I lördags eftermiddag får jag på klassisk balett, tror jag för första gången. På en Folkets Hus/Parker´s biograf Spegeln såg jag Pjotr Tjajkovskij´s helaftonsbalett ”Svansjön”. Foto: Hans Nilsson
Även om det var första gången jag var på en balettföreställning så är ju Tjajkovskijs underbara musik välkänd även om det var första gången jag hörde musiken i sin helhet så kände jag mig märkvärdigt väl hemma med musiken, trots att musiken är annorlunda uppbyggd än ren operamusik, som ju är den vanligaste klassiska musiken som jag lyssnar på.
Baletten framfördes ju av vad jag kunde bedöma som en oerhört kunnig och duktig ensemble och utöver de enskilda soloprestationerna så tyckte jag mycket om de de större grupperingarna. Vid något tillfälle hann jag räkna till aderton svanar på scen samtidigt och det kan jag lova var en fantastisk vacker upplevelse där allt upplevdes som fint och korrekt och totalt samordnat. Precis som det antagligen skall vara.
Eftersom det var första gången jag såg klassisk balett är det ju självklart svårt att använda adekvata ord när jag skall beskriva denna fantastiska upplevelse som jag var med om lördagen den 2 oktober.
Innan jag bestämde mig för att cykla ner till stan för att se föreställningen, som denna eftermiddag direktsändes från Kungliga Operans scen i Stockholm, så tänkte jag att om jag anser att dansen är tramsig så kunde jag ju blunda och bara koncentrera mig på musiken, som är något av det bästa Tjajkovskij har komponerat, med den bestämda avgränsningen att det gäller musik som jag är bekant med.
Det fanns ingen anledning för mig att blunda ens en sekund för innan jag visste ordet av hade jag vant mig vid att titta på herrar i tights och strax reagerade jag överhuvudtaget inte alls på detta utan det framstod som högst naturligt och ändamålsenligt.
Om jag skall vara helt ärlig så blev jag aningen förvånad över att vi fick handlingen i baletten i det enkla programbladet och precis som när det gäller handlingen i operan så är det viktigt att man känner till åtminstone huvuddragen i handlingen innan föreställningen, men eftersom jag var på Spegeln i god tid innan föreställningen började hade jag god tid på mig att läsa in handlingen.
Baletten består av fyra akter varav första och sista akten var ganska korta, medan andra och tredje akten var ungefär fyrtiofem minuter långa. Efter de tre första akterna var det en c:a femton minuters lång paus.
Föreställningen presenterades av Ann Svalberg som tidigare har dansat huvudpartiet mer än två hundra gånger och hon ledde skickligt och initierat intervjuerna mellan pauserna.I förstat pausen intervjuades Nadja Sellrup och en till av de kvinnliga dansarna, som jag tyvärr har glömt namnet på. I andra pausen fick vi följa förberedelserna på balettskolan och i sista pausen fick vi oss en lektion till livs om hur det speciella balettspråket skulle tolkas av Christian Rambe. Det var ett trevligt inslag och personligen gillade jag också att vi fick möjlighet att se hur en del av musikerna i Kungliga Hovkapellet såg ut.
Det såg ut som om man rent kamertekniskt hade tagit efter utsändningarna från ”The Met” och det upplevde jag som mycket bra.
Det enda tråkiga denna eftermiddag var att vi inte fick möjlighet av att njuta av ett glas vin varken före föreställningens början eller i någon av pauserna, men tydligen är det på det viset att Regeringsrätten har bestämt att vin får endast serveras mellan klockan 18:00 – 22:00 under föreställningsdagar. Övriga tider är det endast tillåtet att dricka te eller kaffe och möjligen förfriska sig med en mineralvatten eller läsk. Är det detta som kallas förmyndarsverige?
Nåväl sammanfattningsvis var det en fantastisk fin upplevelse, som vi fick ta del av denna lördagseftermiddag och det är inte omöjligt att det i framtiden kommer att bli fler balettföreställningar även för min del.
Läs även andra bloggares åsikter om Svansjön, balett på bio, Kungliga Operan
