork, All That Remains och Caliban på scener i Göteborg, Stockholm och Malmö. Här skall gitarrer skrika och trummor slås sönder och samman. Biljettsläpp 30 juli, skriver arrangörerna i ett pressmeddelande:

Låt oss börja presentera kvällens headliner: Soilwork. Helsingborgs stoltheter som går i ledningen för den melodiska death metalscenen. Med 8 studioalbum i ryggen är ingen längre förvånad över att Soilwork med sina livegig kan blåsa omkull vilken klubb som helst. Eller arena för den delen. Soilworks flitiga turnerande har gett dem headlineplatser på såväl Ozzfest som The Antidote Tour, och dessutom etablerat dem som favoriter bland artistkollegor världen över.

Vi går vidare. All That Remains. När giget på Metaltown 2009 var över rådde ingen tvekan om att All That Remains metalcore passar den svenska publiken som hand i handske. Plattan ”Overcome” (2008) har sålt i hundra tusentals exemplar och i höst får vi äntligen höra mer från Springfieldbandet då albumet ”For We Are Many” landar i butikerna.

Ännu mer metal: Caliban, metalcore från Tysklands hjärta. Senaste studioalbumet ”Say Hello To Tragedy” (2009) mixades av Killswitch Engage-gitarristen Adam D och tog Caliban ut på de stora festivalscenerna. I december blir det äntligen repris på den hyllade konserten bandet gjorde på Darkness Over Europe-turnen i Stockholm 2007.

Men varför nöja sig med detta? Innan kvällen är slut kommer tyska Naera skjuta melodisk death metal från Klubbens scen, och dessutom får vi äntligen se brittiska Bleed From Within på svensk mark!

Sammanfattningsvis: Helkvällar i metalens tecken som ingen får missa!

Biljettinformation:

4.12 Brewhouse, Göteborg
5.12 Fryshuset – Klubben, Stockholm
9.12 KB, Malmö

Biljetterna släpps den 30 Juli.

Publikrekord och ändå förlust: något är sjukt i musikvärlden

by


Förra sommaren stoltserade festivalen med Depeche Mode, den största bokningen dittills. Nytt publikrekord sattes med 22.500 besökare, men festivalen gjorde en förlust på närmare fem miljoner kronor, berättar Expressen.

Expressen berättar att Arvikafestivalen sitter i förhandlingar med bland annat kommunen för att se om festivalen kan räddas. Den lär ha skulder på skulder på sju miljoner.

Det är förstås många olika saker som spelar in och som avgör vilka festivaler som kommer att överleva. Men det är ett tecken på att något inte är riktigt sunt när en festival kan slå rekord i biljettförsäljning, som Arvikafestivalen gjorde 2009 och ändå inte gå ihop ekonomiskt.

Något kostar för mycket.
Att höja priserna på biljetterna är nog inte möjligt. Priserna ligger på de flesta festivaler på gränsen till vad de flesta kan betala.

Är det artisterna som kostar för mycket?
Många artister åker ju runt och turnerar ett år och är bokad på flera festivaler. Det blir inte lika unikt att se dem.

Arvikafestivalen hade presskonferens på tisdagen. SVD rapporterar från den:

Sammanlagt uppgår alltså skulderna till runt sju miljoner kronor. Gänget som driver Arvikafestivalen inser att de inte kan ta sig ur situationen själva. De artister och företag som väntar på att få betalt kan få vänta länge.

– Vi behöver tid för att lösa det här. Som det ser ut nu har vi två alternativ: rekonstruktion eller konkurs. Vi försöker hitta en tredje väg, men då behöver vi hjälp från vara samarbetspartners. Vi behöver hjälp med ekonomin om vi ska kunna minska våra skulder och ta oss vidare, säger Olov Hallberg.

Anders Nunstedt på Expressen menar att beslutet att plocka ned synthen, alltså att sluta vara nischad, var ett dumt beslut:

Efter att ha drämt till med Depeche Mode i fjol bestämde sig Arvika för att avveckla synten. Ett märkligt beslut, kan tyckas, inte minst en sommar där ett paket under namnet ”Forever young”, med bland andra Alphaville, Ultravox och Human League, snart åker ut på Sverigeturné. En sommar då de nischade metalfestivalerna är fler än någonsin.
All livemättnad hos musikpubliken bedömer jag fortfarande som inbillad.
De festivaler som sköts bra har alla chanser att överleva.

Ja, frågan är: vad är det som kostar mer än vad festivalerna får in? Bokar de för många och för dyra artister – eller är det annat som kostar för mycket, som marknadsföringen?

Kulturekonomi har också bloggat om festivalerna och konkursernas och/eller konkurshoten.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Roskildefestivalen flyttar till Stockholm

by

Roskildefestivalen flyttar till Stockholm, i alla fall för några dagar under Stockholms Kulturfestival. Arrangörerna bakom Roskildefestivalen sätter upp en scen på Skeppsholmen och fyller den med både danska och svenska artister.

En artist jag inte tänker missa är Rickard Jäverling som spelar onsdag 11 augusti 17.00.

Datum 10-14 augusti.

Här finns programmet, som pdf.

Här ett pressmeddelande om detta:

The festival sets up a special stage – “Roskildescenen” – in the Swedish capital. The stage presents some of the biggest talents from the Danish music scene along with some solid Swedish acts. All production is made as environmentally-friendly as possible.

Good news for all Swedes who did not get to visit Roskilde Festival this year and who want to be among the first to discover the new big thing. From Tuesday 10 August to Saturday 14 August, Roskilde Festival presents a selection of the best acts from the Danish music scene spiced up with a couple of solid Swedish acts. It happens on “Roskildescenen” in the heart of good old Stockholm, more specifically on Skeppsbron, and admission is completely free of charge.

”This is a great chance for Danish bands to establish themselves on a music market as difficult as the Swedish because it has so many solid acts of its own. At the same time, it’s a great platform for us to get exposure and dialogue with the Swedish audience,” explains Roskilde Festival’s managing director Henrik Rasmussen.

Like at Roskilde Festival, the programme offers a broad range of genres, from hard rock to electronic music – and a wide selection of Danish talents such as Oh No Ono, I Got You On Tape, Figurines and When Saints Go Machine. The latter opened Orange Stage at this year’s Roskilde Festival. The stage also presents Swedish acts Asha Ali, Den Svenska Björnstammen, Rickard Jäverling, Lorentz & M. Sakarias, Palpitation and Style of Eye. In total, 29 acts are scheduled to play on ”Roskildescenen”, which is a part of Stockholms Kulturfestival.

Eco-friendly music stage
Roskilde Festival brings a selection of its green initiatives to Stockholms Kulturfestival – to inspire the audience and other organizers.

”We also want to show how far we’ve come with regards to sustainability and a green focus in which Denmark and Roskilde Festival are leading,” says Henrik Rasmussen.

The whole music production is planned with as little environmental impact as possible, and a full CO2 accounting is made for the production. In the area you can see the effects of the efforts – for instance, transportation of bands and equipment is secured using busses instead of air flight, all stage lighting is implemented using energy-saving LED lamps, and catering is served with locally produced food.

Power is 100 % produced by means of alternative energy sources (water and wind), and all local transportation is carried out by means of electric cars.

Furthermore, CO2 quotas are purchased corresponding to the calculated total CO2 emission from the music production.

”Roskildescenen” is a collaboration between Roskilde Festival, Music Export Denmark (MXD), ROSA – The Danish Rock Council and The Danish Arts Agency – and it is carried out in close collaboration with Stockholms Kulturfestival.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,