• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Jester – Strange Days

1 februari, 2011 by Redaktionen


Jester – Strange Days
Betyg: 2

Jester är Jonatan Lundberg med rötterna i Norrland, men där många andra grupper och artister spelar på detta norrlandsattribut så försöker Jester tvätta bort Deportees-stämpeln och göra något större. Frågan är om det verkligen är rätt val? Det är så lätt att hamna i skvalpopsträsket om man inte hittar sin nisch.

Jag har ingenting konkret att invända mot direkt när jag lyssnar på albumet men när jag ska försöka beskriva det i ord så är det klyschorna som ryker fram och det är väl ganska symptomatiskt för själva musiken också – jag saknar ett lyft. En förhöjning, något extra. En särprägel.

Vissa låtar glimrar trots det till lite extra, det första spåret Outerspace och tredje spåret Granted är båda bedårande på sitt egna vis och skulle mycket väl kunna göra sig rättvisa i valfri spotifylista för levandeljuskvällar. Jonatans röst är len, behaglig och i schack – på gränsen till smörtråkig men det får funka på något smått souligt sätt.

Låten Leave us alone kan tänkas komma att vevas på radio i framtiden om den blir upplockad. Kanske är jag lite bitter över att Jester inte lever upp till mina förhoppningar kring norrlandsmusiker, de som skämt bort oss med realism, excellent lyrik och skönsång med dialekt. Men det verkar som i aspirationen om något mer så hamnar Jester i ett mellanläge som kanske inte var helt avsiktligt. Det pampiga men tomma pianoplinkandet säger inget nytt och sentimentaliteten blir aldrig riktigt äkta. Jag misstänker att någonstans i jakten på perfektion så tappade man bort det viktigaste i musiken, nämligen känslan. Den äkta, råa känslan. Till dess att Jester finner den igen så är det lite schlagervibbar över allting.
Ge albumet och Jester en chans, det kan hända att det faller dig precis i smaken – om inte så har du bara missat en timme av ditt liv.

Helsingborgs Dagblad har också recenserat.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, skivnytt, Jester, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jester, Popmusik, Recension, skivnytt

The Mommyheads kommer till Sverige och släpper nytt album

31 januari, 2011 by Redaktionen


Legendariska bandet ‘The Mommyheads’ släpper sin nya fullängdare ‘Delicate Friction’ i Sverige 18e Mars och backar upp lanseringen med en två veckors turné, berättar deras manager.

Själv håller jag precis på att lyssna på recensionsexemplar av deras kommande album. Ett av spåren: Just Give Me a Reason, är jättebra.

Här är pressmeddelandet:
’’The Mommyheads are invigorating and technically masterful’’ skrev Indie File om bandet i början av 90-talet.
‘’and play music that is neither all headtrip or all audible morphine, neither all pop or all jazzy stylings. They use harmony smartly, like an instrument to itself. Their songs are tight, snazzy pearls’’.

Detta är det Mommyheads (Adam Elk, Dan Fisherman, Michael Holt och Jeff Palmer) vi lärde känna på Dromedary Records i mitten av 90-talet. Ett vackert, fulländat band vars musik ofta beskrevs av musikjournalisterna som ”perfekt pop.”

1993, när bandet presenterades för Dromedary Records, hade de redan byggt upp ett betydande anseende i indie kretsar, spelat in en mängd vinyl singlar för olika lablar, och även CD fullängdare för Fang Records och Simple Machines. Dromedary fick möjlighet att släppa ‘Flying Suit’ uppföljaren ‘Coming in beauty’.

Dromedary visste att ‘Flying Suit’ var en bra skiva, men när Magnet om ‘Coming in beauty’ skrev; ”…thinking person’s pop, neither irritatingly intellectual or dauntingly progressive; they never forget the power of the solid backbeat and a great melody. And man, they rock onstage!’, började de inse hur lyckligt lottade de var att ha träffat de här killarna.
Under de påföljande USA turneerna, där deras vägar korsades med bl a The Posies och Guided By Voices, skaffade de sig en ständigt ökande fan base.

The Mommyheads uppnådde kultstatus i Nordamerika under 90-talet, turnerade oavbrutet, släppte fyra kritikerrosade album, och påverkade en hel generation
alternativa band med sin unika stil av progressiv, märklig, melodisk, svängig pop. 1997 skrev de på för Geffen Records och släppte ett femte album producerat av Don Was, och
spelades flitigt på radio.

Efter ett uppehåll på tio år återförenades bandet och släppte ett nytt självlanserat album, ‘You’re Not A Dream’.

Nu, tolv år efter deras självbetitlade Geffen plattan, är The Mommyheads redo att släppa nya plattan ‘Delicate Friction’ och då alla i bandet är passionerade Nordeuropa fans, väljer de att premiär lansera och turnera här och hoppas på en ömsesidig lång romans med sina nordiska fans.

Läs även andra bloggares åsikter om The Mommyheads, musik, indie, skivnytt

Arkiverad under: Musik Taggad som: indie, Musik, skivnytt, The Mommyheads

Adept till Sverige

31 januari, 2011 by Redaktionen

Ett hardcore-band med mer melodiös hårdrock är Adept. Nu gör bandet tre spelningar i Sverige: 31 mars i Göteborg, Brewhouse, 1 april i Malmö, KB och 7 april i Göta Källare i Stockholm.

Här är pressmeddelandet om detta:

Från en liten undangömd förort till Trosa, med knappt tretusen invånare har Adept seglat upp och framåt för att nå precis dit de satt sitt sikte: världen. Och de har kommit mer än en god bit på vägen. Med kompromisslös metal som allierat sig med melodiös hardcore har Adept satt sitt namn på kartan innanför Sveriges gränser såväl som utomlands. Den 31 mars spelar bandet på Brewhouse i Göteborg, den 1 april till KB i Malmö och den 7 april på Göta Källare i Stockholm. Biljetterna släpps den 2 februari.

En handfull EP:s sjösatte bandet och en ung generation av törstiga fans föll in i leden. Albumet ”Another Year of Disaster” från 2009 slog knock på både publik och press med sin energi, brutalitet och popsensibilitet. På fem år har de skapat sig ett rykte som ett av Sveriges mest intensiva liveband och har genom långa turnéer börjat erövra den europeiska publiken. Nu i vår kommer det nya albumet ”Death Dealers” som spelades in i Studio Fredman (In Flames, At The Gates). Albumet kommer bjuda på mer emocore för deras hungriga fans. Först ut är en kort Europa-turné med A Day To Remember i februari, sedan följer några skandinaviska datum.

Mainsupport är While She Sleeps (UK) och opener är Walking With Strangers.

Var säker på att Adept kommer få huset att skaka i grunden när bandet besöker Brewhouse i Göteborg den 31 mars, KB i Malmö den 1 april och Göta Källare i Stockholm den 7 april!

Konsertinfo
31.3 Göteborg, Brewhouse
1.4 Malmö, KB
7.4 Stockholm, Göta Källare

Arkiverad under: Musik Taggad som: Adept, Brewhouse, Göta Källare, hardcore

Ron Sexsmith kommer till Stockholm

31 januari, 2011 by Redaktionen

Den kanadensiske singer-songwritern Ron Sexsmith gästar Sverige i vår. Den 25 april spelar han solo på Göta Källare.

Här ett pressmeddelande:

Ron Sexsmith är välkänd för sin melankoliska folkpop som med enkla eleganta gitarrmelodier och fina texter fått en stor publik i Sverige. Han har varit här ett flertal gånger och senast var 2008. 1991 kom Rons debutalbum och sedan dess har han släppt ytterligare tio skivor på olika bolag. Den 28 februari släpps hans nya album ”Long Player Late Bloomer”. Lyssna på ett första smakprov. På det nya albumet har Ron valt att samarbeta med den kanadensiske producenten Bob Rock som arbetat med bl a Metallica, The Cult och Mötley Crüe. Medverkar på albumet gör en lång rad välkända musiker bl a gitarristen Rusty Anderson (Paul McCartney), bassisten Paul Bushnell (Elton John, No Doubt) och keyboardisten Jamie Edwards och på trummor Josh Freese (Nine Inch Nails).

Biljetterna släpps den 3 februari.

Ron Sexsmiths hemsida.

Konsertinfo
25.4 Stockholm, Göta Källare

Läs även andra bloggares åsikter om Ron Sexsmith, Göta Källare, musik, singer/songwriter

Arkiverad under: Musik Taggad som: Göta Källare, Musik, Ron Sexsmith, singer/songwriter

Annika Norlin intervjuar Andreas Mattsson inför nya albumet

31 januari, 2011 by Redaktionen

Andreas Mattssons nya ”Kick death’s ass” släpps 18 februari. Annika Norlin från Säkert! har intervjuat honom.

När började du med den här skivan?
11/10 2007 kl 15.08 enligt datorn. Då började jag spela in en låt som jag trodde skulle vara med på mitt andra album. Nu kom den inte med, men i alla fall.

Hur visste du att den var färdig?
Jag gjorde några låtar till tv-serien Våra vänners liv på våren 2010. Två av dem blev så bra så att jag kunde ta med dem på min skiva. Och när jag räknade visade det sig att jag hade tio låtar som jag var nöjd med.

Berätta om titeln.
Jag såg en dvd med Richard Pryor. Han är rolig. Han pratade om hur John Wayne hade cancer och hur han opererade hjärtat och hur han kicked death’s ass. Det lät bra. Och jag behöver en titel för att känna att skivan är klar. Något som liksom fokuserar alla låtarna. Och allt man gör som är någon sorts kreativt arbete handlar väl i botten om att kicka death’s ass, att leva vidare.

När du och jag jobbade ihop för några år sedan märkte jag att du gick mycket på känsla. Du kunde till exempel säga ”Nu ska jag kolla på den där krigsfilmen i kväll, och sedan ska jag gå hit i morgon och lägga den där gitarren, så den blir arg nog.” Hur har du arbetat med den här skivan?
Eftersom mina egna skivor tar sån tid att göra så behöver jag inte dopa mig på det sättet. Jag kan vänta till en dag när jag känner mig arg om jag behöver spela något argt. Men precis som det finns method acting kan man ju tillämpa method singing eller method playing. Jag blev full en kväll, bara för att jag skulle sjunga in en låt nästa dag, och ville få den där tonen i rösten som man kan få när man är bakfull. Men det var så mycket tekniskt trassel den dagen, antagligen för att jag var just bakfull, och det tog sån tid, så bakfyllan försvann och jag hör det knappt själv. Det är ett hårt jobb ibland.

Din förra soloskiva, The Lawlessness Of The Ruling Classes, blev ju väldigt älskad. Hur skiljer sig Kick Death’s Ass från den?
På Lawlessness gjorde jag lite som jag tror att man gör elektronisk musik: om man vill att det ska låta mer lägger man på ett till instrument. Den här gången spelade jag istället starkare på exempelvis gitarren. Jag spelade också mer utan att tänka så mycket i förväg. Jag spelade liksom mer till musiken. Pelle Gunnerfeldt som mixat skivan tycker att jag har blivit mer samspelt med mig själv, och det stämmer nog. Men annars är det väl liknande ämnen som tas upp, och liknande ackord, och liknande röst. Fast den här gången spelar jag inte precis allt själv.

Vilken är din egen favoritlåt på skivan och varför?
Oftast är det I Am Seventeen. Den blev som jag hoppades att den skulle bli. Lång och med rätt atmosfär.
Vilka andra medverkar på skivan?
AA spelade jag in på musikhögskolan i Piteå. Jag var inbjuden för att föreläsa en dag, och för att spela in en låt med studiomusikereleverna en dag. De var väldigt bra på att spela och sjunga. Married With Kids och It Could Happen spelade jag in med 2/3 av Tape, Johan Berthling och Tomas Hallonsten, (den sista tredjedelen, Andreas Berthling, var tekniker), i deras studio. På 24 Bar Boogie spelar Anders Hernestam från Weeping Willows etc trummor. Pelle Gunnerfeldt har mixat.

Vad har inspirerat den här skivan?
Det gamla vanliga: Livet, folk, böcker jag läst, filmer jag sett, musik jag hört.

Intervjuat av Annika Norlin

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Norlin, Andreas Mattsson, skivnytt, intervju, musik

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Andreas Mattsson, Annika Norlin, Intervju, Musik, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1443
  • Sida 1444
  • Sida 1445
  • Sida 1446
  • Sida 1447
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in