Musik

Ända sedan jag hörde ”Glück, das mir verblieb har jag velat se Erich Wolfgang Korngold´s opera ”Die tote stadt”.
Jag missade tyvärr föreställningen när den gick på Kungliga Operan i Stockholm, men av en händelse såg jag i en operatidning att Den Jydske Opera i Århus skulle ge fyra föreställningar av verket i augusti. Tyvärr såg det ut som jag också skulle missa denna gång eftersom jag hemskt gärna vill ha sällskap av en mycket god operavän, men tyvärr fick vi inte logistiken att fungera, men till slut bestämde jag mig för att åtminstone själv se föreställningen.

Tur i oturen lyckades jag till slut få en plats till sista föreställningen och även ordna en orange biljett t o r till Århus.

Det var Danmarkspremiär på operan och i huvudrollerna fick vi höra den tyske tenoren Torsten Kerl, som jag senast hörde i Wagners ”Rienzi”, på Deutsche Oper i Berlin och som Marietta hördes Ann Petersen, som jag senast hörde som en oinspirerad Elsa i Konwitschnys uppsättning av Lohengrin på DKT. De blågula färgerna försvarades av Daniel Hällström med den äran och som Frank en fantastisk Jörn Pedersen. Dessutom hördes Anette Bod i hushållerskans roll, men även övriga danska sångare gjorde bra ifrån sig.

Det är som sagt en ganska okänd opera av en relativt okänd österrikisk kompositör, Erich Wolfgang Korngold, som för övrigt betraktades som något av ett underbarn på sin tid. Han har också skrivit ett par andra operor, men ingen av dem når upp till ”Die tote stadt”. Han immigrerade till USA innan judeförföljelserna hade kommit igång på riktigt och blev där en framgångsrik filmkompositör.

Operan bygger på en berättelse av Georges Rodenbach, ”Den döda staden” och kan kanske enklast beskrivas som en mans fixering av sin döda hustru och hans själskamp mellan en ung attraktiv danserska – hans dödas frus dubbelgångare, mot bakgrund av den vackra, melankoliska staden Brügges, en gång en betydande handelsstad, numera den döda staden, vars sorgsna atmosfär speglar hans sorg. Paul, som han heter i operan har dröjt kvar i sorg och saknad och isolerat sig. Dessutom har han inrättat en del av sitt hus som ett minnesmärke förr sin döda hustru. Bl. a har han sparat en fläta av hennes hår, hennes gitarr och på väggen hänger ett jätteporträtt av Marie.

Det är en spännande historia med många olika bottnar, men jag uppskattar verket mest för den underbara musiken och som jag skrev inledningsvis så innehåller den en av operalitteraturens vackraste arior, nämligen ”Glück, das mir verblieb” som löper som en röd tråd operan genom.

För att föra fram och belysa handlingen använde man sig av avancerad videografik, något som blir allt vanligare på dagens operascener, men som jag inte är särskilt förtjust i. Här fungerade det dock mycket bra genom att det speglade: det inre/det yttre – liv/död – illusion/sanning osv.

För musiken svarade Århus Symfoniorkester under ledning av den tyske dirigenten Jaroslav Kyzlink, som jag inte kände till sedan tidigare, men han klarade sitt uppdrag utan anmärkning och det är sannerligen inte någon enkel uppgift, eftersom partituret är fullt av olika instrument av klockkaraktär, pianon och slagverk.

På solistsidan tyckte jag framförallt att huvudpersonerna Paul och Marietta gjorde en fantastisk insats, särskilt med tanke på att de är på scen nästan hela tiden. Bra var också Anette Bod som hushållerskan Brigitte, men också Jörn Pedersen som sjöng den gode vännen Frank gjorde mycket bra ifrån sig. Ett särskilt hedersomnämnande måste jag dessutom lämna till Daniel Hällström som gjorde en helt fantastisk insats som Fritz, men framförallt som Pierrot, men även övriga delen av ensemblen var utmärkta.

I andra akten förekom det en fantastisk balettscen där dansören Gaston, Ahmad Salhi glänste och det var verkligen uppskattat även av publiken i Musikhuset. En eloge måste också tillfalla kören för deras fina insats.

En stor orsak till den stora operaupplevelsen får nog läggas på den utmärkta introduktionen som producenten, Lene Juul Langballe, svarade för.

Sammanfattningsvis var det en riktig stor operaupplevelse och samtliga inblandade var väl värda de stående ovationerna från publiken, som avslutade föreställningen.

Avslutningsvis kan jag konstatera att hemresan sedan blev kraftigt försenad med flera byten av tåg och buss innan jag anlände hem c:a fyra timmar senare än beräknat är ju en helt annan historia. Eller hur?

Om du är intresserad av att lyssna på operan så kan du göra det den 12 september på Danmarks Radio P2

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Korngolds opera, Die tote stadt, Den Jydske Opera i Århus